Vårt nya hus

    Så vi lämnade alltså Örebro. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle kunna hitta ett nytt boende ens i närheten av det fina som vi hade. Men det gjorde vi och jag undrar på riktigt hur vi kunde ha sån tur… igen?!

    Jag började längta hem till Skaraborg för ungefär ett år sedan och i början av 2022 påbörjades sökandet efter en ny bostad, något som inte visade sig vara särskilt enkelt. Hur byter man hus när man redan bor i ett litet drömlikt sekelskiftshus med lummig trädgård?

    Förväntningarna på det nya huset var höga. Vi ville bo på landet, helst i ett väldigt specifikt område utanför Skara, i ett gammalt hus, större än det vi bodde i då, med egen trädgård och nära till vatten.

    Efter många turer på Hemnet och en förlorad budgivning så fick vi tips om ett ledigt hus att hyra på en gård från 1700-talet – precis i det område där vi så gärna ville bo. När jag kollade upp vilken gård det handlade om så höll jag absolut på att smälla av. En flygel (alltså ett sidohus) på den här fina gården skulle bli ledig:

    Och här bor vi nu i ännu ett gammalt hus på landet, i det område som jag tycker absolut mest om utanför Skara. Huset är drygt 110kvm stort, vilket är en ganska radikal skillnad från våra 66kvm som vi hade tidigare och jag har aldrig bott ens i närheten av såhär stort sedan jag flyttade hemifrån för 15 år sedan. Utrymme är verkligen lyx.

    Vi har en egen plätt i trädgården, bara hundra meter ner till sjön och ett jordgubbsland med självplock tillhörande gården bara 300 meter bort. Och följer man den ringlande vägen genom skogen så kommer man ut bland kullarna, fälten och de helt magiska solnedgångarna. De här omgivningarna har varit min favorit för foto under många, många år nu och tänkt – nu bor jag mitt i alltihop?! <3

    Den 8 juli 2022 gick flyttlasset, bara tre veckor efter vårt bröllop. Så man skulle kunna säga att flytten blev lite som vår bröllopsresa… hehe. En väldigt romantisk sådan måste jag ändå säga! Vi anlitade en flyttfirma och roadtrippade avslappnat ned från Örebro till Skara, en sträcka på ca 16 mil. När vi kom fram strosade vi upp för kullerstensgatan upp mot gården och undrade om det var på riktigt. ”Får vi gå här? Bor vi här nu?”

    Våra grannar som bor i flygeln mittemot var ute och hälsade oss välkomna. De fick en empty house tour inne hos oss innan alla våra saker anlände och vi fick en house tour hos dem – så mysigt!

    Vår stora, rosa hall
    Sovrum och matrum
    Vitrinskåpet i köket som jag var tvungen att styla det första jag gjorde när vi kom in :))

    Ska berätta mer snart!

    Har ni några frågor så ställ dem gärna i kommentarerna, så svarar jag i kommande inlägg (eller i kommentarsfältet)!

    Elin efter studenten. En resa i tiden – genom mina teckningar.

    Jag gjorde nyligen ett inlägg om mitt högstadie- och gymnasieliv genom mina illustrationer och idag ska vi ännu en gång djupdyka in i min tecknarmapp (som jag påbörjade i nionde klass!) och jag ska visa er några glimtar av livet som 18- till 23-åriga Elin Kero.

    Jag växte upp med att skapa med det material jag hade, vilket betyder att de allra första illustrationerna jag gjorde (och som jag visade i förra inlägget) är tecknade med helt vanliga tuschpennor för barn. Färgen överlappade sådär lite rörigt typiskt, men det spelade ingen roll för det viktigaste var ju att få ut det jag tänkte och kände på papper.

    Den dagen jag flyttade hemifrån och började tjäna mina egna pengar så hittade jag dock till himmelriket genom mina Promarkers – en sorts tuschpenna, men med mjuka övergångar och möjlighet att välja mer dämpade färger. Det var verkligen en helt ny värld som öppnade sig och det ser man tydligt i mina illustrationer.

    Först av allt, det här var jag:

    Jag var 22 år när jag gjorde dessa självporträtt och jag minns verkligen hur mycket jag älskade att ha rött hår (även om färgen fade’ade ut så snabbt att man knappt hann njuta av det hehe)!

    Min vardag som 20-nån’ting:

    – När jag precis fyllt 18 så träffade jag min första riktiga pojkvän, E, på communityt Nattstad. Det var lite som ett Lunarstorm men för äldre ungdomar och det enda det gick ut på var att chatta med killar… 😉 E var JÄTTECOOL för han var tre år äldre än mig, kom från storstan Jönköping och hade en EGEN BIL! En svart Honda med två säten – en sån där typisk bil för en tok-bil-intresserad ung kille. Den var så låg att han var tvungen att köra snett över fartguppen när han kom och hälsade på mig i Skara. Vi flyttade ihop i centrala Jönköping sommaren 2007, två månader efter min student.

    – När jag skulle fylla 19 började jag blogga och hittade snabbt nya kompisar (från andra städer! wow!) som också hittat till den omåttligt populära bloggplattformen blogg.se. Min allra bästa bloggvän var Maria Ulmefors, som bodde i Lerum och som älskade att fota och illustrera i Adobe Illustrator lika mycket som jag! När vi sågs låg vi precis såhär med våra laptops och skapade 432542 nya blogginlägg per dag. Lite som twitter eller instastorys, men i bloggformat:

    ”Klockan är kvart i ett. Jag och Maria ligger på varsin madrass på golvet i Marias rum och moffar i oss godis, chips och cola, samtidigt som laptoparna jobbar sig glödheta av allt vårt surfande. ”OOOOH JAG HAR FÅTT EN TILL PRENUMERANT PÅ BLOGGKOLL!!!”, skriker Maria och på grund av hennes höga tonfall tror jag att hon vunnit högsta vinst på lotto.. Nördar är vad vi är. Men gud vad kul vi har!” – 2 mars 2008

    – Och det här var tiden när mitt illustrerande började få konkurrens av ett annat kreativt uttryckssätt: Mitt fotograferande <3

    ”En av landets främsta bloggare

    2007 började jag blogga. Penna och papper fick under en period hård konkurrens av digitala illustrationer genom Adobe Illustrator – en konsekvens av den nya tiden när internet exploderade och sociala medier tog sin början. Min blogg växte lavinartat efter att jag påbörjat en ny serie på min blogg som jag kallade ”Gissa bloggerskan”.

    Gissa Bloggerskan

    Jag tecknade Kenza, Blondinbella, Stina-Lee, Karin Olofsson, Egoina m.f och fick flodvågor av trafik tillbaka från dem. Ett superknep för att växa i antalet läsare, verkligen, men helt oplanerat från min sida. Jag tecknade varje, varje dag och letade bara efter nya motiv att måla när jag var uttråkad.

    Skönhetsnormer i sociala medier

    Jag minns inte riktigt att jag gick omkring och tänkte på skönhetsoperationer så mycket, men det var uppenbart någonting som jag tyckte var problematiskt om man ser till teckningarna jag gjorde på temat. Det var tiden innan The Kardashians, timglasfiguren och dagens BBL’s och det som var poppis var silikonbröst i storlek XXXXL tillsammans med tupperat, platinablont, långt hår med uppenbara extentions och alldeles för mörk foundation (eftersom det inte fanns några riktigt bra tan-produkter ännu).

    Det var problematiskt då och det är problematiskt nu: Att en viss kroppsform är trend. Karolina Żebrowska beskriver det så bra i sin Youtube-video ”Beauty Standards Are Bullsh*t”.

    Bloggerskorna Kissie, Kenza, Foki och Blondinbella som karikatyrer.

    Musiken som inspiration

    ”Vad inspireras du mest av?” är en fråga som varit väldigt vanligt förekommande under mitt liv och svaret på den är MUSIK. Ända sedan jag upptäckte 80-talsrocken hemma i flickrummet och fram tills idag så är det något som händer när jag vrider upp favoritmusiken tills den helt omsluter mig. Favoriterna under den här tiden var hårdrocksbanden Sonata Arctica, Nightwish, Delain, Amorphis m.f. och som inspirerade mig till följande målningar:

    Ett självporträtt när jag är helt ”musikifierad” och som beskriver känslan jag har när jag lyssnar på musik: Min svarta favorit till orkesterjacka har blivit helt förgylld och mina ljusbruna ögon glänser ikapp i guld. Håret påverkas inte längre av tyngdlagen, utan flyter runt mitt huvud som om jag varit djupt under vattnet. Och musikens toner virvlar runt mina händer och fram växer något sagolikt och magiskt som aldrig tidigare funnits..

    Tre porträtt av tre långhåriga musik-killar: Marko Hietala från Nightwish (högst upp), E-type och Jay Smith som vann idol det året (2010) när jag var 22.
    Jag och orkesterjackan jag tecknade längre upp.

    Sagan om Ringen banade väg för mer filminspiration..

    Förutom musik så har jag alltid inspirerats väldigt mycket av film (och musik + film tillsammans = filmmusik, vilket ju kan vara något av det bästa som finns?!). Filmerna och serierna som inspirerade mig allra, allra mest under den här tiden var Game of Thrones, Pirates of the Caribbean (hade absolut inte släppt tanken på Orlando Bloom haha), The Tudors och Anno 1790.

    Daenerys Targaryen & Jon Snow från Game of Thrones
    Jack Sparrow från Pirates of the Caribbean.
    Kung Henry den VIII och Anne Boleyn. (Inspirerad av serien The Tudors, men var sur för att de hade valt så Hollywood-snygga skådespelare till serien – visste ju att Henrik den åttonde inte alls såg ut så… :P)
    Sjukt snygga Kommissarie Dåådh från SVT’s serie 1790 (varför blir jag alltid betuttad i karaktärer?? Aldrig någonsin i skådespelare haha??)
    Jag med mina illustrationer i bakgrunden

    När förhållandet knakade i fogarna..

    Det har idag gått tio år sedan jag och E gjorde slut. Han är en superkille och det är klart jag blir lite nostalgisk när jag tänker på honom, för vi växte verkligen upp tillsammans. Jag gick från en tonårig småstadstjej med dåligt självförtroende till en vuxen tjej med eget företag och stora drömmar tillsammans med honom. Tyvärr lirade inte drömmarna och livet riktigt mellan oss och det kan man se rätt tydligt i mina illustrationer.

    Jag menar, om jag hade haft ett perfekt förhållande så hade jag inte gjort så många teckningar av mitt sagolika alterego tillsammans med drömmiga hittepå-killar i sagornas värld? Kände mig liksom som Belle i Skönheten och Odjuret som drömde om något mer…

    Serierna med Hasse då?

    I förra inlägget la jag ut en mängd serier som jag gjort av mitt liv tillsammans med mitt gosedjur Hasse. Det fanns inte så mycket energi och tid till just serier när jag flyttade hemifrån, men EN uppdaterad serie blev det allt: I mitt nya sovrum i Jönköping och med mitt nyfärgade röda hår!

    Öppna bilden i ny flik för att se tydligare

    Efter det här ”slutade” jag illustrera och fotograferandet tog över helt. Det är på ett sätt tråkigt, för illustrationer kan verkligen ge en känsla av samtiden på ett sätt som inte ens ett fotografi kan, trots att det är en direkt bild av verkligheten. Det är bara någonting med detaljerna som smyger sig in som säger så mycket. Som att illustrationer kan fånga ens tankar och känslor på ett helt annat sätt. Eller vad tycker ni?

    Vilken otrolig nostalgitripp det här blev för mig. Jag sitter med hörlurarna på och lyssnar på min nostalgi-spelningslista från den här tiden. När jag lyssnar på den så känns det som att jag ser mig själv på film och att musiken är soundtracket. Till en film som är så älskad och som jag vill se om och om igen.

    Med det sagt saknar jag inte det som varit och önskar mig inte tillbaka. Jag är bara så väldigt nostalgisk och det är så fint att få vara det och känna tacksamhet och ett ”wow” över det man fått uppleva. <3

    Hoppas att du tyckte att det var roligt att hänga med på denna resa tillbaka i tiden <3

    Mitt bröllop – Kvällen & festen

    Margaretha Fredriksson, som driver Fredrikssons Vilt, Vin & Pensionat.
    FOTO: Linda Eliasson

    Klockan började närma sig halv åtta och solen hade sakta krupit in bakom de höga träden som omger pensionatet. Luften var ljummen och fylld av glada röster, skratt och kärlek. Medan vi kramades och grät i kapp med gästerna så började Margaretha på pensionatet att servera bubbel på den vackra gamla vagnen, där vi sedan kunde ta varsitt glas.

    Det är verkligen som alla säger: Att tiden efter vigseln är den allra mest magiska.Man slappnar av på ett sätt som man inte kunnat göra på hela dagen, axlarna sjunker och nervositeten rinner av en. Nu har vi gjort det! Nu är vi man och fru! Wow, vilket känsla!

    ”Fatta att vi har gift oss?!”
    Alla bilder ovan är fotograferade av Linda Eliasson

    Som tidigare bröllopsfotograf så har jag ett par gånger tänkt att jag ”stjäl” brudparet från gästerna och deras kväll när vi går iväg för att ha en fotografering i solnedgången. Men med den nya erfarenheten av att själv nu ha gift mig så kan jag säga att det var en av de allra bästa stunderna på hela dagen.

    Ängsgräset och hundkexen vajande i den svala brisen. Solljuset var sitt allra, allra vackraste – precis sådär varmt och mjukt, som gör mig alldeles pirrig och lycklig. Addera en nybliven man och en lyckokänsla som jag aldrig tidigare känt. Fladdrande kjol, böljande hår, gräs som kittlar ens fingertoppar. Filips varma hand i min och hans ögon som jag aldrig vill ska sluta se på mig på det där sättet. Två bröllopsfotografer höga på skaparlust och magiskt ljus.

    Jag lyfter brudbuketten som mamma bundit högt över gräset, tar ett fast grepp om kjolen och vi springer. Fram, fram, fram genom gräset flyger vi och jag älskar den känslan: Att springa i vida kjolar över vackra sommarängar.

    Vår videograf Albin Hasselström!
    Alla bilder ovan är fotograferade av Linda Eliasson

    Alltså Linda Eliasson. Vår magiska fotograf. Jag ska berätta mer om henne i ett eget inlägg, men hur makalösa bilder har hon inte tagit under vår dag?! Älskar ALLIHOP!

    FOTO: Linda Eliasson

    När fotograferingen var klar vadade vi ut från ängen, ut på den ringlande landsvägen och sedan in på grusvägen som leder upp till Fredrikssons Pensionat. Det stora gula huset verkade helt stilla och inte en människa syntes till. Men när jag barfota rundade hörnet på baksidan vibrerade huset av liv. Gästerna hade tagit för sig av kaffe och fikabuffé och sorlet fyllde verandan.

    Vår fikabuffé bestod av:

    – Kladdiga chokladmuffins med havssalt
    – Jordgubbar och grädde
    – Kolasnittar
    – Biskvier
    – Chokladbollar
    – Dammsugare
    – Kokostoppar
    – Rulltårta
    – Naturfärgade påsar med chips

    Alla bilder ovan är fotograferade av Linda Eliasson

    Sen var det dags för första dansen.
    Jag har två saker att säga om den:

    1 – Varför hade vi ens en första dans?

    2 – Tydligen höll jag Filip i något slags tvångsgrepp under de långa minuter som vi stod där och vaggade fram och tillbaka, så han kunde inte röra sig hahaha.

    Nej men såhär: Själva grejen med dagen är ju att göra saker på sitt eget sätt. Jag tycker att vi lyckades bra med det, i synnerhet med det lite bakvända schemat med middag före vigsel som blev en sån succé! Så det jag inte kan förstå är varför vi envisades med att ha en första dans?

    Varken jag eller Filip gillar nämligene att stå i centrum – speciellt inte när vi dansar. Vi hade inte gått en danskurs eller övat in en koreografi. Vi klämde in det för att ”man ska” (vilket alltså är det som irriterar mig mest – det är ju vi som bestämmer?! haha) och vi var lite för stressade för att ens tänka tanken att vi inte alls behöver dansa. Även om det inte är en big deal, så blev det lite konstigt? Gästerna var liksom i full on feststämning när vi kom tillbaka från fotograferingen och vi ba ”vänta, vänta, vi ska dansa tryckare nu!!”. 😂

    Och så adderar vi att jag stod och höll fast Filip hela dansen, så han kunde inte göra någonting för att spexa till det hela. Men det kan man ju skratta åt såhär i efterhand 😉

    Kitty & Simon (Lovestruck) – våra musiker!
    ”lite” törstiga efter flera timmar av dans
    Alla bilder ovan är fotograferade av Linda Eliasson

    Sist blev det fest!

    Jag är förvånad över att det blev ett sånt röj. Varken jag eller mina vänner är några festprissar och är till vardags väldigt lugna av oss. Men likväl var det fullt ös medvetslös ända från festens start tills vi hade bokat taxi hem för gästerna klockan 01.00. Dansade nästan nonstop hela kvällen och min vanliga kvällströtthet fanns det inget spår av.

    Jag säger bara en sak: BOKA LIVEBAND! Wow. Och framför allt: Boka Kitty och Simon – vilka stjärnor <3


    Vilken fantastisk dag det blev, på så många sätt! Och även om jag nu har berättat om hela vår bröllopsdag så har jag några saker kvar att skriva om. Mina bästa bröllopstips såklart! Men mer om det i kommande inlägg!

    Hoppas att ni har tyckt att det varit roligt att följa med oss genom vår bröllopsdag
    – alla inlägg samlade hittar du HÄR <3

    Elin i högstadiet. En resa i tiden – genom mina teckningar.

    När jag gick i nian på Djäkneskolan i Skara så fick vi som uppgift att göra en mapp på en av våra bildlektioner. Det här är min mapp, som visar ganska tydligt att ingenting har förändrats 😉 Jag var precis lika glad i riddare, slott, solnedgångar och sagoäventyr då som jag är nu.

    Jag har haft den här mappen med mig genom hela livet och sparat mina illustrationer i, genom alla perioder och alla olika tecknarstilar. Så det finns mycket att titta på, men idag tänkte jag att vi specifikt skulle ta oss en titt på livet som 15- till 17-åriga Elin Kero.

    Först av allt, det här var jag:

    16 år gammal när självporträttet gjordes och precis lika försiktig och lite ”förlåt att jag finns”, som jag ser ut på bilden.

    Här är min familj:

    Mamma Marie (38 år), jag (17 år), pappa Urban (41 år) och lillasyster Hanna (9 år), samtliga i väldigt tidstypiska kläder och frisyrer. Samt vår katt Ada, som inte finns hos oss längre </3

    Min vardag som 15-åring:

    – Jag lyssnade väldigt mycket på musik. Framför allt på Europe, Bon Jovi, Scorpions och andra åttiotalsgodingar, som jag vuxit upp med att mamma lyssnade på. Runaway med Bon Jovi var min absoluta favoritlåt.

    – Tydligen var jag väldigt trött på mornarna…

    – Jag hade gympa i skolan och hinderbana var mitt värsta. Främst för att jag skämde ut mig själv totalt en gång när vår klass hade gympa tillsammans med en paralellklass och en massa jämnåriga som jag inte kände. Man skulle springa en massa varv runt en hinderbana och jag lyckades med att snubbla två varv i rad när jag skulle ta mig med trampolin över en plint – och faceplant’ade rakt ned i madrassen på andra sidan. På tonårsvis skämdes jag naturligtvis IHJÄL och återhämtade mig aldrig riktigt från den publika förudmjukelsen… 😉

    – Jag hade precis börjat träna innebandy! Den här teckningen gjorde jag under mitt första år i laget, innan jag gick över till att vara målvakt.

    – Försökte göra mitt bästa i skolan, som alltid.

    – Sist en väldigt tidstypisk outfit med en exakt kopia (mja, Elinifierad iof) av en affisch jag hade på baksidan av min sovrumsdörr och som föreställde den snyggaste killen jag visste: Orlando Bloom (alltså Legolas i Sagan om Ringen, för den som inte har koll..)

    Jag i mina innebandy-shorts 🙂

    ”Skolans egna serietecknare”

    Blev faktiskt lite ställd när jag hittade det här exemplaret av min högstadieskolas tidning ”Djäknebladet”. Har inget som helst minne av att en (eller flera?) av mina serier var med i tidningen och definitivt inte vem det var som ”plockade upp” att jag tecknade serier och såg till att de hamnade i tidningen. Mitt minne av mig själv är att jag hade väldigt få vänner på min skola och hängde väldigt mycket för mig själv i perioder. Å andra sidan har jag alltid fått uppmärksamhet för att jag målat, ända sedan väldigt tidig ålder.

    Jag (till höger) och min vän Tove utanför Djäkneskolan i Skara på skolavslutningen i nian.

    Serierna om Hasse Hare:

    De flesta av mina serier handlade om mitt gosedjur Hasse, som jag fick när jag föddes och som hänger med mig än idag. Han hittade alltid på en massa hyss och ställde till det för sig (och för mig hehe).

    Jag i den där båtringade tröjan som jag tecknade i en av mina serier.

    Mitt rum 2003 (15 år):

    Det roligaste med att kolla tillbaka på mina serier som handlade om mig själv är att se hur jag gick klädd, vad min vardag bestod av och kanske framför allt att få kika in i ens rum hemma i Skara för 20 år sedan. Såhär såg det ut i mitt rum, med de lila väggarna, hjärt-ljusslingan (från IKEA? Hade också en röd hjärtkudde med två armar haha) och den gigantiska Legolas-affischen på väggen:

    Min 15e födelsedag. Där kan ni skymta Legolas-postern och den randiga lila kudden från min illustration 🙂

    Mitt rum 2005 (17 år):

    Lite coolare, lite vuxnare. Det var inte längre coolt att tråna efter en sagofigur, så jag plockade ner Legolas från väggarna och trånade efter påhittade killar istället. Men rummet förblev lila.

    (Öppna bilden i en ny flik för att kunna läsa bättre)

    Min besatthet av Sagan om Ringen:

    Även om Legolas försvann från väggarna, så försvann han och Sagan om Ringen inte från sinnet. Jag var så besatt att jag såg första Sagan om Ringen-filmen över 100 gånger – och det är inte ens en överdrift. Jag vet det för att jag bokförde det i min dagbok…. haha!

    Älskade också serien ”Spegel Spegel” som gick på sommarlovsmorgon! Så den fick också mycket plats i mina teckningar.

    Min författardröm:

    När jag var 15 år (i högsta grad inspirerad av Sagan om Ringen) vaknade min författardröm till liv. Jag älskade och älskar att skriva, men hittills har mina berättelser aldrig blivit längre än några enstaka A4-sidor pga prestationsångest. Så när det var svårt att uttrycka sig i skrift, ritade jag ut mina berättelser istället:

    Det är fint ändå att kolla tillbaka och inse att mycket av det som var är precis som nu. Modet har förändrats och jag har blivit äldre, men grunden är den samma: Jag sitter kanske inte på mitt flickrum längre, med musiken strömmande ur högtalarna medan jag tecknar – men jag sitter i mitt hemmakontor istället, med musiken lika högt i hörlurarna och redigerar mina bilder. Berättelserna som jag vill skriva utvecklar sig bara mer och mer och drömmen om en fantasyroman består.

    Jag och min syster Hanna sitter och målar hemma hos mormor i Falköping.

    Om det var kul att titta på så kan jag göra en uppföljning om mitt 18-21-åriga jag i illustrationer!

    Att säga hejdå till det som varit

    Spola tillbaka till första veckan i juli.

    Jag har alltid tyckt att det är svårt att säga hejdå till sådant som varit och jag hat-älskar förändringar. En del av mig vill nämligen att det händer saker hela tiden, att livet ska vara spännande och att vardagen förnyas… samtidigt som en annan del av mig bara vill ha lugn och ro och vara där allt är välkänt och vanligt. En omöjlig kombination.

    Varje gång jag sagt hejdå till ett hem så har jag gjort det med en stor klump i magen, gråten i halsen och en känsla av att vilja klamra mig fast och aldrig släppa taget. Det har inte spelat någon roll hur fantastiskt mitt nya boende varit, det har ändå varit en stor sorg att ta avsked. För att flytta (speciellt till en ny stad, som jag gjort ett par gånger nu) är ju verkligen att sätta punkt och att börja om på nytt.

    Det är tungt innan flyttlasset går, men sedan är jag alltid snabb med att släppa taget. Men det minns jag liksom inte när jag står där i kaoset av flyttkartonger och undrar om det någonsin kommer kunna bli så bra på en annan plats som det varit just här.

    Sista veckan i Gottsätter gick jag runt i trädgården i mormors stövlar och plockade alla de sista blommorna i rabatten. Pionbusken hade gråtit en hel del efter vår bröllopshelg för alla blombladen låg utströdda i gräset nedanför, men jag lyckades ändå få ihop en fin och yvig bukett som jag mixade ut med Kirskål och klätterrosor. Klätterrosorna New Dawn som jag planterade sommaren 2020 efter att vi precis flyttat in i röda huset. De hade verkligen börjat trivas ordentligt i rabatten såhär två år senare och jag hann med att plocka ytterligare en bukett rosor innan flyttlasset gick. Och så plockade jag en liten bukett Schersmin också förstås, som doftade helt gudomligt i hela vardagsrummet efter att jag tagit in dem.

    Och så satt jag där i soffan och tittade på vyn som varit min favvo ända sedan första dagen i huset: Eldstaden, öppningen till hallen, den blågröna dörren in till köket och så trappan som kröker sig upp till övervåningen. Jag kommer sakna att sitta och titta här, tänkte jag. Men som tur är så finns det mycket bilder kvar som minnen.

    Tyckte så synd om katterna när vi började riva i huset och packa ned livet. De verkade dock inte särskilt brydda om tumultet utan höll sig utomhus dygnet runt, precis som de gjort i nästan två månader vid det här laget. 2-3 gånger om dagen kom de in för att äta, såg sig omkring och luktade på alla nya saker som ställts i deras väg. Sedan åt de lika lugnt som vanligt och gick ut igen.

    Jag var lite orolig över dem. Eller nä okej, jag var väldigt orolig. Jag undrade om de skulle känna av förändringarna, bli rädda och sticka. Om vi skulle lyckas fånga in dem i tid till flytten. Hur vi skulle lösa det för dem under det kritiska momentet just när flyttgubbarna stormar in och hämtar alla grejer och sedan slänger in dem i nya bostaden. Hur skulle de hantera det?

    Hade först tänkt att vi skulle packa in katterna i bilen precis innan flyttgubbarna kom och ta med dem till nya huset innan flyttkartongerna skulle levereras. Men jag kunde inte sluta tänka på hur jobbigt det skulle bli för dem att komma till en ny plats och stängas in i ett tomt rum medan det skulle bullra av steg från ett helt gäng okända personer utifrån. Jag kanske är en tönt när det kommer till våra katter och jag kanske oroar mig för mycket överlag, men det kändes bara inte bra i magen. Inte när vi hade ett annat alternativ som var mycket bättre för dem.

    De var ju som sagt ute 24/7 innan flytten och hängde mest nere i ladugården på dagarna. Ett prima kattliv med andra ord. Så vi bestämde oss tillslut för att låta dem dra sig undan i trädgården medan hela flytten skedde. Vår granne Mimmie passade dem medan vi åkte iväg till Skara, tog emot alla våra saker och packade upp så mycket vi hann med på en kväll. Dagen efter åkte jag tillbaka till Örebro och hämtade dem. Ska inte påstå att det var en enkel bilresa på två timmar instängda i sina burar, men det gick förhållandevis bra och när katterna kom hem till nya huset så släpptes de ut till ett nytt sovrum, men med samma möbler, kläder och textilier som vi haft i vårt förra sovrum. Och vi var ju där. Så jag tror att det för dem luktade lite av hemma ändå och de var inte ett dugg oroliga när de kom ut.

    ..men nu går jag händelserna i förväg..

    Morgonen när flyttlasset gick var allt lugnt. Det var som att det stormat konstant i flera veckor och så blev det plötsligt vindstilla. Inte tre triljoner jobb-grejer att göra. Ingen bröllopstodo som aldrig tog slut. Inget evigt packande i flyttkartonger. Ingenting. Mina skor knastrade mot gruset när jag gick runt huset och såg till att allt var framplockat. Popcorn (vår svarta katt) strök runt och undrade vad som var på gång.

    Från den här stunden skulle flyttgubbarna (eller ja, flyttkillarna) ta över. Det var skönt på så många sätt. Skönt att slippa bära och släpa till musklerna inte orkar mer. Skönt att det där hejdå’et inte blev så kraftigt. Att sätta sig i bilen för att åka 16 mil till vårt nya hus var som att åka hemifrån en helt vanlig (om än rörig) dag. Sakerna var ju kvar, katterna kvar och huset stod kvar precis som vanligt.

    Men det var inte som vanligt.

    Fortsättning följer…

    Mitt bröllop – Kvällsvigsel & vigselplats

    Foto: Vår florist Lisa Stålfelt, Mynta creative studio

    Vigseln är faktiskt en av de minst planerade delarna av vårt bröllop och den blev ändå så himla bra! Jag visste redan från början att jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, sen var det lite oklarheter kring var vi skulle vara någonstans, hur vädret skulle bli, vad ceremonin skulle innehålla (eftersom man måste planera det själv när det inte är en kyrklig vigsel) och hur allt skulle se ut.

    För allas bekvämlighet så hölls vigseln i trädgården, intill ett stort buskage som bildade som ett litet rum mitt i allt det lummiga och gröna. Det var så mysigt!

    Jag skulle först köpa en vigselbåge med tillhörande tyg i andra hand av en nära vän till mig. Men så kom vi på att hon och hennes man är ganska mycket kortare än Filip och att bågen därför skulle vara för låg. Som tur är så hade floristen som vi anlitade (Lisa Stålfelt, Mynta creative studio) en båge som hon kunde låna ut till oss. Hon dekorerade den så fint med cremefärgat tyg och murgröna – ÄLSKADE DEN!

    Stolarna hyrdes in samtidigt som stolarna till middagen från en lokal i närheten och gästerna fick ta med sig stolsdynorna de hade under middagen till vigseln. Jag hade skrivit ”vigsel” på en gammal bräda som jag hittade i ladugården hemma. Vi hängde upp glasburkar (som min mamma samlat – såna med lock, som har skåror upptill som snörena kan fästa i) med blommor i med brun/vit-randigt snöre och jutesnöre. Floristen ordnade buketter som vi satte i min gammelmorfars gamla mjölkkannor (sådana som han på riktigt sprungit och hämtat mjölk i back in the days). Och på tvättlinan bakom vigselbågen hängde vi upp blommor som på tork med hjälp av klädnypor.

    När floristerna jobbade och vi ställde i ordning vigselplatsen.
    Foto: Linda Eliasson

    Vigseln var det moment som var mest nervöst för mig (tätt efter i nervositetsnivå kom ögonblicket när vi gick ut och träffade gästerna för första gången). Jag hade i princip blackout från det att vi gick in i mittgången, tills dess att vi gick ut igen. Jag såg inte våra gäster, hörde inte vad vår vigselförrättare Charlotte Nordström sa och hela jag skakade. Vet inte riktigt varför, men det var väl så mycket känslor, samtidigt som det var extra mycket fokus på oss som brudpar (och jag har scenskräck…).

    Några glimtar som jag minns:

    – Att min slöja (som jag lånat av min vän Carro) fastnade på vägen in till vigseln, att den flög av och att min syrra fick springa fram och sätta tillbaka den. Det var ett skönt magskratt mitt i all nervositet och flodvågen av känslor.

    – Att Filip var så stabil och trygg som han alltid är genom mina känslokaos. Skönt att någon av oss hade sinnesnärvaro nog att hälsa på vigselförrättare och musiker och titta gästerna i ögonen :))

    – Att Filip hade ett så fint tal/vigsellöfte till mig och att jag började attack-gråta.

    – Att pappa grinade (det var fler som gjorde det, men av någon anledning såg jag bara honom <3 )

    – Att jag klarade av att säga mitt vigsellöfte till Filip utan att gråta och att jag sa det bra ändå!

    – När Kitty och Simon (vår live-duo) sjöng och spelade You’re still the one och jag attack-grinade igen. Minns tydligt hur Kitty satt där vid pianot i motljuset och tittade mig rakt i ögonen medan hon sjöng och min blick var helt suddig av tårar. Det var så fint <3

    – Att ögonblicket när vi bytte ringar var MAGI!

    När slöjan flugit av och syrran satte tillbaka den.
    När Filip sagt sitt vigsellöfte.
    När Kitty och Simon sjöng ”You’re still the one”. Foto: (Alla i stycket ovan) Linda Eliasson

    På vigseln hade jag också valt att ha både bukett och slöja, vilket jag inte hade tidigare under dagen. Eftersom vi la vigseln så sent och eftersom den ändå är huvudmomentet under ett bröllop, så tänkte jag att det skulle vara kul om jag adderade någonting nytt till min utstyrsel. Och det blev bra!

    Vi hade vigseln direkt efter middagen, så när vi hade ätit klart gick jag och Filip upp på rummet. Syrran hjälpte mig att fixa till håret (som hade lossnat lite från klämmorna under dagen) och fäste slöjan. Jag hämtade också min brudbukett och satt bara på sängen och andades en stund (nej förresten, jag spelade in andra delen i min reel också haha). Under tiden tog gästerna sina stolsdynor och promenerade bort till vigselplatsen.

    Jag minns att jag gick fram till fönstret och smygtittade på dem när de tog plats. Kvällssolen sken så fint och det kändes alldeles overkligt! Nu skulle det hända. Vi skulle gifta oss.

    Mamma och pappa <3

    Foto: (alla i stycket ovan) Linda Eliasson

    Det spelades tre låtar under vigseln:

    Ingångslåten var How Peculiar av Peter Sandberg. Det är en av typ 20 knotterframkallande favoritlåtar som jag hittat i samband med mitt videoskapande till Youtube och som kommit att betyda så mycket för mig. Filmmusik är livet! Och för mig säger den här musikslingan så mycket om mitt och vårt liv tillsammans, så det är förstås så himla fint att den fick vara en del av vårt bröllop.

    Låten som spelades i mitten av ceremonin, direkt efter att vi sagt våra löften och bytt ringar, var You’re still the one och då Teddy Swims version. Den är så himla fin!

    Utgångslåten var Bäst med Oskar Linnros. För att det är en av de låtar som jag och Filip lyssnat absolut mest på tillsammans.

    Nä men alltså… vigsel med det stora, gula huset i bakgrunden. Det var så himla fint. Älskar, älskar, älskar Fredrikssons Pensionat Söbacka! Drömmigaste platsen på jorden!

    I nästa inlägg tänkte jag skriva lite avslutande om bröllopskvällen!

    Mitt bröllop – Om gästerna, maten & det omkastade schemat

    Foto: Linda Eliasson

    Direkt efter min och Filips ”First Look”, där vi stått och kramats på baksidan, så gick vi tillsammans genom pensionatet fram till ytterdörren på framsidan. Vi stod där pirriga och nervösa en stund, medan vi tjuvkikade ut genom fönstren. Tänk att gästerna var här! Tänk att de åkt hela vägen till Skara för oss och att de nu stod och väntade på oss vid den gamla vagnen på framsidan. På vagnen hade Margaretha (som äger pensionatet) dukat upp med bubbel, eftersom vi skulle inleda hela bröllopet med en välkomstskål! Vi tog ett djupt andetag och vred om handtaget… och så klev vi ut i solen.

    Det är verkligen som alla säger: Man har aldrig varit med om så mycket kärlek på en och samma dag förut. Och det var så fint att se att det inte bara var mina ögon som tårades den här dagen, utan att det blänkte till ordentligt hos många av dem som jag nu gick fram för att krama.

    Mina och våra fina vänner <3

    Den gamla vagnen där bubblet serverades till välkomstskålen på framsidan.

    Bröllopet började alltså inte med vigsel, som det traditionellt brukar göra. Utan vårt bröllop började med en välkomstskål på framsidan av huset och det var fint att få inleda bröllopet med den stunden. Att i lugn och ro få prata och krama om alla ordentligt. Det var ändå länge sedan vi sett många av dem.

    VÅRT SCHEMA
    Vårt schema såg ungefär ut som följande:

    07.00 – Frukost

    08.00 – 11.00 – Förberedelser (men jag drog över 1,5 timmar haha)

    11.00 – 13.00 – Lunch och fotografering

    13.00 – Välkomstskål på framsidan

    13.30 – 16.00 – Snittar, mingel, lekar & tal på gräsmattan på baksidan

    16.00 – 18.30 – Förrätt, middag & tal

    19.00 – Vigsel

    19.30 – Brudskål & mingel

    20.00 – 21.00 – Fotografering för oss på ängen, fikabuffé för gästerna

    21.00 – 01.00 – Fest

    FÖRDELAR MED OMKASTAT SCHEMA

    – Det blev inte lika stressigt att göra sig i ordning.
    Jag har varit på många bröllop som fotograf och i princip alla har dragit över tiden när det kommer till förberedelserna, vilket gjort att man blivit sen till fotografering och vigsel – och det har blivit superstressigt för brudparet. Vi hade inte riktigt något att komma sent till, eftersom vi började med mingel. Gästerna kunde lätt ha minglat på utan oss liksom 🙂

    – Man sparar på spänningen.
    Vigseln är ju bröllopets huvudhändelse, så genomför man den först så är det ju inte så mycket spänning kvar. Sparar man på det så har man något att se fram emot under mingel och middag.

    – Vigseln blev mer avslappnad.
    Gästerna hade hunnit lära känna varann, så festen fortsatte liksom bara. Ville verkligen ha en vigsel där man kunde prata, skratta och gråta – eller fortsätta dricka bubbel. Och så blev det!

    – Det blev inte så nervöst för oss som brudpar.
    Jag tyckte att entrén i sig var nervös (scenskräck som jag har). Tyckte också att vigseln var otroligt nervös. Så att köra vigsel direkt, samtidigt som man ska träffa gästerna för första gången.. det hade nog blivit för mycket för mig tror jag. Det var skönt att ha träffat och kramat om alla innan det var dags för dem att sitta och stirra på en i 30 minuter i tystnad 😉

    – Finare ljus under vigseln

    Blandade mobilbilder från vänner och familj <3

    HUR MÅNGA GÄSTER HADE VI?
    Vi hade bjudit in 27 personer till bröllopet och av dem kom 24 personer! Väldigt lagom tyckte vi, då vi hann hänga med alla. Även här hade vi varit rätt otraditionella och inte bjudit +1. De enda personerna som kom i par var de som vi själva umgås i par med (våra syskons respektive och vårt kompisgäng ”Sagogänget”). Vi tänkte istället att alla som kom på bröllopet skulle känna någon annan inbjuden sedan innan. På det sättet fick fler vänner plats på bröllopet.

    HADE VI KLÄDKOD?
    Vi hade ”Sommarfin – Gärna naturnära eller dämpade färger”. Det var alltså ok att komma i allt från shorts till kostym, men de flesta hade kavaj eller kostym. Tjejerna hade sommarklänningar.

    VAD SERVERADES FÖR MAT?
    Fördelen med att vi bokade Fredrikssons Pensionat Sjöbacka var att mat och servering ingick i bokningen. Vi behövde alltså inte anlita en separat cateringfirma eller hyra in porslin (men jag gick ju loss på loppis ändå hehe…)

    Margaretha som driver pensionatet skötte allting runt festen och lagade också all mat. Dels är hon gudomlig på matlagning, men hon hade också en väldigt modern syn på menyn tyckte jag. Dels det som borde vara standard nu för tiden: Att råvarorna väljs efter säsong och att allt är närproducerat (hon hade t.ex. hämtat Vätternrödingen själv direkt från fiskaren och odlar mycket i sin egen trädgård). Men det som jag gillade mest var att hon verkligen såg till att menyn skulle vara anpassad för alla gäster – så att ingen skulle serveras en specialtallrik, utan att alla skulle vara inkluderade. Vi samlade alltså in gästernas matpreferenser och så såg hon till att hela menyn var fri från rött kött och fågel, gluten, laktos och andra allergier.

    VÅR MENY

    Snittar:
    1. Heta räkrullar med chili, i tunnbröd,
    2. Friterade rispapper med avocado och rom.
    3. Kronärtskocksröra på krustad mixade med basilika, parmesan, citron , olivolja.
    (Margarethas förslag)

    Förrätt: Toast Skagen (min favorit)

    Varmrätt: Vätternröding, färskpotatis, kall örtsås, rostad spetskål med citron och parmesan, blommor och blad. (Filips favorit)

    Efterrätt: Fikabuffé, som serverades senare

    Alla bilder ovan, foto: Linda Eliasson

    DRYCKESLISTA
    En annan fantastisk idé som kom från Margaretha på pensionatet var att vi varken skulle ha självservering eller bar. Istället hade jag skrivit ut dryckeslistor där gästerna kunde se vad de kunde beställa: Vitt vin, öl, cider (med och utan alkohol på samtliga), samt Cola Zero och min favorit San Pellegrino Blodapelsin :)) Sedan sms’ade man bara önskad dryck + sitt namn till Margarethas nummer och så serverade hon det en stund senare på ett bord på glasverandan. Smidigt och bra!

    FIKABUFFÈ
    Kladdkaka med jordgubbar och grädde. Biskvier, rulltårta, kokostoppar, chokladbollar, småkakor, dammsugare och saltade chips.

    För mig kom idén om fikabuffén från att jag ville minska den sittande tiden till bords så mycket som möjligt. Om jag inte hade kompromissat alls så hade jag velat ha picknickmiddag i gräset och fri sittning. Men man är ju två om ett bröllop (hehe), så vi körde två rätter sittande middag – men man fick resa på sig och göra annat mellan måltiderna om man ville, vilket jag tyckte var skönt. Vi sitter nämligen aldrig stilla till bords i min familj 😉 Därefter fikabuffé, där man fick sätta sig och äta var man ville.

    Jag önskade mig ett bröllop som skulle kännas som den bästa sommardagen. Med bara fötter, avslappnat häng på gräsmattan, frihet att göra vad man ville när man ville, bad i sjön och god mat och dryck. Och det var verkligen precis så det blev!

    Hade helt ärligt inte velat ändra någonting med det här upplägget. Möjligtvis att man hade kunnat börja middagen något tidigare än 16.00. Jag och några till dippade nämligen runt klockan 15.00. Hade då innan tänkt att ”men vi äter ju snittar när gästerna kommer – det blir för tätt inpå med tidig middag då”, men alltså.. man är så JÄVLA HUNGRIG när man är på bröllop?! Haha. Tänkte även att det var onödigt med wickning eftersom vi precis ätit fikabuffé – men samma sak där. MAN ÄR HUNGRIG.

    Så om det är något jag verkligen ska tjata vidare om så är det att inte vara oroliga för att det kommer vara för mycket mat. Det går typ inte.

    Något du undrar över? Skriv en kommentar!

    I nästa inlägg berättar jag mer om vigseln! Fortsättning följer…

    Mitt bröllop – First look

    Det finns många oskrivna regler om hur ett bröllop ska gå till. En av dem är att bruden och brudgummen inte ska sova tillsammans natten till bröllopet – någonting som såklart skapar extra längtan men som för oss också skulle ha skapat extra (negativ) nervositet. Man sover otroligt lite och dåligt innan ett bröllop. Dels för att det är mycket att göra och så mycket att tänka på, men också för att det är så mycket nerver. Så vi kände att det bästa vi kunde göra var att sova tillsammans natten innan också, precis som vanligt. För det är det som ger oss mest trygghet.

    Det var alltså inte länge sedan jag såg Filip sist, när jag satt där framför det öppna fönstret i vårt sovrum på pensionatet. Jag hade sminkat mig klart och håret hade äntligen gått från oönskade 1700-tals korkskruvar till lösa, lekfulla lockar som svallade ner för min rygg. Jag pillade nervöst på mitt ena örhänge. Den fluffiga mattan kändes mjuk och lugnande under mina bara fötter. Jag betraktade mitt eget nervösa ansikte i spegeln. Försökte förstå att jag ska gifta mig idag. Jag ska gifta mig med dig, Filip.

    Då hörde jag hans röst utanför och såg hans ryggtavla medan han gick ned för slänten mot baksidan av den lummiga trädgården. Han skulle fotograferas och filmas i väntan på mig.

    Här satt jag och såg Filip gå ner för slänten <3

    Filip, min Filip. Tänk att jag blev förälskad i dig och att du blev förälskad i just mig – av alla i hela världen?!

    Och nu stod han där så fin i sin mörkblå kostym och väntade på att jag skulle komma ut så att vårt bröllop kunde börja. Jag kände mig förväntansfull och väldigt ivrig när jag gick ned för trappan från vårt rum på övervåningen. Klänningens släp fyllde hela trappan och jag kände mig verkligen som en riktig prinsessa.

    Jag hade bett om att ingen skulle befinna sig i eller på baksidan av pensionatet när jag gick ned för att träffa Filip. Jag ville inte prata med någon, utan vara hundra procent fokuserad på Filip. Men min pappa och Filips pappa (som båda är rörelsehindrade) satt nere i salongen och väntade på att gästerna skulle komma runt till baksidan efter välkomstskålen. Och pappa sa till vår fotograf att han gärna ville sitta kvar och se mig när jag kom ner för trappan, så vem kan säga nej till det? <3

    Jag började storgråta så fort jag såg pappa. Älskade pappa. Det var en så otroligt fin stund och jag är så glad att han satt där, så att jag fick krama honom en stund. Så mycket kärlek.

    Sedan gick även jag nedför slänten till den lummiga baksidan av trädgården. Pirret ökade och jag kände mig ännu mer exalterad. Vinden strök genom håret, fåglarna kvittrade och Filip stod tålmodigt där bakom vajande blommor och grönska.

    ”Peta honom på axeln”, sa Linda, vår fotograf. Jag kunde dock inte motstå att gå fram och lägga armarna om Filip där han stod bortvänd – precis så som jag alltid gör när han står vid diskbänken och diskar, eller när han står vid spisen fullt fokuserad på att laga mat. Då kniper jag tag om honom ordentligt och kramar honom som allra hårdast. För att närhet i vardagen är det absolut bästa som finns.

    Älskar dessa bilder som Linda tog vid vår First Look. Kan verkligen rekommendera att ha en på alla sätt. Det är så himla pirrigt och peppigt och det blir så himla fina bilder. Alltid. Har fotat en del bröllop själv och det är alltid mina favoritbilder att ta, just för att det är så mycket spänning och förväntan inblandat.

    En av alla dessa bilder kommer garanterat att hamna på väggen hemma.

    I nästa inlägg berättar jag mer om vårt omvända upplägg på bröllopet!

    Fortsättning följer..

    Mitt bröllop – Brudklänningen

    Foto: Linda Eliasson

    Det var inte en självklarhet att jag skulle sy min brudklänning, samtidigt som det var det självklaraste i hela världen. Såhär i efterhand är jag så otroligt glad och stolt att jag fick stå där i något som jag skapat med mina egna händer och som verkligen blev precis allt jag drömt om. Det här är Elin i en brudklänning – och jag önskar ingenting annorlunda.

    Har du följt mig i ett par år (speciellt under åren på Medeltidsveckan), så blir du nog inte förvånad när jag skriver att jag började sy min brudklänning på lördagen, precis en vecka innan bröllopet. Sju dagar innan den skulle vara klar. En del av mig tänker ”varför gör jag sådär mot mig själv?!”, samtidigt som jag också tänker att jag är glad att klänningen blev klar just precis innan. För det hade känts hemskt att direkt stoppa undan någonting jag är glad och stolt över i en garderob och inte få bära den direkt 😉

    IDÈ OCH SKISS
    Jag var väldigt säker på vad jag ville ha för brudklänning. Tyget skulle antingen vara ett blommönstrat tyg från Merely Susan (eftersom jag älskar hennes blomsterillustrationer) eller ett broderat, vitt tyg, vilket det slutligen också blev. Jag visste också att materialet skulle vara linne eller bomull (det blev bomull), eftersom det är klänningarna jag sytt i dessa material som jag tycker absolut mest om att ha på mig.

    Jag har sytt väldigt intensivt sedan januari 2021 och majoriteten av mina projekt har varit klänningar. Så det var ganska lätt att komma fram till en modell jag ville ha. Puffiga ärmar och cirkelkjol med släp var ett måste. Men jag velade rätt mycket med U-ringningen.

    Från början (som du ser på skissen här ovanför), så var jag inne på en hjärtformad variant. Sen ville jag ha off shoulder, likt min lila Sommardrottningen-klänning. Men eftersom jag har rätt tung byst så ville jag inte ha axelbandslös BH på mig och då fick off shoulder tyvärr gå bort. Tillslut blev det i alla fall en V-ringad klänning, efter jag hade provat en av min mammas V-ringde klänningar och konstaterat att det ju var j***gt snyggt!

    Herregud vad det var pirrigt när klänningen växte fram. Jag kunde knappt fatta att det var sant när jag såg hur min vision sakta men säkert blev till verklighet. Tyget, som jag tyckt varit så otroligt vackert redan när jag köpt det, blev tusen gånger mer otroligt när det formades till en klänning.

    Det var samtidigt också en lättnad, eftersom jag alltid är lite orolig när jag syr någonting i ett extra fint/dyrt/speciellt tyg. Ifall något skulle bli fel så finns det ju inte mer tyg. Lite så. Men jag borde verkligen inte oroa mig. Har nämligen aldrig hamnat i en situation där ett plagg inte kunnat genomföras för att det saknas tyg. De gånger det varit snävt och det uppstått problem, så har jag alltid löst det på något sätt.

    Precis så var det faktiskt med brudklänningen. Tyget krympte nämligen mer än förväntat i tvätten och bredden räckte därför inte till att göra en full-lång cirkelkjol med släp. När jag skulle dela upp cirkeln i smalare och fler paneler för att komma runt problemet, så räckte inte tyget på längden istället…. Fick panik haha. Funderade ett tag på om jag skulle slopa hela idén om cirkelkjol (eftersom det verkligen slukar tyg), men kom fram till att just kjolen är för viktig för mig. Så jag löste det hela genom att skarva kjolen på sina ställen istället (visar mer av det i min vlogg som kommer upp om någon vecka!)

    Allt löser sig 🙂

    När jag såg klänningen på mig helt ihopsydd för första gången. Det var stort!

    Det tog mig omkring 4 dagar (sammanslagen tid) att sy den här klänningen. De två första dagarna sydde jag från morgon till kväll – sedan började jag tappa tålamodet (hehe) och fick köra en halv dag i taget för att orka. Stressen och tröttheten gjorde sig påmind, eftersom det som sagt bara var några ynka dagar kvar till bröllopet och det fanns typ miljoner fler saker att göra än bara själva klänningen.

    Men tillslut! TILLSLUT! Blev den klar. Jag stod på en pall i mamma och pappas sovrum sent på onsdagskvällen den 15 juni medan mamma hjälpte mig att fålla upp kjolen. Jag gjorde sedan ett ruskigt fult jobb med att vika in och sy kanten nedtill på klänningen, men det är ju typ trettio mil tyg där nere och jag hade verkligen ingen tid! 😅 😂 Så, sånt händer. Man får välja vad man vill lägga sin tid på och där och då behövde jag bara sova.

    Foto: Linda Eliasson
    Foto: Linda Eliasson
    Foto: Linda Eliasson

    Min brudklänning blev på många sätt det bästa jag gjort. Jag är så fruktansvärt nöjd med den. Jag har aldrig lagt så mycket tid på att prova fram en bra passform, eller på att fålla kanter och sy fina sömmar (oh well, allt utan kanten längst ned på kjolen då hehe). Och det känns verkligen när jag har på mig den. Min favoritklänning någonsin!

    När vi flyttar så ska den få en alldeles egen plats på väggen där jag kan se den varje dag. Och den ska få leva vidare genom mina sagofotograferingar, det är jag helt säker på!

    Nästa gång vi ses, så ska jag berätta mer om First Look
    – alltså när jag och Filip såg varandra för första gången <3

    Ses snart med ett nytt inlägg!

    Mitt bröllop – Smink, hår, brudbukett & accessoarer

    Det här är andra delen av bröllopsserien, missa inte den första om min bröllopsmorgon.

    Bilderna i detta inlägg är fotograferade av fantastiska Linda Eliasson

    Efter att jag hade suttit själv framför fönstret en stund uppe i Solrummet (mitt och Filips rum) och sminkat mig samt skrivit mina vigsellöften till Filip, så kom min syster och joinade mig. Det var inte riktigt meningen från början, men hon blev den som fixade mitt hår och det kändes såklart så himla fint och speciellt. Så jag är glad att jag hade lite problem 😉

    HÅR
    Jag hade inte bestämt exakt hur jag ville ha håret innan. Visste bara att jag ville ha lockar, så hade sovit med morgonrocksband i håret (heatless curles). Jag har gjort heatless curles måååånga gånger tidigare och vet precis hur mitt hår reagerar på det. Jag satte dock i hårförlängning hos bara en vecka tidigare och hann inte riktigt prova ut hur det förlängda håret skulle reagera på att sitta upplindade, fuktiga hela natten. Resultatet blev 1700-tals korkskruvar som vägrade låta sig borstas ut. Så då klev min syster in och fixade. Hon sprayade med vatten, borstade och borstade och tillslut hade jag fått avslappnade och lekfulla lockar som passade vårt tema för bröllopet perfekt – och som dessutom höll i flera dagar.

    Tack sis <3

    Hon satte sedan upp håret med två pärldekorerade hårnålar som jag hittat på Röda Korset i Örebro veckan innan.

    BUKETTEN
    Brudbuketten gjorde min mamma och den blev så underbart vild och härlig – precis som jag önskade! Jag hade köpt tyg som hon klippte till och lindade runt buketten (tillsammans med organzaband som hon haft sparat sedan innan), så att det hängde ned ända till golvet. LJUVLIGT!

    Mamma kom upp till oss på rummet precis innan lunch och syrran hjälpte även henne att fixa sitt hår. Jag har faktiskt sytt klänningen som mamma hade på sig på mitt bröllop. Jag sydde hennes klänning för att prova ut mönstret jag gjort till min egen brudklänning – för att se om något felade och om jag behövde korrigera det. Sen gav jag henne en annan typ av kjol, fickor (som jag inte hade på min klänning) och en mer klockad ärm. Så glad att hon gillar klänningen!

    Finaste glasen jag någonsin skådat – lånade av fotografen Linda-Pauline! Hon har Påhljonsgården i Hälsingland (fylld till bredden med helt otroliga loppisfynd), som hon hyr ut för övernattningar, bröllop och fest! Recommend recommend!

    SMINK
    Jag hade gjort lashlift och browlift fem dagar innan hos Emma Ingesson i Örebro. Har gjort det många gånger tidigare, men slutade göra det året innan för att spara pengar och för att jag ville känna mig riktigt ”WOW” inför bröllopet (vilket jag verkligen gjorde!). Som make la jag bara min vanliga vardagsmakeup, eftersom det är den jag trivs allra bäst i.

    För den nyfikne använde jag:
    Alla länkar är adlinks!

    IT Cosmetics CC-cream som bas. Den har varit min favorit i två år nu och ligger så fint på huden samtidigt som den är täckande. Har Light när jag har lite lätt Brun utan sol och Fair när jag inte har BUS. Använder den tillsammans med deras egen pensel (som är dyr, men skitbra) och deras concealer.

    Rouge och Bronzer från Lumene. Älskar Lumene som varumärke. Min hudvård består till största del av dem. Körde deras Gel Mask regelbundet inför bröllopet för att tillföra fukt.

    Isadoras vattenfasta eyeliner är också en favorit sen många år tillbaka. Den torkar fort och den håller hela dagen (trots gråt!) utan att kleta. Har den i färgen Dark Brown för ett lite mjukare intryck.

    Till fransarna använde jag en vattenfast mascara från Maybelline, som jag läskigt nog aldrig testat innan. Jag skulle köpa min favorit precis innan bröllopet, men upptäckte att den tyvärr utgått.. Så då lusläste jag recensioner online och precis som flera kunder skrivit så höll denna från Maybelline hela dagen trots väldigt mycket gråt. Den var dock svår att få bort (som också många skrev), men jag kände att det var värt det för att få hållbarheten 😉

    Sist men inte minst använde jag två trogna tjänare: Anastasias Brow Wiz till ögonbrynen och Urban Decay’s setting spray.

    ACCESSOARER
    Skorna (som jag bara hade på mig typ 10min sammanslaget under dagen – gick i princip bara barfota) är min systers som hon inte använder och därför gett bort till mig vid ett tillgälle.

    I öronen hade jag ett par örhängen tillverkade av det skandinaviska märket Skat Jewelry. Runt halsen hade jag ett halsband som jag fått av min syster i present och på armen hade jag ett väldigt enkelt armband som jag haft i min ägo i säkert tio år och som alltid varit min absoluta favorit.

    Parfymen jag haft under hela vår förlovning och som jag också bar på bröllopsdagen var Rebecca Stellas ”I do”. Super-bröllopig, fin flaska och doftar helt gudomligt gott. Hoppas att jag alltid kommer att tänka på den här tiden i livet när jag känner den doften.

    Här får ni en jäkligt snygg bild på Filip från hans förberedelser som en liten bonus. 👆

    Fortsättning följer… nästa gång skriver jag om brudklänningen!

    Mitt bröllop – Bröllopsmorgonen

    Foto: Jag, mitt i natten

    På natten mot den 18 juni låg regnmolnen tunga över sjöarna och kullarna i Vallebygden utanför Skara. Klockan var efter tolv när jag och Filip äntligen kröp i säng efter en hel dag av förberedelser. Tröttheten var stor, men pirret ännu större och jag satt länge omsluten av mörkret i den mjuka sängen och blickade ut genom fönstret. Vyn där utanför är verkligen helt otrolig.

    Platsen som vi bokat för bröllopet heter Fredrikssons Pensionat Sjöbacka: Ett gult trähus lika otroligt som utsikten bortom det. När man svänger av den slingrande landsvägen så följer en lång grusväg upp mot huset. Trädgården är lummig och blommig och angränsar till en vidsträckt äng, som vid tiden för bröllopet var helt täckt av fluffiga hundkex. När jag kom hit för första gången för ett år sedan så blev jag helt hänförd och på samma gång vildsint förälskad. Det är något speciellt med den här platsen och jag är så otroligt tacksam och lycklig att jag fick ha mitt bröllop här. Platsen gjorde verkligen ALLT.

    Fredrikssons Pensionat Sjöbacka. Foto: Linda Eliasson

    Foto: Linda Eliasson

    Min klocka ringde 06.00 på bröllopsmorgonen. Efter en natt av regn som smattrade mot taket, så började ljuset äntligen återvända och jag kunde skymta blå himmel bakom de flyende molnen. Trött men ivrig tassade jag nedför trappan och ut i trädgården. Min första och enda uppgift för dagen var att ställa ut blommorna som stått och vilat under tak hela natten. Katten Alice höll mig sällskap medan jag rättade till bordsdukar på verandan, kollade till vaserna på stolarna vid vigselplatsen och slutligen ställde upp hinken med blommor på den gamla vagnen på framsidan där Välkomstdrinken senare skulle hållas.

    Det är någonting som är så himla speciellt med att vara vaken före alla andra. Och kanske extra speciellt att vara den första och enda vaken på sin bröllopsdag. Stillheten och lugnet, ensamheten.. innan livet börjar rusa och munnen går i ett.

    Vigselplatsen i bakgrunden, vagnen med välkomstdrinken i förgrunden. Foto: Linda Eliasson
    Jag ställer i ordning blommorna (egen bild).

    Detaljer från vigselplatsen. Foto: Linda Eliasson

    Mysigaste katten Alice och jag (egen bild).

    07.00 var det dags för frukost, sedan skulle Filip, Filips syster, min syster och min systers kille ta över och fortsätta ställa i ordning allting, medan jag gick upp för att göra mig i ordning. Vid den här tiden hade solen börjat kika fram mellan molnen och den strömmade stundtals in över det vita bordet framför fönstret där jag började plocka fram mitt smink. Jag satt först helt i tystnad framför fönstret. Doften av den lummiga trädgården utanför fyllde rummet, fåglarna sjöng vackrare än någon musik jag någonsin lyssnat på och sjön och berget där borta i fjärran gav mig gåshud.

    Tänk att jag ska gifta mig idag.

    Hejdå Filip, ses om några timmar!

    Halsbandet är en gåva från min syster och mina örhängen köpte jag från Skat Jewelry efter att ha sett att Filips syster hade ett så fint smycke från dem. Den gamla, snirkliga ringasken är ett loppisfynd som jag klädde med tyg från min brudklänning <3

    Jag skrev mitt vigsellöfte till Filip den morgonen. Livet hade gått i ett i 3 veckor och jag hade helt enkelt inte haft varken ro eller tid att sitta ned och skriva. Men det blev på något sätt extra fint att skriva det just under bröllopdagens första timmar. Ännu kvar i lugnet betraktade jag min egen spegelbild medan jag stök på bassminket med en borste och på 0,2 sekunder skrynklades mitt ansikte ihop och en tår vacklade i ögonvrån. Min fina Filip. Den vackraste själen jag känner och någonsin känt.

    Om jag redan gråter – hur ska det då gå när jag ska säga detta högt?, tänkte jag och sms’ade syrran:

    Fortsättning följer…

    Det är klart – vi flyttar hem igen!

    Det är den 4 maj 2022 när jag skriver det här inlägget, vilket är lite kusligt. För jag insåg precis när jag gick tillbaka i arkivet att det enda inlägg jag skrivit om min längtan att flytta tillbaka hem, är daterat just den 4 maj 2021. Får knottror på armarna när jag tänker på det. Att för exakt ett år sedan var det här en dröm och en längtan som jag klottrade ner på min blogg – och idag är det klart att det ska bli verklighet.

    Universum..

    Filip har fått jobb i Skövde och någon av de två sista veckorna i juni får vi tillträde till vårt nya boende! Jag, Filip och våra två kissar ska flytta hem till Skara! Till landet, 15 minuter med bil hem till mina föräldrar. Det känns helt overkligt! Tänk att jag kommer kunna åka hem till dem spontant en sketen tisdagkväll? Jag kommer kunna ringa mamma och fråga om hon vill hänga med mig ut och fota/bada/åka pulka. Liksom ”vi åker NU!”?! LYX!

    Kan inte fatta att Filip gör det här för mig. Han som såg framför sig en lägenhet innanför tullarna i Stockholm innan han träffade mig. Sen drog jag med honom bort, bort, längre bort och ut på landet. Så glad att han trivs, det är liksom ingen självklarhet. Även om jag gifter mig med en kille som är ovanligt öppen för att testa nya saker (i motsats till mig själv… eheee….)

    Jag måste bara visa ett utdrag ur det där inlägget som jag skrev här på bloggen för ett år sedan:

    Det finns ett speciellt ställe utanför Skara, där jag vill bo. Jag har åkt runt där så många gånger med mamma, men den här gången var det som att jag såg bygden för första gången. Bakom varje krök gömmer sig otroliga, gamla hus med alléer som välkomnar en till gårdarna. Jag hade kunnat bo i vilket som helst av dem. Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon. Och jag tänkte flera gånger efter varann för mig själv där i bilen att.. Här. Här ska jag bo en dag. Jag har bestämt det nu.

    ”Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon”. Det är nästan läskigt när jag tänker på det, för en slump var det verkligen. Att mammas chef ringde och ba ”du förresten, hur går det med Elin och Filip att hitta boende? Jag känner en kille som hyr ut…” Att just vi kom på tal framför alla andra – och ännu mer att huset vi nu ska hyra ligger just i den bygd jag så gärna vill bo i.

    Jag kan inte fatta hur jag (vi) haft sån tur med boende?! Det är andra gången i rad nu som jag drömmer om något specifikt och vi fått möjlighet att hyra just det. Liksom HYRA?! Först vårt nuvarande boende utanför Örebro – en idyllisk röd stuga med vita knutar från sekelskiftet. Och nu ska vi hyra ett hus på en gammal gård som jag tror är från 1700-talet(?!) i precis det området utanför skara som jag skrev om förra året och citerade här ovan.

    Jag lovar att berätta mer när flyttlasset går!

    Våra inbjudningskort till bröllopet

    Jag vet att jag sa inledningsvis att inbjudningskorten är det jag prioriterar absolut minst till bröllopet. Gästerna kommer ju ändå slänga dem direkt efter, så varför lägga tid och pengar på det liksom? Och så känner jag väl egentligen fortfarande, men det dök också upp en tanke: Att det skulle vara ett så himla roligt pyssel, att fixa sina egna inbjudningskort. Och att jag ville göra dem för mig.

    Processen med inbjudningskorten drog igång någonting inom mig och jag kände mig så kreativ medan jag var mitt uppe i det! Jag illustrerade för första gången på flera år och kunde inte sluta. Djupdök i design och pappersval. Kände mig så harmonisk när jag fick klippa och klistra. Och jag älskar ju att skriva ut, så det var såklart en magisk känsla i sig att få skriva ut sina bröllopsinbjudningar på sin egen skrivare!

    Här är några bilder från processen:

    Till vänster: En av illustrationerna som hamnade på inbjudningskorten!
    Till höger: Inbjudningskorten direkt efter utskrift och innan jag beskar dem.

    Illustrerade även blåklint som jag sedan skrev ut, klippte till och klistrade fast på insidan av kuverten!

    Illustrerade även lokalen vi ska vara i och placerade intill infon om att ”hitta hit”.

    Här ovan ser du hur min moodboard såg ut innan jag började ta fram inbjudningskorten. Jag hade väldigt mycket idéer på detaljer: Jag ville bland annat ha blått band och/eller hampasnöre, måla ett av de totalt tre korten som varje gäst fick med blå akvarell, skicka med ett foto, lägga i en blomma.. osv osv.

    Det slutade dock med att jag skalade ned väldigt mycket och fokuserade på insidan av kuverten, illustrationerna, den simpla designen och sigillet. Tyckte att det blev stilrent och fint!

    Papper som jag skrev ut på: Epson Fine Art Cotton Textured Natural

    Program jag gjorde moodboard i: Milanote

    Kuvert: Adlibris

    Vaxbönor (till sigill): Omslag.se

    Sigill: Fyndade på Tradera

    Vitt snöre: Hade hemma

    Lärdom efter denna process?

    Lägg inte ner så mycket tid på kuvertens utsida. Kände att jag blev svagt gråhårig av att hålla på med sigill och grejer. Hade jag gjort om det så hade jag bara klistrat på adressetikett och skickat som det var.

    Värt att göra inbjudningskorten själv?

    Absolut! Men jag gjorde bara 22 stycken. Hade vi haft fler gäster hade jag nog inte pallat, hehe…

    10 ytterligare frågor om vårt bröllop

    Hade ni pratat om bröllop/förlovning innan du friade?

    Jag tror att vi började prata om våra tankar och känslor kring bröllop när vi varit tillsammans i ungefär ett år (2016). Jag har velat gifta mig i hela mitt liv, så det kändes viktigt att berätta det, så att det inte skulle bli en obehaglig överraskning ett par år in, ifall Filip inte skulle vilja gifta sig. Sen har vi pratat om det lite då och då under åren och sommaren 2020 var vi överens om att det skulle vara kul ”snart”. Vi bestämde inget och Filip hade ingen aning om att jag tänkte fria, så det blev absolut en överraskning.

    Men jag känner verkligen att det är skönt och bra att diskutera en sån här sak innan. Att prata om sina förväntningar och vad ett bröllop innebär mer än att det är romantiskt. Om man inte är säker på att den andra vill, så kan det bli rätt jobbigt tänker jag? Att få en fråga som är så stor och som påverkar ens liv så oerhört mycket och som man måste svara på inom loppet av någon sekund och utan att hinna tänka igenom det innan?

    Hur valde ni location?

    Jag kände mig rätt överväldigad i början när vi skulle välja en plats. Vi började planera ungefär 1 till 1,5 år innan, så tankarna gick mycket: Ska vi gifta oss i Örebro där vi bor nu, men där vi kanske inte bor när bröllopet äger rum? Ska vi gifta oss på en plats som Gotland som är en semesterdestination för oss och där det kanske är svårare att planera för att man inte bara kan ”svänga förbi”? Ska vi gifta oss i Stockholm där de flesta vi känner bor, men där allt är dyrare och bokas upp längre i förväg? Eller ska vi gifta oss i mina hemtrakter runt Skara, som också är en bit ifrån, men där vi ändå spenderar en del tid?

    Så det fick bli Skara! Lokalen vi ska vara i under hela dagen hittade vi genom mamma. Hon har varit brevbärare och brevbärare vet ALLT om alla gömda pärlor haha. Vi stannade till en dag när vi var ute på location-jakt inför en fotografering jag skulle ha och jag kände bara att ”JA! Det här ÄR platsen!”.

    Här ska vi vara:

    Hur mycket släkt ska ni bjuda?

    Varken jag eller Filip har en stor släkt och de vi har umgås vi tyvärr inte så mycket med. För mig är det mest för att vi under så många år bott väldigt långt ifrån varandra geografiskt (Norrbotten vs Västergötland). Våra mor- och farföräldrar (förutom min morfar) finns inte längre i livet heller tyvärr, så vi hänger bara med vår direkta familj till vardags och under högtider. Så det kommer enbart vara föräldrar, syskon, syskons respektive och närmaste vännerna som kommer på bröllopet. Vilket också är anledningen till att vi totalt (oss inräknade) blir 27 personer på bröllopet! Jätteskönt tycker vi! 🙂

    Vem har fått äran att fotografera?

    Det blir Linda Eliasson som kommer fotografera bröllopet och Albin Hasselström som filmar! Ser så mycket fram emot att få se vår dag genom deras ögon <3

    Hur ska ni göra med efternamn?

    Vi har inte riktigt bestämt oss än. Antingen tar Filip mitt namn eller så behåller vi våra egna som det är nu. Jag har ju ett rätt ovanligt efternamn, medan Filip har ett vanligt Son-namn och det finns ju fördelar och nackdelar med båda. Tycker dock att det är så himla fint när man har samma efternamn, som att man är en familj på riktigt. Men det är ju en himla stor grej att byta namn? Lite som att byta lite av sin identitet? 🙂

    Hur har ni tänkt med musik under mingel, middag, vigsel och fest?

    Vi har tänkt att boka ett liveband som kan spela under i alla fall vigsel, mingel och inledande fest. Sen kompletterar vi gärna med någon Spotify-lista. Jag vill gärna köra min favoritlista som är 30- och 40-tals jazz, för att den bidrar till så mysig och härlig stämning, samtidigt som det inte tar över för mycket.

    Panik att allt måste gå enligt planen eller avslappnad och lycklig oavsett vad?

    95% aslappnad! Jag vet vad jag vill och hur jag vill ha saker, men samtidigt vet jag också att allt inte kan bli perfekt och att saker kan hända som man inte räknat med. Så jag kommer planera bäst jag kan, men skiter det sig med planen, så löser det sig på annat sätt ändå. Jag har mycket erfarenhet av att saker inte blivit alls som jag tänkt, men istället blivit mycket bättre för att man fått improvisera och tänka lite utanför boxen… 😉

    Kommer allt att vara second hand i dekoration, porslin osv?

    Ja! I stort sett allt kommer att vara återbruk (eller lånat från festlokalen som vi kommer vara på) och även en del DIY. Om det är något som inte finns att hitta second hand, eller som blir för dyrt att köpa in för ett tillfälle, så kommer vi att hyra det. Kanske blir det något enstaka nyköp som t.ex. ”film” till polaroidkameror (kamerorna är begagnade), gästbok att skriva i etc. Men that’s it.

    Några ljusstakar och glaskupor som jag loppat till bröllopet
    Bestick och saxarna med ”nypor” som man kan ha till fikabuffén och ta bakelser och kakor med.

    Vad ser ni fram emot att göra ”första gången” som gifta? Planerade stunder för efteråt?

    Tror inte att vårt liv kommer att vara så himla annorlunda efter mot vad det är nu, så har därför inte riktigt något speciellt i tanken, mer än att kanske bli husägare någon gång? 😀 Skulle vara så mysigt! Älskar ju att bo i hus (hyr vårt nuvarande).

    Kommer ni åka på bröllopsresa?

    Vi kommer nog åka någonstans (förmodligen roadtrip i Sverige eller Norge), men vi kommer avvakta lite då vi tycker att bröllopet är en nog stor happening som det är. Kommer bli mycket fix och planering inför en resa också, så känner att det kan vi ta när bröllopet är över – tillräckligt att planera som det är liksom 😉

    För att förlänga bröllopet så tänker vi att vi istället kan ta in på ett spa eller liknande. Bo på hotell, bada och njuta av god mat och varandras sällskap i två nätter eller så. Eller hyra ett Airbnb med badtunna och närhet till vatten? Typ något sånt. Har ni tips på något mysigt ställe där man kan få vara för sig själv och bara mysa?

    10 frågor om vårt kommande bröllop

    1 – Präst eller borgerlig vigselförrättare?

    Filip ville gärna enligt tradition ha en präst och gifta sig i kyrkan. Jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, men kunde tänka mig att kompromissa så att vi gifter oss utomhus med en präst. Nu blev det dock så att vi väntade för länge med att boka vigselförrättare så ett tag såg det ut som att vi inte skulle få tag på någon alls som är ledig. Vi ba ”jaja, vi får väl ha bröllopet som tänkt på lördagen och sen springa och viga oss borgerligt på söndagsmorgonen…” hehe… Men sen fick vi till slut tag på en ledig borgerlig vigselförrättare. Så nu blir det borgerlig vigsel utomhus i alla fall.

    Både jag och Filip tycker dock det är viktigt med en ordentlig, högtidlig ceremoni (vilket ingår om man bokar en präst, men inte om man bokar borgerlig vigselförrättare), så vi ska styra upp en själva.

    2 – Egna tal eller standard?

    Vi har bestämt att vi ska köra på ”standard-tal” under vigseln och i stället skriva brev till varandra på morgonen. Vi känner båda att det känns lite för intimt att prata till varandra framför alla, att det (pga nervositet under vigseln) blir mer genuint om det bara sker mellan oss två och jag kan också tycka att det blir lite press? Att man ska skriva ett lika bra tal som den andra?

    3 – Hur kommer vigseln se ut?

    Vi har inte börjat planera vigseln än, men om jag får önska fritt så får det gärna bli under ett träd med tyg hängandes ned från grenarna eller framför en båge av något slag. En blomsterbåge är superfint, men kan också tänka mig att återanvända en båge med tyg som en vän till mig hade under sin vigsel. Man gillar ju återbruk liksom!

    Det här kommer ju bero jättemycket på val av plats och då vi båda har rörelsehindrade pappor så är framkomlighet viktigare än att det blir estetiskt perfekt. Så vi får se var vi blir av. En ceremoni blir det ju oavsett och jag kommer nog kolla mest på Filip ändå 😉

    4 – First Look eller ej?

    Jag tycker till viss del att det är gulligt med First Look och då jag har erfarenhet av att fotografera det så vet jag också att det alltid bli så himla fina bilder! Så det vill jag gärna ha. Dock tycker jag samtidigt att det är lite tramsigt haha. Jag gillar inte att ”brudgummen ska reagera” på brudens utseende men inte tvärt om? Och att det ska vara en massa woooow och tårar. Så det skippar jag gärna. Vill mer att det ska vara en mysstund med fokus på att båda träffar och ser varandra för första gången innan vigseln. Inget wow-vad-du-är-snygg utan mer wow-vad-skönt-att-du-är-här-med-mig-nu <3

    5 – Kommer ni ha brudfölje? Blomstermormor/blomsterbarn?

    Hade GÄRNA haft en blomstermormor om någon av våra gamla varit i livet, men det är de tyvärr inte </3 Vi kommer inte att ha något brudfölje heller då vi har så få gäster. Jag fick också lite panik när det väl gällde då det känns som att man rangordnar sina vänner? Eller är det bara jag som känner så?

    6 – Hur går ni in (till vigseln)?

    Vi kommer att gå in tillsammans! Känns tryggast så för oss båda. Hade vi inte gått in tillsammans så hade jag helst gått in ensam 🙂

    7 – Kommer du/ni ha en ring till?

    Jag skulle gärna ha en ring till! Först var jag helt säker på att jag ville ha ringen längst ner till vänster i min board – den som ser ut som en krona med små stenar. Men nu tror jag att jag kanske har ändrat mig? Är inne på att ha något i stil med de fyra till höger i boarden – något mer ”medeltida”/sagolikt. Känns väl himla mycket mer jag, ellerhur?!

    8 – Buffé eller bordsservering? Vad blir det för mat?

    Det blir delvis buffé och delvis servering. Vi har inte bestämt menyn än, men det blir lokalproducerade och väl utvalda råvaror.

    9 – Smaker på tårtan? Eller ingen tårta utan tacos?

    Funderar på fika-buffé! Varken jag eller Filip är speciellt mycket för tårta, även om det är väldigt festligt och fint. Och jag gillar alla otraditionella inslag extra mycket, så tycker såklart det är kul och lite lyxigt om man får gå och plocka lite av varje från gottisbordet. Tänker också att man kanske kan köra brudskålen med mammas hemmagjorda rabarberlemonad?! Eller rabarberlemonad blandat med bubbel?! Kan bli en hit!

    Provband en bukett. Den här i 10x större storlek skulle jag gärna ha som brudbukett :))

    10 – Kommer ni ha vickning?

    Ja! Det är förmodligen något som vi bokar när vi sätter middagsmenyn. Men jag hade annars GÄRNA haft pizza från favorit-pizzerian hemma i Skara som vickning. Så kan våra gäster få smaka på Sveriges godaste kebab 😉

    Har du någon mer fråga?
    Ställ den i kommentarerna så gör jag en part II!

    Årstidsdrottningarna – Bakom kulisserna på mitt fotoprojekt

    – 15 januari 2022

    Idag är det exakt ett år sedan som jag satte saxen i ett ljusblått tyg som skulle komma att bli Drottningen av Vinterns kostym och också klänningen till den första bilden i mitt fotoprojekt Årstidsdrottningarna. Det känns lite nostalgiskt att tänka på vad jag har gått igenom under det här året och att jag faktiskt lyckades fullfölja det här projektet, trots att det var ordentligt svajigt på vägen.

    I det här inlägget tänkte jag svara på några frågor som jag fått om projektet på Instagram.

    När började idén om projektet växa fram och varför?

    Det var inte alls meningen att det skulle bli ett fotoprojekt. Allt började med att jag ville testa göra en lövkrona, som jag sedan ville fotografera mig själv i. Året var 2015. Jag blev inte riktigt nöjd med bilderna och de publicerades aldrig, men 5 år senare (2020) gjorde jag ett nytt försök. Bilderna blev som jag tänkt mig och jag kallade mig för ”Höstdrottningen”. Det ledde till att jag fick en kommentar under bilden där det stod ”Kan vi få en snödrottning också?” – och resten är historia 😉

    Du kan läsa den förlängda historien & se bilderna här.

    Hur kom du på hur varje bild skulle se ut?
    Hur såg idéprocessen ut?

    Bilderna är ett resultat av min livliga fantasi hehe. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag bara såg bilder framför mig och sedan skissade jag ned alltsammans i en skissbok. Med den första bilden, Drottningen av Vintern, såg jag först framför mig att det skulle vara en övergång mellan snö och ”inte snö”. Att Drottningen skulle komma vandrande med sin stav och svepa snön med sig. Att det skulle finnas snö i luften.

    Såhär såg min kladdiga skiss av Vinterns drottning ut:

    Vinterns drottning till vänster och Vårens drottning till höger.

    Hur svårt var det att hitta rätt locations?
    Vilken bild var lättast/svårast att hitta location till?

    Det var svårt, eftersom jag hade en så tydlig bild av vad jag ville ha för något och det är inte alltid ens visioner stämmer överens med verkligheten… 😉

    Lättast att hitta location till var Drottningen av Vintern – mest för att jag hade bestämt mig för location redan innan jag började skissa på bilden. Den är fotograferad på en plats som bara ligger 600m från där jag bor, så jag har passerat där många gånger och tänkt att det ser så sagolikt ut: ”Där måste jag fota en sagobild någon gång”.

    Där, precis till vänster om vägen, fotade jag Drottningen av Vintern.
    Behind The Scenes från självporträttet. Hade hjälp av min mamma att bl.a. lägga mantel och hår till rätta.

    Svårast att hitta location till var Drottningen av Våren. Jag hade en så specifik bild av att jag ville sitta vid en ringlande bäck, i ett hav av vitsippor. Så jag behövde:

    1. Ha en bäck som inte låg i ett dike, utan som hade yta där jag kunde sitta (och hjorten kunde stå)
    2. En bäck där det växte vitsippor ända in på vattnet.
    3. I en fin miljö med en bra bakgrund (finns många bäckar med tvivelaktiga bakgrunder hehe…)
    4. Att bäcken inte var för bred, utan tunn och ringlande.

    Sen hade jag väl inte tagit med i beräkningen att alla bäckar inte var speciellt fina på våren. Mycket lera och stenigt precis vid vattnet, samt mycket grenar och löv som smutsade ner. Men hittade tillslut en plats som stämde in på alla kriterier, förutom att bäcken inte ringlade genom bilden. Man kan inte få allt 😉

    Platsen jag fotograferade Drottningen av Våren på.

    Hur har det varit att förhålla sig till just årstiderna vädermässigt? Press att hinna?

    Det har varit mer eller mindre panik hela året :))

    När man tänker på det: Att fotografera fyra bilder på ett år, alltså en bild i kvartalet, så låter det ju inte särskilt svårt. Men jag underskattade verkligen hur lång tid det tar att komma på en idé, fila på och skissa upp idén, planera, förbereda, sy upp kläder, tillverka props, hitta location, fotografera och redigera. Och att man utöver att fota också måste hinna med att jobba och ta det lugnt.

    Nä, det var helt klart det absolut mest utmanande och stressande med hela projektet. Vinterns Drottning fotades DAGEN INNAN snön smälte bort för säsongen – den 18 februari 2020. Nerverna där alltså..

    Vårens drottning skulle pricka de få dagarna när vitsipporna blommade och det var molnigt väder. Hon fotades den 2 maj 2020 och var färdigredigerad den 2 juni. Sen var tanken att jag skulle fota Sommarens Drottning innan midsommar, men jag var helt enkelt för utmattad för att klara av att ro ihop skiss, klänning, krona och bild på mindre än en månad. Så när Sommarens drottning väl fotograferades (sista dagarna i juli) var midsommarkänslan = 0 och skördekänslan = 182. Var SÅ besviken! Men det löste sig ändå med location.

    Den bild som jag hade minst press med var Höstens drottning Jag hade nästan tre månader på mig att förbereda mig efter publiceringen av sommarens drottning. Men… ja, jo.. det var helt klart ändå nervigt att vänta tillräckligt länge för att löven skulle blomma ut i sina allra, allra vackraste färger, men inte för länge, så att stormen skulle komma och ta dem från mig.

    Location-hunting inför fotografering av Drottningen av Sommaren. Målet var en lummig, blommande äng med träd runt om, men det enda jag hittade var nedklippt/uppätet gräs, sädesslag redo att skördas och bristande utbud på blommor…
    Drottningen av Sommaren i den o-midsomriga miljön men med den midsomriga midsommarkransen.

    Hur utvecklades din sömnad? Kände du av skillnaden på första och sista klänningen i erfarenhet?

    Min sömnad utvecklades MYCKET! Men det var också för att jag inte bara sydde klänningar till projektet, utan också hann sy upp en hel garderob till mig själv under våren 2020. Var helt besatt av att sy haha..

    Men ja, jag märkte stor skillnad. Första klänningen (Drottningen av Vintern) tog ganska lång tid, jag satt och petade jättemycket med detaljer och passformen blev inte helt hundra. Med tiden blev jag mycket snabbare, behövde inte tänka lika mycket och det där hindret som man kan känna när man ska komma igång med något som känns stort och svårt, det försvann. Det blev lättare att börja sy något nytt helt enkelt 🙂

    Sommarens Drottning var överlägset roligast att sy klänning till! Älskar denna lila kreation.

    Blev resultatet som du tänkt/önskat?

    Det blev bättre än jag förväntat mig. Kanske framför allt för att projektet blev så mycket mer än bilderna. Inledningsvis var det bara jag som ville fota sagobilder med hjälp av årstiderna, men under projektets gång så växte det fram historier om drottningarna och de fick alla olika personligheter.

    Drottningen av Vintern, den vänliga och missförstådda. Drottningen av våren, den unga och oskyldiga. Drottningen av sommaren, den mäktiga och mest ståtliga. Drottningen av Hösten, den hårda och lite krigiska.

    Ungefär hur lång tid har du lagt ned på projektet?

    Haha jaaaa… det vågar jag inte ens tänka på. Men mycket tid. Inte bara effektivt skapande tid, utan väldigt mycket tid har lagts på att tänka, ha ångest, oroa mig och vela…. Det är väl mest det jag inte vågar tänka på kanske haha.

    Men om jag får gissa per bild:
    – Skiss, research, inköp & liknande planering: En vecka
    – Sy klänning: En vecka
    – Tillverka props: En dag / prop
    – Location hunting: Två dagar
    – Redigering (inkl att hitta stockbild mm): En vecka
    – Fotografera: En dag
    – Ångest: En månad hahaha

    Så totalt drygt fyra veckor/ bild. Så jag la ungefär 1/3 av mitt år på det här projektet.

    Behind The Scenes under fotograferingen av Vårens drottning.
    Vänster: Tillverkar höst-krona. Höger: Fotar löv som jag senare klippte in i bilden av Höstdrottningen.

    Vad hade du gjort annorlunda om du börjat om?

    Jag hade inte gjort något annorlunda, utan det känns som att allt blev som det var menat att bli. Allt föll liksom på plats. Det enda jag kan komma på är väl att jag önskar att jag fotade mer Behind The Scenes.

    Något mer du undrar om projektet? Ställ frågan i kommentarsfältet! 😀

    Mitt år 2021

    Beskriv året med tre ord:

    Kreativitet, vardagsmys & (tyvärr) utbränd

    Årets bästa bild:

    Kan ju inte välja, utan det måste bli alla mina Årstidsdrottningar!

    Favoritstället du besökte?
    Alla badställen i närheten under sommaren. Lika drömmigt varje gång.

    Vad har du lärt dig om dig själv det här året?
    Att jag inte kan berätta om mina planer som jag är supertaggad på att genomföra (och inte vill annat än berätta om för att jag är så otroligt pepp!) för att jag då får prestationsångest, vilket i sin tur blockerar mig från att göra just det jag vill göra. Rörigt.

    Ditt bästa köp?
    Alla second hand-fyndade tyger! Här är ett rutigt påslakanset som blev en favoritklänning:

    Gjorde du något du inte gjort förut?
    Jag fick prova på att dreja hos Faktoritre när vi var i Leksand, jag började sy vardagskläder, klädde om en möbel och genomförde mitt största fotoprojekt någonsin på mindre än ett år (Årstidsdrottningarna)!

    Vad gjorde du på din födelsedag?
    Jag sydde en lila klänning att ha på mig, plockade en matchande syrénbukett, hände upp lika ballonger och gjorde en riktigt somrig (och sinnessjukt god) jordgubbstårta. Sen åkte med Filip till sjön Usken och hade en drömmig picknick på en brygga i solnedgången. Förmodligen min finaste födelsedag någonsin!

    Genomförde du något av dina mål för året?

    Jag genomförde faktiskt nästan alla mina personliga mål (vilket jag är lite förvånad över, för det har aldrig hänt hehe). Men bland annat så genomförde jag dessa mål:

    – Jag började fotografera mer vardagsbilder med mobilen

    – Jag satsade mer på min online shop och att sälja prints

    – Jag odlade mer blommor (luktärt, aster och blomstermorot!)

    – Vi började planera bröllopet (även om vi gjorde mindre än vad jag trott att vi skulle göra hehe)

    Du i dina favoritkläder från året:

    Helt klart den vita klänningen som jag sydde av ett linnetyg på 4,5m som jag fyndade för 40(!!!)kr second hand:

    Min favoritvideo från året:

    Förmodligen den här videon, eftersom den visar den kreativa processen så ärligt. Från inspiration, till tvivel, ”jag vill lägga ner” och därefter tillbaka till pepp. Brukar alltid tappa suget och sluta filma när jag får en dipp i ett projekt, men här fortsatte jag och jag är väldigt glad för det! Det blev lite roligt ju 😉

    YouTube video

    Bästa från året:

    Bästa film: ”Tolkien” – filmatiserien om författaren J.R.R. Tolkiens liv. Så magisk för alla oss som älskar och älskat Sagan om Ringen (framför allt filmerna).

    Bästa tv-serie: ”Det sitter i väggarna” på SVT

    Bästa podden: ”Two hot takes”. En amerikansk podd där de läser upp sjuka reddit-storys och diskuterar dem.

    Bästa appen: Lightroom-appen helt klart! Är helt besatt av att redigera mina bilder i mobilen nu.

    Bästa musiken: ”Det stora röda huset”, den somrigaste låten någonsin med Benjamin Ingrosso och Moonica Mac. Av någon anledning blir jag alltid tårögd när jag lyssnar på den. Förmodligen för att den ÄR mina sommarkänslor i ren musik.

    Här kan ni lyssna på alla mina favoritlåtar från året.

    Det här hände 2021:

    – Jag påbörjade och genomförde mitt fotoprojekt Årstidsdrottningarna

    – Jag sydde som en galning hela första halvåret av 2021. Förbättrade mina syskills markant och fick omkring 20 nya plagg till garderoben.

    – Jag pysslade mer än jag någonsin gjort tidigare.

    – Jag satsade 100% på min Print Shop, började skriva ut alla mina bilder själv och investerade i en egen skärmaskin (också ett av de bästa köpen!!)

    – Mitt motiv ”Prinsessan och Björnen” sålde slut i de tre originalupplagorna.

    – Jag slutade sälja posters och gick över till att skriva ut alla mina bilder som Fine Art (tjockare, lyxigare och högkvalitativt papper, som passar sig bättre för unik konst)

    – Hade min första egna utställning av mitt fotoprojekt Årstidsdrottningarna i vår studio under Ljusstråk i Nora.

    – Jag började träna boxing med min studiokollega CJ, hos vår studiogranne Åsa Sandell (som är f.d. proffsboxare)

    – Vi köpte en ny bil.

    – Jag mitt livs drömmigaste sommar med mycket bad, häng på bryggor, hästar på gråden vi bor på och en midsommar med blommor i överflöd.

    – Jag gjorde filter till instagramstory som tillsammans fått över 60 MILJONER views (mest tack vare min favvo på Youtube, Helen Torsgården, som haft filtrena som sina favoriter under året! Så himla kul!)

    Några bilder från året:

    Vaccin och minskad spridning av Corona gjorde att jag äntligen kunde åka hem till mamma och pappa och mysa i deras trädgård <3
    Hästarna som bodde på ”vår” gård i sommar.
    Ett set (topp + kjol) som jag sydde av ett påslakan och blev så himla nöjd med!
    Ett moment i juli när jag insåg hur mycket jag lärt mig om sömnad under året.
    Midsommarafton med första lasset blommor vi plockade
    Midsommaraftonskvällen i en annan drömmig klänning jag sytt.
    Fick börja lyfta Pacina detta året <3
    En vanlig syn under sommaren <3
    Också en vanlig syn. Filip som läser och jag som badar som det vattendjur jag är.
    Filip innan och efter jag möblerade om i vardagsrummet, bytte soffbord (till ett jag fyndat second hand såklart!) och klädde om fåtöljen han sitter i).
    Huset. Alltid mysigast under julen!

    Och med det säger jag tack och hej för mig, 2021!

    Allt som skärpedjup och hur du får suddig bakgrund när du fotograferar

    I det här inlägget förklarar jag vad skärpedjup är och hur skärpedjupet påverkas av ditt val av bländare, samt avståndet mellan kameran och motivet.

    1. Vad är skärpedjup?

    Skärpedjup är ordet man använder när man ska förklara hur suddig eller skarp bakgrunden blir när man fotograferar.

    Kort skärpedjup = Suddig bakgrund.

    Långt skärpedjup = Skarp bakgrund

    2. Hur du styr skärpedjupet med bländaren

    Läs mer om bländaren här.

    Kort skärpedjup (suddig bakgrund) får du med ett lågt bländartal. (t.ex. f/1,8)

    Långt skärpedjup (skarp bakgrund) får du med ett högt bländartal. (t.ex. f/8)

    Hur fungerar det?

    När du fotograferar så börjar du med att fokusera på ditt motiv, ellerhur?
    Och exakt där du lägger fokus (t.ex. på en modells ögon) kommer det alltid att vara skarpt – oavsett vilken bländare du väljer.

    Det kommer också att vara skarpt på alla andra ytor i bilden som ligger på exakt samma avstånd från kameran som den punkt du valde att fokusera på.

    Därefter kan du också, med hjälp av bländaren, bestämma hur stort område framför och bakom din fokuspunkt som kommer att vara skarpt.

    Med ett lågt bländartal (t.ex. f/1.8) får du ett väldigt smalt område framför och bakom ditt fokus som också blir skarpt – resten blir suddigt. Därför får du en suddig bakgrund.

    KORT SKÄRPEDJUP
    Allt som är innanför de rosa linjerna blir skarpt,
    medan allt utanför linjerna blir suddigt.
    f/2,0 Kort skärpedjup. Området som är i fokus är smalt och därför blir bakgrunden suddig.

    Väljer du däremot ett högt bländartal (t.ex. f/8) får du istället ett väldigt brett område framför och bakom ditt fokus som blir skarpt, vilket ger en skarpare bakgrund:

    LÅNGT SKÄRPEDJUP
    Större yta framför och bakom din fokusounkt blir skarp om du fotograferar med ett högt bländartal.
    f/5,6 Långt skärpedjup. Det är inte bara jag och min cykel som är skarpt,
    utan också åkern, träden och himlen bakom (området som är i fokus är väldigt brett)

    3. Avståndet till motivet påverkar också ditt skärpedjup

    Det är även en till sak som påverkar hur oskarp och suddig din bakgrund blir och det är avståndet till motivet.

    Nära ditt motiv = Suddigare bakgrund

    Långt ifrån ditt motiv = Skarpare bakgrund

    Oavsett om du till fots går närmare ett objekt och fotograferar eller väljer ett mer inzoomat objektiv för att komma närmare, så kommer bakgrunden att bli suddigare än om du fotograferar på avstånd.

    Det är därför man upplever att man får kortare skärpedjup när man fotograferar med ett teleobjektiv jämfört med vidvinkel. Och det är också därför som det blir så oerhört kort skärpedjup när man fotar macro (extrema närbilder) – för att man kommer så himla nära sitt motiv.

    Dessa bilder är fotograferade med exakt samma bländare: f/2,0. Men närbilden på mitt ansikte (till vänster) har kortare skärpedjup (suddigare bakgrund) för att avståndet mellan kameran och mig är kortare – medan bilden till höger har längre skärpedjup (mer skärpa i bakgrunden) för att avståndet mellan mig och kameran är längre.

    Här är ett tydligare exempel:

    Den övre raden är beskurna versioner av den undre raden – för att du ska se skillnaden.

    Här har vi tre bilder där jag fokuserat på kamerans objektiv. Första bilden på långt avstånd, andra bilden på lite närmare avstånd och tredje bilden NÄRA. Bilderna på översta raden är beskurna för att du ska kunna se hur stor skillnad det är i skärpedjup. Se t.ex. på Canon-loggan och hur skarp den är på första bilden, men suddig på sista bilden.

    Detta har inget med inställningar att göra, utan beror helt på att jag stod längre ifrån och fotograferade första bilden – men nära när jag fotograferade sista bilden.

    Praktiska tips på temat skärpedjup

    Porträttbilder
    Lägg fokus på ögonen – då spelar det ingen roll vad annat som är oskarpt. Fotograferar du väldigt nära porträtt på ansiktet, så kan det vara en fördel att välja ett något högre bländartal – för att både näsa och ögon ska bli skarpa.

    Fotografera par- eller gruppbilder
    Om du ska fotografera ett par eller en grupp personer och vill ha skärpa på samtliga så måste du antingen välja ett högre bländartal eller ta bilden på längre avstånd från personerna.

    Det går inte att ha både kort skärpedjup samtidigt som alla ska vara skarpa (om inte personerna står exakt bredvid varandra och samtliga på exakt samma avstånd från kameran – men sådana bilder blir lätt stela…).

    Macro
    Du kommer så extreeeemt nära ditt motiv när du fotograferar macro, så kan verkligen rekommendera att välja ett högre bländartal – för att mer än en kant på ett blomblad ska bli skarpt.

    Om skärpan hamnar fel
    Det är väldigt lätt att skärpan hamnar fel när man fotar med väldigt kort skärpedjup. Jag tänker att det inte gör så himla mycket – det är viktigare att känslan finns där än att skärpan gör det.

    Let me know om du tyckte om det här inlägget!

    Hängde du med i min förklaring? Känns det krångligt? Eller lätt som en plätt?

    Hur får jag bra bildkvalitet på Instagram?

    I det här inlägget berättar jag hur du bäst exporterar dina bilder från ditt redigeringsprogram för att få bäst kvalitet på dina uppladdningar på Instagram!

    Varför en bilds kvalitet försämras när man laddar upp den på t.ex. Instagram eller Facebook är i första hand för att alla bilder måste komprimeras (förminskas i filstorlek) för att en plattform ska kunna lagra så många bilder som möjligt.

    Hur mycket en bild komprimeras och hur stor kvalitetsförlusten blir beror på hur stor din bild var från början. Ju större filstorlek en bild har – desto mer måste den komprimeras.

    Lösningen på detta är att förminska dina bilder innan du laddar upp dem på en plattform som Instagram – då blir komprimeringen mindre och du bibehåller kvaliteten.

    SÅ SPARAR DU FÖR BÄSTA BILDKVALITET

    1. Beskär bilden

    När du laddar upp en bild i en instagrampost ska den antingen ha proportionerna 1:1 (fyrkant) eller 4:5 (porträttläge).

    1 Välj beskärverktyget (c)

    2 Välj ratio/proportion 4:5

    3 Beskär bilden enligt önskemål

    2. Förminska bilden

    Instagrams fyrkantiga bilder har storleken 1080 x 1080 pixlar. Porträttbilder har storleken 1080 x 1350 pixlar. För bästa kvalitet bör du förminska bilderna till den storleken.

    Gå till Bild > Bildstorlek (Image > Image Size)

    1 Ändra Bredd (width) till 1080 pixlar

    2 Klicka OK

    Tips 1: Du får en liten automatisk skärpa av att förminska bilderna, så du behöver inte skärpa dem extra om du inte vill.

    Tips 2: Upplösning (resolution) spelar ingen roll när du publicerar på webben. Det har bara betydelse när du skriver ut, så du behöver inte ändra här.

    3. Spara för webben

    Jag har testat lite olika sätt att spara mina bilder på, men har kommit fram till att jag gillar ”Spara för webben” bäst.

    Gå till Arkiv > Export > Spara för webben (File > Export > Save for web)

    1 Välj filformat JPEG & max-kvalitet

    2 Bocka i ”konvertera till sRGB” och välj ”Internet Standard RGB (Ingen färgförändring)” under förhandsvisning/preview.

    3 Klicka på ”Spara..” och spara som vanligt.

    Tips: Du har säkert upplevt att du redigerat en bild och så har den blivit helt grå när du laddat upp den på nätet? Att konvertera en bild till sRGB (steg 2) är lösningen på det problemet.

    Och någon kanske också varit med om att du på en nyare retinaskärm laddat upp bilder som blivit alldeles för färgglada istället? Att välja ”Internet Standard RGB” under Förhandsvisning är lösningen på det!

    SISTA!

    4. Välj rätt överföringsmetod

    Komprimering är ju det som förstör bilderna – så det är även superviktigt att du väljer en överföringsmetod mellan dator och mobil som inte komprimerar bilderna.

    Mina favoriter är är:
    – AirDrop (för Apple-användare)
    – Molntjänster som t.ex. Dropbox, Google Drive mf.

    Det här är inga svåra eller komplicerade steg att göra. Och följer du guiden så kommer dina bilder att visas i absolut bäst kvalitet – utan att bilderna blir matta och grå!

    Lycka till nu!

    Färgblödning – vad är det och hur får jag bort det?

    Färgblödning är ett annat ord för Kromatisk aberration eller kromatisk avvikelse. Det är när konturerna på ett objekt får en väldigt färgstark lila, röd, grön och/eller turkos kant runt sig.

    Anledningar till att färgblödning uppkommer:

    1. Dina bilder innehåller kraftiga kontraster.
    (Detaljer som är väldigt mörka intill detaljer som är väldigt ljusa
    )
    T.ex:

    – Du fotograferar något som är lite mörkare mot något som är väldigt, väldigt ljust. Som mörka trädgrenar mot en överexponerad och vit himmel.

    – Du fotograferar något som lyser i mörkret. Typ en billboard i ett nattsvart New York eller en datorskärm i ett mörkt sovrum.

    – Du fotograferar något som reflekterar i väldigt starkt solljus. Väldigt vanligt när du fotograferar vatten en strålande sommardag.

    2. Du har ett objektiv i en billigare prisklass.

    En av fördelarna med att lägga lite extra pengar på ett objektiv är att man får ett med bättre glas och som är framtaget för att korrigera/minska färgblödningar.

    Jag hade jättemycket problem med färgblödning i typ alla mina bilder i början av min fotoresa, men allteftersom jag uppgraderat min utrustning så har det blivit ett mindre och mindre problem. Det här är en anledning till varför jag tycker att det är bättre att uppgradera objektiv än kamerahus.

    3. Du fotograferar på låga bländartal.

    Även objektiv i högre prisklass kan få färgblödning, speciellt på låga bländartal som t.ex. 1,2. Så ett sätt att bli av med det är helt enkelt att välja ett högre bländartal. Eller så får man helt enkelt bara acceptera att färgblödningen finns där.

    Med färgblödning vs borttagen färgblödning

    Ta bort färgblödning

    Dessa steg kan både göras i Camera Raw och Lightroom.

    1. Gå till fliken Objektivkorrigeringar (Optics) och klicka på Överstrålning (Defringe) eller Manuell.
    Zooma in på området som har färgblödning i sig.

    2. Titta på bilden. Vilka nyanser av färgblödningar finns det?
    Det vanligaste är att det bara finns lila konturer och då är det bara att ta tag i reglaget Lila mängd (Purple Amount) och dra upp det tills det lila försvinner. Hittar du även gröna nyanser, så gör du samma sak, fast med Grön mängd (Green Amount).

    3. Finns det fler färger än lila och grön?
    Då kan du behöva utöka färgomfånget som den här borttagningen påverkar. I reglagen Lila nyans (Purple Hue) kan du utöka omfånget från enbart lila till vissa delar av rött och blått. Detta fick jag göra med den här bilden, då bilden innehöll en del röda färgblödningar (se på trädet längst ner på bilden ovan). Samma sak kan du göra med Grön nyans (Green Hue) om du hittar färgblödningar som är turkosa. 

    Camera Raw (Photoshop) till vänster och Lightroom till höger.

    Ett SUPERtips!

    Ibland kan ens justering när man tar bort färgblödning även påverka andra områden än dem man vill. T.ex. om man har mycket röd färgblödning i en bild där du fotograferar en modell, så kan man även råka ta bort färgen på hudtonen.

    Se hur mina armar, ben och ansikte blivit helt grå i kanterna?

    Men det finns en räddning på detta som är VÄLDIGT enkel, häng med här:

    1. Välj justeringspenseln i Camera Raw eller Lightroom.
    2. Scrolla ner till reglaget Överstrålning (Defringe) och dra det längst till vänster.
    3. Måla över det område som råkat justeras – i mitt fall målade jag över hela mig.

    Och vips så är felet borta!

    Happy editing!

    Gillade du tipset så får du gärna dela det på din instagram!
    Tagga mig gärna! <3

    Så såg skisserna ut bakom kläderna jag sytt

    Jag har en anteckningsbok i A4-format med tomma sidor som jag ritar upp mina skisser i, innan jag börjar sy ett klädesplagg. Jag har inte ritat in precis alla syprojekt jag gjort, men många av dem. Och jag gillar att göra på det här sättet innan jag börjar ett projekt, eftersom det gör att alla röriga tankar man har i huvudet får komma ut och sorteras bättre. OCH! Om jag vill göra om en specifik modell så har jag alla mått utritade, samt en liten notering om det var något jag inte gillade och skulle vilja ändra.

    Så jag tänkte att det kunde vara kul att visa 5 skisser (med anteckningar) från min skissbok, visa hur de blev och prata lite om resultatet!

    Skiss:

    Färdiga klänningen:

    Material: Linne/Viskos-mix

    Tygmängd: 4 meter

    Till den här klänningen testade jag att ”rita av” en redan existerande klänning i min garderob, som hade en passform som jag gillar väldigt mycket. Det känns lite som att ha en stor t-shirt på sig, men med ett elegantare utseende.

    Den här klänningen blev precis som jag hade tänkt mig med skissen, men kanske något lite längre än planerat (det är dock inte negativt på något sätt).

    Skiss:

    Färdiga förklädet:

    Material: 100% Linne (grovt)
    Fyndat på Erikshjälpen i Örebro för 150:-

    Tygmängd: 2,5 meter

    Det här förklädet är gjort helt utan mönster. Jag tänkte att det skulle vara förhållandevis ”lätt” att göra, eftersom ett förkläde är gjort av ett antal rektanglar bara. Och själva passformen var något av det enklare jag gjort – medan volangen (den på sidan av överdelen och längs axelbanden bak) var något av det svåraste.. haha.

    Är jättenöjd med hur förklädet blev, men det blev aningen för kort. Både estetiskt (eftersom jag typ bara har ankellånga klänningar) och för att jag önskar att det hade skyddat mina knän när jag sitter ned på knä i typ gräset (så att man undviker gräsfläcker på finklänningarna hehe).

    Planen var att ha fickor på förklädet, men har skjutit det på framtiden 😉

    Skiss:

    Färdiga klänningen:

    Material: 100% bomull (Muslin)

    Tygmängd: 3,5 meter

    Den här klänningen är gjord efter instruktioner som jag hittade inne på instagramkontont @kreaagno som drivs av en tjej som heter Carolina. Jag tyckte att modellen skulle vara rolig att göra, eftersom man klipper ut ärmar och liv på ett helt annat sätt än vad jag är van vid att göra.

    Själva klänningsmönstret i sig är väldigt enkelt (rekommenderar verkligen, speciellt om man har mindre byst!), men jag tror att jag strulade till det lite när jag skulle justera det till min egen storlek. Men det löste sig med några justeringar av midjesömmen i slutet.

    Jag sydde även till ett band till midjan att använda om man vill!

    Skiss:

    Färdiga klänningen:

    Material: 100% Bomull
    Fyndat second hand för 40:-

    Tygmängd: Vet inte riktigt, men gissar motsvarande ca 3m

    Den här klänningen är sydd utan mönster. Den är gjord av två rektanglar (överdel och kjol/volang), samt ärmar (som jag har gjort så många gånger nu att jag kan höfta bäst jag vill hehe..

    Den här klänningen blev inte alls som min skiss. Först och främst så gjorde jag ärmarna för korta, så när jag skulle sy in ett gummiband i ärmslutet så blev ärmen för kort (puff slukar tyg nämligen). Lät därför ärmarna vara helt öppna, vilket var ett jättebra beslut för klänningen blev så luftig och skön! Sen tyckte jag också att jag hade ritat till lite för mycket detaljer. Den lila färgen är ett sånt statement i sig för mig, så det behövs inte något extra.

    Tänker att jag ska göra en ny klänning med den här skissen i framtiden.

    Skiss:

    Färdiga klänningen:

    Material: 100% Bomull (muslin)

    Tygmängd: 3 meter

    Den sista klänningen är sydd efter ett modifierat mönster. VÄLDIGT modifierat mönster… hehe. Det som är svårast att få till snyggt utan mönster är nämligen livet på klänningen (det som sitter runt bröstet). Till den har jag använt ett mönster från Rosery Apparel. Jag har dock kortat av livet efter egna önskemål, gjort en annan urringning och även kortat axelpartiet, så det är inte mycket som är sig likt 😉

    Jag har även använt ärmen från hennes mönster, men modifierat det kraftigt då ursprungsmönstret är av t-shirtmodell och jag ville ha en puffärm. Så har egentligen bara lånat ”ärmkurvan” upptill från mönstret och gjort resten själv. Kjolen har jag gjort utan mönster, men den har fått fickor från Rosery Apparel-mönstret.

    Är hur nöjd som helst med den här klänningen! Den blev exakt så som jag tänkt mig – bortsett från att jag inte gjorde en halvcirkelkjol som jag tänkt från början (tyget räckte inte). Men resultatet blev egentligen detsamma.

    Vad tycker du? Vilken är din favorit?

    Loppis-listan

    Hur blev du loppis-frälst?
    Jag tror att det var när jag gick hem med den här halmbocken från Lindra Second Hand i Sickla julen 2018. Jag hade absolut varit i Second Hand-butiker innan dess, men det hade inte riktigt klickat.

    Men så hittade jag den här bocken. Tänkte att ”det kanske går att byta band?”. Rotade fram ett presentband ur pyssellådan och satte mig och började linda runt min bock. Och resultatet blev ju verkligen hur bra som helst?!

    Efter det såg jag på second hand-prylarna på ett helt nytt sätt – allt var liksom möjligt!

    Hur ofta går du på loppis eller i second hand-butiker?
    Hmm.. Det har inte varit så mycket under Corona, men innan dess gick jag kanske en gång varannan vecka.

    Vilken är din favorit second hand-butik eller loppis?
    Hjälp oss att hjälpa i Skara

    Vad köper du på tok för mycket av?
    Korgar! Och nu har jag någon grej för glas också hehe…

    Ett urval av mina loppade glas

    Vilket är ditt absoluta favorit-fynd någonsin?
    Alltså det går ju inte att svara på! Allt som jag fyndat och som blivit en favorit känner jag något alldeles extra för. Och jag har ofta favoriter i olika kategorier :)))

    Vilket fynd har du haft mest användning för?
    Nu tänker jag direkt vad jag har haft mest användning av i sommar och det är ju antingen min cykelkorg (Tradera) eller hängmattan (Blocket).

    Har du gjort ett prismässigt kap någon gång?
    Det bästa kapet jag gjort för plånboken var när jag köpte en Dale of Norway-kofta för 40:- på en Second Hand-butik i Örebro som heter Livlinan (som numera tyvärr är nedlagd). Hade kollat på en ny sådan bara veckor innan och dessa kostar omkring 2 500:- ……

    Favoritmöbeln?
    Så himla svårt att välja och detta bord räknas väl egentligen inte eftersom jag inte hittade den på loppis eller i Second Hand-butik. MEN. Det är en möbel som köpts in på auktion och som vi sedan tagit över efter Filips föräldrar. Och det är detta slagbordet. Det syns inte för duken nu men skivan har en sån otroligt fin patina – ALLT blir snyggt på det där bordet.

    Om jag inte får säga bordet så är de svarta stolarna med rottingsists (inspirerade av Thonet) också en av mina absoluta favoriter. Hittade dem på Blocket 2019.

    Vilket är ditt favorit-plagg som du hittat second hand?
    Det är dessa två, supersimpla HM-klänningar som jag hittade på Röda Korset i Örebro och sydde ihop till en! Den ena klänningen fick bli ärmar till den andra.

    Favorit-dekoration som du hittat second hand?
    Jag tror jag måste välja den här trälådan. Den har så himla mycket karaktär! Hittade den på Hjälp oss att hjälpa i Skara.

    Vilket är ditt sämsta köp?
    Har inget specifikt sådär, men har lärt mig himla mycket om min egen stil sedan jag började shoppa second hand. Har nämligen dragit med mig alldeles för många krusidulliga saker hem, som sedan inte alls passat med min stilrena stil.

    Samlar du på något?
    Jag smalar på gröna, omaka tallrikar!

    Vad står på din Loppis-önskelista just nu?

    Finns det något som du alltid letar efter när du är på loppis eller second hand?
    Jag tittar alltid efter nya tyger till mina syprojekt, sytråd och knappar. Tittar också efter olika typer av trälådor och mindre korgar (med och utan lock) som man kan använda som förvaring inuti skåp.

    Tips till andra som inte är loppis-frälsta än?

    – Ta i allt. Inte så Corona-vänligt (ta med handskar!), men att lyfta ut en sak från sin plats hjälper mig att se den för vad den är och inte för vad den blivit i en hög med massa annat ”skräp”.

    – Leta inspiration innan. Jag tittar både mycket på Pinterest och på Instagram (Elsa Billgrens flöde speciellt), för att se vad det är som gör den fina inredningen. Vad är det för saker som står där och som bidrar? Sånt letar jag sedan efter när jag är ute på mina rundor.

    – Allt kan bli fint med lite ny färg :)))

    Det är fritt fram att kopiera listan om du vill använda den på blogg eller instagram!

    Vilket redigeringsprogram ska jag välja?

    När jag pratar om redigering så handlar det om två olika arbetsflöden:

    1 – Lightroom + Photoshop, där fokus ligger på redigering i Lightroom och där Photoshop mest används vid behov (när du behöver använda någon funktion som saknas i Lightroom).

    och

    2 – Adobe Bridge + Camera Raw + Photoshop, där fokus ligger på redigering i Photoshop.

    Används istället för Bridge och Camera RAW:

    Adobe Lightroom Classic
    – Ett allt-i-ett-program

    Lightroom Classic är ett program där du kan göra ALLT som rör bildhandtering: Du kan bland annat sortera bilder, göra urval och grundläggande redigering, samt anpassa för webben, tryck eller utskrift.

    Programmet är till för att hjäpa dig ända från det att du pluggar in minneskortet i datorn och till dess att du sitter där med en färdig bild – smidigt, ellerhur?


    Följande två program används istället för Lightroom:

    Adobe Bridge
    – För urval & förhandsgranskning

    Bridge är ett program i Adobe-familjen som du får på köpet när du abonnerar Photoshop. Programmet är till för att förhandsgranska och hantera RAW-filer och för att du ska kunna göra ett enkelt och smidigt urval.

    Camera RAW
    – För förberedande redigering

    Camera Raw är ett Rawkonverteringsprogram som det så fint heter. Ett för-redigeringsprogram skulle jag vilja säga, där du förbereder din RAW-fil för din kreativa redigering.

    Jag använder programmet för att åtgärda begränsningar som finns i kameran och objektivet och som påverkar mina bilder beroende på situation jag fotograferat i.

    Programmet öppnas när du dubbelklickar på en RAW-fil i datorn eller i Bridge och förutsätter att du har fotat alla dina bilder i RAW och inte jpeg.

    Läs mer om RAW vs JPEG här.


    När du jobbat klart i Bridge och Camera Raw – eller i Lightroom:

    Adobe Photoshop CC
    – För redigering utan gränser

    Photoshop är ett program där alla världens möjligheter för bildredigering ryms.

    För den typiska Lightroom-användaren så är Photoshop programmet som man öppnar någon gång ibland, när man har en bild som kräver lite mer och där Lightroom saknar de funktioner som krävs för att jobba vidare med bilden.

    För mig som är team Photoshop däremot, så är Photoshop det program som står i centrum. För mig är Bridge och Camera Raw bara förberedande programvaror som underlättar för mig i mitt arbetsflöde, medan jag får vara kreativ och sprida magi över mina bilder inne i Photoshop.

    Hur man väljer att använda programmet är helt upp till vem man är som person och fotograf
    – och det tänkte jag prata vidare om nu!

    Lightroom i fokus
    är för dig som..

    – Jobbar med stora mängder bilder på samma gång och med fokus på dokumenterande fotografi.
    T.ex. bröllop, sportfoto, journalistiska bilder mm

    – Behöver ett SNABBT och enkelt arbetsflöde och väljer det framför precision.

    – Vill ha tillgång till hela ditt arbetsflöde i ett enda program, för att göra dig mer effektiv.

    – Endast behöver Photoshops funktioner någon gång ibland.

    ELLER

    – Är nybörjare och behöver ett tillförlitligt program att börja med!

    Photoshop i fokus
    är för dig som..

    – Jobbar med stort fokus på den enskilda bilden och som gör mindre fotograferingar där du har större utrymme att vara kreativ.
    T.ex. Par/familjebilder med konstnärlig inriktning, sagobilder, reklambilder och redaktionella bilder

    – Väljer precision och perfektion före snabbhet.

    – Vill ha tydligheten som kommer av ett mer uppdelat arbetsflöde, där varje program har sitt användningsområde.

    – Känner dig låst med Lightroom.

    För att avrunda den här guiden, så tänkte jag bara säga att det går att ha Photoshop i fokus även om man jobbar i Lightroom. Men då måste man vara medveten om att magin och allt det där kreativa inte sker i Lightroom – utan i Photoshop. Och att du då bara använder Lightroom som ett förberedande program, så som jag använder Camera Raw idag.

    Men det är en helt annan historia 🙂
    Vem är du? Team Lightroom- eller Photoshop i fokus?

    Vad jag hade på mig varje dag under midsommarveckan

    Jag tänker ofta på tiden när jag började blogga och hur man hade som stående grej att lägga upp dagens outfit. Jag poserade högt och lågt i den ena konstiga positionen efter den andra och iförd allt från trasiga nätstrumpbyxor till armbågslånga handskar med ringar och armband utanpå. Min stil var rockig och ABSOLUT INTE PUNKIG (som jag fick en massa kommentarer om, vilket gjorde mig grovt förolämpad).

    Men med tiden gick min stil över till något som inte längre var uppseendeväckande och jag tänkte att ”vem bryr sig om vad jag har på mig”. Men jag gillar fortfarande kläder och har inte kunnat släppa tanken riktigt. Tanken att fortsätta visa upp vad jag har på mig. Men den här gången kanske jag kan inspirera genom att vara helt som vanligt, en helt vanlig vardag, snarare än att visa upp nytänkande klädkombinationer.

    Måndag

    Vi går ut starkt den här veckan med en outfit som är väldigt typiskt mig. Varje morgon när jag vaknar så drar jag på mig en stor t-shirt (som mer är som en klänning) och går runt i huset. När jag sedan behöver gå ut – och i detta fallet skydda mig mot myggen – så drar jag helt enkelt på mig närmaste byxa och sweatshirt.

    Gissar att ni är ooobeskriiiiiivligt taggade på att få veta vart allt kommer ifrån, så nu kör vi! 😉

    – Mormors stövlar <3

    – Världens finaste linnebyxor i joggers-modell från H&M

    – Stor t-shirt från H&M

    – Sweatshirt från LXA

    – Pioner från vår trädgård 😉

    Tisdag

    Jag var på väg in till stan en gråmulen dag för att göra ärenden och hade först ingen aning om vad jag skulle ta på mig. Öppnade garderoben och tog fram min egensydda rutiga klänning som jag inte haft på ett tag. Tog på mig den och kände att jag ville ha något mer. Så det hela slutade i en outfit rätt otypiskt mig som inte haft bälte i midjan sedan 2012.

    – Rutig skjortjacka från H&M (höst 2020)

    – Rutig klänning som jag sytt själv

    – Gamla sandaler från gud vet var

    – Ett tunt bälte i midjan som jag norpat av en kompis

    Onsdag

    Onsdag blev tydligen fix i rabatten, samt omplantering av bland annat tomatplantor och Penséer! Jag hade först på mig min regnjacka för att det blev så blött när jag var inne och krälade bland en massa buskar direkt efter regn.. men fick ta av mig den illa kvickt efteråt för så kallt var det inte 😉

    Det här är min typiska trädgårdsoutfit och den består av:

    – En lounge-kofta från Kappahl (gammal)

    – En urtvättad t-shirt

    – Samma amazing linnebyxor från H&M som jag hade i måndags, men gröna istället

    – Mormors stövlar

    – Regnkappa från Zalando (förra året)

    Torsdag

    Corona-året innebar verkligen en uppfräschning av myskläderna. Från att ha kört ”vad jag nu kunde hitta i byrålådorna” (blev ofta ruggigt omatchat haha) så har jag investerat i tre fina mjukisset under det gångna året.

    Och det här är mitt favoritset av dem alla! Ett mjukisset som kostar lite mer, men kvaliten både känns och syns. Jag tycker att billiga mjukisset som kallas för ”beigea” mer är gula i tonen och det jag gillar absolut mest med detta är att det verkligen har en sån snygg-beige ton som jag letat efter (och som matchar all min inredning hemma hahaha).

    – Hoodie från Other Stories (reklamlänk)

    – Joggers från Other Stories (reklamlänk)

    Fredag – Midsommarafton

    På midsommar fick min krans bestämma klänning. Jag hade ingen aning om vad jag skulle sätta på mig, men efter en promenad längs grusvägarna här hemma där vi plockade blommor, så insåg jag att det fanns väldigt mycket klöver att plocka. Klöver i alla nyanser av rosa. Och tillsammans med den sista pionen i rabatten så blev det alltså en krans med rosa tema – som bestämde att det också fick bli en rosa klänning!

    – Rosa klänning som jag sytt själv

    – Krans: Diverse landsvägsblommor och så egna pioner från rabatten

    Lördag – Midsommardagen

    Dagen efter midsommar. Jag var hur seg som helst, även om vi inte gjort något speciellt utan bara varit hemma. Det blev städdag och jag gick omkring i nattlinne med kofta över. En go to outfit helt klart 😉

    – Aah koftan från Kappahl har ni ju sett redan 😉

    – Gammalt sletet nattlinne

    – Mormors stövlar. Igen. Haha.

    Söndag

    Jag har filmat en video till Youtube där jag syr den här blåa härligheten till klänning och söndagseftermiddagen spenderades vid bryggan där jag filmade några ”resultatklipp” på klänningen. Klipp att avsluta min video med helt enkelt! 🙂

    Älskar den här klänningen. Den är så lös och härlig för varma sommardagar. Den är typ den enda ”korta” klänning jag har och så är den ljusblå – vilket är så otippat mig! Jag tycker själv att jag passar bra i ljusblått.. liksom utseendemässigt. Men det är något med känslan som aldrig varit helt hundra med blått generellt. Men jag tror ändå det är en färg som växer på mig nu på sommaren!

    – Klänning som jag sytt själv

    Sååå, det var vad jag hade på mig förra veckan!
    Vad tyckte ni?! Är det här något ni vill se mer?

    Tips: Fotografera i skogen

    Prinsessan och Björnen – min fotografiska tolkning av John Bauers ”Stackars lilla Basse”.

    Jag älskar att fotografera i skogen, men personligen gör jag det enbart under vinterhalvåret. Mellan oktober och april tycker jag att det är enklast att få till bra bilder – mest för att skogen är som renast och ”jordigast” då. Inga färgglada löv som poppar upp ur marken, utan enbart dova gröna, bruna och grå toner som passar bäst till mina sagobilder och min lite mer dämpade redigering.

    Men oavsett när du väljer att fotografera dina skogsbilder, så har jag samlat ihop mina bästa tips på hur du får till det! Scrolla vidare!

    1. Sol eller molnigt?

    Vilket typ av väder du väljer är väldigt viktigt för hur bilderna blir.

    Fördelen med soligt väder är att du slipper mörka skuggor under ögonen och att bilden får ett härligare intryck. Nackdelen är att skogsbilder kan upplevas väldigt röriga i solsken och att solen studsar i allt det gröna, vilket gör att du får brottas med mycket grönstick i bilderna. Det senare kan vara svårt att få bort i redigeringsprogrammet, även för en van bildbehandlare.

    Fördelen med molnigt väder är att du får en jämnare ljussättning av miljön, vilket gör att skogen som bakgrund ser clean’are ut och du slipper även grönstick. Gillar du sagolika och moody bilder, så är det här också vädret för dig. Nackdelen är att bilden kan upplevas plattare och att modellen lätt blir skuggig i ansiktet om du inte väljer rätt skogsplats (se punkt 2).

    Sol vs mulet väder.
    Vill du fotografera i sol så är ju solnedgången magisk, även i skogen!

    2. Skogen i bakgrunden.
    Och öppna ytor framför.

    Det allra bästa tipset jag har för fotografering i skogen är att inte frestas att fotografera MITT bland träden, utan att hellre söka sig till en plats där det finns en öppen yta intill skogen: Tex. en skogssjö, en äng eller ett kalhygge intill skogsbrynet, en skogsväg eller en större glänta.

    Den öppna ytan behöver inte synas i bild, utan du kan välja att ha den bakom kameran, medan du fotograferar med den täta skogen som bakgrund. Det här ger en känsla av att du står mitt i skogen, samtidigt som du får det fina ljuset till ett porträtt. Och. Du minimerar risken för jobbiga, gröna färgstick i bilderna.

    Exempel:

    Tuvstarr, fotograferad med en sjö som öppen yta framför. Skogen känns djup och tät bakom, men hela Tuvstarr är ändå jämnt belyst (utan något osmickrande ovanifrån-ljus) tack vare sjön och saknaden av träd framför henne i bild.

    Tre självporträtt fotograferade mitt i en tät skog, men precis intill en glänta. Den nedersta bilden visar det jag såg framför mig när jag stod modell. Eftersom skogen täcker till vänster och gläntan lyser upp till höger så fick jag fint sidljus till mitt porträtt – även denna gång helt utan osmickrande skuggor.

    3. Välj skog med omsorg

    Att ta skogsbilder är inte alltid bara att gå till närmaste skog och börja ta bilder. För det finns skog och så finns det SKOG.

    En typ av skog som jag gillar är skog i klippiga områden, där det finns mycket blåbärsris och där det växer ljung. Här får man en fin kuperad terräng och det som växer (förutom träden då) växer ganska lågt, vilket gör att skogen ser clean ut.

    En skogstyp som jag undviker att fotografera i är där det är snårigt och/eller det ligger väldigt mycket grenar på marken, i synnerhet där träden också står väldigt tätt. Jag gillar inte heller att fotografera i skog där det sticker ut för mycket grenstumpar som ser avbrutna ut från stammarna.

    Min favorit-typ av skog att fota i är den riktigt gamla skogen, som man kan hitta i t.ex. Småland och Tivedens nationalpark. Gammal skog med mycket stenar och där mossa täcker marken.

    1. Klippig skog med blåbärsris och ljung.
    2. Snårig skog med täta stammar. 3. Mossig, gammal skog.

    4. Städa skogen på plats

    Skogen är en rörig plats. Här faller det grenar och löv som ingen krattar – detaljer som man kanske inte tänker på så mycket när man tar en promenad i skogen, men som syns desto mer i en stillbild.

    Det är ett rent helvete att försöka klona bort grenar och löv ur bilder, så det enklaste du kan göra är att städa skogen lite, just där du ska fotografera. Jag gör detta på alla mina större fotograferingar: Ställer upp kamerna, bestämmer mitt bildutsnitt och sedan sätter jag (eller mamma haha) igång och börjar ta bort så mycket grenar och löv som det går.

    Det går såklart inte att ta bort precis ALLT som ligger på marken, men varje gren och varje löv gör stor skillnad för bilden – så ta bort så många du kan och orkar.

    Mamma städar innan fotograferingen av ”Drottningen av Våren”.

    5. Använd Tint/Färgnyans-reglaget

    Mitt sista tips är att använda dig av Tint (Färgnyans)-reglaget i Lightroom eller Camera Raw. Det är ett reglage som jag sällan rör när jag redigerar ”vanliga” bilder, men som är otroligt praktiskt när du fotograferar i skogen.

    Detta är för att kameran ofta har svårt med att automatisera vitbalansen i skogsmiljöer, så de färdiga bilderna får lätt ett grönt eller lila färgstick. Detta kan du justera med hjälp av Tint’en/färgnyansen.

    Hoppas att du tyckte att tipsen var hjälpsamma!
    Jag har många fler i mitt arkiv här på bloggen 🙂

    En längtan tillbaka hem

    – 4 maj 2021

    De senaste två åren så har jag tänkt så mycket på vad som är mitt hem. Inte mitt hem som i mitt boende, utan som i en plats dit jag alltid vill återvända. Om jag fick välja en enda plats i världen där jag alltid vill vara – var skulle det vara?

    Det har känts som att jag inte har någon sådan plats. Och det har verkligen saknats mig. För trots att jag uppskattat alla platser som jag bott på och alltid känt mig otroligt hemma där, så har det ändå varit tydligt att det inte varit för evigt.

    ”Men Skara då? Är inte det din plats?”, sa min vän Caroline och jag skakade på huvudet. Nej.. Skara… det är ett kapitel som sedan länge är förbi. Precis som Jönköping och Stockholm – jag vill inte komma tillbaka. Jag vill vidare, jag vill upptäcka, jag vill utvecklas.

    På ett sätt har jag nog velat fly från alla platser jag bott på. Så fort nätet börjat bre ut sig omkring mig med jobb, bekanta och rutiner, så har jag velat vidare. För att inte låsa fast mig någonstans. För att för varenda människa jag lärde känna på ett ställe, så blev jag mer synlig – och jag ville förbli osynlig. Jag ville vara någon som ingen kände igen på stan.

    Det hör väl ungdomen till, tänker jag. Att inte vilja låsa sig vid något.

    Men nu fyller jag snart 33 och jag känner att det jag vill ha mest av allt är en plats som är min. En plats som jag aldrig vill lämna. En plats som är slutstationen på ett liv där allt måste vara nytt – och starten på ett där jag kan uppskatta det jag har och det som är.

    Men vilken är den platsen? Det har jag funderat på mycket och ännu mer sedan jag och Filip bestämde oss för att vi ska gifta oss. För var är en bättre plats att gifta sig på än just DEN platsen? Den platsen som betyder så mycket för en att allt annat bleknar?

    Synd, har jag tänkt. Att jag inte hittat den platsen än.

    Men så i helgen så förstod jag. Det gick snabbt, från en sekund till en annan. Det bara klickade till när jag satt i bilen och drog fram genom landskapet.

    Jag vill visst tillbaka.. till den plats där jag växte upp.
    Skara. Staden som jag för länge sedan lämnade och helt vände ryggen till.

    Jag hatade aldrig var jag växte upp. Jag lämnade inte för att jag var pissless och aldrig ville se den där j*la stan mer. Men det har samtidigt inte varit någon självklar kärlek. Så kändes det inte i alla fall. Men det finns väl en anledning till att jag alltid fortsatt att kalla Skara för ”hemma”. Att jag alltid sagt att jag ”ska hem” när jag åkt dit. Att jag alltid känt ett lugn och en rofylldhet när jag befunnit mig där. Att just Skara varit platsen jag åkt till när jag mått dåligt. Inte bara för att mamma och pappa bor där, utan för att jag trivs där. På riktigt.

    Och för någon dag sedan, när jag var där för första gången på ett år (pga Corona), så blev känslan så stark att jag fick rysningar och ögonen fylldes med tårar. Känslan av att jag hade saknat det så oerhört. Känslan av att det här, det är den vackraste platsen jag vet på denna jord. Inte bara staden i sig, utan allt runt omkring, Kullarna, lövträden, lummigheten och de omkringliggande bergen som blå skuggor i horisonten. Och så Vänern, stor som ett öppet hav, men samtidigt så oerhört stilla.

    Om vi (eller om jag får bestämma så skriver jag, NÄR vi) flyttar till Skara, så vill jag fortfarande bo på landet. Så på ett sätt blir det inte helt som att jag flyttar tillbaka – det hade jag nog inte klarat av. Men det blir nästan som att jag gjort det.

    Det finns ett speciellt ställe utanför Skara, där jag vill bo. Jag har åkt runt där så många gånger med mamma, men den här gången var det som att jag såg bygden för första gången. Bakom varje krök gömmer sig otroliga, gamla hus med alléer som välkomnar en till gårdarna. Jag hade kunnat bo i vilket som helst av dem. Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon. Och jag tänkte flera gånger efter varann för mig själv där i bilen att..

    Här. Här ska jag bo en dag.

    Jag har bestämt det nu.

    Hur du börjar sy: Symaskin, tyger & användbara tillbehör

    Om man är sugen på att börja sy
    – hur kommer man igång?

    1. Låna en symaskin från någon
    Fråga också personen hur man trär symaskinen och hur man spolar upp nya undertråd!

    2. Googla på raksöm och sicksacksöm.

    3. Kör.

    Jag kan bara tala från min egen erfarenhet, men jag har kommit väldigt långt på mina bleka kunskaper från syslöjden i mellan- och högstadiet. Självklart blev det inte perfekt första gången (tvärt om hehe) och jag gjorde väldigt mycket fel – men det är så man lär sig.

    Vad är enkla syprojekt för en nybörjare?

    – Kökshandduk
    – Duk
    – Gardin

    Perfekta nybörjarprojekt där du får utrymme att lära dig symaskinen genom att testa att sicksacka kanterna (för att tyget inte ska fransa sig), fålla tyget (göra en enkel eller dubbel invikt kant) och sy en helt vanlig raksöm.

    Vill du avancera lite mer så skulle jag rekommendera:

    – Kuddfodral
    – Tygpåse
    – Cirkelkjol

    Vad behöver man för prylar för att komma igång?

    – En symaskin
    Det går att sy för hand också, men jag tycker att det är enklare att börja med att sy på maskin och sedan komplettera med handsömnad om man vill. Mest för att det är så otroligt, otrooooligt tidskrävande och man har inte så mycket tålamod i början.

    Jag skulle som sagt rekommendera att man lånar en symaskin till att börja med – det gjorde jag och jag är så evigt tacksam för det! Idag har jag en gammal Husqvarna 2000 som jag ärvt av min mormor. Den är fantastisk!

    – Måttband
    Ett vanligt som man rullar ihop själv (inte ett sånt som man drar ut ur något slags fodral). Finns t.o.m. på Ica!

    – En tygsax
    Du bör skaffa en sax som aldrig använts till något annat än tyger – för att den ska vara så vass som möjligt. Det är en mardröm att klippa med en vanlig kökssax i tyg (jag har gjort det haha).

    – Knappnålar
    Du använder dem för att nåla fast mönster på tyger, för att mönstret inte ska glida runt när du klipper. Eller för att nåla fast olika tygdelar i varandra innan du syr ihop dem.

    – Sytråd & tyg

    Var hittar man tyger?

    Ohlssons Tyger
    Den vanligaste tygbutiken i Sverige tror jag är Ohlssons Tyger. Det är en kedja som finns i många stora och medelstora städer. Tyvärr är inte utbudet hos dem jättestort, men jag har ändå handlat en hel del hos dem, för att de är så tillgängliga.

    Stoff & Stil: Stockholm, Västerås & Malmö
    Stoff och Stil var min favorit-tygbutik när jag bodde i Stockholm. Helt okej utbud med många fina tyger!

    Gittes Stuvkälla: Ringkaby utanför Kristianstad i Skåne
    Jag har inte varit här själv, men har fått tips på instagram om denna magiska butik! De ska tydligen ha Nordens största utbud av tyger, så jag måste ta en roadtrip dit i framtiden!

    Skroten: Kinna, utanför Borås i Västergötland
    En av Sveriges största tygbutiker! Här har jag varit en gång för många år sedan. Det finns väldigt mycket att välja på!

    Köp&sälj-siter / Second hand-butiker
    Om man vill komma undan billigare så lämnas det in en hel del tyger till Second Hand-butikerna och det finns också mycket att hitta på t.ex. Tradera och Facebook Marketplace. Och finns det inte tyger, så kan man alltid gå loss bland sängkläderna. En tjej som syr i princip alla sina klänningar av sängkläder är Emma Hollstrand.

    Tyg-tips

    – Välj ett stumt tyg
    Alltså ett tyg som inte töjer sig när du drar i det. Dessa är mer nybörjarvänliga och alltså enklare att sy i. Det krävs inga speciella tekniker.

    – Lita på din känsla
    Jag kan inte jättemycket om tyger, men jag har klarat mig genom sju år av sömnad på att besöka tygbutiker och känna på tygerna. Känns de följsamma och behagliga i handen? Då är de det på huden också.

    – Material som jag gillar:
    Jag gillar att sy i linne, linneblandningar (t.ex. linne/viskos) och bomull – både när det gäller kläder och andra syprojekt. De är mjuka och behagliga, samt relativt lätta att sy i. Linne är dyrt för en nybörjare, medan bomull är billigare och bättre för osäkra projekt.

    – Tvätta ALLTID tygerna innan du börjar klippa i dem
    Alla tyger drar ihop sig i första tvätten, en del lite grann och en del krymper hur mycket som helst. Tvättar du inte innan, så riskerar du att stå där med ett alldeles för litet plagg eller kuddfodral när du är klar sen. Inte kul.

    – Fransande tyger måste sicksackas
    När du klipper i ett tyg och pillar lite med kanten så märker du att majoriteten av alla tyger fransar sig/löser upp sig precis där man klippt. En del löser upp sig lite grann och andra löser upp sig i rasande fart (livsfarligt haha!). Den här typen av tyger måste sicksackas längs kanterna innan man kan börja sy något mer med dem – annars kommer tyget att fortsätta att lösa upp sig under användning och tillslut förstöras.

    Några avslutande tips

    – Börja bara sy. Gör det bara. Skit i om du inte kan. Ha inga förväntningar. ”Inte perfekt” är charmigt.

    – Några inspirerande svenska sy-konton på Instagram är @byemmahollstrand, @sophiewhiskeytango & @alejandracerda.co

    – Några utländska sy-konton, som även gör tutorials är @roseryapparel, @withwendy & @coolirpa.

    Lycka till nu!

    Att utveckla sin stil genom att göra om fotograferingar man blivit missnöjd med

    Imorgon väntar släppet av första bilden i mitt nya fotoprojekt ”Årstidsdrottningarna” och jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och berätta historien om hur idén till det här projektet blev till!

    – 20 mars 2021

    I höstas var jag ute och fotograferade en serie bilder med en lövkrona som jag lite hastigt hade börjat tillverka bara två timmar (!) innan solnedgången. Rätt optimistiskt – men jag jobbar bra under press 😉

    Där och då hade jag inga planer på att göra något drottning-projekt, utan det var faktiskt en fotografering som genomfördes som någon slags revansch på en fotografering som jag gjorde hösten 2015 och blev ordentligt missnöjd med…

    Låt oss ta en titt på den:

    Bilder från min fotografering 2015

    Bakgrund:
    Jag hade sett att det fanns en teknik man kunde använda för att binda en lövkrona enbart med själva löven (alltså utan varken ståltråd och snöre) och jag ville testa att göra en.

    Foto-idé:
    Jag ville ta en modebild à la Vouge med den där lövkronan.

    Vad gick fel?
    Well.. Allt?

    För det första så blev stylingen katastrof. Jag var hemma hos mina föräldrar vid tidpunkten och hade knappt någon packning med mig. Så valmöjligheterna var nästintill obefintliga. Jag lyckades gräva fram en fuskpäls och en alldeles för kort, vit sommarklänning i spets. Och detta stylade jag alltså med lövkronan och kastanjeskal i öronen. Det gick INTE ihop och jag tyckte att jag såg mer ut som någon slags gammaldags rysk karaktär, än en cool fashionista.

    Sen tyckte jag att sminket blev för blaha för att vara en cool mode-fotografering. Återigen hade jag inget att välja på, eftersom jag rest med begränsad packning. Så jag tog kakao (????) och smetade på läpparna för att försöka få det att se ut som ett coolt läppstift. Men det såg bara sjukt ut.

    En bra modefotograf kan få vilken location som helst att se fashion ut, men jag kände verkligen noll och ingenting för den location jag valde. Det är någonting med min ryska styling ihop med en höstig allé som återigen inte går ihop. Vet faktiskt inte vad jag tänkte…

    Sist så hade jag inte riktigt fattat det här med fotoförhållanden kontra min egen stil. Jag är en person som (nästan) alltid dragits till lite mer dämpade färger. Och problemet med att fotografera i solsken är att solen gör alla färger den nuddar vid starkare. Addera att det var höst vid tillfället och höst är redan rätt färggrant – ellerhur? 😉

    Så nä. Jag gillade inte stylingen, sminket, val av location eller ljuset jag fotograferade i.. ingenting!

    Jag är egentligen inte ett stort fan av att göra om saker som jag redan gjort en gång (tycker inte att det är tillräckligt spännande hehe). Men det är ju tyvärr det som gör att man utvecklas som bäst!

    Som tur är så kunde jag inte riktigt släppa tanken på att göra en fotografering med en lövkrona. Jag tror att jag tänkte på de där misslyckade bilderna varje höst från 2015 fram till 2020, när jag äntligen vågade ge mig på det igen.

    Den här gången var jag betydligt bättre förberedd…

    Bakgrund:
    Hösten 2020 kom jag på att jag ville testa att göra en annan slags lövkrona. En där jag inte flätade in löven ”liggande” med varandra, utan en där jag fick löven att stå rakt upp. Så jag testade det och gav mig iväg ut..

    Foto-idé:
    Porträttera hösten på ett lite sagolikt sätt. ”Typ som en höstdrottning”.

    Vad gick rätt?
    För det första så har det gått 5,5 år sedan jag fotograferade mina första lövkronebilder (galet egentligen, känns som nyss). Mycket händer under så många år och min stil har utvecklats massor. Jag vet numera precis vad jag vill, vad jag gillar och hur jag vill skapa.

    Det enklaste sättet att förbättra någonting är att analysera vad det är man inte gillar med en misslyckad bild/fotografering. Min analys av den gamla fotograferingen från 2015 är att den var too much. För mycket styling. För rörig bakgrund och som inte passade med stylingen. Sedan insåg jag också att jag inte gillar att fota i sol. Det blir jättefina bilder, men det är inte min stil.

    Så när jag fotograferade de nya bilderna hade jag tänkt igenom styling. En otroligt enkel sådan med lövkronan i fokus tillsammans med en puffig klänning i en av höstens färger. Min vanliga makeup. Som location valde jag en äng med träd bakom. Och viktigast av allt: Jag fotograferade en mulen dag – eftersom mulet väder främjar dämpade färger.

    När jag la ut bilderna på mig i lövkrona så skrev jag lite skämtsamt att jag var höstens drottning. Då fick jag en kommentar som löd ”Kan vi få en snödrottning också?” och… som ni nu förstår så gick jag verkligen igång på den idén hehe 😉

    Tanken är att jag ska göra om fotograferingen med lövkronan ännu en gång till hösten (för att passa min idé för hela fotoprojektet) och fram tills dess så ska jag ha skapat en snödrottning, en vårdrottning och en sommardrottning.

    Ju fler gånger man gör om någonting, desto bättre blir det. Så jag är helt säker på att höstdrottningen af 2021 kommer bli fantastisk!

    Så tack Linnea, för utan dig hade det inte blivit ett fotoprojekt med Årstidsdrottningar.

    Då, nu och sen igen

    Jag går längs leriga grusvägar där snön precis smält bort. Sulan halkar ibland i allt det där kladdiga, bruna och baksidan av mina ljusa mjukisbyxor, längst nere vid skorna, är fläckig av stänk.

    Jag följer den slingrande vägen med blicken. Låter den glida vidare upp över de kala träden, vars grenar sträcker sig ut i luften som krokiga häx-klor. Tänk att allt det här karga, hårda och döda om några veckor kommer sprudla av liv. Det känns ogreppbart nu, men snart… Snart.

    Några små glimtar finns redan där och påminner mig. Som solens värme mot kinden och snödropparna som börjar bryta sig loss ur jorden i rabatten. Och fåglarna. Fåglarna har börjat sjunga nu. De gör det väldigt stillsamt ännu, men deras röster skapar ändå bilder inom mig. Bilder av sådant som varit – och av sådant som kommer åter.

    Tänk att fyra månader från nu, då ser det ut såhär. Leran kommer att torka upp så pass att dammet yr om mig när jag far fram där på grusvägen med min cykel. Allt som känns så öppet och kalt kommer att fyllas med grönska och mjukhet. Och färgerna! Färgerna kommer finnas överallt omkring oss och förstärkas ytterligare varje gång de möter solens starka strålar.

    Det är så fint att tänka på.

    Jag står här där grusvägen kröker sig i början på mars. Till vänster finns en fantastiskt vacker och stor gammal gård med ett boningshus i ljusgult trä och med inglasad veranda. Ett sådan hus som är alldeles för stort för mig, min sambo och våra två katter, men som jag ändå kan se mig bo i någonstans i mina livligaste drömmar.

    Gården är omringad av en stenmur och grusvägen viker sig runt den på ena hörnet. Omkring oss böljar åkrar och ängar. Träden vajar i den just nu isande vinden. Den vinden som kommer svalka mig i sommar.

    Jag älskar att vara just här. Jag vet inte vad det är. Det är någonting med hur vägen krokar sig och vetskapen om att den kommer vara kantad av syrénbuskar i början på juni. Det är också någonting med stillheten. Det är den vackra traktorvägen som kommer att vara full av blåklockor. Och som sagt det där vackra trähuset.

    Jag har fotat här massor och jag kommer att fota här mer. Snart. När naturen vaknar till liv. Tills dess vandrar jag här i lugn och ro och väntar. Tänker att jag inte har bråttom, utan att det bara är fint att veta att jag har någonting att se fram emot.

    Och det är ju faktiskt rätt fint som det är? För vem bestämmer att hårt och kallt är fult? Vem bestämmer att dämpade färger är mindre värda?

    Starten på ett nytt fotoprojekt | v2 2021

    Jag väntar alltid hoppfullt på snö, även om jag vet innerst inne att chansen inte är särskilt stor att få njuta av snö när man bor i södra Sverige. Så att få vakna upp till en måndag som skulle innebära 15cm nysnö var helt sagolikt.

    Huset alltså. Så magiskt fint du är, helt snöklädd <3

    Jag och mamma går ganska ofta på morgonpromenader tillsammans numera (vi träffas inte fysiskt, men vi har varandra på telefon när vi är ute) och det är så mysigt! Den här morgonpromenaden med henne var fylld av yvig snö och jag kunde liksom inte tro mina ögon.

    Upptågen med min granne Evelina fortsatte (förra veckan åkte vi ju skridskor!) och denna gång byggde vi snögubbar, snölyktor, gjorde snöänglar och åkte pulka. Snögubbarna heter Regina och Harald – men Harald är fransk, så man säger inte H utan bara ”Arald” haha 😉

    Jag flyttade ju mitt företag till en lokal i Nora i höstas och nu har jag äntligen intrett klart mitt gamla hemmakontor – numera pysselrum! Älskar hur det blev med det här mörkbruna bordet och alla detaljer. I den genomskinliga ramen har jag ett John Bauer-frimärkshäfte!

    Tyvärr blev det plusgrader samma kväll som det mesta av snön föll. Så allt smälte.. och sedan frös det på natten och morgonen därpå. Så trots broddar vågade jag inte gå ut på min morgonpromenad. Så jag gick och satte mig på en sten bakom ladugården i stället (med underlag förstås!) och andades in morgonsolen.

    Jag var tillbaka i studion efter jullovet för att packa prints och det snöade så galet vackert! Älskar att vara här i vår studio och äntligen börjar vi också komma i ordning! Snart kan jag visa er hur vi har det här <3

    Mina älsklingar i fönstret. Hur ska jag INTE kunna posta bilder på dem varje vecka?! Haha.

    Den här veckan påbörjade jag också ett stort syprojekt! Jag syr en klänning till en fotografering som jag ska göra, där jag ska klä upp mig till ”Snödrottningen”.

    För i höstas dressade jag mig ju som ”Höstdrottningen” och jag fick mersmak! Tror att det här kanske blir mitt nya årstidsprojekt?! Men istället för att fotografera en plats varje månad i ett år, så vill jag dokumentera de fyra årstiderna med sagotema, där jag klär upp mig som en ny drottning för varje årstid. Tror och hoppas att det kommer bli så himla fint!

    Snödrottningen (som kanske då egentligen skulle heta vinterdrottningen) kommer dock bli svårast, eftersom jag måste tajma fotograferingen med vädret så att jag får snö i bild. Inte så enkelt när man inte bor norröver…

    Till fotograferingen har jag fått låna den finaste peruken någonsin! Aaaah det kommer bli SÅ bra!!

    Så glad att jag får gå så nära dem att jag kan ta en sån här bild nu. I början flydde Pacina ur sängen så fort vi kom upp på övervåningen eller in i rummet. Och nu lyfter hon liksom inte ens på huvudet när vi kommer in och grejar. Tillit <3

    Popcorn har varit ganska chill sen hon kom in. Man märker att hon blir lite spänd när man är i närheten. Hon ligger kvar med huvudet i ”viloläge” men man ser på hennes ögon att hon sneglar på en när man rör sig i rummet.

    Tankar och tips från veckan:

    His dark materials. Det här tipset har egentligen inte alls med denna vecka att göra, men jag kom på att jag helt glömt att tipsa om denna serie på HBO. SÅ galet bra!

    Weaver of fate med Brothers of Metal. Är helt besatt av denna låten just nu. Hela det albumet är också otroligt bra om man gillar den här typen av musik.

    Appen P tracker. En app som loggar ens menscykel, där man kan göra anteckningar och notera humör och symptom. Jag ska erkänna att jag hade 0 koll på min cykel fram till 2018, när jag började göra loggar i min Bullet Journal. Kan liksom inte fatta varför jag aldrig blivit rekommenderad att göra detta tidigare?! Plötsligt insåg jag hur mycket av mitt liv som inte är sammanträffanden, utan som är påverkat av menscykeln och en helt ny värld öppnade sig. Nu har jag gått över från att rita i min Bullet Journal till att logga i denna app istället och jag har super-koll på när nästa mens kommer och när det inte är lägligt att planera in några större projekt 😉

    Tack för att du kikade in denna veckan! 😀 <3

    Min allra första vecka år 2021

    Året började med att vi eldade upp vår magiska gran. Så fyllig och underbar den var och helt perfekt för det här hörnet intill eldstaden. Men han barrade tyvärr alldeles för mycket för att kunna stanna längre 😉

    Direkt började jakten på granens ersättare, eftersom jag inte kunde stå ut med att se det där hörnet tomt ytterligare ett år. Ersättaren blev en fåtölj fyndad på Blocket för 200px. Helt sjukt bra pris. Planen är att jag också ska hitta en passande fotpall i andrahand och att jag sedan ska klä om dem båda i ett fint beiget tyg med grov struktur och spraya benen svarta – för att matcha vår soffa.

    Att hitta en fotpall verkar dock inte riktigt lika enkelt som att hitta en fåtölj.. haha. Speciellt inte när jag inte känner för att betala mer för en fotpall än vad jag gjort för själva fåtöljen. Många säljer sina IKEA-fotpallar för runt 400-500kr vilket inte blir värt för mig som ska byta tyg och ben.

    Dock hittade jag fotpallarna till höger som kostar 100:-/st, vilket ger mig lite hopp… Dessa behöver jag dock åka rätt långt för att hämta, så jag antar att det bara är att vänta och hoppas på att något liknande dyker upp här i Närke..

    Två gulliga katter till folket! Älskar att se dem tillsammans. När Popcorn var bortsprungen så satt jag och tittade på bilder på dem som jourhemmet hade skickat och grät en skvätt för att det var så sorgligt att Pacina var ensam hemma hos oss – det skulle ju inte vara så. Så extra lycka nu när de är återförenade och de är tillsammans precis som de är menade att vara <3

    Jag hade egentligen fortfarande jullov, men pysslade med lite kreativa todo’s relaterade till företaget ändå. Här står jag och försöker fotografera en ny header till Youtube medan Popcorn ligger och sover vid elementet nedanför. Mysigt!

    Såhär blev den nyea headern! Kunde inte göra bilden fullbredd, för då kapas den i mobilen och jag tycker det ser så tråkigt ut haha.. Önskar att man kunde ladda upp åtminstone två olika versioner av headers för visning på mobil vs dator. Som jag kan göra på min blogg 🙂

    Appropå pyssel så har jag också börjat sy en sagoklänning. Inte någon som jag ska ha till Medeltidsveckan, utan en som jag ska använda till en fotografering – närmare bestämt när jag ska fotografera mig själv som Snödrottning.

    Det svåraste med såna här projekt är att börja. Och nu har jag börjat. Jag har klippt ut alla delar och jag ska ”bara” sy ihop allting. Men gud vad nervös jag är för att det ska bli fel! Aaaah… Inte för att jag vet varför det skulle vara dåligt, för jag löser det alltid. Men lik förbannat är det alltid lika jobbigt och svårt! Haha!

    På helgen kom vintern och det finns bara en sak att skriva om det: AAAAAAH!!!!!

    Jag gav mig ut och tog testbilder på ett ställe där jag eventuellt vill fotografera Snödrottningen (som jag syr klänningen till). Fördelen med den här platsen är att den är precis i närheten av där jag bor = enkel att ta sig till (och snabbt, ifall vädret plötsligt skulle bli idylliskt). Nackdelen är att det ligger hus på höger sida om vägen jag står på = eventuellt kommer jag ha åskådare = pinsamt. Så vi får se.

    På söndagseftermiddagen skickade min granne Evelina (som jag nyss lärt känna via hennes mamma, som jag stött på ett par gånger när jag varit ute och fotat) ett meddelande till mig och frågade om jag ville hänga med och åka skridskor. Det har bildats en sjö i en sänka ute på åkern som också fryst på. Så där har man skottat upp och gjort isen fri, så att man kan åka skridskor!

    Solen var på väg ned när vi hasade ned i diket vid sidan av vägen och började gå över åkern. Sedan blev det bara mörkare och mörkare, solnedgången allt blekare och en tjock dimma la sig runt oss. HUR jäkla drömmigt som helst. Jag trodde att det skulle behövas pannlampa för att kunna röra sig därute, men det var förvånansvärt ”ljust”, förmodligen pga. snön.

    Ett sånt magiskt avslut på en fin och lugn vecka!

    Tankar och tips från veckan:

    The Wish Books på instagram. Ni måste in och kolla! Helt magiska, drömmiga konstverk till bilder.

    Alexandra Gater på Youtube. Hon jobbar med inredning och gör i princip bara room makeovers – ofta on a budget eller renter friendly, vilket är superkul! Hennes inredningsstil är så härlig, livfull och färgglad och långt ifrån hur jag brukar inreda, men om jag skulle byta stil så skulle jag definitivt knycka hennes! Jag har följt henne länge, men har plöjt hennes videos extra mycket under julledigheten, eftersom hon precis släppt hela sin serie där de gör om och inreder hennes nya kontor.

    – Jag gjorde ju veckosummerinar varje vecka i tre år och tillslut kändes det som ett tråkigt måste. Men nu när jag har varit borta från det så länge så känns det lite pirrigt att lägga upp igen! Så glad för det! Hoppas att jag kan hålla i det <3

    Hoppas ni ska gilla det här återförandet av lite mer personliga inlägg 😀

    Det här vill jag göra 2021!

    Om ni hade frågat mig den 1 januari vad mina mål för 2021 är, så hade jag förmodligen spytt i handen. Ungefär så taggad var jag på att ’ta nya tag’ och börja om från början. Jag brukar gilla nyår och jag brukar gilla nystarter. För då få man en chans att ta alla de önskningar, måsten och idéer som man inte tagit tag i, som står som ett smutsigt moln omkring en, och sudda ut dem helt. Så att man kan andas helt klar och krispig luft för en stund, innan ett nytt virrvarr brusar upp igen.

    Det här nyåret har det där molnet inte riktigt kunnat suddas ut helt och jag antar att det är därför jag har varit så opepp. För att allting fortsätter att vara precis som det varit, hur mycket jag än låtsas att det inte gör det.

    Men det sagt så har det gått ett par dagar nu och jag har landat i käslan av att allt inte börjar om, men att jag kan välja att låta några saker göra det. Som t.ex. mina förväntningar på mig själv och det jag vill göra.

    2021 vill jag…

    – Ta mer vardagsbilder.

    För några år sedan började jag med veckosummeringar på bloggen. Helt vanliga, enkla summeringar av vad jag gjort och vad jag tänkt på, tillsammans med några iPhone-bilder från veckan. Detta resulterade i en stor samling helt underbara vardagsbilder vid årets slut, som berikat mina fotoböcker så himla mycket.

    Jag slutade med dessa summeringar för typ två år sedan och har inte tänkt så mycket på det – förrän jag satte mig ned och skulle göra en fotobok om 2020 och insåg att jag knappt tagit några vardagsbilder alls. För de ögonblick när telefonen åker upp så filmar jag alltid till instastory och filmer kan man inte göra fotoalbum av… så himla trist!

    Så mitt största mål för året är att komma ihåg att ta helt vanliga bilder med mobilen av helt vardagliga ögonblick. Kanske att jag skulle ta hjälp av summeringar igen? Veckosummering eller månadssummering? Vad tror ni?

    – Satsa på min onlineshop

    Jag har en shop, där jag i skrivandets stund bara har en enda print. Ett tag sålde jag även Photoshop Actions och tanken är att de ska upp i shopppen igen (de försvann tillfälligt för att jag bytt plattform för min shop). Men nu vill jag alltså utvidga. Jag vill att det ska finnas massor av material att gotta sig i där. Fler prints, fler actions, minikurser (som man kan investera i och gå precis när man vill), guider, djupdykande behind the scenes-filmer och annat kul!

    – Göra ett nytt försök med odling och bara satsa på blommor

    Jaaa alltså idén om att odla mina egna grönsaker finns kvar, men jag känner att det kanske ligger lite längre fram i tiden. Förra året odlade jag för första gången och det var visst betydligt mer att tänka på än vad jag hade trott. 😉

    Eftersom jag inte gillar att läsa på och sedan ’göra som man ska’, utan hellre testar mig fram för att det är roligare, så tror jag att jag ska börja med något som jag har mindre krav på: Blommor. Så i år blir det bara blommor.

    Jag funderar på att odla luktärt, aster och sommarmalva.
    Odlade rosenskäror förra året men gillar inte deras bladverk. Lite synd, för blommorna är jättefina och räckte till så många fina buketter ända in på hösten!

    – Börja planera vårt bröllop (!!)

    Känns fortfarande overkligt att skriva om, prata om och tänka på att vi ska gifta oss. Men det ska vi ju – 2022 är tanken. Så i år vill och ska vi börja med bröllopsplaneringen. Och det kommer bli svårt, eftersom vi varken har någon sån där självklar tid och plats då/där vi vill gifta oss. Just nu är det som att vi kan tänka oss lite var som helst, vilket gör att möjligheterna blir oändliga = svårt. Svårt, men kul!

    – Börja göra kortare fotorelaterade videos på IGTV

    Jag har länge känt att jag vill göra mer fototips i videoformat. Jag har testat att lägga upp på Youtbe (både för länge sen på min vanliga Youtubekanal, men de senaste tre åren på min och Emelie Bernborgs kanal Golden Hour Series). Men jag känner att det blir för maffigt. Både för mig att skapa och för er att titta på.

    Så i år vill jag åtminstone testa att göra mer rörliga tips till IGTV. Korta, enklare videos om t.ex. vad som finns i min kameraväska, hur man kan tänka när man ställer in inställningar och typ… tankar kring skapande? Vad tror ni om det?!

    Fler saker jag vill göra,
    men som inte behöver närmare beskrivning:

    – Testa på att skapa med lera

    – Sy en sommarklänning

    – Släppa ut katterna, så att de kan få springa ut och in precis hur de vill (vi måste dock se till att båda känner sig trygga hos oss först).

    – Lösa situationen med vår veranda, så att den inte konstant ser ut som en soptipp för att vi ställer alla saker där som vi inte vet var vi ska göra av.

    – Träffa min familj!!!!! Hoppas att vaccinet kan hjälpa oss med det <3

    Nu vill jag höra – vad har du för mål eller önskningar för 2021?

    Mitt nyårsbrev till mig själv 2020-2021

    Varje år i början av januari skriver jag ett nyårsbrev till mig själv, som jag får öppna året därpå. Det här är något av det bästa jag kommit på att göra, för jag blir alltid så pirrig och pepp av att läsa. Och lite gråtig också.. Såhär skrev jag den 3 januari 2020:

    ”Jag har bara några dagar kvar här i mitt fina kontor. Hoppas att den här paniken och separationsångesten släpper så fort vi packat upp oss i stugan i Örebro. Hoppas att jag kommer ihåg att allt det här fina som jag har här hemma på Barnhemsvägen kan jag få varhelst jag vill. För det är jag som skapat det. Och det finns fler boenden med dubbeldörrar och vackra fönster.”

    Jag minns exakt hur jag kände mig när jag skrev det här brevet. Jag hade staplade flyttkartonger omkring mig vid skrivbordet och bara någon dag senare gick flyttlasset till Örebro. Tårarna rann ner över kinderna för att det kändes så jobbigt att lämna ett hem. Lämna något som betydde något för mig.

    Men är inte det knäppt egentligen?
    Att jag var på väg att uppfylla en dröm och bröstet var fyllt av ångest?

    Vad skriver jag mer i brevet?

    ”För 2020 önskar jag att vi ska trivas i Örebro och framför allt i det lilla huset”.

    Jag var så orolig för att Örebro inte skulle kännas rätt. Dels för att vi inte helt kunnat välja själva och dels för att vi aldrig varit i Örebro förut.

    Men Närke har visat sig vara en pärla och vi kunde ärligt talat inte trivas bättre. Tänk om jag hade vetat det när jag rynkade på näsan åt listan med städer som fanns tillgängliga för Filip att söka jobb i. Jag hade kunnat missa så mycket!

    ”Jag hoppas att mitt företag får plats (i huset) eller att jag har hittat en plats att jobba på. Inte första bästa, utan ett inspirerande ställe. Sånt är viktigt!”

    Jag kommer inte ens ihåg att jag skrev detta. Därför gjorde det mig lite tårögd att läsa – för jag hittade ju min studio i Nora. Appropå att inte välja första bästa, utan att hitta ett inspirerande ställe.. så gjorde vi ju precis just det. Kan inte tänka mig ett mer inspirerande område. Finare område. I en mysigare stad.

    Och det blev inte bara en studio att få jobba i, utan jag fick även i kollega i världens bästa Caroline. Kan inte förstå hur man kan ha så roligt med en annan människa? Vi satt bredvid varandra när vi gick i samma klass på Fotoskolan STHLM och det gick liksom inte att få tyst på oss för att vi alltid hade så mycket att prata om. Och så är det nu också :))

    Jag har inte visat er hur det blev i studion (mer än några glimtar på instagram storys), men det kommer! Det var tänkt att jag skulle göra en video om när vi kom i ordning, men vi kom liksom aldrig i ordning.. haha! Vi har haft så mycket att göra, att det har fått växa fram lite pö om pö. Antar att vi blir klara lagom tills dess att vi ska flytta ut igen! Haha!

    En ny kurs blev det också – Hitta din stil i Photoshop.

    Men den där vildmarkskursen som jag ville gå sköt jag upp. Både pga Corona och för att jag inte hade något riktigt behov längre.

    Att komma ut i naturen var något jag hade ett stort behov av 2019, eftersom vi bodde i lägenhet, men jag kände när 2020 kom att det inte behövdes lika mycket. För att vi ju bor i naturen nu. Jag måste inte ge mig ut på vandring för att få upptäcka naturen liksom.

    Skulle inte säga att jag strukit den här punkten, utan jag har mer skjutit fram den. Jag skulle gärna lära mig mer om att elda (framför allt i sämre väderförhållanden) och att laga mat i det fria. Så vi får se!

    Nu ska jag sätta mig och fila på mina mål och önskningar för 2021!
    – och skriva mitt nyårsbrev förstås!

    Så har jag sytt min drömmiga tomteluva!

    Den här tomteluvan har fått väldigt mycket uppmärksamhet sedan jag sydde den för något år sedan. Var har du köpt din luva?! är nog den mest ställda frågan under december månad.

    Och det är ju så att jag har sytt den! Jag har varit så trött på epiga köpe-luvor och när jag insåg att jag hade en bit vinrött tyg och lite fuskpäls kvar i gömmorna efter ett annat syprojekt, så snodde jag ihop den här tomteluvan lite på måfå.

    I det här inlägget berättar jag om hur jag gått till väga!

    Såhär såg det ut när jag letade i gömmorna efter passande tyger till en tomteluva!

    Material och tygmängd

    Vilket tyg har du använt?

    Till själva luvan har jag använt mig av vinröd Vadmal (ull). Fördelen med ulltyger är dels att tyget är tjockt, vilket gör att luvan får en fin form på huvudet. Ju tunnare tyg du väljer, desto mindre lyxig luva. En annan fördel med ull är att man inte behöver sicksacka kanterna, eftersom tyget inte fransar sig. Det sparar en massa tid och gör också tyget enkelt att arbeta med om man inte har symaskin.

    Som dekoration har jag använt mig av fuskpäls. Det exakta tyg som jag har finns inte längre att få tag på, då det är många år sedan jag köpte det. Men här har jag tre andra favoriter:
    Fuskpäls med naturtrogen färgskiftning
    Grå fuskpäls
    Vit fuskpäls

    Hur mycket tyg behöver man?

    Min första luva krävde ett tyg som var 62x80cm (pälsen ej inkluderad).
    80cm är den längd jag valde på luvan och 62cm är dess storlek. Mitt huvudmått (57cm) + sömsmån (2cm) + 3cm extra som gör att pälsen får plats = 62cm.

    När man går till en tygaffär så kan man dock inte be om ett tyg som är 62x80cm, utan man får den bredd som tyget har på rullen (oftast 140-150cm) och sen får man välja längd.

    Så när jag köpte nytt tyg för att göra fler luvor så köpte jag 90cm (som hade en bredd på 140cm). Det räckte till fyra luvor – två långa och två något kortare.

    1. Tyget dubbelvikt och 2. Mina fyra luvor (två långa till vänster och två något kortare till höger) som jag fick ut av mitt 90x135cm tyg.

    Hur gör man då?

    1. Tvätta tyget först (om du köper ull så kör på ull-programmet)

    2. Vik tyget dubbelt, så att du får en framsida och en baksida av luvan.

    3. Rita ut en (eller flera, beroende på hur många du ska göra) trianglar. Det är inte svårare än så. Den kortaste delen på triangeln är ditt huvudmått + 3cm extra utrymme + sömsmån 2cm delat i två (eftersom tyget är vikt) och de två långa sidorna är längden på din luva.

    4. Klipp ut din luva (glöm inte sömsmån runt om, om du inte redan räknat med det).

    5. Sy ihop de två långsidorna och lämna kortsidan öppen. Du kan sy på maskin, för hand eller kanske t.o.m. använda textillim? (Obs! Det senaste förslaget är obeprövat).

    6. Prova så att luvan passar.

    7. Nu är det dags att fundera över vilken stil du vill ha!

    Dekorera din luva

    Här ovan ser du tre olika luvor som jag har gjort. En med vit fuskpäls, en med gråmelerad fuskpäls och en utan päls, med detaljer av den bit vadmal-tyg som blivit över.

    Jag syr på fuskpäls och andra detaljer för hand. Själva bollen är en fyrkant av tyg som jag vikt in kanterna på så många gånger det gått att göra det – tills det blev en boll. Den sydde jag sedan bara på änden av luvan. Pälsen runt huvudet är en avlång remsa av fuskpäls som jag viker om kanten på själva luvan, så att man både får päls på in- och utsida. Skarven på pälstyget (som syns på utsidan av luvan) viker jag in när jag syr på den, för att få ett snyggare utseende på fluffet.

    Tofsen på den pälslösa luvan är gjord såhär:

    Bild 1: För att göra tofsen på luvan så tog jag ett stycke överblivet tyg, vek det dubbelt och klippte upp remsor. Sedan rullade jag ihop tyget så att remsorna fick hänga fritt.

    Bild 2: Såhär såg tofsen ut efter att jag rullat ihop den och innan jag sytt på den på luvan.

    Bild 3: För själva ”pannbandet” så klippte jag ut tre lite bredare remsor (runt 3-4cm) och flätade ihop dem.

    och voila:

    5 Tradera-ting jag förälskat mig i senaste månaden

    Jag har alltid gillat idén av Tradera, men haft rätt dåligt tålamod när det kommer till att leta runt. Kanske för att jag tyckt att det varit svårt att navigera runt – för att jag inte vetat exakt vad det är jag är ute efter och därför inte vetat vilka kategorier jag ska titta i eller vilka sökord jag ska använda.

    Jag gillar liksom känslan av att gå på loppis eller Second hand som om det vore en skattjakt – och se vad jag finner. Ibland finns det ingenting och andra gånger hittar man sånt man blir helt lyrisk av.

    Med Tradera är det inte riktigt så. Men nu när det inte går att ränna i second hand-butiker var och varannan dag, så har jag gett Tradera en verklig chans och jag älskar det!

    Här är några av de auktioner jag vunnit och förlorat den senaste månaden!

    VUNNEN: Julröd ullkappa

    Mamma har en röd kappa som hon haft i några år nu och som är helt fantastiskt fin – på henne. Jag är ju inte vidare färgstark av mig, utan kör bara på naturfärger, men det är ändå något som pirrat till inom mig när jag har provat mammas jacka. Man blir glad av den! Och så är den ju så julig!

    Jag har vanligtvis ganska svårt att hitta kläder Second hand. Färg, passform, material och storlek ska klaffa och det är sällan det gör det för mig. När det är snygga kläder så är de alltid för små och när de är i min storlek så är de alltid bara så jävla tantiga… Inredning är mycket enklare.

    Tradera är dock en perfekt plats att hitta second hand-kläder på. Jag vet att jag är ute efter en röd kappa, så jag klickar mig bara in på kapp-sektionen bland damkläder och sorterar på färg och min storlek. Och vips har jag hela Sverige att bläddra bland.

    Sen är det såklart svårt för att man inte kan prova i stället. Och den här var aningen dyrare än vad jag tänkt lägga på en kappa. Men jag försöker alltid tänka att… om någonting är i princip exakt det man är ute efter… så tycker jag att det är viktigast att tänka på att samma jacka kostat minst det dubbla ny. Och det är ju värt det för klimatet 🙂

    FÖRLORAD: Runt mässingspegel

    Blev riktigt besviken när jag förlorade den här auktionen. Om ni kikat på mina Vlogmas, så vet ni att jag fixade i ordning vårt vardagsrum (äntligen! Nästan ett år efter inflytt hehe…). Jag har dekorerat med ganska många moderna ting, bland annat flera stilrena tavlor. Så jag tänkte att det skulle bli snyggt med något äldre som bröt av. Något att hänga på väggen, men som inte är en tavla.

    Och då dök den här upp. Jag var dock inte den enda som var sugen på den här spegeln, så jag förlorade i sista sekund. Trist. Men nu vet jag vad jag ska fortsätta titta efter.

    VUNNEN: Horn i mässing

    Appropå äldre saker att hänga på väggen (men som inte är tavlor), så hittade jag det här vackra hornet av en slump mitt i julpyntningspreppen.

    Jag är ju som sagt inte så färgglad av mig (men den där jackan längre upp kanske färgar av sig på mitt sinne hehe..), så jag är alltid ute efter julpynt som känns mer ”vinter” än vad det känns ”jul”. Kanske också för att legitimera att jag inte tar ned pyntet direkt, utan låter det vara kvar tills det knoppar i trädgården… 😉

    Jag hade rätt tur med det här hornet. Det var många som var intresserade av det, men det var jag som fick hem det i slutändan. Tummen upp för fina produktbilder hos den här säljaren – ellerhur?

    FÖRLORAD: Väggljusstakar i mässing

    Här har vi två väggljusstakar som drog iväg rejält i pris. För mig spelar märke eller designer ingen roll och det var därför jag förlorade. Kunde liksom inte rättfärdiga varför jag skulle buda så högt som 771:- där auktionen slutade.

    Väldigt fina väggljusstakar dock och precis i den stilrena stil som jag gillar. Äldre mässingsdetaljer har en tendens att bli rätt krusidulliga, vilket inte passar min stil riktigt. Men dessa hade vart perfekta till min samling ”äldre ting på väggen som inte är tavlor”.

    VUNNEN: Väggljusstake i mässing

    Nä, som sagt, märke spelar ingen roll. Så jag avvaktade bara några dagar efter att jag förlorade de där mässingljusstakarna ovan och hittade denna fina ljusstake för 85:-

    För mig var det inte heller viktigt att jag skulle köpa ett par, då jag inte är jätteförtjust i symmetri i min inredning. Så den här ljusstaken passar mig mycket bättre!

    Det är dock lite kul att jag för bara några veckor sedan skrev/sa att jag inte gillar material som glänser i min inredning. Jag har inget i krom, koppar eller mässing. Men är beredd att ändra mig.

    Det vanligaste problemet (som jag tycker i alla fall) när man inreder är att man känner att någonting inte passar och så dömer man ut det. Ofta passar det inte för att man har för få representanter i den stilen. För mig har det varit så med t.ex. mässing/guld. Att jag bara haft EN enda mässingljusstake och då ser den malplacerad ut där i sin ensamhet. Men nu i jul när jag fick fram änglaspelet, mässingljusstaken, hornet (som jag vann här ovan) och en ljusstake (som jag fyndade second hand i slutet på oktober), så inser jag ju att det visst passar hemma?!

    Därav andelen ting i mässing i detta inlägg – har möjligtvis blivit helt besatt 😉

    Vad tror ni om den här typen av inlägg? Är de roliga att läsa/titta på?

    Hur får jag skarpa bilder???

    Vi måste prata om en grej. Vi måste prata om det här med skärpa och konststycket att få skarpa bilder. Under alla de år som jag bloggat om foto så tycks det nämligen som att detta är det i särklass största problemet hos många. Och jag förstår varför – för det är en del att tänka på <3

    Mina 5 tips för bättre skärpa

    – Investera i ett bra objektiv.

    En stor bov till bristande skärpa är gamla, billiga objektiv. Framför allt upplever jag att billiga zoom-objektiv inte är någonting att hänga i julgranen. Vill du ha ett superskarpt men billigt objektiv så rekommenderar jag antingen att du köper ett fast 50mm eller 35mm-objektiv (läs mer i min objektivguide) eller levlar upp lite när det kommer till prisklassen – t.ex. till Sigmas Art-serie.

    – Fotografera inte med lägsta bländartal.

    Jag vet. Det är jättefint med blurrig bakgrund, men ju lägre bländartal du väljer, desto sämre blir skärpan. Dels för att det blir svårare att få till den eftersom du måste vara mer precis på grund av det korta skärpeplanet*, men också optiskt (objektiv brukar generellt prestera bättre på högre bländartal).

    Så stör du dig på att skärpan inte är bra – testa att öka bländartalet till 2,8.. 3,5… kanske t.o.m. 4? Eller så accepterar du bara att skärpan blir lite sämre och fotograferar vidare med superkort skärpedjup – för det är ju så fint! 😀

    *Skärpeplan = Området (i djupled) som är skarpt runt den punkt där du sätter skärpan. På riktigt låga bländartal kan skärpeplanet bara vara någon ynka millimeter, medan det på högre bländartal kan vara flera meter (men det beror också på hur nära du är det som du sätter fokus på).

    – Förminska dina bilder innan uppladdning

    En fotografs värsta mardröm är auto-komprimerade bilder. Dvs. bilder som förminskats automatiskt för att passa på en specifik plattform (t.ex. i sociala medier). Autokomprimering leder nämligen främst till förlorad skärpa.

    Om du googlar ”Instagram image size” eller ”Facebook image size” så får du upp olika bildstorlekar för de olika plattformarna – storlekar som du bör förminska dina bilder till innan du laddar upp dem.

    – Titta inte på bilden i 100% inzoomat läge.

    Mina bilder ser inte heller wow-bra ut i 100%. Men vem tittar på bilder i 100%?! Det gör enbart DU när du sitter där och redigerar, men ingen annan kommer se dem på det sättet.

    Först och främst publicerar vi ju majoriteten av våra bilder på Instagram. Typ i 12% storlek. Även om vi skulle ladda upp på Facebook eller vår sajt så skulle de synas i ca 33% storlek. Jätteonödigt att titta i 100% då.

    ”Men om man skriver ut stort då!”, kanske någon tänker. Och ja, ju större man skriver ut, desto mer detaljer kommer fram. MEN. Ju större man skriver ut, desto längre bak backar man för att betrakta bilden. Därför är det inte heller nödvändigt att betrakta en bild som kommer hamna på en vepa i 100% inzoomat läge, för man kommer troligtvis stå på ett par meters avstånd och titta ändå.

    Så gör dig själv en tjänst och zooma ut!

    – Skäll inte på dig själv för att du råkar sätta fokus fel.

    Alla gör vi det. Hela tiden. Om jag fotograferar någonting som inte rör sig (en naturbild eller ett stilleben) och jag vill vara helt säker på att skärpan kommer sitta, så ställer jag faktiskt alltid fokusen manuellt. Så att jag kan se med blotta ögat på LCD’n att fokusen ligger där den ska.

    Men det orkar man ju inte göra mer än då och då. Så då får man leva med att skärpan ibland hamnar lite off. Och vad gör det egentligen?

    Med detta sagt… så tror jag dock att många har högre förväntningar på sig själva än vad man behöver ha. Jag tror att många också tittar på t.ex. mina bilder och tänker att de alltid är skarpa, trots att det är långt ifrån alla gånger som de faktiskt är det.

    Jag tror att det är teknikfantasterna som har satt griller i huvudet på oss med sitt eviga skärpe-snack. Det är de som sitter där och zoomar in till 100% och jämför skärpan millimeter för millimeter mellan olika kameror och objektiv. Helt i onödan tycker jag.

    För mig är det allra viktigaste att känslan sitter. Sen kommer skärpan. Vilket betyder att jag väljer kamera efter den som ger mig bäst känsla, snarare än den som levererar skarpast bilder. Jag publicerar även bilder helt baserat på känslan i dem. Och känslan kan fortfarande finnas där även om skärpan inte sitter – ibland kan känslan till och med förstärkas av bristen på skärpa.

    Det händer faktiskt till och med att jag dämpar skärpan i mina bilder, för att jag tycker att minskad skärpa förstärker mitt lite drömska uttryck.

    Värt att tänka på tycker jag <3

    Sprayfärger – och alla nyanser man kan önska sig!

    Sprayfärger är ju livets liv när det kommer till DIY. Av alla sätt man kan uppdatera prylar på, så är detta nog min absoluta favoritmetod. För att det går så himla snabbt att göra om någonting – och för att det är lite lätt beroendeframkallande 😉

    Det spelar ingen roll om du hittat någonting second hand som du vill göra om, eller om du har något hemma som du tröttnat på – sprayfärger fungerar på allt. Och du behöver inte ens vara det minsta kreativ för att åstadkomma stordåd, för sprayfärg är otroligt lätt att handskas med.

    Vilket märke gör bäst sprayfärger?

    Fram tills för någon vecka sedan använde jag sprayfärger som jag köpt hos Panduro. Det fungerar bra om man bara behöver svart och vitt, men så fort som man är ute efter lite mer spännande färger, så är utbudet otroligt dåligt. Jag köpte en grå och en beige sprayburk från Panduro där den grå var mer ljusblå och den beige’a var mer ljusgul – en sån besvikelse.

    Men sedan tipsade Maria på Trädgårdsgatan 6 mig om Montanas sprayfärger och jag trodde inte mina ögon! De har runt 200 (!!!) olika nyanser av sprayfärg och flera olika färgtyper.

    Jag har testat Montana Black (som egentligen enbart är för graffitimålning) och Montana Gold (som ska vara mer hållbar och för DIY-projekt). Än så länge kan jag inte prata om hållbarheten, då jag precis börjat använda färgerna, men det är väl en bra grej att följa märkets rekommendationer (vilket jag inte gjort hehe…). Det ska hur som helst även vara mer eller mindre vädersäkra färger.

    Jag har köpt mina sprayfärger från Hlstore. Bra pris och snabb leveranstid! (Ej samarbete).

    Vilka exakta färger köpte jag?

    Jag köpte Gambetta, Lennox och Industriilor (tre nyanser av beige/brun) från Montanas Black-serie och Make up (varm, rosa-orange) och Brain (ljus, grå/rosa/lila) från Gold-serien.

    Vad begöver man tänka på när man spraymålar?

    1. Tvätta sakerna först. Jag brukar bara diska dem med vanligt diskmedel och diskborste. Sedan låter jag dem torka innan jag börjar måla.

    2. Var utomhus och skydda området där du sprayar. Jag har sparat en stor kartong från H&M som jag sprayar mina saker i och har ytterligare ett kartongbit stående mot väggen där jag sprayar, ifall det skulle stänka.

    3. Om du sprayar ett föremål med blank yta (så som metall och glas) så kan det vara bra att spraya med en primer först – då fäster färgen bättre. Jag kör också primer på saker som jag använder mycket (typ ljusstakar och förvaringsburkar). Primer finns också hos Montana.

    3. Spraya undersidan först, låt saken torka och spraya därefter översidan och eventuell insida. Detta för att det kan bli märken i färgen där saken står och de märkena har man ju helst på undersidan där de inte syns 😉 Man kan spraya ytterligare en gång (efter torkning) om man vill ha extra skydd mot slitage.

    4. Avsluta med en spraylack för att skydda din nysprayade pryl mot slitage. Jag har varit både lat och snål tidigare och skippat detta steg, men gör det inte igen. Montana har egna spraylack och dessa kan man beställa med olika finish: Matt, semigloss och gloss. Jag älskar semigloss!

    Vilka ytor kan man spraya på?

    Vilka ytor sprayfärgen fäster på får man läsa sig till när man köper. Jag har sprayat främst på keramik och metall, men vid enstaka tillfällen har jag också testat på trä och papp.

    Enda ytan jag har testat att spraya på som inte fungerat så bra är en lampskärm i textil.

    Före och efter en makeover med sprayfärgen Lennox.

    Utöver detta är det bara att tuta och köra!
    Har du några fler frågor, så ställ dem i kommentarerna <3

    Här är FLER av era bästa loppisfynd!

    För en vecka sedan bad jag er att skicka in bilder på era favorit-loppisfynd till mig, så att jag kunde visa här på bloggen. Här är förra inlägget med de första bilderna som skickades in och nu kommer resten!

    Det har varit så fantastiskt kul att se alla era fynd och läsa era tankar – loppis och second hand är ju bara helt magiskt <3

    Ida skriver:
    Älskar verkligen denna matta som jag köpte på en superfin gårdsloppis utanför Valdemarsvik i somras. Jag var där med min mamma, syster å familj å alla barn vi fikade å njöt av vädret… det var en väldigt fin dag som jag minns varje gång jag ser mattan. Som fick bo i vår fjällstuga i Tänndalen. Visste inte vart jag skulle ha den men att jag var tvungen att köpa den… kommer inte riktigt ihåg vad jag betalade..

    Emma skriver:
    Måste bara dela av mig av min fantastiska stol som jag hittade för några månader sedan. Min mamma tog med mig på en superspontan tur till en second-hand lada i närheten av Åkersberga som hon ville visa mig. Vi åker dit och går runt en stund i huvudbyggnaden. De hade även en loftdel med fler saker och när vi gick upp för trappan så möttes jag av den mest fantastiska stol jag någonsin sett. Änglakörer sjöng i bakgrunden! Jag nästan sprang fram till den. ”Hur mycket vill ni ha för den?” Frågade jag med andan i halsen. Det visade sig att en gammal dam precis hade lämnat stolen bara för en stund sedan så de hade inte hunnit värdera den än. Hon hade nämnt något om att den var från NK och att hon hade köpt den sent 20-tal. Jag blev tvungen att vänta ett tag tills ägaren kom som kunde komma med ett pris. Efter att ha diskuterat med en kollega så kom de fram till att jag fick köpa den för 1800 kr. Jag har nog aldrig känt sån lycka! Även om det var aningen dyrt så kändes det så rätt och som om det var menat att det skulle bli vi två. Idag vaknar jag upp varje morgon och ser min älskade stol i hörnet av sovrummet. Den gör mig så lycklig varje dag.

    Linda skriver:
    Mitt första, käraste och mest välanvända loppisköp! Mitt vardagsporslin Twist från Rörstrand. Köpte en uppsättning som 16-åring med begynnande intresse för retrostil och second hand. Använt dom varje dag i 15 år och tröttnar aldrig! 💙

    Amanda skriver:
    Loppisfynd! Via fb 500 kr. Min favoritfärg som äntligen gav en bra och inbjudande förvaring till mina pysselsaker. Den ger mig en go känsla i kroppen varje gång jag ser den för jag känner att det är en av de första större möblerna jag har hittat rätt med, som är mig, och inte nyproducerat från IKEA 😉

    My skriver:
    Allt på denna bilden är loppisfynd och är några av mina favoriter här hemma. Men måste jag välja en så blir det kruset. Fick betala 300 kr för det. Inget fynd om man tänker priset. Men varje gång jag går ut i köket så blir jag glad av att se det. 😃 Köpte det på norrbygdens loppis här i Småland. 🙂

    Michaela skriver:
    Hittade den här kameran på fb marketplace. Jag betalade ca 30€ för den. Det som gör den speciell är, när jag for och hämtade den från säljaren visade det sig att kamerans första ägare (vars namn finns i kamerans fodral som följde med) hade varit vän till min mammas familj sedan 1960 talet.

    Camilla skriver:
    Tallrikarna är nyligen fyndade men använder dem i princip varje dag nu (de prickiga kopparna är inte loppade) däremot är den gröna koppen från tradera. Fick 4 assietter och 5 mattallrikar för 100 kr 👌, de är tyska och vet inte så mycket om dem. Föll för det rundade mönstret och den fina glasyren.

    Tina skriver:
    Bästa fyndet: min fina Arka stol från 1955 (designstol designad av Yngve Ekström). Såg stolen första gången i en tidning precis innan jag skulle flytta hemifrån för drygt 10 år sen. Varit en ”vill ha” möbel sen dess. 2015 fyllde Arka stolen 60 år och man började producera den igen – nypris 6000-8000 (beroende på färg och träslag). Funderade på köpa men tyckte det var (är!) så dyrt. La in en bevakning på blocket i samband med nyproduktionen. Och tidigare i år (i samband med jag och sambon köpte vår första lägenhet ihop!!!) så fanns den där på blocket! Bara 10 minuter från jobbet och för endast 2000 kr!!!

    Johanna skriver:
    Fyndade denna för 50 kr och bytte till mig den från lillasyster i julklappsspelet. Tyckte att den var så pass snygg att jag inte ville lämna ifrån mig den 😍

    Ebba skriver:
    Den här korg/lådan är mitt absolut favorit loppisfynd! Jag hittade den på Livlinans secondhand i Örebro en dag när jag och min syster bara fick för oss att svänga in på loppisen när vi varit inne på Ica och handlat. Jag köpte den för 75 kr. Och varför den är så speciell för mig är för att den blev den perfekta lådan för att förvara mitt pyssel och där bara lådan i sig ger inspiration till att sitta och pyssla i timmar.

    Emilia skriver:
    Vi hade i tre veckor på ALLA sätt försökt bygga en gaffeltruck i lego av det vi hade hemma. SAMTLIGA försök blev nedröstade. Vi hade loppis i samfälligheten och det FÖRSTA barnet hittar är en gaffeltruck i lego komplett.

    Malin skriver:
    Jag ska snart flytta och åkte till Erikshjälpen strax innan stängning en lördag för några veckor sen för att skänka massvis med grejer som inte kommer få plats i nya lägenheten efter flytten. Köpstoppet just nu är verkligen ett faktum men jag kan aldrig passera en second hand/loppis utan att ändå gå in och kika. Trodde inte jag skulle hitta något eftersom att klockan var så pass mycket men helt plötsligt stod den där. Korgväskan i mina drömmar. Helt orörd och i perfekt skick. Jag lyfte ner den från hyllan och visste direkt att den var allt jag vill ha. 125 kronor kostade den vilket i mina ögon var världens kap för något så vackert.

    Jag visste genast att jag ville använda den till att förvara mina tyger i och när jag kom hem så visade det sig dessutom att den var i helt perfekt storlek för att få plats på hyllan i mitt syskåp. Helt klart en storfavorit bland alla mina älskade loppisfynd ♥️

    Josefine skriver:
    Detta är mitt bästa loppisfynd! En vitlöksgömma som är handgjord. Tycker att formen, mönstret och färgen är så himla fin! Och att någon lagt ned tid och kreativitet på att skapa den gör den extra fin. Tror den gick på ca 30 spänn på Erikshjälpen 🙂

    Emma skriver:
    Litet skåp som jag hittade på myrornas i Norrköping för 250 kronor. Har kommit att betyda mycket då skåpet blivit hem för massor med fler fynd. Dessa saker skulle annars glömmas bort i någon låda eller så hade jag inte köpt dem alls då jag inte haft någon plats för dem. I skåpet bor bland annat en bok från 1890-talet, fotoram i mässing, fjäder från skata, tennkopp med bergkristaller i och en hel del annat jag hittat på olika secondhand, loppis och i naturen.

    Emma skriver:
    Skänken är mitt bästa fynd! Från varuförmedlingen i Ängelholm, har varit med halva mitt liv 😅 Inköpt av 15åriga mig med åtanke att måla den svart och vit då rummet gjordes om för att passa rocktjejen 😂. Fegade dock ur och den blev aldrig målad vilket jag är väldigt tacksam över i dag då jag älskar dess gröna färg. 🙏

    TACK för alla bidrag hörni! Vad tycker ni vi ska köra för tema nästa gång?

    Här är ERA bästa loppisfynd!

    En av mina favorit”serier” på Sandra Beijers blogg är när hon ber sina följare skicka in bilder från deras liv i olika kategorier – t.ex. ”visa din arbetsplats” och så sammanställer hon alla inskickade meddelanden på sin blogg!

    Jag har tänkt jättelänge att jag velat göra något liknande och nu är det alltså dags! Jag frågade på Instagram om ni inte kunde skicka in en bild på ert favorit-loppisfynd och här är vad ni skickade till mig:

    Emma skriver:
    (Ljusstaken) Vinter 2019 var jag och min svärmor på vår vanliga runda till PMU här i Piteå. Det är som vår grej vi gör tillsammans. Det är lördag och mycket folk i butiken och så plötsligt står den bara där, lite undangömd på en hylla. 110kr betalade jag för den. Det är äkta mässing och jag tänder den nästan varje dag (förutom mitt i sommaren). Det är mitt absoluta favoritfynd, och jag kommer nog aldrig göra mig av med den ❤️

    Emma Clara skriver:
    Alltså…på mina loppisrundor så blir det sällan bara en sak. Utan fler. Men nästan alltid så passar de ihop. Lite knäppt ju! Ibland blir det grönt, ibland blått, eller som på bilden natur/brunt. Inget på bilden kostade över 40 kr. Och….jag bara ÄLSKAR loppis/vintage/återbruk/secondhand.
    Jag får precis den personliga inredning jag vill ha!

    Sara skriver:
    Måste vara vår kökssoffa som vi fick helt gratis 😍 den skulle skrotas 😯😯😯 den har gjort det så himla mysigt i vårat kök och de är min plats 😍👑

    Elin skriver:
    Secondhand fynd! Köpte denna i Vansbro för 700:-, en imperialsäng från 1800talet i originalskick. Är min sons växa säng nu 😍 För mig är den så speciell då den är så unik och ger hela rummet sånt lugn och tyngd. Som att här kan man slappna av verkligen.

    Bianca skriver:
    Senast idag gjorde jag ett loppisfynd i en nyöppnad butik i närheten där jag bor. Hittade det här söta porslinet som jag hoppas på får ta plats i en sommarstuga i framtiden. Det här blev snabbt en ny favorit i min lilla samling. Kostade mellan 39-59 kronor styck!

    Janna skriver:
    Bästa loppisfyndet är helt klart min fotogenlampa (vänster), hade länge suktat efter den från Karlskrona lampfabrik i large, men den e så dyr, sen sprang jag på denna för 80kr smutsig och såg ganska taskigt ut men efter lite rengöring visade den sig vara en riktig pärla! 👌 plus att formen är mkt roligare än på den andra. Och den perfekta gröna nyansen!

    Hittad räven denna ”godisburk” senare.. (höger) tycker den är lite rolig, och även den i den perfekta gröna nyansen..

    Malin skriver:
    Det här är mitt favoritfynd. Jag hittade hela tavlan på pingstkyrkan i Östersund. Det var första gången jag var där i sommar. Jag såg denna på tavelväggen och kände igen stilen direkt. Det är Göran Boström! Jag är uppväxt med hans konst. På hälsocentralen finns en hel del och jag älskar dom tavlorna. Göran är även gift med min lärare jag hade i högstadiet och han var ofta med på friluftsdagar. Så jag har många minnen kopplat med hans konst och även han själv. Jag har alltid älskat hans stil och den passar bra här hemma med mina tavlor som har anknytning till skogen 🥰 30 kr gav jag för den och jag är så glad att jag fann den.

    Rebecka skriver:
    Mitt bästa loppisfynd: en fullt funktionell byrå som jag fick GRATIS! Det är det första möbeln som jag renoverade genom putsning, spackling och ommålning, och därför är den lite extra speciell för mig

    Madelaine skriver:
    Denna hyllan. Fyndad på en bakluckeloppis i utkanten av Lund för 10:- och den är så jäkla snygg bara.

    Julia skriver:
    Svårt att välja bland alla fynd men här är min fina vas från Skruf! 49kr på myrorna i Stockholm och jag älskar den såå mycket!

    Anna skriver:
    Här är mitt bästa loppisfynd! Ett rosettunderlägg från Svenskt tenn som jag hittade på en loppis augusti 2019 när orienteringsklubben i Dammekärr, Nödinge utanför Göteborg hade sin årliga marknad. Den betyder mycket för mig för att platsen är ett ställe jag återkommer till varje sommar och har så gjort i hela mitt liv och att vi går dit ihop tre generationer och fyndar, fikar och tar lotter, priset då… 15 kr och en hel del putsade så vart denna fina rosett min 🥰

    Manda skriver:
    Mitt loppisfynd 😍 Piedestal jag kånkade med mig i gult trä-skick på bussen (två bussar tom haha!) för att sen måla varenda liten pinne i min favorit-grå-nyans. Och nu agerar den förvaring för alla bebisfiltar jag virkar och lägger på lager haha 🤷‍♀️

    Jenny skriver:
    Mitt bidrag är en bild på de flesta pocketböcker jag köpt second hand sedan i början på sommaren. De flesta har kostat mellan 5-10:-/styck. Varför de betyder så mycket för mig är för att de symboliserar hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande från utmattningssyndrom som jag varit sjuk i väldigt länge. Under lång tid orkade jag inte läsa vilket var en stor sorg då jag älskar böcker. Så det är en enorm lycka nu att orka läsa igen vilket jag tror bidrar till mitt fortsatta tillfrisknande 🌹🌻

    Isabella skriver:
    Är nog mest nöjd med… allt här men kistan i huvudsak, sprang på den på Erikshjälpen för 700kr. Det känns att den är väldigt gammal och man ser vissa lagningar här och var, älskar att man ser dess historia och den är perfekt att förvara lite medeltidskläder i ❤️ Och måste självklart nämna Visby-tavlan som gömde sig bakom andra tavlor på Myrornas och som jag fick hem för 35kr, har dock bytt ram på den eftersom den gamla var trasig ^^

    Ellen skriver:
    Hittade denna pigtittare på Läkarmissionen i Västerås för 250kr typ! Blev kär direkt! Den har varit dekor på mitt rum ett tag nu men fick vara dekor på mitt och min killes bröllop i somras så nu gillar jag den ännu mer!

    Charlotta skriver:
    Här är ett av mina bättre loppisfynd från en liten runda. En korg/bricka (Hahahaha du vet?!), en vacker ljusstake, en fin stråväska som fått följa med mig på otaliga havsbad och så söta små träskor till min systerdotter Selma. Som hon har övat i att gå i träskor, det är banne mig inte enkelt när man är 3 år!

    Emma skriver:
    Det här är mitt absoluta favvo-loppisfynd. Köpte den på erikshjälpen för 25 kr. Jag ville egentligen ha ramen, men jag har liksom totalvänt och älskar själva bilden mer än ramen nu 🤩

    Sandy skriver:
    Inköpt på Erikshjälpen i Skövde för ca 2 år sedan för 275 kr. Är uppväxt med hund, men har just nu inte möjligt att ha en hund just nu. Så denna får suga så länge.

    Jenny skriver:
    Denna gamla lanthandelsvågen. Hitta den när en loppis lagt ut vad de fått in till butiken på deras Instagram. Minns inte vad jag gav för den men var ca 250kr. Åkte inom 5min efter att jag såg bilden för jag skulle ha den! Denna får inte läggas undan, den har stått framme i de 6åren jag haft den. Har tre till äldre vågar som jag hittat på loppis, dem har fått plockats undan och fram och undan igen men inte denna.

    Aaah jag fick så många meddelanden så det blir en del två också – den kommer nästa vecka! Wow vad kul det var att se era fynd och läsa era historier! Det här måste vi helt klart göra igen!

    Hittade du någon favorit bland fynden i det här inlägget?

    Välkommen till vår nysignade studio i Nora!

    – Söndag 20 september 2020

    Men hej! Här ska jag och CJ hänga det kommande året. I en jättefin industrilokal på 32kvm i kvarteret bryggeriet i Nora!

    När jag och Filip flyttade från Stockholm så tänkte jag att ”yes, nu kanske det är möjligt att ha råd med ett kontor”. Jag var helt insnöad på att det var ett kontor i Örebro som det i så fall skulle bli, men den tanken kändes inte helt hundra. Jag har ju velat bosätta mig utanför stan av en anledning – för att jag gillar att vara utanför stan. Så varför välja en lokal som tvingar mig tillbaka till ”storstan” (även om den är betydligt mindre än Stockholm)?

    Jag och Filip besökte Nora för första gången i början av maj och vi föll pladask. En så himla mysig liten stad, på en så himla vacker plats. Älskar hur väl de bevarat alla fina hus och hur mycket Nora påminner mig om min hemstad Skara. Så när jag kom på att jag kunde leta efter en lokal i Nora… så gick allting väldigt fort.

    Bryggeriet – så himla fint!

    Såhär ser det alltså ut i kvarteret Bryggeriet – massor av fina gamla hus, som alla hyrs ut till hantverkare av olika slag. Här finns keramiker, glaskonstnärer, de som jobbar med garn och textilier, det finns smeder med mera, med mera… och nu två övertaggade fotografer.

    Vi var här på visning den 8 september och fick kika på två olika lokaler – en större på strax över 50kvm och en mindre, som vi sedan valde. De har även en lokal där man kan hyra enbart kontorsplats, men både jag och Caroline känner att vi vill ha vårt egna space. En plats där vi får vara för oss själva och skapa. Utan att någon annan stör haha..

    Så nu ska vi bara komma på hur vi ska inreda där inne! :)))

    Vi kollade på en lite större studio först, med det här lilla extra utrymmet till vänster.

    Imorgon ska jag åka och lämna in en svart metallplåt på ett tryckeri för att de ska printa min och CJ’s nya logga. Den ska sedan upp i den svarta ramen som du ser i bilden till höger här precis ovanför. Jag hoppas såååå att de hinner göra det innan helgen, för på lördag är det nämligen dags för loppis!

    Vi tänkte att vad är inte bättre som invigning för två återbruksälskare än att ordna en egen loppis? Så nu på lördag, 26/9 är det dags – kl 11-14. Läs mer om det på min instagram, i min highlight ”LOPPIS” om du är intresserad av att komma!

    Så det har vart fullt ös nu i tre dagar med att kör grejer till studion, hänga och ställa upp allting, samt styla lite grann. Om jag ska vara ärlig så har jag varit mer fokuserad på att hänga upp vimplar och ställa fram torkade blommor än att hänga upp mina egna kläder som ska säljas. Typiskt mig haha! Om jag inte var fotograf så skulle jag nog bli festfixare – eller kanske framför allt fest-stylist 😉

    En liten sneakpeak på en del av studion med några av kläderna som ska säljas upphängda!

    Nä gud vad kul allting ska bli! Är så obeskrivligt taggad på att få flytta in i studion på riktigt. När jag körde in till Nora för första gången efter att jag hämtat nycklarna så kändes det som att jag kört hem. Himla fin känsla.

    En vacker dag kanske vi till och med bor här – jag och Filip – vem vet? 🙂

    Hur jag gör för att hitta unika loppisar och second hand-butiker!

    Jag, iförd ett second hand-fynd och omgiven av second hand-fynd.

    Först och främst:

    Börja använda Google Maps. Nu.

    Det är väldigt många som inte använder sig av pin-funktionen i Google maps, har jag insett de senaste veckorna. HUR klarar ni er?, undrar jag. Jag använder den till allt! Till att spara fotoplatser jag hittat, restauranger kompisar tipsar om och loppisar jag hittar och vill besöka.

    Det enda du behöver göra är att:
    1. Ladda ner Google Maps-appen till din smartphone.
    2. Logga in med dit Google-konto.
    3. Börja pinna.

    Tips! Jag har skapat en ny lista inuti Google maps som heter ”Loppis”, där jag sparar alla mina loppisfynd. På det sättet kan jag klicka upp enbart den listan och se en sammanfattning av mina loppisar på en karta, utan att bli störd av andra platser från andra listor.

    Okej, dags att börja leta:

    1. Sök upp second hand-butikerna i stan.

    Det första jag gjorde när jag flyttade till Örebro var att lokalisera alla second hand-butiker i stan. Det absolut enklaste man kan göra egentligen – du behöver bara plocka upp Google Maps och söka på ”second hand”, ”loppis” och ”återbruk”. Sen pinnar du allt du hittar i din omnejd till din second hand-lista.

    Några Second Hand-butiker som jag har här i Örebro, som jag älskar och går till regelbundet är Livlinan, Erikshjälpen, Ge för livet (Nastagatan), Myrorna (Fredsgatan), Röda korset, Resell och Stadsmissionen.

    Jag går oftare till second hand-butikerna i stan än vad jag åker på mys-loppisar på landsbygden – för att de är enklare att besöka. Man kan liksom passa på att ta sig en titt när man ändå är ute och gör ärenden. Så brukar jag göra och därför är det i traditionella second hand-butiker som jag gör de allra flesta fynden.

    Underskatta inte dessa butiker!

    2. Gå med i loppis-grupper på Facebook

    Jag tror att det var någon av er följare som tipsade mig om att i princip alla län i hela Sverige har sina egna loppis-grupper på Facebook. Jag är t.ex. med i bland annat ”Loppisar i Örebro Län” och ”Loppisar i Skaraborg”.

    Det är i dessa grupper som jag hittar alla små och gulliga loppisar utanför stan, eftersom de postar sina adresser och bilder på vad de har för prylar i trådar i gruppen. T.ex. så brukar någon skapa en tråd med frågan ”Vilka loppisar har öppet nu på lördag?” och så postar alla som har öppet den lördagen. Det kan liksom inte bli bättre än så! Serverat och klart 😀

    Det du behöver göra för att hitta dessa grupper är att söka på ”Loppisar” på Facebook. Ofta kommer det upp grupper som ligger nära dig, men ibland kanske du måste testa med att söka på ”Loppisar i Örebro” eller ”Loppisar i Närke” för att hitta rätt.

    Ps. Glöm inte pinna loppisarna till din Google Maps!

    3. Följ återbruk-älskare i sociala medier

    Det allra bästa tipset av dem alla är att följa andra som älskar återbruk (och som gör bra fynd!) i sociala medier. Då och då händer det att dessa personer tar med dig på en loppis-runda i storys och taggar butiken. Och det är då du ska vara snabb och spara butiken/loppisen till din Second hand-lista i Google Maps. På det sättet bygger du sakta men säkert upp en stabil karta med loppisar och second hand-butiker över hela Sverige. Och ofta är det dessutom enbart guld-tips.

    Det är jättemånga loppis-älskare som är väldigt generösa med att dela med sig av loppisarna de besöker, så du kan inte ligga på latsidan här. Du kan inte vakna upp en lördagmorgon och tänka ”jag vill gå på loppis” och sedan förvänta dig att alla loppisgurus ska ge dig sina bästa loppis-tips i ditt område på DMs ”så snabbt som möjligt”. Det är inte ok. Jag sitter t.ex. som en hök inne hos Emma Sundh och pinnar alla ställen hon är på – inte för att jag kan besöka dem direkt, eftersom Emma inte bor på samma plats i Sverige som jag, utan för att framtida Elin kommer bli himla glad när hon reser till Gotland/Stockholm/Västkusten och har Emmas tips sparade.

    Sen finns det ju också dem som delar tips i bloggar. Både Emma Sundh och Elsa Billgren har gjort inlägg med deras bästa Gotlandstips, där du hittar några riktiga pärlor till second hand-butiker.

    4. Använd Instagrams sökfunktion

    Jag skulle säga att alla riktigt vackra second hand-butiker har egna Instagramkonton, som du kan hitta till genom att söka på ord som t.ex. ”loppis”, ”kuriosa”, ”antikt” och ”vintage”.

    Jag hittade en hel drös här runt Örebro bara genom att knappa in ”loppis” i sökrutan. Sen är det ju dock inte bara butiker som du får upp i sökresultatet, utan också fler återbruk-älskare som du kanske inte haft koll på tidigare. Du vet, såna du kan följa och få tips från 😉

    Trädgårdsmys med stolar fyndade på Erikshjälpen, Blocket-soffa och vas, kanna,
    tallrikar, glas och skålar… från alla rundor jag gjort det senaste året.

    Fler råd från mig…

    Du måste göra jobbet själv, för ingen kommer vilja servera dig sina bästa tips. Dels för att man lagt ned så mycket tid och engagemang på att hitta dem. Men framför allt för att du blir en extra person som jag som återbruk-älskare måste fightas med om de bästa fynden. Haha. Så var glad att det taggas och delas så mycket i sociala medier och gör något av det du får!

    – Du måste åka ut och titta för att finna. Du kan inte sitta hemma i soffan och fundera på varför du inte hittar några spännande loppisar. Alla mina favoritställen har jag hittat genom något av ovanstående sätt och sedan har jag gett mig ut för att reka. En del ställen kommer vara skräp och andra kommer vara rena rama guldgruvan. Oavsett vad jag tycker om loppisen jag besöker, så ser jag det som en spännande utflykt!

    – Kom ihåg att bara för att det inte finns något du gillar just idag, så betyder det inte att det inte kommer finnas imorgon. Jag brukar inte titta på antalet fynd eller sakerna i sig när jag hittar favoritloppisar. Utan jag tittar på ställets storlek, hur mycket folk som är där, om det är någon ruljans på sakerna (kommer det ofta in nytt?) och sist också om det ligger i en mysig miljö som man gillar att åka på utflykt till.

    Om du gillade mina tips får du gärna lämna en kommentar eller dela mitt inlägg <3

    En vanlig, men ändå ovanlig dag i mitt liv

    Här sitter jag och jobbar! Första morgonen som jag tänder ljus!

    – 8 september 2020

    Hej bloggen. Idag tänkte jag att jag skulle ta med er på en dag i mitt liv genom bilder! Jag har fokuserat så mycket på att filma de senaste åren, så det har blivit väldigt lite vardagsbilder från mig. Saknar det!

    Den här dagen började vid skrivbordet, efter att jag gett Pacina mat (och lekt med henne lite). Det kändes verkligen som höst den här morgonen. Mörkret låg tungt över rummet, även om solen enligt tidtabellen egentligen gått upp och jag ”var tvungen” att tända lite ljus. De första ljusen för den här säsongen. mysigt. Det regnade svagt ute, medan jag satt ned för att svara på lite kommentarer här på bloggen. Och häggen. Den har börjat gulna utanför fönstret.

    Det är väldigt sällan jag sminkar mig nu för tiden, men ibland får jag feeling. Som idag. Denna höstdag till ära ville jag sminka mig med mörkare ögonskuggor och läpparna fick sig t.o.m. en nyans mörkare med lip cream. Jag som egentligen inte ens gillar att ha någonting på läpparna. Men har man höstkänslor så har man!

    Klockan 10.30 skulle jag möta upp min vän Caroline inför ett möte i Nora. Pacina ville inte att jag skulle gå, så hon uppvaktade mig flitigt medan jag försökte att ta på mig mina kläder. Hon har blivit så himla mysig den senaste tiden. Så fort jag står upp så kommer hon för att stryka sig mot mig. Det har blivit extremt svårt att slita sig kan jag säga!

    Men iväg till Nora kom jag, trots allt. Ovädersmolnen låg tunga över den lilla stan, men solen sken och värmde så pass mycket att höstkänslan försvann. Visst är det sommar fortfarande!

    Så jag träffade alltså upp Caroline. Caroline aka CJ. Hon och jag gick på Fotoskolan STHLM tillsammans och satt bredvid varann hela första året. Det gick typ inte att få tyst på oss, så klasskompisarna var väl glada när vi bytte platser till år två och vi hamnade på varsin sida av rummet, hehe… Jag har saknat henne massor och är så glad att vi numera inte bor alls långt ifrån varann!

    Här nedanför står jag och CJ och blickar in i…. ja vad då?

    Vi spånar på nya idéer tillsammans, jag och CJ.
    Har ingen aning om det blir något av det här, men ni får hålla tummarna för oss!

    Vi åt lunch tillsammans och sedan åkte jag hem till hösten och äppelträden igen. Gosade lite mer med Pacina (eller ja, hon gosade med mig. Jag får inte klappa henne ännu, så goset blir bara enväga haha) och redigerade lite bilder. Känner verkligen att jag uppskattar att ta den här typen av bilder. Jag blir glad ända in i själen av enkelheten i vardagsbilder – och över att ha en drös med minnen sparade från den här dagen. Mer sånt här! 😀

    Sedan åkte jag och hämtade ut ett paket.

    Jag använder sällan sneakers numera, eftersom min lantliga stil inte riktigt går ihop med sportiga skor. Och jag saknar därför någonting att ha på mig mellan somriga sandaler och varma vinterkängor. Så jag har beställt dessa snörade lågskor utan skaft. Tycker de är så himla fina!

    Har tyckt att det varit svårt att hitta den här typen av skor – i alla fall om man vill ha något annat än svart. Varje gång jag går in i en skobutik så vill jag gå till herravdelningen för att man kan hitta massa snygga bruna skor där (i för stora storlekar). Men nu hittade jag alltså dessa från Marco Tozzi.

    Pacina spanade hela tiden på mig och skorna, från sin plats bakom sängkappan… haha. Man märker verkligen bara mer och mer hur nyfiken hon är. Hon vill vara med så mycket hon kan – så himla mysigt tycker jag!

    Sen kom Filip hem. Vi drog ihop en snabb pasta-middag och kollade på Idol. I skrivandets stund ligger vi skavfötters i soffan (som vi älskar att göra) och knapprar på våra datorer. Han kollar på Youtubeklipp och jag bloggar. Mys det också!

    Gillar ni fortfarande såna här inlägg? Eller är de enbart för mig själv? 🙂

    Kreativitet är inte alltid så enkelt

    – 6 september 2020

    Det här med kreativitet kan vara rätt känsligt ibland. Jag tänker att det kan verka så enkelt att vara intresserad av någonting och sedan bara producera, dag efter dag. Men ni fellow kreatörer vet ju att så inte är fallet.

    Jag har väldigt många olika kreativa intressen. Några av dem är enklare att hålla på med, medan andra ger mig obeskrivlig prestationsångest. Eller det kanske inte är enbart det? Prestationsångest? Ibland känns det som att jag vill så mycket att jag inte ens kan börja. Det betyder så mycket för mig att det på något sätt blir tungt att hantera. Jag vill släppa ut hela mitt inre varje gång jag skapar – och det orkar man ju inte. Inte varje gång.

    Att teckna är en sådan grej för mig. Det är den skaparform som jag hållit på med absolut längst, som varit mest förknippad med mig som yngre och som jag verkligen älskat att hålla på med. Men det är också det kreativa hantverk som varit och är absolut svårast att hålla på med. I perioder kan jag vara helt uppslukad av det, men sedan kan jag förlora gnistan under flera, flera år… för att en dag plötsligt finna den igen. Och så rullar det på.

    Hej, hejdå.. hej och hejdå.

    Men det jobbigaste med dessa ”känsliga skapandeformer” är nog att jag aldrig, aldrig blir nöjd. Hur noggrann jag än är och hur mycket jag än kämpar, så blir det aldrig bra nog. Samtidigt som det också är en av de finaste saker jag vet, att hålla i en penna och leka med världens alla färger.

    Komplicerad relation.

    Den skaparform som jag har absolut enklast med är lyckligtvis fotografi. Eller lyckligtvis och lyckligtvis.. Nu låter det som att jag vunnit lotteriet att råka jobba med just det som jag kan sysselsätta mig med allra enklast. Men så är det såklart inte. Det är snarare så att jag har valt att jobba med foto, just för att jag har en så lättsam relation till det. Förhållandevis lätt relation, kanske man skulle säga. Att skapa är aldrig enkelt – inte ens när det är som enklast.

    Jag har absolut lust och mindre lust att fota i perioder, men det är inte så…. radikalt? Svängarna är inte så starka, pauserna är inte så långa. Jag vet att jag kan lägga ifrån mig kameran och ta upp den igen imorgon. Det är inte katastrof om en bild inte blir bra – jag kan prova igen. Och igen och igen. Mitt tålamod är outtömligt.

    Ibland undrar jag vad det är som gör att vissa kreativa ting är så oerhört känsliga för en, medan andra inte är det. Varför kan jag känna sån enorm prestationsångest kring att teckna – så mycket att jag får ritkramp och inte kan göra något annat än att stirra likgiltigt ut på mitt blanka papper, år efter år, efter år? Medan jag också känner prestationsångest för min fotografi, men tar det lite mer med en klackspark och ”gör det ändå”.

    Jag vill göra mitt bästa när jag tecknar och jag vill göra mitt bästa när jag fotar också. Men med det senare är det inte på liv och död. När jag tecknar och gör mitt bästa men inte når perfektion (vilket jag ju såklart aldrig gör), så känner jag mig värdelös. Jag blir arg och frustrerad. Men när jag fotar och gör mitt bästa men inte når perfektion, så tänker jag ändå ”äh, det blev bra ändå! Kanske inte som jag tänkt mig, men något helt annat”.

    Märkligt det där.

    Ibland är det svårt att uttrycka just den här känsligheten i sociala medier.

    Allt jag visar upp som jag skapar är något som jag potentiellt skulle kunna göra på beställning – utåt sett. Inifrån är det inte alls så. Majoriteten av det jag gör, gör jag bara för mig. Och skulle aldrig kunna drömma om att dra in pengar på det. Det kreativa är i vissa fall alldeles för känsligt för det. Jag skulle gå under. Tappa gnistan helt. Aldrig vilja skapa dessa ting igen.

    Ibland är det till och med jobbigt att få frågan. ”Kan du måla ett porträtt på mig och min kille?”. Vet inte varför. Kanske för att jag kan. Fysiskt sett. Men emotionellt kan jag inte och det är svårt att förklara den skillnaden. Inte för att jag måste förklara mig, men det blir rörigt inombords.

    Vissa saker måste helt enkelt bara få vara mina.

    Känner du igen dig i det här?

    Att tänka på när du köper objektiv

    1. Fast eller zoom?

    Det första du måste fundera på är om du vill satsa på ett objektiv med fast brännvidd eller med zoom. Det finns för och nackdelar med båda och det känns lite som att man är antingen eller: Antingen är man en fast-person eller en zoom-person.

    Fast objektiv:
    – Går inte att zooma med
    – Ger dig kortare skärpedjup och är också bättre i situationer med dåligt ljus (pga möjlighet till lägre bländartal, med något enstaka undantag)
    – Generellt sett billigare än zoom-objektiv

    Zoom-objektiv:
    – Du kan zooma med dem och blir därför mer flexibel
    – Du behöver inte byta objektiv varje gång du vill fota med en annan brännvidd, för att zoom = flera olika brännvidder i ett och samma objektiv
    – Du behöver inte köpa flera olika objektiv, utan kan klara dig med ett
    – Inte lika kort skärpedjup och svårare att fotografera i sämre ljusförhållanden

    Hur ser jag om ett objektiv är fast eller zoom?

    Du ser det på siffrorna i objektivnamnet. Står det två siffror med ett bindestreck emellan innan snedstrecket ”/” (t.ex. Tamron SP 24-70/2,8 Di VC USD G2), så är det ett zoom-objektiv. Objektivet går att zooma från brännvidden 24mm till brännvidden 70mm.

    Står det bara en siffra innan snedstrecket ”/” (t.ex. Canon EF 50/1,8 STM) så är det ett fast objektiv, som bara har en brännvidd: 50mm.

    Läs mer om objektivens beteckningar här.

    Det här är mitt favoritobjektiv: Ett 35mm från Canon. Objektivet heter Canon EF 35/2,0 IS USM och det är bara en siffra innan snedstrecket, nämligen 35, så objektivet är fast.

    2. Brännvidd: Vidvinkel, normal eller tele?

    (Brännvidden i parentesen gäller dig som fotograferar i fullformat.)
    Brännvidden utanför parentesen gäller dig som inte fotar med fullformat.

    Upp till 20mm (Upp till 24mm): Mycket vidvinkel. Passar bäst när du ska fota i trånga utrymmen (t.ex. bostäder eller eventlokaler), där du vill stå nära något men ändå få med mycket i bild.

    24mm (35mm): Normal vidvinkel. Ungefär samma vinkel som du får när du fotar med din telefon. Passar bra till vardagsbilder, naturbilder och porträttbilder där du vill att mycket av miljön ska komma med i bild.

    35mm (50mm): Normal brännvidd. Varken vidvinkel eller tele. Passar bra till stilleben/produktbilder och porträttbilder.

    50mm (85mm): Normal tele. Också perfekt för stilleben/produktbilder och porträttbilder, men där du vill ha mindre fokus på miljö och mer fokus på suddig bakgrund.

    85mm och uppåt (135mm och uppåt): Mycket tele, dvs. mycket inzoomat. Passar till alla typer av motiv som du vill kunna fotografera på långt avstånd. T.ex. vilda djur, vackra byggnader i horisonten eller sport.

    Läs mer om brännvidd här.

    Läs mer om varför brännvidden blir olika beroende på om du fotar med fullformat eller inte här.

    3. Bländare

    Ju lägre bländartal du kan ställa in på ett objektiv, desto bättre. Både för att du då kan fota med kortare skärpedjup, men också för att dessa objektiv är bättre i sämre ljusförhållanden.

    Hur ser jag vilket lägsta bländartal ett objektiv har?

    Talet efter snedstrecket ”/” är bländaren.
    T.ex. på mitt objektiv Canon EF 35/2,0 IS USM, så är lägsta möjliga bländare jag kan ställa in 2,0. På Canon EF 50/1,8 STM är 1,8 den lägsta bländaren du kan ställa in.

    Undvik!

    Försök att undvika objektiv med variabel bländare – dvs. zoom-objektiv där lägsta bländartal ändras beroende på vilken brännvidd du fotograferar med.

    Du ser att ett objektiv har variabel bländare när det efter snedstrecket ”/” står två siffror med ett bindestreck mellan. T.ex. Canon EF-S 10-18/4,5-5,6 IS STM.

    Det är inte fel att ha ett objektiv med variabel bländare. Men det kan vara bra att veta att det är bättre att välja ett objektiv som inte har det. MEN. Både super-vidvinkelobjektiv och -telezoomar kan bli extremt kostsamma. Då är det bra att det finns billigare varianter med variabel bländare.

    Läs mer om bländare här.

    4. Mer att tänka på:

    Märken

    Att köpa ett objektiv av samma märke som sin kamera är alltid tryggt och säkert. Men titta gärna också på objektiv från Tamron och Sigma!

    Funktioner

    Närbilder
    För att du ska kunna fota närbilder behöver du ett macro-objektiv. Dessa har alltid ordet ”macro” i objektivnamnet.

    Bildstabilisering
    Grymt praktiskt att ha. Både för att undvika skakiga bilder när det är dåligt ljus (t.ex. inomhus eller på kvällen) och när du ska filma videos! Gå till min objektiv-ordbok för att se hur du läser ut vilka objektiv som har bildstabilisator baserat på märke.

    Vädertätning
    Kostar oftast en del, men också väldigt pratkiskt om du (precis som jag) är ett stort fan av regn och snö.

    Snåla inte

    Det är lite skitsamma vilken kamera du har, om du ändå väljer det allra billigaste objektivet. Det är alltid värt att spendera pengar på ett bra objektiv och generellt får du mer kvalitet genom att betala mer.

    Undantag:
    – Canons och Nikons 50/1,8, samt Panasonics 25/1,7 (passar både Panasonic och Olympus Micro 4/3) kostar runt 1000-lappen och är GRYMT bra! Bör finnas i allas kameraväska (beroende på vilket märke du har förstås).

    – Att köpa Canon eller Nikon original är alltid dyrare än att köpa objektiv från Tamron eller Sigma. Men de är allvarligt minst lika bra…

    Mina objektiv kan du läsa mer om här.

    Men mer specifikt då? Vilket objektiv ska man köpa?

    Det är jättesvårt att säga. Det finns hur mycket olika objektiv som helst och alla har olika märken, samt önskemål.

    Jag skulle säga att det inte finns något dåligt objektiv nu för tiden. Så gå igenom punkterna i det här inlägget och be en säljare i en fotobutik om hjälp!

    1. Vill du ha fast objektiv eller zoom?
    2. Vilken brännvidd är du mest sugen på, på ett ungefär?
    3. Fråga säljaren om det finns något bra objektiv som inte har variabel bländare, men som ändå inte är alltför dyrt.
    4. Vilka funktioner vill du ha/behöver inte ha?

    Precis som jag skrev i inlägget där jag tipsar om kameror, så tycker jag att det är extremt värt att vända sig till en specialiserad fotobutik. Alltså typ Scandinavian Photo, Cyberphoto och Rajala. De kan 100% säkert sina prylar och butiken får dåligt rykte om de skulle sälja på dig något du inte vill ha eller behöver.

    Vad gillar jag?

    Fast eller zoom? Jag älskar fast!

    Favoritbrännvidd? Förstaplatsen tar 35mm. Andraplatsen får 50mm och på tredjeplats kommer 24mm. Jag gillar när miljön tar mycket fokus i mina bilder och fotograferar av den anledningen mer med vidare vinklar och väldigt sällan med tele-objektiv. Gillar man att bakgrunden blir suddig, så bör man inte satsa på dessa objektiv utan köra på 50mm och uppåt när det kommer till brännvidd!

    Favoritfunktion? Bildstabillisator!

    Behöver man tillbehör?

    Motljusskydd – Minskar dis när du fotograferar i solen, men skyddar också linsen mot regn.

    UV-filter – Använder aldrig det faktiskt. Men det är en billig försäkring ifall du skulle tappa kameran med objektivet nedåt. Har gjort det vid ett tillfälle och filtret sprack, men objektivet klarade sig,

    Mikrofiberduk – Superbra att ha för att torka av den främre linsen emellanåt.

    Här kan du läsa om vilka objektiv som jag har i min kameraväska!

    Det bästa och sämsta med att bo på landet

    Tänk att en promenad runt kvarteret kan se ut såhär!

    – 29 augusti 2020

    Jag har snart bott i det lilla röda huset på landet utanför Örebro i åtta månader. ÅTTA MÅNADER. Hur kan tiden gå så snabbt?! Det känns som att jag knappt hinner blinka innan hela trädgården och omgivningarna förändrats och vi är inne i en ny årstid.

    Idag tänkte jag iaf skriva om det bästa och det sämsta med att bo på landet. Kanske egentligen mer specifikt att bo i HUS på landet. Det blir lite av båda.

    Det bästa med att bo på landet:

    + Att lunken är en helt annan. Det är förstås väldigt olika beroende på var man bor och hur gamla folk är som bor omkring en, men nu jämför jag med de gånger jag bott i lägenhet mitt i stan (Stockholm och Jönköping). Ingen springer eller rusar för att de har bråttom. Folk ÄR här ute. När man är här så är man här. Inte ständigt på väg någon annanstans – det är väl det bästa sättet jag kan förklara det på. Fridfullt.

    + Man har mer utrymme att vara på – för sig själv. Den värsta känslan jag känt i ett hem är att vara instängd. Att känna att jag bara får vara för mig själv så länge som jag har gått in och stängt ytterdörren om mig. Flyttar man till hus så utökas utrymmet man får vara själv på till huset + trädgården. Flyttar man till landet så utökas det till huset + trädgården + allt omkring.

    Jag har grannar. Jättenära dessutom, men det känns ändå inte som att de ”inkräktar på mitt utrymme”. Förmodligen för att det finns gott om utrymme så att det räcker åt alla här. I Stockholm fanns det alltid mer folk än utrymme.

    + Att man är i naturen istället för en åskådare på avstånd. Jag vet inte hur många gånger jag stått på en terass eller en balkong och känt att ”åh vad det är vackert där borta” och ”åh, vad jag önskar att jag hann ta mig bort dit för att njuta av allt det vackra”. För mig är ju naturen, vädret och årstiderna något av det absolut viktigaste i min vardag, så att få flytta ut på landet och bara kunna öppna dörren för att få uppleva dem – det är helt magiskt.

    + Jag har inte längre hjärtat i halsgropen. I Stockholm kunde jag komma på mig själv flera gånger med att andas som om jag var konstant stressad, trots att jag tog en helt lugn och stillsam promenad. Det bara var någonting i stadsrytmen, med trafiken, och alla människor som gjorde att jag hela tiden hade en underliggande stress som jag inte märkte av förrän jag verkligen lyssnade eller gjorde ett miljöombyte.

    Det är annorlunda nu. Jag andas som man ska och det känns betydligt bättre för mitt välmående.

    + Att en snabb promenad runt kvarteret inte är kantad av asfalt, cigarettfimpar, betonghus, cyklister och bruset från en massa trafik. Utan av åkrar så långt ögat kan nå, grusvägar som knastrar så härligt under skorna och en massa djur (får, kossor, hästar, rådjur, harar, rävar och ekorrar finns det hos oss).

    + Det är såååå mycket blommor här ute! Alltså helt sinnessjukt mycket blommor. Jag som har trott att blommor = maj och början på juni, har nu insett att blommor = hela sommaren. Var så glad över några krokusar som stack upp ur dikena där i våras och nu är varje vägkant full av blåklockor, solrosor, klöver och massor av andra sorter jag inte vet namnet på.

    Det sämsta med att bo på landet:

    – Det är sinnessjukt kallt på vinterhalvåret. Gäller kanske generellt hus (om inte annat så är elräkningen skyhög) och speciellt om man bor i ett så gammalt hus som vi bor i. Grunden är helt öppen under huset och kylan tränger upp ur golvet så att fötterna förvandlas till isblock på bara några sekunder. Det går inte att leva här utan tofflor och mattor. I vintras satt jag hemma med dubbla byxor och trippla tjocktröjor, racksockar, tofflor och ibland filt. Och då var det ändå knappt under 0 grader ute. Så… vi får se hur det blir om nästa vinter blir rena rama istiden 🥶

    Insekter och småkryp… Herregud vad man har levt skyddat mitt i stan haha! Den här våren och sommaren har jag sett insekter som jag aldrig sett förut. Och det är myror överallt, spindlar i varje klädhög som ligger på golvet, tvestjärtar under varje kruka man lyfter på ute på verandan. Nattfjärilar och småkryp i varje gardin. Det är både mer ute och inne – inne för att vi återigen bor i ett hus från sekelskiftet (det är alltså hål lite här och var mellan brädor, så sånt får man ta).

    Samtidigt är det också en fördel, för här är fler bin än vad jag sett i hela mitt liv. Jättebra för pollineringen om man vill odla.

    Skadedjur!! Oh lord, om det var någon som trodde att det skulle vara enkelt att odla, så har de helt fel. Mina odlingar har invarderats av mördarsniglar (de är all over the place – verkar dock inte vara bara på landet det här året) och är det inte sniglar så är det harar, rådjur och andra gulliga djur som alltså egentligen är riktiga svin! Haha.

    Det går såklart att göra någonting åt detta med diverse miljövänliga preparat och skydd, men det är svårt att jobba förebyggande när man inte vet vad som kommer. Så den här säsongen är förstörd, men jag tar nya tag nästa 💪

    Det är långt till mataffären om man glömt något. Jag trodde att det skulle bli svårt att gå från att handla var och varannan dag till att börja göra handlingslistor och handla 1-2 gånger i veckan. Men det har gått hur bra som helst! Dock går det ju inte att komma ifrån att det är ruggigt irriterande att stå där en fredagkväll kl 19 och inse att man glömt köpa tacokrydda… haha.

    – Det är lerigt på vintern och dammigt på sommaren. Åh herre min gud vad lerigt det kan bli en vinter där temperaturen ligger precis över fryspunkten. Håll dig på grusvägen – annars är det stövlar som gäller. Och på sommarhalvåret får du se till att tvätta bilen ofta – om du inte har tur med att det regnar regelbundet.

    – Det är läskigt om man är mörkrädd. Jag kan säga att jag har varit mer eller mindre rädd för mörker vart jag än bott någonstans. När jag bodde i stan så var jag rädd för ödsliga tunnlar där man kan bli överfallen. Här ute är det mer… mörkret i sig som skrämmer. Mörkret är liksom så djupt, så stilla, så tomt och så otroligt svart. Och då har vi ändå lampor utanför som lyser upp litegrann. Tycker t.o.m. det är läskigt att slänga soporna hahaha

    Har jag några lantisar här bland mina läsare, som kan komplettera med en eller två av era för- och nackdelar med att bo på landet? Skulle vara så kul att läsa!

    Jag har skrivit ett sommarprat!

    Jag älskar Sommar i P1. Jag älskar att få djupdyka in i någon annans liv och höra om den personens tankar. Så när jag låg i sängen en morgon i juli och lyssnade på Therese Lindgren, så tänkte jag på hur kul det skulle vara att få möjligheten att sitta ned och skriva ett manus till sitt egna sommarprat.

    Jag älskar att skriva, för att jag älskar att vara eftertänksam och välja mina ord väl. Samtidigt älskar jag det personliga i att hålla livesändningar och spela in videoklipp på t.ex. instastory och youtube. Så det jag dras till med ett sommarprat är nog kombinationen av de två: Möjligheten att få vara eftertänksam, även om jag samtidigt får använda min röst. Skriva, för att sedan läsa upp det.

    Chansen är ju tyvärr väldigt liten att P1 skulle höra av sig till en sådan nobody som jag. Så jag tänkte att jag tar saken i egna händer! Jag släpper ett eget sommarprat i mina egna kanaler, som ni kan lyssna på om ni vill!

    Avsnittet är ca en timme långt, fyllt av tankar om det kreativa, drömmande livet. Jag pratar om varför just foto blev så stort för mig, framför alla de andra skapandesätten som jag gillar att sysselsätta mig med. Jag pratar om att drömma om att bli entreprenör, när man är så långt ifrån att vara en som man kan komma. Jag pratar om folk som inte tror på en och på dem som inte tror att det går att leva på ett kreativa yrken. Jag pratar om att vara rädd, men ändå våga. Och jag tjatar vidare om att lyssna inåt – en av det viktigaste insikterna i mitt liv.

    Vill du lyssna på mitt sommarprat så kan du fylla i dina uppgifter i formuläret här ovan.

    Förutom att skriva ett sommarprat, så har jag nu även bestämt mig för att börja nyhetsbrevspodda (!). Vilket betyder att du en gång i månaden (eller varannan månad, jag har inte bestämt mig än), kommer att få som ett poddavsnitt genom mitt nyhetsbrev. Antingen poddar jag själv eller tillsammans med en gäst och du får såklart utrymme att påverka innehållet, precis som vilken vanlig podd som helst – bara att den dyker upp mer sällan och inte i podd-appen!

    Hoppas så att ni kommer gilla detta!
    Jag har varit helt pirrig i en hel månad medan jag skrivit på sommarpratet 😀

    Frågor till mig och min mamma

    Tillbaka från semestern (egentligen på måndag, men kunde inte hålla mig pga känner mig tokinspirerad idag), vilket betyder HEJ IGEN bloggen! Är så otroligt glad över den här bloggen sedan jag gjorde om här inne, så har faktiskt varit lite svårt att hålla sig borta hehe…

    Eftersom min mamma har en större fanbase bland mina följare än vad jag själv har (haha), så tänkte jag att jag skulle filma en frågestund med henne när vi var på Gotland. Vi var nämligen på vår första riktigta mamma-dotter-semester och hade fem tokmysiga dagar tillsammans. Vi hade dock så fullt upp med att riva runt i sanden som två små barn, så jag hann aldrig filma. Så då tänkte jag att jag skulle sammanfatta ett inlägg med frågorna istället – som en liten ”mammalista”!

    Hoppas att ni ska gilla den <3

    Vad heter MammaKero på riktigt?
    Hon heter Marie!

    Hur gamla är ni?
    32 och 54 år. Mamma var alltså 22 när hon fick mig.

    Mamma, berätta historian som ledde fram till mig och dig!
    I februari 1987 var jag i en korsväg i mitt liv. I augusti året innan hade jag flyttat hemifrån och bodde själv i en lägenhet i Boden (Norrbotten) ovanpå en äldre man som ägde huset vi bodde i. Det var min första egna bostad och jag flyttade nästan direkt efter min student då jag var 20 år (jag hade gått om ett år). 

    Varför det blev en korsväg jag stod i just i februari 1987, var för att jag inte klarade ekonomin med det inringningsjobb jag hade och jag hade istället sökt en säsongsplats på restaurangvagnarna på tågen. Samtidigt så hade jag gjort min uppkörning för körkort och väntade på svar om jag klarat det eller inte.

    Det blev ja på båda ställena och jag började ett helt nytt liv! I juli 1987 så träffade jag den ”nya” killen som börjat jobba med att leverera allt vi skulle sälja på restaurangvagnarna. De andra tjejerna hade pratat mycket och länge om honom och jag hade inte fått chansen att träffa honom på de två månader han redan hunnit jobba.

    Första gången vi träffades var rätt pinsam för mej, då jag blockerat alla dörrar till restaurangvagnen med de lådor som innehöll det vi skulle sälja under resorna. Den värsta introduktionen ever tänkte jag då jag sprungit till grannvagnen och ropat att nya killen skulle vänta lite tills att jag flyttat ”lite” lådor…

    Att den killen väntat lika länge på att få träffa mej, hade jag ingen aning om. Så när han bjöd med mej till sitt stall (han hade travhäst) och alla trodde vi var ett par, så visste jag att denna relation var speciell. Tänk om jag då haft vetskapen om att vi skulle flytta ihop inom 3 veckor, bli föräldrar mindre än ett år senare och flytta söderut 120 mil efter ytterligare ett halvår. Två år efter vi blivit tillsammans gifte vi oss och sedan dess har vi varit oskiljaktiga. 

    Du var som den vackraste docka som kom till oss! Och jag hade inte ens hållit i en annan bebis innan…

    Hur mycket berättar ni för varandra?
    Mamma: Jag berättar allt, ibland är jag rädd att det inte ska vara ok, men då talar du alltid om att så länge du är ok att lyssna, får jag berätta vad jag vill.

    Elin: Ja, det finns dem som tycker att det ska finnas en viss hierarki i familjen. Dvs. att mamman är en mamma och att dottern är en dotter, även när man blir vuxen. Men vi har kommit fram till att om man nu trivs så bra med varandra, varför kan man då inte vara bästa vänner fast man är mor och dotter? Det där var svårare när jag var yngre – framför allt för dig som skulle försöka anpassa dig till mig som ena stunden varit ett barn och andra plötsligt var vuxen. Jag kommer alltid vara ok med att lyssna!

    Och jag känner definitivt att jag kan säga allt till mamma. Det är ju lite lättare för mig som alltid gjort det.

    Mamma, hur såg ditt liv ut när du var i min ålder?
    Jag jobbade på posten och var tvåbarnsmamma – Hanna var 2 år och du gick i skolan och var 10 år. Vi hade det klassiska familjepusslet för att få ihop dygnets alla timmar, med alla aktiviteter som vi alla ville hinna med.

    Ett mycket hektiskt liv om jag ska vara ärlig. Urban hade två jobb och träning på sin agenda. Du gick i skolan och hade några vänner som ofta kom hem till oss efter skolan då jag var ledig. Jag jobbade inte 100%, så jag hade fridagar. 

    Hur har ni fått så fin kontakt?
    Mamma: Vårt starka band startade nog då vi flyttade till Skara (från Norrbotten) och Urban jobbade väldigt mycket de första två åren. Jag var hemma med dej hela dagarna och hade inga vänner. Vi gjorde allt tillsammans, så vi kom varandra nära och växte upp tillsammans genom att vi var själva.

    Jag upptäckte tidigt att du var lika kreativ och nyfiken på världen som jag, vilket var extra roligt, för vi fick än mer som band oss ihop. Skillnaden mellan oss, är att du är mer försiktig och avvaktande i situationer än jag. Och att du är bättre på att känna in människor och känslor än jag är. 

    Elin: Våra personligheter har alltid gått ihop väldigt bra. Mamma var väldigt rak och tydlig med regler när jag var liten, samtidigt som hon varit och är otroligt omtänksam och kärleksfull. Så jag visste alltid att allt hon sa var för att hon brydde sig om mig. Och hon behandlade mig alltid som en jämlike, även om hon var den som bestämde. Det tycker jag har gjort mycket för vår relation.

    Sen också att hon vågat släppa taget om mig när jag blev vuxen och lät vår relation förändras. Att hon vågade öppna upp sig till mig när jag blev äldre (om svårigheter under hennes uppväxt mm) och litar på att jag gör det som är bäst för mig nu, när hon inte längre behöver.

    Mamma: Ja, jag har alltid respekterat dej som en enskild människa, redan som barn. Visst är jag din mamma, men jag vet inte bäst jämt. Jag är en mamma, men inte den klassiska mamman som har ett eget hyllplan där jag bestämmer allt eller vet allt. Min tanke om den vanliga barnuppfostran, är att det hämmar den individuella utvecklingen. Vi är alla olika individer och har all rätt till det. När du var liten och tills att du kunde klara dej själv, så tog jag kommandot och var en ledarfigur, men så fort du klarade dej, släppte jag bitvis efter i ledningen.

    Under tonåren och den första tiden efter du flyttat hemifrån, så var vår kontakt hängande som en slak lina och det var den jobbigaste perioden. Jag önskade mer, men visste att du behövde klippa mammabandet för att sedan stå stark. Tiden med dej vid min sida sedan dess har allt blivit så otroligt fantastisk, att jag har svårt att förstå hur lyckligt lottad jag är som har en sådan underbar dotter och vän i dej! 

    Mamma, när jag var liten, hur trodde du att jag skulle bli som vuxen?
    Och vad trodde du att jag skulle jobba med?
    Du var så snäll och omtänksam att jag var rädd att folk skulle köra över dej! Jag önskade att du skulle bli den fantastiska kvinna du är idag och jag är bönhörd! Annars har jag alltid trott att du skulle bli en människa som folk älskar att vara med och att vad än du ville göra skulle du göra. Var inte helt inne på något, men jag gissade att du skulle hålla på med illustrationer, skriva sagor för stora och små som innehöll dina illustrationer. 

    Vad beundrar ni mest hos varandra?
    Mamma: Jag beundrar din förmåga att övervinna rädslor och tvivel, för att sedan klara allt med bravur. Jag beundrar hur du lyssnar till din intuition i allt du gör och att du har så lätt att beskriva alla konstiga känslor/reaktioner/situationer som livet består av. Du är en fantastisk människa och jag är så otroligt stolt över att dej! 

    Elin: Att du alltid vågat vara och alltid är dig själv. Att du är så stadig, trots att allting stormar omkring dig. Att du är så öppensinnad. Att du alltid säger ifrån när någon beter sig som en skitstövel (vilket jag inte vågar). Att du aldrig någonsin ger upp. Och sen förstås din livsglädje, din passion och ditt enorma tålamod <3

    Mamma, vad är det mest otippade som jag gjort?
    Det här låter nog lite konstigt, men det första jag tänker på är dina fotoresor till USA och Aruba. De var inte ett uns DU att göra. Även resorna till Island, trots att det är en sagoö, för du gjorde inte dina saker där. Sedan tänker jag på att du håller föredrag!! Du som verkligen inte tycker om det! Fast där visar du din storhet, när du ändå får folk att lyssna och bli intresserade trots rädslor. 

    Elins kommentar: Haha nä, både att resa och prata inför folk är verkligen någonting som är väldigt o-mig att göra. Men jag är väldigt glad att jag gjort det och fått den erfarenheten! 😉

    Vad är det viktigaste som ni lärt varandra?
    Mamma: Det är många saker som du lärt mej. Först och främst att tro på mej själv, har inte haft den fina barndom och uppväxt man kan tro när man ser mej (hehe). Du har lärt mig vad äkta människor är, för du är en av de mest äkta människorna jag träffat. Nu strävar jag själv efter att vara mitt äkta jag. Att en mamma kan vara en BFF med sin dotter och att allt jag hört om motsatsen – är fel! Samt att ta vara på alla vackra och ögonblick av glädje i vardagen, som att hoppa i snö, ha lövkrig i trädgården, duscha i åskregn/vattenspridare med kläderna på till exempel. HAHA!

    Elin: Jag trodde att det var du som lärt mig allt det!? Hahaha… Kanske har vi lärt varandra? 😉

    Det viktigaste du lärt mig är att alltid tro på mig själv och att följa min egen magkänsla. Att ingenting kan vara fel om det känns rätt. Men att allting kan vara fel om det känns fel. Att man ska ta sina känslor på allvar, helt enkelt.

    Vi är ju extremt lika varann, jag och min mamma. Och för varje dag som går så blir jag mer lik henne. Både till utseendet, till sättet och vad vi tycker om att göra. Mamma är kanske lite mer vild än mig och gillar att vara mitt där allt händer (det har hon och syrran gemensamt haha!), medan jag är lite mer som Ferdinand och ”trivs bättre hääääär, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna” 😉

    Tack mamma, för att du ville öppna upp dig i min blogg!
    Det här var så himla fint att läsa, även för mig! Jag älskar dig! <3

    Mina frilans-favoriter

    Alla knappar i det här inlägget är affiliatelänkar! <3

    Åhh idag är det dags att tipsa om fyra av mina favoriter när det kommer till tjänster som underlättar ens företagande! Alla fyra är plattformar som jag använder mer eller mindre varje dag och som gör frilanslivet lite roligare och lite enklare.

    Så, de här plattformarna använder jag för att bygga min site och blogg, samla in prenumeranter och skicka nyhetsbrev, skapa kurser samt för att köra bildvisning och leverera bilder till kunder:

    SITE

    Elementor (med WordPress)

    Elementor är ett verktyg för wordpress som gör det superenkelt att skapa sin site och blogg (ja, hela den här bloggen och min site är gjord med Elementor). Jag har använd Squarespace tidigare, vilket absolut är en bra start, men jag kände att jag blev lite låst. Och testade Elementor och woooow. Det är amazing :))

    Hur funkar Elementor?

    Efter installation av Elementor kan du skapa alla sidor på WordPress med enkel drag-and-drop-funktion. Det är verkligen hur enkelt som helst när man kommer igång och man kan göra det med enorm precision – precis som vi perfektionister älskar. Inga sidor är för komplicerade att skapa med Elementor. Måste helt enkelt upplevas.

    Elementor-användare sedan: 2020, men tagen med storm!

    Ett av mina nyhetsbrev som jag skickat med Flodesk!

    NYHETSBREV

    Flodesk

    Flodesk är en e-posttjänst skapad av kvinnor för design-älskande kvinnor. Med Flodesk kan du skapa de snyggaste nyhetsbreven som världen har sett. Flodesk är fortfarande i BETA (sjukt avancerad BETA dock, de har alla funktioner som man önskar), vilket betyder att grundarna bygger upp tjänsten och plattformen med direkt hjälp från kunderna.

    Hur funkar Flodesk?

    Med Flodesk kan du skapa sign up-forms och skicka ut automatiserade mejl till alla som signar upp sig på dina freebies. Du kan skapa olika e-postsekvenser för olika freebies och såklart även skicka ut månads- eller veckobrev som du designar med hjälp av olika templates.

    Grundarna av Flodesk jobbar väldigt nära sina kunder och har du något problem med deras tjänst kan du alltid skriva och fråga i deras slutna Flodesk-grupp på Facebook. Älskar!

    Flodesk-användare sedan: 2019

    OBS! Skaffar du Flodesk på egen hand kostar det $38 i månaden, men går du via en medlem (som mig t.ex) kan du beställa Flodesk för $19 i månaden. Priset är då ett förevigt-pris och kommer aldrig gå tillbaka till ordinarie. Detta som tack för att du går med under BETA-läge! <3

    Såhär ser det ut när mina elever loggar in för att läsa min kurs ”Hitta din stil i Photoshop”.

    KURSPLATTFORM

    Kajabi

    Kajabi är en plattform där du kan skapa onlinekurser, medlemssidor, community och coachingprogram. Jag har använt Kajabi för båda mina kurser som jag släppt 2019 och 2020.

    Hur funkar Kajabi?

    Du börjar med att skapa en produkt, som t.ex. en onlinekurs. Du kan dela in kursen i olika kategorier och under varje kategori kan du göra olika avsnitt. Till varje avsnitt kan du antingen ladda upp en videotutorial och/eller skriva en guide i text och bilder. Det finns även möjlighet att lägga till nedladdningsbara filer.

    Den som köper din kurs får en inloggning till ditt kursbibliotek och där presenteras de kurser som personen köpt hos dig. Hen kan sedan gå in och titta på eller läsa dina guider, samt markera avsnitt som avklarade under kursens gång.

    Fler funktioner på Kajabi:

    På Kajabi kan du också skapa din egen site med tillhörande säljsidor – och det går faktiskt att göra det riktigt snyggt (och enkelt)! Du kan också bygga en e-postlista och skicka dina nyhetsbrev från Kajabi, samt skapa events där du t.ex. kan bjuda in till onlineföreläsningar – så kallade webinars.

    Obs! Du behöver två tilläggstjänster för att använda Kajabi. Den första är Stripe (för att kunna ta betalt) och den andra heter Quaderno (för att kunna skicka kvitton med moms specificerat).

    Kajabi-användare sedan: 2019

    Prova Kajabi gratis i 28 dagar

    Mitt Pixieset-galleri som jag skickade efter ett av mina jobb för Indiska.

    BILDVISNING & LEVERANS

    PIXIESET

    Pixieset är en plattform där du kan ladda upp bilder till gallerier och sedan dela länkarna med dina kunder. Jag brukar både använda det för att låta kunder beställa bilder och när jag har bilder att leverera.

    Hur funkar Pixieset?

    Det går till så att man skapar ett galleri – antingen för en plåtning eller för en kund som du gör återkommande fotograferingar för. Sedan kan du skapa olika mappar i det galleriet.

    De olika mapparna kan du aktivera eller avaktivera nedladdning på, kunderna kan klicka ”gilla” på bilder som de vill beställa och skriva kommentarer på bilder om de har några särskilda önskemål.

    När du vill dela galleriet med din kund så skickas du en länk och kunden måste logga in med sin e-postadress (och om du vill med lösenord). Du får också notiser på vem eller vilka som laddar ner bilder från ditt galleri och när.

    Fler funktioner på Pixieset:

    Numera så är Pixieset inte bara en site där du kan ha ett galleri, utan de har uppdaterat så att du kan bygga hela din site och ha en shop på deras plattform också. OCH det går tydligen att skapa en egen app med bilder till dina kunder – häftigt?! Har dock inte testat dessa nya funktioner, utan använder bara Pixieset för bildvisning och leverans.

    Pixieset-användare sedan: 2015

    Reggar du dig via mig får du 250MB extra lagring <3

    Jag gör inte det här inlägget för att tjäna pengar, utan jag tipsar om mina favoriter och ser alla kronor som jag kan få på affiliate som tack för arbetet jag lägger ner på mina guider <3

    Vi har adopterat en skygg liten katt

    Pacina, ca 2 veckor efter att hon kom till oss.

    Ni vet hur länge jag velat skaffa katt igen. Många, många år. Och starkare blev den känslan när familjens katt Ada gick bort för 4 år sedan, nästan 20 år gammal.

    Det har dock inte varit läge att skaffa katt så som mitt liv sett ut sedan 2014. Dels har jag bott i Stockholm, dels har jag bott ensam så många år och sen är det ju så att jag rest väldigt mycket i jobbet också. Så när jag började tacka nej till jobb som innebar resor och när Filip och jag flyttade från Stockholm och hamnade på landet, kändes det som att det äntligen var dags! Corona-året känns dessutom som ett väldigt bra år att ta sig an en skygg katt, som behöver mycket tid och kärlek. Vi ska inte någonstans och ingen ska komma hit. Så hon får en stillsam start på sitt liv här!

    Så vem är det då som hamnat hos oss?

    Båda fönstren i vardagsrummet är favoriter.
    En månad efter att hon kom till oss <3

    Jo, det är en liten kattflicka som heter Pacina. Hon är född och uppvuxen i det vilda och fångades in av Örebro Katthem tidigare i år. Troligtvis är hon född 2016, samma år som Ada gick bort, men man vet inte helt säkert.

    Man kan inte tro det när man ser bilderna, men hon var otroligt rädd och skygg när hon kom till oss. Hon är fortfarande skygg och vi får inte komma nära henne när det inte finns mat inblandat, men hon har samtidigt vuxit så mycket!

    När hon flyttade in så åt hon inte förrän det blev natt. När hon väl började äta dagtid, så kom vi in med en skål till hennes rum, gick ut och fick sedan komma tillbaka efter någon timme och hämta den. Hon hade panik varje gång vi öppnade dörren och jag har svårt att tänka mig att det är samma katt som numera kommer ut i köket när jag ropar att det är mat och sedan vågar äta från mitt knä.

    Jag är väldigt känslig för stämningar (både med människor och djur), vilket både har sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att jag känner väldigt tydligt hur öppen eller inte hon är för utmaningar, vilket gör det enklare under själva socialiseringen. Nackdelen är att jag känner hennes känslor, vilket betyder att i början när hon var skräckslagen, så var jag också skräckslagen. Jag vågade knappt gå in till henne. Inte för att jag trodde att hon skulle göra något mot mig, utan för att känslan av skräck skulle bli så stark inom mig. Så Filip fick gå upp med mat och vatten i början.

    Men ju mer Pacina vant sig vid oss, desto lugnare har både hon och jag blivit. Nu längtar jag tills nästa matstund, så att jag får tillbringa tid nära henne. Det är mycket jobb och lirkande, men jag älskar varje stund av det. Dels för att det är så himla spännande, att hon tar ett steg längre nästan varje dag. Och dels för att jag lär känna henne bättre ju mer tid vi spenderar tillsammans. Hon känns redan som en helt annan katt.

    Så vi tar det försiktigt. Det märks att hon är nyfiken på oss och hon är också avslappnad med oss om vi sitter still eller håller till i ett annat rum.

    Personligen känns det som att den här tjejen kommer att göra mig till en ännu värre Crazy Cat Lady. Jag känner redan så otroligt mycket för denna lilla försiktiga varelse, så kan ju knappt föreställa mig hur det kommer kännas sedan när allt släpper.

    Pacina, jag svär på att det gömmer sig en riktig mysis inom dig! <3

    Att hyra ett hus på landet

    När jag och Filip bestämde oss för att flytta från Stockholm (det blev just Örebro pga hans jobb), så tänkte vi först att vi skulle köpa ett hus. Men ingen av oss hade varken ägt ett hus eller varit i Örebro tidigare , så det kändes lite läskigt. Men vad är då inte bättre än att prova på både husliv och lantliv för första gången genom att hyra?

    Jag trodde faktiskt inte att det gick att hyra såna här magiska hus, så nu känner jag att det är mitt uppdrag att visa att det faktiskt visst går – för alla er som också drömmer om lantlivet, men på ett eller annat sätt inte vill eller har möjlighet till att köpa hus.

    Hur hittade ni huset som ni hyr?
    Vi hittade huset via Blocket Bostad/Qasa. Jag var till en början jättetveksam till att leta efter en bostad på Blocket, eftersom det finns så otroligt mycket skit där. Det känns som att 98% av bostäderna (ej lägenheter, utan hus) som ligger ute är garage/lekstuga/fallfärdigt uthus som någon ställt ut deras överblivna möbler i och sedan försöker hyra ut.

    Men då och då kommer det ut guldklimpar. Vi hade tur på det sättet att det här huset råkade ligga ute precis när vi skulle börja leta bostad. Det var flera intresserade, men vi behövde bostad snabbt och den tidigare hyresgästen behövde flytta ut fort, så det klaffade.

    Hur stort är huset?
    3rok på 66kvm, fördelat på två våningar.

    Hur långt från stan ligger det?
    15-20min med bil (beroende på tid på dygnet) och ca 30min med buss.

    Vad betalar ni per månad?
    6500:- i kallhyra. Då ingår vatten och parkering, men el/värme och sophämtning tillkommer. Nu på sommaren har vi betalat ca 200:- i elkostnader (alla element är avstängda), medan det i vintras blev omkring 1500-2000:- extra för el i månaden. Notera då att det inte var speciellt kallt ute och vi eldade också.

    Framsidan av huset med fina pardörrar <3
    Baksidan av huset med stor veranda och pioner i rabatten.

    Äppelträd, hägg och syrén? Jaaa!

    Dammande grusväg? Jajemen!

    Nära till affärn? Nej du..

    Ladugård på tomten? Yes box

    Stövlar på? Japp – på vintern när man klampar runt i geggamojja och på sommarn när man skrider fram i högt gräs.

    Odlingsmöjligheter? 100%! Men var beredd på att fightas mot sniglar, rådjur och harar!

    Hur funkar det att hyra?
    Jag skulle säga att det är precis som att hyra en lägenhet. Bara det att vi även sköter om rabatterna och klipper gräsmattan. Och det går inte att slänga soporna genom ett hål i väggen, utan man får fixa avfallsabonnemang själv.

    Vad är det för hus?
    Vårt lilla hus tillhör en större gård (enorm trädgård + ladugård) och ligger precis intill det större ”huvudhuset”. Alla tre byggnader byggdes omkring 1890 och det lilla huset som vi bor i nu bodde tjänstefolket i då.

    Känns ändå rätt sjukt att tänka på att där jag sitter och skriver nu, så har det förmodligen suttit någon för över 100 år sedan. Någon som jobbade här. Hur coolt?!

    Jag är ganska känslig av mig, så jag var lite rädd för spöken (hehe) men det är otroligt mysiga och härliga vibes i det här huset.

    Ena kortsidan på ladugården.
    Det stora äppelträdet <3

    Tanken är att vi ska bo här så länge som Filip har sin notarietjänst här på Tingsrätten. Så till november 2021, men om vi har möjlighet så kanske vi stannar lite längre.

    Jag filmade en rundvandring när vi kom hit med flyttlasset för första gången och om du är intresserad av den så finns den som en Empty House Tour-video på min Youtubekanal!

    Har du en fråga som inte togs upp i inlägget, släng in en kommentar under videon, så svarar jag där! <3

    En lista om foto

    En av de sakerna som ni skrev att ni saknar från dåtidens bloggar är den typiska, enkla, ärliga blogglistan! Jag vet att t.ex. Flora Wikström och Sandra Beijer fortfarande är superbra på att göra listor och jag håller med om att det är en sån simpel och rolig grej att blogga om – så det är klart jag ska välkomna er till nya bloggen med en lista!

    Och inte vilken lista som helst – utan en foto-lista!

    Min absoluta favoritbild som jag skapat:

    Prinsessan och björnen – gjord av tre olika bilder, sammansatta till en!
    Går att beställa i min shop <3

    Vilken kamera fotar du med?
    För det mesta blir det med min Canon EOS R (en spegellös fullformatskamera)

    Hur många objektiv har du och vilket är ditt favoritobjektiv?
    Hmm.. jag har ett 24mm, ett 35mm, ett 50mm, ett 85mm och ett 135mm – så 5 stycken. Mitt favvo är Canon EF 35/2 IS USM. Älskar den brännvidden – både för foto och video.

    Fast eller zoom?
    Det är något med fast optik som gör att jag känner mig mer kreativ – så det är därför jag bara har sådana i min kameraväska. Dessutom är det skönt att ha objektiv med lägsta möjliga bländartal (både för möjligheten att fota i sämre ljus och för att få kort skärpedjup om man vill ha det).

    Vilka tre fototillbehör kan du inte leva utan?
    (om man bortser från minneskort, batterier mm)
    Trebensstativ i kompakt format, min iphone (för fjärrstyrning) och motljusskydd (eftersom jag gillar att fota i regn och snö och motljusskydd skyddar linsen mot fukt).

    Photoshop eller Lightroom?
    PHOTOSHOP! Jag älskar Photoshop för arbetsflödet, för friheten och för möjligheterna 🙂

    Något foto-relaterad du köpt som du ångrar?
    Mmm, jag köpte nyss en on camera-mikrofon. Alltså en sådan man fäster i blixtskon. Åh vilket misstag. Det enda jag hör när jag filmar är objektivet som fokuserar. Så brutalt värdelöst. Nä, jag ska hålla mig till mina myggor.

    En gammal bild som jag fortfarande älskar:

    Ett ögonblick under ett bröllop som jag fotograferade 2011 (?).
    Jag hade bara tur som var på exakt rätt plats vid rätt tillfälle haha!

    Hur länge har du fotograferat?
    Jag har fotograferat i den dokumenterande bemärkelsen i nästan hela mitt liv (fick engångskameror av mamma när jag var för liten för att låna hennes kamera). Men som kreatör som skapat bilder har jag ”bara” fotograferat sedan 2008. Så 12 år.

    Vilken var din första kamera?
    En Canon EOS 400d. Den billigaste kameran som fanns 2008. Jag köpte en Canon för att jag provat Canon-kameror förut (vi hade dem bl.a. på min gymnasieskola) och sen har jag fastnat.

    Hur är du som fotograf?
    Trygg, glad, lekfull och bjuder på mig själv.

    Hur skulle du beskriva din stil?
    Mysig, mjuk och drömmig.

    Vilken är din favoritmiljö att fota i?
    Naturmiljöer. Kan typ inte specificera, för det beror helt på vad det är för typ av fotografering, vilket väder det är, vilket ljus det är och vilken årstid. Men överlag dras jag nog mot skog, lummiga trädgårdar och på senare tid även lantliga miljöer (grusvägar, ängar, lador mm).

    Vilket är ditt favoritljus?
    Solmönster på väggen/golvet/i ansiktet/you name it! Alltid lika drömmigt. Men överlag gillar jag att fota i sidljus (men lite snett bakifrån).

    Favoritmotiv?
    Stilleben i naturliga/vardagliga miljöer och SAGOMOTIV!

    Vad gillar du inte att fotografera?
    Bilar, sport, företagsporträtt, konserter, reptiler..

    Det sistnämnda blev väldigt specifikt efter att en dåvarande pojkvän lovat sin kompis att jag skulle fota hans ormar – utan att ha frågat mig innan. Sen blev han sur för att jag inte ville. ”Du gillar ju att fota!” och ”du fotar ju allt hela tiden, varför kan du inte bara fota hans ormar??!”. Well ja… nä, jag gillar inte att fota ALLT?! Och nej, jag gillar definitivt inte när någon annan bestämmer vad jag ska fota utan att ge mig ett alternativ att säga nej… (Har annars inget problem med ormar. Har mer problem med ljuset i deras terrarium……..)

    En nytagen bild som jag tycker mycket om:

    Ett fång blommor från trädgården mot vårt nya, vackra slagbord till matbord.

    Din favoritinställning/funktion i kameran?
    Helt klart Wi-Fi i kameran. Så himla lätt att fota självporträtt nu för tiden!

    Vilket är ditt favoritverktyg när du redigerar?
    Kurvor! Det går att göra så mycket med dem. Ljusa upp/mörka ned, lägga på kontrast, matta ned, färgsätta, färgkorrigera… massor!

    Spontana eller planerade fotograferingar?
    Jag tycker att det är jätteroligt med planerade fotograferingar och det är oftast då jag blir mest nöjd med bilderna. Men jag är bäst på spontana fotograferingar och gillar känslan att bara bli sugen på att fota och sen agera på det. Ge sig ut och uppleva liksom. Blir aldrig besviken!

    Finns det någon fotostil som du har svårt för?
    Jag har lite svårt för ”svåra bilder” (haha). Eller alltså. Jag har inte svårt för svåra bilder i sig, utan jag har svårt för att svåra bilder ska vara just så svåra och speciella. Det är liksom toppen av hierarkin när det kommer till bilder.

    Med svåra bilder menar jag alltså bilder som är så ”råa” och ”rakt på”. De har ofta en dokumentär känsla och bilderna ska se helt ogenomtänkt ut fast det är genomtänkt. Jag tänker dels på bilder taga på någons mormor med en supermönstrad och lite halvtrasig tapet bakom i hennes gamla hus. Ljuset är lite sisådär, fokusen sitter inte riktigt och utsnittet är lite skevt. Gärna analog känsla. Tänker också på bilder från fattiga länder, där någons missär porträtteras i svartvitt. Som sagt, jag ogillar inte bilderna i sig och inte motivet heller, utan mer hysterin omkring dem. Att man är en lite bättre fotograf om man tar svåra bilder – hellre än färgglada och härliga bilder.

    Vilken är din absoluta drömfotografering?
    En superstylad plåtning med mäktiga klänningar, sjukt detaljerad rekvisita och såklart med sagotema. Vet dock ej om jag någonsin kommer orka planera en sådan.

    Kul med lista? Det är bara att kopiera om du vill svara på samma 😀
    (Dela i så fall gärna i kommentarerna så att jag får läsa!)

    Ibland måste man starta om

    – 13 juli 2020

    Välkommen hit, till min nya myshörna. För rätt myskänsla rekommenderar jag att du lyssnar på ”Becoming one of The People” från filmen Avatar. Jag sitter och lyssnar på den nu och det känns lite trolskt allting. Det är lite som att jag öppnat en helt ny bok (vars omslag jag valt med omsorg) och att jag nu skriver mina första ord med den finaste handstilen jag kan…

    Det känns fint att få starta om på nytt. Hejdå nevnarien.se och hej elinkero.se/blogg. Det har varit läskigt, spännande och himla välbehövligt. Läskigt för.. tänk på allt jag har byggt upp på gamla bloggen?! Spännande, för vem vet vad som händer när inspirations-spinneriet drar igång? Välbehövligt för att jag har känt det som att jag behövt bära hela gamla bloggens arkiv varje gång jag gått in på den. Tungt som bara den, det kan jag lova.

    När jag för första gången klev in här på nya bloggen efter att jag gjort i ordning den, så kändes det som att jag äntligen kunde andas igen. Allting kändes lätt. Lekfullt. Roligt. Och härligt.

    En anledning till att jag valde att starta om helt på ny kula är att det blev kaos när jag flyttade från blogg.se till Wordpress för två år sedan. Tänk er alla tiders största hoarder som ska flytta från ett hus till ett annat utan att först sortera och organisera. Det var som att jag föste ned allt jag ägde och hade i lådor, flyttade över det och hällde ut det på golvet på nya stället.

    Tänk er att försöka sortera 3 600 inlägg där det saknas bilder och formateringen är skit. Inte kul.

    Nä, så det kändes bara rätt att börja om. Dels för att få tillbaka kontrollen över innehållet. För att vara säker på att när någon googlar någonting och hamnar här inne, så ser allting bra och representabelt ut. Bara känslan att få börja berätta sagan om mig på nytt, med min vuxna röst känns fint.

    Jag har så mycket jag vill berätta om.

    Om du fick välja ett inlägg av dessa som du är sugen på att läsa det närmaste, vilket skulle du välja?

    – Allt om vårt hus: Hur vi hittade det, hur stort det är, vad det kostar mm

    – Om omställningen från att alltid handla nytt, till att bli helt tokig i Second Hand

    – De allra bästa och de allra, allra sämsta delarna med att bo på landet

    – Mina business-favoriter. Tips på program & tjänster som underlättar mitt liv som företagare

    – Eller mer om att vara högkänslig, introvert och/eller ha social fobi

    Let me know om det är något som ser galet ut här inne. Svårt med olika skärmstorlekar och sånt där. Annars.. ses vi snart igen med ett nytt inlägg!

    Att tänka på innan du fotar ditt första bröllop

    Om du letar efter mitt stora inlägg om bröllop, så har jag gjort om den
    till en PDF-guide som du kan ladda ned här!

    1. Börja aldrig fota utan att ha kommit överens om hur fotograferingen ska gå till.

    Jag har gjort det här. När jag fotograferade mina första bröllop så var jag så rädd att jag inte vågade prata om vad jag skulle göra med brudparet – jag ville bara dyka upp, vara osynlig och fota mina bilder, för att sedan leverera dem med förhoppningen att de skulle vara nöjda.

    Men en nöjd kund behöver kommunicera med dig. En nöjd kund behöver veta vad hen ska förvänta sig av dig och för att du ska göra ett bra jobb så behöver du veta vad kunden förväntar sig av dig. Det handlar inte om att du ska lova en massa saker som du sedan inte kan hålla (jag tror att det var det jag var rädd för i alla fall), utan det handlar om att lägga upp spelplanen.

    Så boka ett möte med brudparet (vänner eller ej) och gå igenom:

    – Hur länge ska du vara på plats? (Obs! Sammanhängande timmar, gå EJ med på att du ska gå ifrån någon timme för att det ska bli billigare för dem).

    – Hur mycket ska du få betalt? Får de rabatt? Eller gör du det gratis för marknadsföring/erfarenhet?

    – Om du ska göra det gratis/rabatterat, specificera vad det är du vill ha ut av bröllopet istället, så att brudparet inte kan komma och säga att du inte får använda deras bilder sen. Det är inte fult av dig, utan det är din betalning för ditt arbete.

    – Hur lång tid du behöver på dig för att redigera bilderna

    – Hur många bilder de kommer få (Säg hellre färre än du tror och leverera fler i slutändan, än tvärt om).

    – Hur du får använda bilderna och hur de får använda bilderna

    2. Låt inte brudparet bestämma fotoplats

    Det är du som är fotografen. Det är du som vet i vilket ljus och på vilken plats som du helst vill fota på – för att det blir bäst bilder. Så DU väljer.

    En risk när man ber brudparet att välja plats är att de väljer en plats som inte är optimal att fota på. En typisk grej för icke-fotografer är att ställa upp dem de vill fota på en öppen plats, i direkt solljus, mitt på dagen (för att det är fint väder) – och det vet ju vi fotografer att det inte är toppen om man inte vill ha bilder i jättehårt ljus och med kisande ansikten.

    En annan risk är att brudparet väljer en plats under förutsättningar som du inte känner dig trygg i och för att du ska göra ett bra jobb, så behöver du känna dig trygg.

    Tycker du att det känns konstigt att bossa över brudparet, så kan du bara lägga fram det på ett snyggt sätt. Istället för att säga ”jag har bestämt fotoplats och jag lyssnar inte på vad ni säger”, så kan du välja ut 3-5 fotoplatser som du kan tänka dig att fota på. Sedan presenterar du samtliga och ber brudparet välja någon av dessa. På det sättet får du din vilja igenom, även om brudparet känner att de har fått välja.

    Jättebra, ellerhur? 🙂

    3. Planering är A och O

    Man kan aldrig vara för förberedd. Ju mer förberedd du är, desto lugnare blir du och desto bättre bilder kan du ta. Jag brukar göra en tidslinje över hela bröllopet, där jag ritar upp de olika aktiviteterna/platserna vi kommer befinna oss på. Jag ritar även in pauser och transportsträckor.

    Några saker du vill ta reda på:

    – Var sker förberedelser, vigsel & fest? (Besök dessa platser + fotoplatserna innan!)

    – Vilka tider sker förflyttningar mellan ovanstående?

    – Vigselprogrammet. När sjungs det, när hålls det tal, när byts det ringar och när går brudparet ut? Allt står i vigselprogrammet, så se till att få det skickat till dig innan bröllopet så att du kan plugga på och vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

    – Var brudparet kommer gå ut och var riskastning kommer att ske (om det finns flera utgångar från vigselplatsen).

    – Vilka brudparets närmaste familj/bästa vänner är (jag ber ofta efter namn + bild på dem för att plugga på innan, så att jag vet vilka jag ska fota mest)

    – Hur mycket tid som finns avsatt för porträttfotografering

    – Finns det någon reservplats med tak att fota på ifall det regnar?

    VILL DU HA MIN FULLA GUIDE?

    Allt du behöver veta för att fota ditt första bröllop

    Vilken utrustning ska du ha? Vad har man på sig? Hur förbereder du dig? Vad måste planeras innan? Vad är bra att tänka på under bröllopsdagen? Hur får du ditt brudpar att slappna av? Hur går det till när man fotar i kyrkan? Och hur sköter du leverans?

    Lycka till nu! Om det är ditt första bröllop så vet brudparet att du är ny! Det är ingen (förutom du själv) som förväntar sig att du ska vara ett fullblodsproffs direkt. Du fixar detta! Fota med din favorit-utrustning. Ha på dig kläder du trivs i. Ta bilder som du gillar att ta! Det kommer gå galant!

    Hur fjärrstyr jag min kamera vid självporträtt?

    Två bilder fotograferade med kamerans inbyggda självutlösare.
    På den första var det inte så viktigt att jag hamnade i fokus, så jag ställde bara in fokus
    på huset. På den andra bilden har jag ställt in fokuset på trädet bredvid mig.

    Självporträtt med kamerans inbyggda självutlösare

    Den bökigaste varianten. Jag brukar köra på den lite då och då när jag har för lite batteri på mobilen och har tappat bort min självutlösare.

    Så gör du

    Ställ in kameran på självutlösare (10sek). Sen kommer trixet: Att ställa fokus. Börja med att sätta objektivet på manuell fokusering och sätt kameran på stativ (eller på någonting där den kan stå stabilt).

    Det absolut enklaste är att ha med någonting befintligt (något som finns i miljön) i bilden och så ser man till att det befintliga ligger på samma avstånd från kameran som punkten du tänkt fotografera dig på.

    Här nedan har jag t.ex. fokuserat på klippan som jag sitter på. När jag sedan sprang dit och satte mig så var jag direkt i fokus, utan någon vidare kraftansträngning. Därför brukar jag till exempel fotografera mig intill träd för att göra det så enkelt för mig som möjligt – jag ställer ju bara fokus på trädet.

    + Man behöver inga tillbehör för att fotografera självporträtt på detta sätt.

    Man måste springa fram mellan varje bild och trycka på avtryckarknappen igen och hålla på.. Men det hör till

    Två bilder från samma serie, där jag fotade med fjärrutlösare.

    Självporträtt med fjärrutlösare

    Så gör du

    Här ställer du också kameran på självutlösare (men det räcker oftast med 2sek fördröjning). Jag har en fjärrutlösare som heter Canon RC-6. Det du behöver hålla reda på här är kamerans fokuspunkter. Jag brukar för enkelhetens skull ställa in kameran så att den fokuserar med punkten i mitten – och sen ställer jag mig framför kameran och testfotar en bild.

    Har man en vridbar skärm i det här läget, så är det ju rätt enkelt, eftersom man kan vrida den framåt och se på avstånd om man placerat sig bra i bilden eller inte. Har man (som jag) inte det, så brukar jag göra en markering i marken för att komma ihåg vart jag stod någonstans, innan jag går fram till kameran och kollar hur testbilden blev (om jag står i mitten av bilden, som det var tänkt och om jag är på rätt avstånd osv..). Sen använder jag markeringen för att, antingen stå kvar (om det blev bra), eller flytta mig bakåt/framåt/åt sidan efter behag.

    + Du slipper springa fram mellan varje tagning, utan kan stå och klicka hur länge du vill!

    Du måste se till att gömma fjärrutlösaren. Jag brukar försöka gömma den i handen eller i någon ficka, men det har även hänt att jag har kastat ifrån mig fjärrisen i sista sekund…

    Här är en till bild fotograferad med fjärrulösare. Jag hade med mig den ned i vattnet och jag kan berätta att den inte mådde så jättebra efter det – men det blev ju en skitbra bild, så det var värt 😉
    Fotograferad med kamerans inbyggda Wi-Fi

    Självporträtt med kamerans inbyggda Wi-Fi

    Det här är det absolut enklaste man kan göra – om man har en kamera med inbyggd Wi-Fi-funktion. Självporträtt som tidigare alltid varit en sport, är nu lika smidigt som att ta vilket porträtt som helst. Och det är för att du nu kan ha kamerans skärm i din hand och kontrollera alla inställningar, samt fokus direkt från din smartphone.

    Så gör du

    Du laddar ned din kameras egen app till mobilen (i mitt fall Canons) och läser på i manualen (om du är bra på sånt), eller letar upp en tutorial på Youtube (som jag alltid gör – mycket enklare att se hur man ska göra, än att läsa det) och sedan kopplar du upp kameran mot appen via Wi-Fi.

    Sedan är det bara att klicka på fjärrstyrning i din kamera-app och fotograferingen är igång! Jag brukar ställa in kameran på 10 sekunders slutartid för att hinna gömma telefonen innan bilden tas.

    + Du kan styra alla inställningar (bländare, slutartid, ISO, vitbalans, självutlösare/direkttagning) direkt i appen. Där kan du också se hur bilderna blir, så du behöver i princip inte gå fram till kameran förrän det är dags att ändra komposition och vinkel. Du ser också precis hur du ser ut på mobilen, så du behöver inte klicka av lika många bilder för att en ska bli bra.

    Det drar sjukligt mycket batteri från mobilen. Har du glömt att ladda den full innan fotograferingen, så är du typ körd. Så… glöm inte det!

    Några tips på vägen

    – Ett stativ är i princip ett måste! Annars får du binda upp kameran i ett träd som jag gjorde nyligen… (Nä vet inte om jag rekommenderar det.. hehe)

    – Ge inte upp för lätt. Att ta bilder är en sak, men att ta bilder utan att ens vara nära kameran är en helt annan sak.. och då har vi inte ens nämnt någonting om hur svårt det är att veta vad man ska göra av sig själv. Sånt där kommer med övning. Det tog ett bra tag innan jag lärde mig hur jag mest effektivt tar självporträtt och hur jag ska se så snygg ut som möjligt på bilden 😉 Sen tar jag fortfarande bilder där jag ser helt död ut och kroppen är i någon hemskt osmickrande vinkel.. men äh.. det är ju bara att ta om! (Eller ja, det var ju innan Wi-Fi-tiden det.. hehe)

    – Börja inne och fortsätt ute när du vet vad du gör. Bara ett tips.. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att ta bilder i miljö, eftersom jag inte vill tappa ansiktet framför någon eventuell förbipasserande som ertappar mig i det jag håller på med (har dock blivit mycket bättre på det också och skiter i alla andra – jag ska ju ha en bra bild!)

    – Ta MASSOR av bilder! 😀

    Här kan du också läsa om hur intervalltagning underlättar när du fotograferar självporträtt!

    Vad är brännvidd?

    Brännvidden anges i mm och står alltid utskriven på alla objektiv.
    Här har vi ett med brännvidd 35mm (till vänster) och 50mm (mitten).

    Föreställ dig att du är ute och går på en grusväg. Du ser en jättefin lada i fjärran och stannar för att ta upp kameran och ta en bild. När du står där så är det brännvidden som avgör hur nära du kommer ladan i bilden. Har ditt objektiv ett lågt tal som brännvidd (säg 17mm), så blir ladan bara som en liten prick i fjärran och har du ett objektiv med ett högt tal som brännvidd (säg 100mm), så kommer du betydligt närmare ladan.

    Brännvidden på ett objektiv anges i millimeter.
    T.ex. ”Mitt objektiv har brännvidden 50mm!”.

    17mm

    (eller 24mm om du fotograferar med fullformat)

    24mm

    (eller 35mm om du fotograferar med fullformat)

    35mm

    (eller 50mm om du fotograferar med fullformat)

    60mm

    (eller 85mm om du fotograferar med fullformat)

    100mm

    (eller 135mm om du fotograferar med fullformat)

    Anledningen till att det står en annan brännvidd i parentes till varje exempel här ovan är för att samma brännvidd ser olika ut beroende på om du fotograferar med en vanlig systemkamera med mindre sensor, eller om du fotar med en fullformatskamera med större sensor. Det här kan du läsa mer om här!

    Om du inte vet vilken sensorstorlek som din kamera har, så är det en vanlig systemkamera med mindre sensorstorlek. Dvs. Du kan ignorera texten som står i parentes till varje bild.


    Fast brännvidd eller zoom

    Ett objektiv som bara har ett tal som brännvidd, t.ex. 50mm, är ett objektiv med fast brännvidd. Det innebär att när du köper ett 50mm-objektiv, så får du enbart 50mm-brännvidden och det är då ett objektiv som du inte kan zooma med.

    Ett exempel på en brännvidd hos ett zoom-objektiv är 24-70mm. Du vet att det går att zooma med det, för att brännvidden består av två tal med ett bindestreck mellan. I praktiken innebär ett 24-70mm att du kan fota med alla brännvidder mellan 24mm (ladan blir liten i bild) till 70mm (ladan blir större i bild). Du kan zooma mellan 24-70mm!

    Läs om hur du ser på ett objektivs namn vilken brännvidd det har!

    Kika in min objektivguide här.

    5 tips för att hitta nya fotolocations

    1. Samla på locations i ett album i mobilen

    I know. Det är jobbigt att leta. Så mitt absolut bästa tips är att alltid ha ögonen öppna och att fota av platser som du möter i din vardag, för att sedan spara bilderna i ett album på mobilen. Jag gör det här hela tiden, vilket efter över fem år i Stockholm har gett mig en rätt stor bildbank av platser som jag kan tänkas vilja fota vid i framtiden. Allt från vackra skogspartier, till färgade dörrar och fina husfasader. Var inte kräsen, utan fota så fort du ser något som känns intressant.