Jag kommer på mig själv med att längta ut. Längta ut i trädgården. Varje morgon när jag slår upp ögonen vill jag dra på mig snickarbyxor och skor och låsa upp dörren på baksidan. Dra på mig handskarna och ta fram spaden.
Det är en ny känsla. Håret är en boll på huvudet och jag är jordig om händer, byxor och ansikte. Vad hade 20-åriga Elin sagt om hon sett mig nu? När jag ägnar varje vaken, ledig minut åt att såga ner sly som jag ska göra växtstöd av senare eller häller ut kilovis med jord och kogödsel i mina pallkragar? När det mest exalterande just nu är att flytta plantor som växer på tråkiga och undangömda ställen? Hon hade förmodligen trott att det varit en synvilla. Den forna växtmördaren Elin Kero – en trädgårdsentusiast? Nej dra mig baklänges…
Imorse satt jag i en av utestolarna som jag lyft ut trots att det egentligen varit för kallt. Jag bara satt där. Efter en stund kom jag på att jag inte tittat på min mobil på säkert en kvart. Sen insåg jag att den faktiskt ligger inne på laddning och gjort det i säkert två timmar utan att jag tänkt en endaste gång att ”nu ska jag ta en bild till Instagram”.
’Hur blev det såhär?’, tänker jag där i utestolen. Hur expoderade mitt intresse för trädgård helt från ingenstans?
Det här är ju det fjärde året som jag bor i hus, varför har jag inte känt såhär tidigare? Men så kommer jag på det: Det är ju första året som jag sitter här på min egengjorda uteplats. Första gången som jag går in i en trädgårdssäsong där jag kan greja med mina helt egna rabatter. Plantera utan att ta hänsyn till något som någon annan redan fixat. Den friheten har såklart öppnat portarna till glädjen jag känner nu.
Det tillsammans med att jag inte är heeeeelt ute och cyklar längre, för jag har ju faktiskt lärt mig en hel del! Om vad lucker jord är för någonting, om att vissa växtsorter inte vill ha någon näring, hur man räknar ut när man tidigast börjar så och om olika växtplatser.
Trädgård känns nytt, spännande och kravlöst. En aktivitet som låter mig skapa med mina händer, men utan prestationskrav. Det är ingen som blir imponerad över hur fint jag gör, utan det är bara jag som får gå omkring och bona lite. Göra det mysigt för mig själv och min lilla familj på fyra fötter och åtta tassar.
Imorse la jag ut några markstenar som en gång mitt i den stora rabatten, för att det ska bli enklare att nå fram till alla mina planteringar. Jag flyttade även på en boll med soon-to-be blommande prästkragar, så att jag har en på var sida om den lilla gången. I sommar föreställer jag mig att det kommer se ut som en lummig och grönskande port 💭
Så jag lyssnar på denna magiska låt och drömmer om den sista frostnatten och om att få plantera ut mina försådder. Jag drömmer om att plocka fram utemöblerna på riktigt, fälla upp parasollet och att äta min frukost bland fågelkvitter och vajande grenar.
Har du fotograferat med hjälp av en shot list någon gång?
Jag älskar att skapa på känsla; att helt förlora mig i något kreativt där jag “tar det som det kommer”. Där resultatet inte är förutbestämt utan formas av idéer som kommer till mig under processen. Det är det bästa som finns!
Men jag behöver också – lite motsägelsefullt – struktur och planering för att kunna känna trygghet i det jag gör. Det här är faktiskt något som jag insett först de senaste veckorna, men som jag kan se ett mönster av när jag blickar tillbaka: Hur jag sååå gärna vill skapa på känsla för att få känna mig fri och sådär underbart passionsdrivet euforisk – men samtidigt blir så förvirrad för att det (speciellt i yrkeslivet) gör mig lite otrygg?
Otrygg, för att jag inte har koll på vad det är jag ska göra – för det ska ju “komma av sig självt i fotoögonblicket”..?
Tänk vilken press det är ändå? Att allt man har ska fram i ett och samma ögonblick när alla ögon är på en? Inte undra på att jag lidit av så mycket prestationsångest…
Så jag försöker lära mig att bli mer planerande. Det är inte helt främmande för mig ändå, för någonstans inom mig älskar jag det också: Att få sitta och klura lite över något jag ska göra och känna mig lite pirrig inför det.
En grej som jag jobbat med ganska länge och som underlättar för min planering av fotograferingar är så kallade “Shot lists”:
Min shot list när jag fotade för fotoboks-företaget Once Upon App.
Vad är en shot list?
En Shot list är ett papper där du i förväg planerar vilka bilder du ska ta under en fotografering. Jag brukar göra bildrutor på ett vanligt A4-ark och skissa upp mina bilder. Vill eller hinner man inte skissa upp så kan man även med text beskriva bilderna man ska ta. Jag uppskattar dock skissandet mer för att jag vill ha min planering visuellt framför mig.
För mig har det varit mest användbart med Shot Lists till mina fotoprojekt, företagsfotograferingar och Youtubevideos men man kan såklart använda sig av det i alla typer av sammanhang.
Fördelarna med att fota med en Shot List är många:
Du får en bättre överblick över vad det är du ska göra och vad som kommer behövas i form av rekvisita och utrustning.
Det blir enklare att förklara för kunden vad du har för vision och de kan ge input innan fotograferingen. Man vill ju inte stå där och behöva göra om något i efterhand.
Du slipper ta dyrbar tid under fotograferingen till att fundera på vad du ska göra härnäst och blir mer effektiv.
Du riskerar inte att glömma bilder som ska tas.
Det blir enklare att bolla med eventuella kollegor/andra som är med under fotograferingen.
Med allt ovan kan du fokusera mer på att vara kreativ under fototillfället och göra bilderna så bra som möjligt helt enkelt! 🙂
Shot list-skissen vs den färdiga bilden
Alla bilder blir inte alltid exakt som i Shot List’en, men i alla fall något åt det hållet. Man kan ju inse att en annan komposition passar bättre när man väl står där i fotoögonblicket. Men det viktigaste är i alla fall att syftet med bilden är det samma.
T.ex. var kundens önskningar för dessa tre bilder att: 1. Fotobokens omslag skulle visas med gamla släktbilder som rekvisita, utan att rekvisita eller händer täcker omslaget (för att man ska kunna byta till annat omslag/text i framtiden).
2. Ett uppslag med mycket text skulle visas och att man får en känsla av att någon tittar i boken.
3. Visa boken i mitt hem.
Så länge jag uppfyller ovanstående krav så kan jag göra ändringar.
Och såhär: En shot list är inte en fotboja som jag är fastlåst i, utan ett hjälpmedel. Jag tycker att de är så sköna att jobba med, för jag kan fokusera mer på det jag faktiskt vill fokusera på: Att skapa.
…Och jag är ju precis lika kreativ när jag skapar shot listen som jag hade varit om jag kommit på hur jag skulle vilja fota direkt på fotograferingen – bara att jag slipper pressen 😉
Nyfiken på att börja ta fotouppdrag för företag?
Läs mer om min kurs där du får lära dig allt du behöver veta för att kunna börja jobba som företagsfotograf:
Oavsett om man som fotograf vill hjälpa företag att ta produktbilder på inredning eller på kläder, så finns det några riktlinjer som är bra att gå efter. Den första saken att ha i åtanke är att det finns ett syfte bakom varje bild som ligger uppe i en shop.
Kanske har du tänkt på detta; att när du besöker t.ex. H&M online för att köpa en stickad tröja, så har varje produkt 2-4 bilder som visar hur tröjan ser ut – rakt på mot en enkel vit bakgrund och utöver det 2-4 bilder där plagget visas på en modell. Det här är inte unikt på något sätt, utan de flesta onlineshoppar visar upp det såhär och och om de inte gör det så borde de göra det 😉
Dessa bilder har två olika syften, som jag tänkte förklara i det här inlägget!
Två typer av produktbilder – med olika syfte
Oavsett om det är en stickad tröja från H&M man säljer eller om det är en anteckningsbok från Paperstyle, så presenterar man dem på en produktsida med hjälp av bilder med två olika syften:
Den som visar utseende och funktion
Den som skapar känslan av produkten & visar dess användningsområde
Utseende & funktion Produktbilder som visar utseende och funktion fotograferas ofta i studio, med jämn belysning och väldigt ”rakt på” mot en vit eller åtminstone neutral bakgrund, samt utan styling för att man som tittare ska fokusera på rätt saker.
Exempel: När jag tog bilder på Paperstyles anteckningsbok Threadbound så ville jag bland annat förmedla att:
Boken har en diskret text i relief på omslaget
Bokryggen är rå (bakgrunden till namnet Threadbound)
Kanterna är rundade
Boken har perforerade sidor för att enkelt kunna rivas ut
Boken öppnas platt/slätt
Boken finns i tre färger
Bokens första uppslag har samma färg som omslaget
Några obearbetade bilder som jag tog för att visa anteckningsboken Threadbounds utseende och funktioner.
Känsla & användningsområde Produktbilder som istället ska skapa en känsla av produkten och inspirera till hur den kan användas, fotograferas gärna som lifestylebilder: D.v.s i en utvald miljö som ska representera företagets varumärke, med hjälp av styling. Här finns oftast utrymme för mer kreativ ljussättning.
När jag fotar Paperstyles anteckningsböcker så tänker jag bland annat på att:
Paperstyle är ett svenskt varumärke som värnar om miljön när de tar fram sina produkter, så man vill ha bilder i naturliga miljöer (så som skog och vid typiskt svenska vatten) eller inomhus med detaljer i trä eller spår av växter.
Böckerna ska inspirera till pyssel, så några stylar jag med pennor, papper, klämmor, tejp och snören. Andra böcker säljer bäst till företag och dessa fotograferar jag med typiska business-detaljer som dator, glasögon, kaffekopp & stilren penna.
En av anteckningsboken Threadbounds funktioner är att man kan riva ut sidorna, så där vill jag visa att man kan använda boken när man vill skriva todo-listor, klottra ned recept man hittar online eller skriver ett meddelande och lämnar på köksbordet till någon i familjen.
Exempel:
Här är en vas som jag fotade när jag jobbade som inhouse-fotograf på Indiska.
Först tog jag en bild av den i studion på Indiska HQ.
Sen hade vi en ”inspirationsplåtning” på Ingarö i Stockholm där vi stylade en strandfrukost som skulle andas tropisk sol och värme. Medvetet såklart, eftersom vaserna såg ut att vara ilandflutna från ett förlist skepp i Karibien
Studiobilden är bara fotad rakt på för att visa hur produkten ser ut.
Inspirationsbilderna visar hur man kan styla den här typen av vas och andas även känslan av Indiskas varumärke som är väldigt bohemiskt och orientaliskt.
Slutsats
När du ska ta produktbilder så behöver du alltså fundera på:
Hur ser produkten ut? Vad har den för utseendemässiga kännetecken som kunden måste vara medveten om innan ett köp online? Syns de tydligt i en bild eller behövs flera bilder?
Har produkten några bra funktioner som du kan visa upp?
Vilken känsla vill varumärket förmedla med sina bilder?
Jag jobbar som fotograf, utbildar online inom foto och redigering, samt har en egen onlineshop där jag säljer mina fotografier. Jag har drivit företag i två omgångar och det har varit, och är fortfarande, en läskig men otroligt spännande och rolig resa! Mitt första företag (enskild firma) drev jag 2010-2013 under tiden jag hade en anställning på 80%. Andra och nuvarande företaget (aktiebolag) startade jag 2016 och jag har drivit det på heltid sedan dess. Däremellan tog jag uppdrag och fakturerade med hjälp av egenanställningstjänsten Frilansfinans, medan jag studerade.
Är du också en kreatör som är sugen på att jobba med ditt egna? Då är det här guiden för dig!
1. Var börjar man? – Vad ska du sälja? Vad ska du tjäna pengar på?
Det första du behöver göra är att fundera på vad du ska sälja och vad du kan tjäna pengar på. Ju fler idéer du har desto bättre, sen måste du inte göra allting direkt, men det är skönt att ha alternativ. Ladda ned min Business Brainstorm Workbook för att få hjälp med hur du kan brainstorma fram idéer till ditt framtida företag.
Frågor att fundera på: – Vad är du bra på som andra kanske inte är bra på och du kan hjälpa dem med?
– Vad behöver din framtida kund? Inte villhöver utan verkligen behöver. Sånt är enklare att sälja.
– Vad specifik ska du jobba med? Om du vill bli fotograf, vilken typ av fotograferingar vill du göra/inte göra?
– Saknas det något på marknaden? Finns det behov som du kan fylla?
– Om det t.ex. redan finns fotografer som gör den typen av fotograferingar som du vill göra, kan du göra dina fotograferingar på ett annat sätt? Använda annan styling, fota i en annan typ av miljö än det som är populärt just nu?
– Vem ska köpa din produkt eller tjänst? Vem är din målgrupp?
2. Okej, du vill starta företag nu – vilken företagstyp ska du välja?
Det finns tre företagstyper som jag vill prata om:
Egenanställning– Prova på företagande Perfekt när du vill prova på att frilansa, men inte vill trassla med registrering, ansökan, bokföring, skatter, avgifter, pension och allt annat som kommer med det. Med tjänster som t.ex. Frilansfinans kan du fakturera och få betalt för ett jobb du gjort – det är snabbt och enkelt och kräver inget mer av dig. Du skapar bara ett konto, loggar in och klickar på ”skapa faktura”.
Egen firma – Starta företagför första gången Du kanske vill driva företag vid sidan om en anställning eller på annat sätt mjukstarta din företagsresa – då kan du starta en Enskild Firma. Det kräver inget ekonomiskt av dig och är enklare att börja med. Man kan ombilda sin egna firma till ett aktiebolag senare.
Aktiebolag – Driv företag på heltid Förmodligen inte relevant för dig som läser detta, då det är en bolagsform som kräver lite mer av dig. Du behöver bl.a. ha 25 000:- i kapital att sätta in i företaget och du blir anställd i ditt egna bolag.
3. Hur du registrerar ditt företag
1. Vad ska företaget heta?
2. Ansök om F-skattsedel & registrera dig för moms på verksamt.se
3. Skaffa ett företagskonto. Det blir så mycket enklare med bokföringen när företagets inkomster och utgifter är avskilda från ens privata och det går även att koppla ett Bankgiro till ett företagskonto, vilket gör det enklare för kunden att betala dig och det ser proffsigare ut.
4. Vad du behöver ha koll på i början:
Jag utgår från att du har hjälp med redovisningen eller anlitat en redovisningskonsult:
Bokföring Varje månad bokför du det du tjänat och betalat i företaget. Du loggar in på din bank (det är här det är bra att ha ett separat företagskonto), skriver ut/sparar ner månadens kontoutdrag och ser till att det finns ett kvitto eller en faktura för varje transaktion på ditt kontoutdrag. Sedan skickar du in det till din redovisningskonsult.
Moms För varje produkt eller tjänst som du säljer så ska du lägga på moms (25%) på priset. När du köper t.ex. en kamera så är priset också inklusive moms. När du säljer något, till exempel en fotografering, så ska momsen som du lagt på kostnaden för det uppdraget betalas in till Skatteverket. Momsen kan betalas in per månad, kvartal eller år. Du kan även få tillbaka momspengar om du köpt något till företaget. – Lär dig mer om moms
Bokslut Varje år ska redovisningskonsulten du anlitat lämna in ett bokslut. Du behöver inte göra så mycket här, utan enbart komplettera med information eller material ifall det efterfrågas. Bokslutet är en typ av sammanställning av hur det gått för dig och företaget under det gångna räkenskapsåret.
Räkenskapsår = Ett år i företaget. Har du enskild firma brukar det vara samma som ett kalenderår, dvs januari – december. För mig som har aktiebolag beror det på när jag startade bolaget. Jag registrerade mitt företag i maj 2016, så mitt räkenskapsår är maj-april.
Skatt och preliminärskatt Utöver att betala in moms (som är en typ av skatt på produkter), så betalar du även skatt på vinsten som du gjort i bolaget. Alltså det som blir kvar av det du tjänat efter att du betalat alla dina utgifter.
Inför varje år så beräknas det vad man uppskattningsvis kommer betala i skatt under året och utefter det betalar man in en s.k. preliminärskatt varje månad. När man startar sitt företag (och ansöker om F-skattesedel) så får man själv uppskatta hur mycket man tror att man kommer behöva skatta (det är dock vanligt att ens preliminärskatt sätts till 0 i början då man inte förväntas göra någon vinst och då betalar du ingenting). – Lär dig mer om skatt, preliminärskatt & deklaration
Extra bilaga när du deklarerar När man har företag så behöver man fylla i en extra bilaga när man gör sin privata deklaration, det här kan du få hjälp med av din redovisningskonsult. Har du en Enskild Firma så fyller du i en NE-bilaga och jag som har aktiebokag fyller i en bilaga som heter K10. I samband med deklarationen får du tillbaka eller betala beroende på om du betalat för mycket eller för lite i preliminärskatt.
Allt det här låter säkert MYCKET och överväldigande, men det behöver inte vara det om du har hjälp med redovisningen. Många har tur och känner någon som kan hjälpa en, men jag hade inte den lyxen och behövde anlita en redovisningskonsult. Tanken på att ha en sådan utgift i början var jobbig, men det har varit värt det för mig, även när jag haft låg inkomst. Kostnaden för en redovisningskonsult är procentuell i förhållande till hur mycket du jobbar, så det behöver inte bli så dyrt.
All tid som du kan få lös genom att slippa redovisning är värdefull tid :))
För några veckor sedan fick jag ett önskemål om att göra ett inlägg om min klädstil genom alla år, så att man kan titta tillbaka och jämföra! Det tyckte jag var en fantastisk idé och jag har nu suttit i säkert 10 timmar och kollat genom bilder, gjort kollage och funderat över vad som kan ha påverkat de olika stilförändringarna.
Tycker att det är så spännande att varje kapitel i den här stilhistorien går hand i hand med livet som jag levt. Något som jag inte tänkt på när jag varit mitt i det, men som jag tydligt kan se såhär efteråt.
2007 – året när jag tog studenten, flyttade hemifrån (från Skara till Jönköping) och mitt överdimensionerade midjebälte gjorde mig till stilikon 😉
Tyvärr var det också året när jag hittade Liquify i Photoshop och började göra min midja smalare och mitt hår större på nästan alla bilder. Det är så sorgligt. Jag hade precis genomlevt tre år i gymnasiet där majoriteten av alla killar jag var intresserad av (och vänner jag ville hänga med) föredrog min bästis framför mig. Min självkänsla var i botten och min självbild helt skev. Men så startade jag min blogg och det var helt överväldigande att så många ville följa mig för att jag var jag! :’)
2008 – Rocker-Elin gjorde entré och jag kan inte låta bli att le när jag tittar på dessa bilder. Alla armband som jag använde som fotlänkar. Halsbanden som jag draperade över mina boots eller gjorde till axel-dekor genom att fästa dem i klaffarna på min skinnjacka. Mina svarta, transparenta balhandskar som jag trädde armband och ringar ovanpå, för att styla till mina outfits. Som inspirerade mig till att köpa ännu fler handskar – en accessoar som jag älskade lika mycket då som jag gör nu när jag kollar på bilderna. ”Så jäkla snyggt, lill-Elin!!!”, vill jag ropa till mig själv.
Jag var verkligen mig själv fullt ut och min dåvarande kille skämdes SÅ för att jag plötsligt stack ut så mycket. Han hade ju blivit tillsammans med en osäker 18-åring klädd helt vanligt i jeans och linne. Att jag sket fullständigt i vad han tyckte om min rockerstil (eller vad främlingar kommenterade om mina trasiga strumpbyxor) säger ganska mycket om min förbättrade självkänsla! :’)
2009 – Rockerstilen mjuknade lite, eller mixades i alla fall med lite gulligare plagg. Jag hade också ALLTID klackar – till och med när jag bara skulle springa över till Shell-macken som låg ca 20 meter från min lägenhet. Ja, det var den där tiden när man var 21 och det var viktigare att vara snygg än bekväm 😉
Slutade förstora mitt hår i Photoshop, eftersom jag hittade tidernas hårprodukt: Osis Dust it!
2010 – Mitt mest förvirrade år i den här stil-historien. Å ena sidan fick jag min absoluta dröm-jacka (den svarta orkesterjackan) sponsrad av en onlinebutik med alternativa kläder och jag bar den i princip varje dag! Favorit-outfiten var helt klart den jag har på mig i studion här ovanför (till vänster). Sedan hittade jag till en del nya favoritplagg – t.ex. outfiten med den bruna kjolen och så ponchon som min dåvarande kille kallade ”mattan” (fortfarande uppenbart störd över att jag vägrade jeans och t-shirt haha)
Å andra sidan var det också året då jag köpte en massa kläder bara för att skapa outfit-inlägg till min blogg och för att jag påverkades av andra bloggare som skrev om mode. Billiga, epiga kläder med dålig passform som skavde och som jag kände mig fruktansvärt obekväm i. Både för att de inte satt som de skulle och för att de helt enkelt inte var ”jag”…
2011 är ett favorit-år när det kommer till min stil! Älskar mina svarta lite dramatiska outfits som var lite mer feminina än dem från 2008. Älskar att jag vågade färga mitt hår rött (även om det inte höll så bra i tvätten). Älskar de nya, romantiska inslagen som flirtar med min stil idag. Älskar min svarta orkesterjacka, den bruna skinnjackan och min fina cape med (fusk)pälskant (som tyvärr försvann och jag hittade den aldrig igen </3)
2012 sa jag hejdå till Rocker-Elin. En av anledningarna var att jag hade en vit Ragdoll, så mina svarta kläder var fulla av vita katthår och helt enkelt inte roliga att ta på sig 😉 En annan var att förändringarnas vindar blåste. Jag mådde inte bra (utmattningsdepression) och min 6,5 år långa relation med min dåvarande kille sjöng på sista refrängen. Ville mest smälta in och inte bli sedd.
2013 var jag 25 och min åtta år yngre syster hade hunnit fylla 17. Äntligen började vi kännas ”jämnåriga” och jag började influeras av henne och låna hennes kläder. Tog varje tillfälle att ta hennes konjak-färgade jacka och hennes kilklackar i sneakers-stil, som jag stylat till kattklänningen på bilden här ovanför. Och alltså KATTKLÄNNINGEN! En av mina absoluta favoritplagg någonsin, tillsammans med den svarta, vippiga kjolen!
(Och btw, här var jag sjukskriven och mådde skit, men det ser man inte på bilderna)
2014. Crop-tops’en gjorde entré (genom min syster såklart!) och jag vågade slinga håret ljust! Några år tidigare (när jag var Rocker-Elin) så hade det varit helt otänkbart (gjorde t.o.m. narr av mig själv i blont hår), men jag var på andra sidan av min utmattningsdepression och behövde en förändring. Inte bara med håret, utan jag sa även upp mig och flyttade från Jönköping till Stockholm (Tyresö)!
2015. Året när jag träffade min man! Och det syns, för han hade nämligen en blå bomber-jacka med rosegold-detaljer och keps bak-och-fram, precis som jag har på en av bilderna. Lite gulligt ändå att jag ville se ut som honom. Sen var jag ju också nyinflyttad i Stockholm och jag har alltid influerats väldigt mycket av platserna jag bor på. Så att klä mig mer street kändes bara mer naturligt när jag bodde i en storstad. Det här var också året då jag sa hejdå till kort-kort och började klä mig i byxor eller längre kjolar istället.
2016, det rosa året, syns det? 😉 Sydde även mitt första vardagsplagg: En glittrig silverkjol!
2017. Tröttnade rätt snabbt på den supergulliga stilen där allt skulle vara rosa och gick tillbaka till min street-stil, som den här gången blev lite mer minimalistisk. Älskade att kombinera mina lite mer gulliga och feminina plagg med sportiga inslag. Jag bodde i mina svarta adidas-byxor med stripes och i mina sneakers. Eller i min helsvarta ”jag jobbar med media”-outfit.
2018. Det här året hade jag en dipp. Hade precis flyttat till Nacka och kände redan från start att jag inte trivdes så bra. Det var stimmigt och jag saknade naturen som jag haft så nära i Tyresö. Kände mig väldigt stressad över den nya boendesituationen och vet inte om det var det som gjorde att jag kände mig obekväm i allt jag hade på mig och var väldigt förvirrad i min stil? Bodde i alla fall i mina skjortklänningar!
2019. Jag höll på att tappa det i vår lägenhet i Nacka och vi bestämde att det var dags för oss att lämna Stockholm – det ser man väldigt tydligt i min klädstil! haha! Street-kläderna var långt borta och byttes ut mot drömmiga kjolar och klänningar, som en tydlig manifestation: Jag skulle bort från lägenhetsområden, trafik och folkmassor.
2020. Vi flyttade ut på landet och klädstilen fortsatte efter detta tema. Sneakers byttes ut mot barfota, stövlar och kängor.
2021. Året jag började sy mina egna klänningar och en helt ny värld av puffiga ärmar och volanger öppnade sig :’)
Efter pandemin (då jag utöver klädstilen här ovanför även bott i fina mjukis-set) blev det plötsligt jätteviktigt med fina kläder som också var BEKVÄMA. Hade noll tålamod med plagg med dålig passform och tråkiga material. Så att sy mina egna kläder var lösningen på alla problem. Jag fick både välja materialet, stilen och passformen helt själv och har aldrig haft så sköna kläder i min garderob! Inte undra på att det blev en ny besatthet 😉
Nutid. Förutom att jag blev blixtförälskad i snickarbyxor så har stilen inte ändrats alls sedan 2021. Varför ändra ett vinnande koncept? Det känns lite knäppt att jag bara gått klädd såhär i 2,5 års tid, för det känns som att det här alltid har varit min stil – så självklar är den. Men som med allt så utvecklas man ju och stilen förändras. Även om man inte följer modet slaviskt, så påverkas man ändå av trender. Och det ska bli spännande och se vad för nya kapitel som väntar efter detta?
Vilket är ditt favoritår av mina stil-år?
Mina favoritår är nog 2008 (rockerstilen), 2011 (den feminina rockerstilen), 2017 (sportiga men feminina stilen) och nutid förstås!
Jag håller på att renovera min mammas gamla Lundby dockskåp, som jag och min syster också lekt friskt med när vi var små och har tidigare skrivit om mina planer för dockhuset och de nya rummen. Idag är det dags att prata lite om verktyg och material!
VERKTYG must haves
1 – En listsax
Om du bara ska köpa ett enda hjälpmedel till ditt dockhus-projekt så är det en listsax. Med en listsax kan du snabbt och enkelt klippa genom bland annat träpinnar och plast. Saxen har linjer som hjälper dig att klippa rakt när du kapar träpinnar till nya golv. Den har även en fåra för att kunna klippa vinklar på exakt 45°, vilket är perfekt när du ska skapa ramar till dörrar och fönster, samt lister som möter varandra i hörn.
2 – Måttband
Något som du kan mäta med är definitivt ett måste. Jag föredrar måttband för att det är flexibelt, även i lite klurigare utrymmen. Men linjal funkar givetvis också!
3 – Lim
Jag varierar mellan limpistol och Karlssons klister. Limpistol är bra för att det torkar snabbt och sitter HÅRT. Perfekt till att limma ihop stommen. Karlssons klister torkar långsammare och det använder jag när jag behöver längre tid på mig att placera ut det jag ska limma fast – väldigt bra till golv och lister.
4 – Sandpapper
Träpinnar som klipps av blir lätt flisiga, så jag putsar den lite lätt efteråt. Sandpapper är också bra för att få bort gamla limrester och jämna ut större ytor som t.ex. väggar som blivit utsatta för slitage.
5 – Precisionskniv
Väldigt bra när man t.ex. ska skära ut tapeter eller kartongbitar, som man kan använda för att bygga egna möbler. Använd tillsammans med en linjal för exakta snitt.
6 – Hårfön
Värme smälter lim, så min hårfön hjälpte mig att få isär alla delar till mitt hus! Använde också diverse verktyg (hammare, spårskruvmejsel mm) för att samtidigt som jag fönade även bända isär huset. Man måste såklart inte plocka isär huset, men jag gjorde det gör att det skulle bli lättare att såga sen.
7 – Sticksåg & borr
Jag använde det mycket i början, när jag skulle modifiera mitt hus. Jag sågade t.ex ut större och fler fönster och dörrar. Har du inga egna verktyg, så låna av en familjemedlem eller granne! Bör inte köpas för ett sånt här projekt 🙂
8 – Penslar
För målning av hus och detaljer.
MATERIAL –favoriter
1 – Träpinnar från Biltema
Biltema har en stor förpackning med träpinnar i varierande (väldigt fina) nyanser, som är perfekt när du lägger golv! Jag har även använt dem till trösklar och planerar att använda dem till fasaden, om allt går som det ska.
2 – Träpinnar från Amazon
Gillar egentligen inte att handla på Amazon, men har inte hittat det jag sökt någon annanstans. De har i alla fall dessa träpinnar som är i den perfekta storleken för att skapa bl.a. lister, pärlspont och fönster.
3 – Kartong
Spara på allt du kan! Allt från lådor till hushållspappersrullar. Det är så otroligt bra att ha för att skapa väggar, tak, möbler, kakelugnar och oändligt mycket mer! Både starkt material, samtidigt som det är enkelt att skära i. Och gratis dessutom. Hittills har jag hunnit skapa en soffa av kartong + tygspill, men det lär bli mer ju senare vi kommer i projektet.
4 – Hobbylack
En favorit-pyssel-färg som jag har är Panduros Hobbylack. De är extremt lätta att jobba med, täcker bra, torkar snabbt och ytan som blir är också hållbar. Färgen finns i flera olika nyanser, men du kan blanda till vilka färger du vill med bara grundfärgerna. Färgerna finns både med Matt och Glossy finish, men jag har bara testat matt.
Rekommenderas till alla mindre målarprojekt som lister, dörrar och föremål. Obs! Använd INTE till att måla väggarna med (jag har testat det men måste prova ut någon bättre färg till nästa rum som ska målas).
Kommentera gärna om du har några dockhus-favoriter! 😀
Mirco SD (Secure Digital) = Minneskort för actionkameror, drönare och mobiltelefoner
SD(Secure Digital) = De vanligaste korten för kameror idag
CF (Compact Flash) = Minneskort för vissa professionella kameror
Minneskortens kapacitet: 2 saker att ha koll på
1. Lagring: Hur många bilder & filmer får plats?
Hur stort utrymme som ett minneskort har anges i GB eller TB (1TB = ca1000GB). Högre lagringsutrymme är bäst när man jobbar med video, medan man kommer undan med lägre utrymme när man bara fotograferar.
Jag fotograferar mest med 32 GB och 64GB minneskort.
2. Läshastighet & skrivhastighet = Hur snabbt jobbar minneskortet?
Läshastigheten= Hur snabbt kan du föra över filerna till en dator/hårddisk?
Skrivhastigheten = Hur snabbt sparar kameran filerna på minneskortet medan du fotar/filmar?
Båda hastigheterna anges i MB/s. Hur hög hastighet man behöver ha på ett kort beror lite på vad för material man skapar. Fotar man mycket med seriebildstagning, samt filmar så behövs högre hastigheter.
VÄNSTER: Hur stort lagringsutrymme kortet har. HÖGER: Hur snabb läshastighet kortet har.
Vanliga problem med minneskort
Kameran/kortet buffrar = Det tar tid att skriva filerna till minneskortet, för att kortet har låg skrivhastighet. Lägger du mycket tid på att vänta på att minneskortet ska buffra klart, så är det dags att investera i ett kort med högre skrivhastighet.
Filminspelningar avbryts automatiskt = Kortet har för låg skrivhastighet. Dags att uppgradera.
Formatera kortet – radera EJ!
Jag har bara varit med om att ett minneskort blivit korrupt en gång och det var för att jag raderade filer från kortet lite här och där, istället för att tömma kortet och formatera det på en och samma gång.
Att bara radera filer på ett minneskort är som att bara skölja av tallriken med kallt vatten när man har ätit upp maten. Ju mer du äter på tallriken och bara sköljer av den, desto mer matrester fastnar och byggs på och det kanske möglar? Att formatera kortet är som att köra tallriken i diskmaskinen. Du får en djuprengöring!
Så gör det till en rutin att alltid föra över dina filer till hårddisken och sedan formatera minneskortet. Formatera gör du i kameran.
Så vilket kort rekommenderar jag?
Välj bort Sandisks silvriga minneskort. De har lägst läs- och skrivhastighet.
Satsa hellre på ett Sandisk Extreme Pro 64GB, de kostar inte så mycket. Perfekt för foto och för enklare videoinspelningar. Är du professionell eller avancerad hobbyfotograf och vill du ha ett ordentligt bra kort så kan jag verkligen rekommendera Sonys Tough-kort! Bästa minneskort jag någonsin haft och är otroligt hållbart, men kostar en slant.
Fota lugnt.. höll jag på att skriva. Men nä, klicka på! Vi ses!
Jag är just nu på en resa för att lära känna min mormor. Hon gick bort i slutet på november 2020 efter många år av demens och som många andra önskar jag att jag hade hunnit fråga henne om hennes liv. Som tur är var min mormor en mästare på att dokumentera saker, så hennes fotoalbum är inte bara en vanlig samling okända ansikten i rad utan hundra procent en resa genom hennes ögon.
Min mormor föddes och växte upp på Sjövik Folkhögskola utanför Avesta-Krylbo i Dalarna, men flyttade till Stockholm som 19-åring för att gå en husfrukurs. Husfrukursen var en utbildning inom hotellverksamhet och den gick man på yrkesskolan Hasselbacken ute på Djurgården, som idag år 2023 är hotell och restaurang. Vid den tiden (1960) hade Hasselbacken flera utbildningar, bland annat Husfrukursen och utbildningar som kock, kallskänka, servitör, hotellsekreterare mm.
Och mormor som dokumenterade allt i sitt liv fotograferade Hasselbacken både från fram- och baksidan. Hon dokumenterade husfrubiträdet Sirkka Salonen, konditor Nyberg, restaurangköket, foajén, baren, tillämpningslunchen och klassrummet. Och jag älskar henne så mycket för det!
Ulla och hennes klasskompisar bodde i nuvarande Åhlens City vid Sergels Torg under studietiden. Det här var tre år innan invigningen av varuhuset (som då hette Åhlén & Holm) 1964 och man bodde i studentkorridor. Mormor och hennes rumskompis, som tyvärr inte omnämns med namn i fotoalbumet bodde i nummer 7 och i rum nr 6 bodde deras grannar Ulla och Barbro.
De fyra unga tjejerna blev bästisar under tiden i Stockholm och mormor har berättat att det var en helt fantastisk tid i hennes liv. Jag relaterar starkt då jag också flyttade till huvudstaden för att studera (på Fotoskolan Sthlm) och hittade tre av mina närmaste vänner där. Tänker på alla gånger vi gått armkrok genom stan, suttit på trappan till konserthuset vid Hötorget och ätit lunch och skrattat tills vi storknat åt precis ingenting. Min mormor och hennes väninnor gjorde med största sannolikhet samma sak.
DrottninggatanMormor skrattar åt att någon hade uppfällt paraply fast solen sken, skriver hon i fotoalbumet.”Ingång: 47an” står det i fotoalbumet. Vet ej vad det innebär.
Det finns mängder av bilder från deras turer på stan och jag kan följa dem från Skansen, till City, förbi slottet och kungliga operan, vidare till Södermalm med Hornsgatan, Engelbrektskyrkan och Skanstullsbron och slutligen hela vägen bort till Lidingöbron.
Mormor har berättat att hon och hennes väninnor gillade att göra pranks – både på varandra och på andra. Bland annat ska de under en av sina turer på stan ha ställt sig helt stilla och bara stirrat upp i luften. Och det ska inte ha dröjt länge innan det samlades en folkhop omkring dem som samtliga också stirrade upp i luften för att försöka se vad de tittade på. Och då började tjejerna fnissa och lämnade platsen.
Mamma har också återberättat att två av de fyra vännerna (som delade rum) en jul skulle ta bort julpyntet från sin gran. Granen tappade alla barr under avklädningen och då bestämde de sig för att klä på den helt igen och sedan knacka på hos den andra halvan av kvartetten i grannrummet för att utropa ”KOLLA hur mycket vår gran barrat inatt?!”.
Bilderna i fotoalbumet speglar mycket bus, fest, kärlek och brevskrivande på Cityhemmet i Stockholm där 1960 och jag kan inte låta bli att le.
Min mormor längst till höger
Under utbildningen på Hasselbacken träffade hon även sin dåvarande pojkvän greve Nils Ulfson Bonde som också gick på restaurangskolan – han finns avbildad i en artikel från utbildningen där han serverar en av sina klasskamrater. Kanske ville han bli källarmästare (restaurangchef) en vacker dag?
Nils serverar på stora bilden.
Såhär står det i artikeln:
Medan restaurangerna i publikt hänseende sover vintersömn drar blivande kockar, servitörer, husfruar och hotellsekreterare in i köksregionerna under ledning av överlärare Kjell Blumenhal (f.d. källarmästare). Vågar man in i sorlet och tittar lite närmare under vita toppiga kockmössor och bakom välstrukna kallskänksförskinn, så hittar man inte bara unga grevar och grevinnor utan också hela den yngre svenska restaurangadeln, d.v.s. källarmästarbarn från alla stadshotell och större restauranger i landet.
Att bli t.ex. köksmästare är fortfarande en av de längsta och slitsammaste yrkesvägarna man kan välja. För ett tiotal år sedan var det dessutom en nog så diskutabel bana. Det kunde vålla hela familjer stor sorg om något av barnen kom och förklarade sig villig att gå köksvägen. Vänkretsen kom och beklagade och mamma fick gå där och bita ihop tänderna och titta surt på andras barns ämbetsmannakarriärer. Numera har restaurangchefyrket det allra bästa sociala anseende. Det anses synnerligen lovvärt om unga flickor ur de högsta kretsar utbildar sig till husfru och restaurangkassörska. Och varför skulle inte greven bli kock?
Nils Bonde och mormors mamma Hanna.gammelmormor Hanna, mormor & Nils
Relationen kan inte ha varat längre (om man ser till bilderna och det faktum att mormor träffade morfar drygt fyra år senare), men de var åtminstone och hälsade på hemma hos varandras familjer.
Mormor följde med till Håsta gård utanför Stallarholmen på Selaön i Mälaren (en bit öster om Strängnäs) där Nils familj bodde och det finns bilder när mormor hänger med Nils mamma och lillebror, samt gosar med familjens hundar. Nils följde också med mormor hem till Sjövik i Dalarna och var marskalk på mormors storebrors bröllop i juli 1961:
Nils, Kerstin, min mormors bror Sune, mormor Ulla och den lilla flickan vet jag inte vem det är.
Själv kom jag ju också hem med en kille från Stockholm. Inte från utbildningen, men från sommarjobbet mellan terminerna. Lite kul ändå.
Nu har jag skrivit en novell om mormors tid i huvudstaden och det är dags att avrunda. Mormor och hennes tjejkompisar verkade hålla kontakten efter utbildningen och de kom och hälsade på henne flera gånger i Dalarna. Fint att se!
Tack mormor för titten i ditt fotoalbum och för att du ville lämna ett avtryck för eftervärlden <3
Att fotografera uppdrag för företag är ganska annorlunda mot att fotografera för privatpersoner. Upplägget när en privatperson bokar en tjänst, ser ut så att de går till en fotograf vars bilder och stil de gillar och så bokar de t.ex. en bröllop- gravid- eller familjefotografering. Privatpersonen kan ha önskemål på bilder och t.ex. val av plats och kläder, men i slutändan är det fotografen som är kreatören och som levererar bilder utifrån sin egna känsla och sitt egna kreativa uttryck.
När det gäller företag däremot så är det mer regel än undantag att företaget har en egen bildstil eller en väldigt detaljerad brief* som man som fotograf måste förhålla sig till. Det handlar om allt från var bilderna ska tas, hur många bilder som ska tas, vad bilderna ska innehålla och hur de ska redigeras. Anledningen är att företag har ett varumärke och en grafisk profil som allt deras material måste baseras på och det här kan verkligen göra att man som fotograf känner sig som en mutter i ett stort maskineri, utan någon som helst kreativ frihet.
*Brief = En uppdragsbeskrivning, som bl.a. beskriver hur många bilder som ska tas, vad bilderna ska innehålla, hur de ska färgsättas och när de ska levereras.
När jag jobbade som inhousefotograf på Indiska 2017
Jag fotograferar sedan ett par år tillbaka enbart uppdrag för företag och jag har känt väldigt många gånger att jag bara är ”den som klickar på knappen”. Att jag mer är där som ett proffs på tekniken än som en kreatör. För att någon annan redan bestämt helt hur bilderna ska se ut och jag ska se till att de blir till verklighet med rätt utrustning, inställningar och ljussättning.
Som tur är så är det dock väldigt olika hur styrd man är beroende på vilket företag man väljer att jobba med. Större företag innebär i princip alltid mindre kreativ frihet för fotografen, då dessa ofta anlitar reklambyråer för att styra upp sina kampanjer och då ingår t.ex. en Art Director som bestämt allt det visuella redan innan fotograferingen äger rum.
Så det här är absolut en anledning till varför jag hellre jobbar med mindre företag, eftersom det sällan är en byrå inblandad och jag får ta en större roll som kreativ rådgivare. En del mindre företag kanske inte ens har något direkt bildmaterial ännu, utan man får vara med och ta fram det från grunden, vilket är otroligt spännande och innebär stor kreativ frihet.
Resultatet av fotograferingen du ser ovan blev den här annonsen på Indiskas site.
Så visst är det hundra procent möjligt att vara dig själv även om du fotograferar företag! Och man måste verkligen inte vara en profil för det. Men det är däremot viktigt att ha en egen nisch. Att man visar tydligt i sin portfolio vad för typ av material man skapar, så att det blir enklare för en kund att matcha sin vision med en fotograf som tar den typen av bilder som man är ute efter.
Och kanske känns det inte lika ”styrt” att vara en del av en större produktion med ett större företag, om du har den nisch och den bildstil som matchar det material som företaget efterfrågar?
Vill du få din foto-fråga besvarad här i bloggen? Skicka ett DM till mig på Instagram!
Det här gamla Lundby dockskåpet fick min mamma och min moster när de var små (någon gång på 70-talet). Det har även stått hemma hos min mormor där jag, min syster och våra kusiner lekt med det medan vi varit på besök. Och herregud vad jag älskat det här skåpet!
Min mormor finns tyvärr inte i livet längre och dockskåpet har stått på vinden hemma hos mamma och pappa i många år. Skicket är lite sisådär efter så många år av lek och där vi satt upp ”tavlor” och gardiner på väggarna med hjälp av tejp. Så jag har tänkt en längre tid att jag vill renovera det!
Och det ska alltså bli av nu!
Alla möbler och saker (från tre generationer!) som vi har kvar till dockhuset.
Min plan från början var bara att måla om och kanske tapetsera inne i huset, men jag har kollat på alldeles för många dockhus-renoveringar på Youtube nu för att kunna låta bli att gå all in.
Så.. det här tänker jag göra:
Mina idéer för dockhuset:
Före och (kanske) efter:
– Öppna upp och släppa in ljus med fler och större fönster(och en ytterdörr), eftersom jag tycker att huset i sitt original är rätt mörkt och deppigt. Jag tänker även passa på att sätta dit spröjs för att immitera den typen av fönster som jag själv älskar mest!
– Addera en väggar på första och tredje våningen för att skapa fler utrymmen. Tredje våningen blir två sovrum och ett mysigt pysselrum i mitten med kakelugn. Första våningen blir en hall i mitten med ett vardagsrum till vänster och ett kontor till höger.
–Ta bort en vägg på andra våningen för att få plats med kök, matsal och trappuppgång. Det lilla rummet till höger har alltid varit en toalett och kommer att förbli en toalett.
– Byta ut och lägga till en extra trappa. Det har saknats en trappa till bottenvåningen i alla år och för att få plats med den så vrider jag på originaltrappan och placerar dem bredvid varann. Kanske gör jag trapporna lite brantare för att passa bättre i dockskåpet och behålla en passage in till toaletten.
Moodboard: Övervåningen
Samtliga rum på översta våningen ska ha ljusa (vitlaserade?) trägolv och tak i omålat trä med bjälkar. Skulle gärna göra dubbeldörrar i trä med glasfönster mellan pysselrummet och det gröna sovrummet. Pysselrummet ska ha en lite mer rustik känsla med vita väggar och ett stort linneskåp (med massa tyger i!!) och en kakelugn. Medan sovrummen ska vara väldigt romantiska med sina blommiga tapeter.
Moodboard: Mellanvåningen
På våningen i mitten vill jag ha ett gult kök med en rolig tapet. Jag har inte bestämt mig för om jag vill ha den tapeten i hela rummet, eller om jag ska lämna en liten bit vägg som någon typ av avgränsare för att bara låta köket ha tapeten och matdelen vara lite mer nedtonad (men i matchande färgskala). Eller om jag bara gör en fondtapet? Vi får se.. Toaletten blir neutral med krämiga toner.
Moodboard: Nedervåningen
Nedervåningen. Jag vill ha en grön hall med svart/vit-mönstrat golv och en grön trappa. Kanske gör jag till och med en liten ”för-hall” som på inspirationsbilden längst ned till höger, för att få lite mer dimension i skåpet. I hallen vill jag också ha panel eller pärlspont.
De andra två rummen (vardagsrummet och arbetsrummet) är jag inte helt säker på. Men jag skulle gärna se att vardagsrummet hade en stor öppning ut till hallen och att det fick plats en kakelugn. I arbetsrummet önskar jag mig en bokhylla som täcker hela väggen från golv till tak och ett skrivbord framför fönstret.
Det är i alla fall mina idéer! Sen får vi se var processen tar mig! 🙂
Så min historia som egenföretagare och fotograf började med att jag blev inslängd i den här världen utan att ha den minsta aning om vad jag höll på med.
Kort backstory.
2007 tog jag studenten och flyttade hemifrån, 19 år gammal. Jag hade ett svagt intresse (eller kanske mer nyfikenhet?) för kameror och fotografering som legat på vänt under några år – lite som ett frö i frusen jord i väntan på våren.
I samma veva startade jag en blogg och den behövde ju bilder! Så jag köpte min första systemkamera för min första brevbärar-lön och i samband med det väcktes en dröm..
Såhär skrev jag på min blogg då:
2009
Mitt första företag.
Spola fram några månader eller så och jag blev överrumplad av alla som ville bli fotograferade av mig när de såg bilderna som jag tog med min nya kamera och laddade upp på min blogg. Kollegor och bloggläsare ville att jag skulle fota deras bröllopsporträtt, vännerna ville ha modellshoots med mig, de bekanta ville ha gravidbilder och min dåvarande kille ville att jag skulle fota hans kompis ormar (haha).
I början hoppade jag på alla förfrågningar jag fick och fotade gratis, men jag insåg ganska snart att om man ska kunna jobba som fotograf så måste man ta betalt. Och om man ska kunna ta betalt så måste man ha ett företag. För det är väl det som det innebär när man måste ha en ”F-skattsedel”?, tänkte jag. Jag kunde verkligen ingenting – och jag hade ingen i min omgivning som jag kunde fråga heller.
På ett sätt är jag glad att jag var ung och aningslös, så att jag orädd kastade mig ut och startade mitt första företag 2010. Annars hade jag nog aldrig vågat. Samtidigt var det under den här tiden som jag upplevde riktig ångest för första gången och den ångesten blev en återkommande del av min vardag. Allting kändes bara så stort och överväldigande, samtidigt som jag la otroligt stor press på mig själv. ”Hela sverige tittar ju på..” Åtminstone kändes det så, med min blogg som växt i storlek och låg på topplistan som en av Sveriges största bloggar.
Med min nya firma hann jag fota ganska många bröllop och produktbilder till nystartade företag, men för knappt någon lön alls. Samtidigt finansierade jag mitt liv genom att jobba 80% på ett kontorsjobb och bloggade som om det vore ett heltidsjobb. Det hela slutade i en utmattningsdepression 2013, där jag helt tappade fattningen om min business och tvingades lägga ner mitt företag bara tre år efter att jag startade det.
Jag kände mig så värdelös och så fruktansvärt besviken över min dröm som det inte blev något av.
2012
Misslyckande eller lärdomar?
Skrämd från vettet av detta totala ”misslyckande” tänkte jag att jag aldrig skulle kunna driva företag igen. Det är lätt att tänka att man själv inte är kapabel i den stunden, men med lite distans till det hela så var det kanske inte så konstigt att företagandet inte funkar.. när man jobbar hårdare än vad man klarar av och samtidigt inte vet vad man håller på med. Alls.
Omvärlden kan vara hänsynslös ibland och det räcker med en liten kik i närmaste kommentarsfält för att se att det finns människor som bara sitter och väntar på att någon ska misslyckas och för att man ska få säga ”jag sa ju det!” eller ”inte trodde väl du att du…”.
Men saken är den här: Det finns inga misslyckanden, bara lärdomar. De val i livet som jag gjort och som inte fungerat, har antingen inte fungerat för att jag insett halvvägs in att ”det här var ju inte min grej”, för att jag inte mått bra under perioden – eller så kanske jag inte haft tillräckligt mycket kunskap för att genomföra det just då. Men man kan alltid ändra riktning, hela sig själv när man mår dåligt och kunskap går att införskaffa sig.
Man testar och man lär sig. Testar en gång till. Det är väl det livet handlar om?
2015
Historien slutar såklart inte där.
Bara för att något inte gått under en period i livet, så betyder det ju inte att det är kört för evigt.
2016, tre år senare, hade jag återhämtat mig från den dåliga erfarenheten av att driva företag. Jag hade gått igenom en sjukskrivning och sagt nej till allt i mitt liv som fick mig att må dåligt. Jag hade sagt upp mig, gjort slut och flyttat till en ny stad, Stockholm, för att börja plugga på Fotoskolan. Jag hade lärt mig massor. Både i skolbänken och av den egna erfarenheten av företagande några år tidigare. Jag var redo att starta om på nytt med ett helt annat synsätt och med helt andra förutsättningar.
Så det gjorde jag! Jag startade mitt andra företag i maj 2016 och har jobbat heltid med det sedan dess. Snart sju år.
Den stora skillnaden mellan gångerna jag drivit eget är att jag andra gången visste hur ett företag fungerar, med löpande bokföring, moms, fakturering, löneutbetalningar, beskattning och bokslut. Och jag visste hur det fungerar med fotouppdrag, hur jag hanterar kunder, skickar offerter, paketerar och levererar bilder. Och framför allt kände jag mig tryggare i mitt eget skapande och med mina egna förmågor.
Jag har ju gjort det här tidigare, tänkte jag och med det kom ett helt annat lugn.
Att driva eget för mig har liksom varit oundvikligt. Jag är ju menad för detta. Eller som en redan yrkesverksam entreprenör sa till mig under en kurs han hade med oss på Fotoskolan: ”Elin, du har ju en typisk entreprenörs-personlighet. Du kan inte vara anställd!” och så skrattade han lite. Och jag skrattade också, för det var ju sant! Skit samma om jag kanske tycker att det är jobbigt att sälja, inte är så speciellt strategiskt lagd och tycker det är jobbigt i vissa sociala situationer.. Men jag har alldeles för mycket egna idéer för att kunna jobba för andra – det är fakta! 😉
Så hur började jag jobba med det jag gör idag?
Jo, jag hade en dröm och jag följde den. Jag kastade mig ut utan att ha någon aning om någonting. Det var inte enkelt och jag har snubblat flera gånger på vägen. Jag snubblar faktiskt fortfarande. Men nu vet jag att det bara är att resa sig upp och borsta av sig, skrubbsåren kommer att läka. Och allt det där man inte har koll på, det kommer man få koll på. Ens frågor kommer få svar med tiden. Allting löser sig. Även när man är livrädd.
Faktum är att det är först när man ramlat riktigt hårt och ordentligt för första gången, som man kan resa sig upp och känna att ”oh, det där gjorde ju ändå inte såå ont”. Det är först då som man kan känna sig självsäker och trygg på riktigt. Om man hela tiden går runt och aktar sig för att ramla, så kommer man bara fortsätta att vara rädd för att ramla – ellerhur?
Mina 5 bästa tips för att starta eget?
Börja med Frilansfinans och liknande egenanställnings-företag. De fanns inte när jag började. Med dem kan du fakturera och testa på att driva eget utan att tyngas ned av bokföring, moms och skatt.
Skaffa en redovisningskonsult när du startar företag på riktigt. Det kostar, men det botar seriöst ångest. Och det går att boka tid med samma person för att gå igenom saker du är osäker på.
Investera i utbildning. Oavsett om det är inom att driva företag eller inom det område som du jobbar i. Gå en fotokurs! Gå på en workshop. Stimulera kreativiteten, lär dig nya saker och träffa likasinnade. Min tid på Fotoskolan gjorde verkligen allt för mig (men du måste verkligen inte gå en två år lång utbildning, utan det räcker med en helg då och då på annan location).
Hitta en vän att dela allt med. Prata med andra på DM. Stäm träff. Skaffa dig en bundsförvant. Som Emelie och Carro varit för mig. Två andra fotografer som också driver eget och som jag kunnat ventilera med. Man blir modigare tillsammans och man lär sig så mycket av samtal med andra.
ALLA tvivlar och oroar sig. Jag gör det, HELA tiden – det är det som är den ökända kreativa berg-och-dalbanan. Enda dagen är man jättepepp och har så stora drömmar och andra dagen känns det inte som att man kan någonting. Personen du ser i ditt flöde på Instagram känner samma sak, där bakom alla fina bilder och roliga uppdrag. För tro mig, uppdrag kan både vara skitroliga och skitjobbiga på samma gång. Välkommen till gänget 🙂
Måndag. Veckan började med att vi fick se en rejäl ljuspelare! Tydligen är det något som är vanligt att se när det är väldigt kallt ute och vindstilla. När det är iskristaller i luften som reflekterar ljus både uppåt och nedåt. I vårt fall var det lopp på travbanan några kilometer från oss och det var ljuset därifrån som såg så magiskt ut på himlen!
Ps. Har uppgraderat min telefon från en iPhone Xs till en iPhone 14 Pro och är helt blown away av hur bra bilder det blir i mörkret?! Hur bra man kan fånga stjärnorna?! Otroligt.
Jag och mamma var också på färgbutiken för att köpa färg till ett inredningsprojekt som jag började med denna veckan (mer om det längre ned). Och när vi ändå var på plats så fastnade vi lite vid tapeterna. Jag har velat göra om i vår hall ända sedan vi flyttade in, men jag kan bara inte bestämma mig för vilken tapet jag gillar?! Har liksom aldrig haft tapet hemma innan (sedan jag flyttade hemifrån) och jag har aldrig satt upp en tapet heller. Så jag vet inte vad jag gillar?! Och jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli?! Det är så svårt!
Den här tapeten från Boråstapeter fastnade jag i alla fall för. Och tankarna loopar i huvudet: Bara tapet? Tapet och panel? Ingen tapet alls? Mixa? Åh, blir galen på detta med att bestämma mig haha..
Tisdag. Mamma kom över och vi började med måleri-projektet! Min tv-möbel (två ivar-skåp som jag skjutit ihop) skulle gå från ett obehandlat + ett mörkbetsat till sammanhängande ljusgrått. Måla är väldigt satisfying, men jag kan ändå inte låta bli att längta till alla lager är klara och jag kan börja inreda. Har inte tålamod att vänta på färg som torkar! 😉
Ps. Här är förresten hallen som jag vill tapetsera… Ju mer jag scrollar mellan den och tapeten jag älskade i färgbutiken, desto mer osäker blir jag… Det kanske blir lite faster Agatas hall med den tapeten? Borde jag välja en simplare?
Onsdag. Mamma är över ännu en gång och hjälper mig inreda inne i vardagsrummen. Jag försöker utmana min naturnära stil med en massa rött – det är lite läskigt men också spännande. Här fotar mamma en BeReal!
Torsdag. Jag och mamma besökte Värmagården – en granodling söder om Skövde, där vi köpte varsin gran! Så fint ställe och det var en helt otroligt vacker dag, med frost i träden och solen som lurade bakom tjock dimma. Det var första gången som vi bokade släp för att hämta gran och just nu känns det som att jag aldrig någonsin kommer att ta in en gran i bilen igen.. haha! Så himla smidigt och o-barrigt 😉
På kvällen klädde jag vår andra gran (alltså ej den jag köpte under den dagen)! Jag har bestämt (efter lite röstning på instagram) att grannen vid matbordet heter Gran-Jan och den nya grannen till vardagsrummet heter Barrbro Frostgren, efter den ljuvliga dag vi köpte henne på. Det roliga med Gran-Jan är (som Påhljonsgården så fint påpekade) blir Naken-Janne när han tappat alla barr sen hahahaha…
Fredag. Jag vaknade upp till en lika dimmig (som visserligen sedan klarnade) och frostig dag, som torsdagen innan. Den här gången hade jag planerat att ge mig ut med kameran, eftersom det var sista dagen innan plusgraderna skulle komma tillbaka och föra bort vår vinter. Var ute och sprang runt gården i flera timmar och knäppte bilder i alla vinklar och vrår! Allt var HELT OTROLIGT FINT! Och jag tänkte att det var länge sedan som jag var ute och fotograferade på det där spontana och totalt hängivna sättet… livsnjut.
Lördag. Jag inredde och pyntade klart vårt vardagsrum, efter all förberedelse med målning av skåp och inköp av gran tidigare under veckan. Det blev fint och ovanligt juligt och färgglatt för att vara mig. Sedan städade jag hela huset som såg ut som ett bombnedslag efter en vecka med fullt upp.
Söndag. Jag var hur trött som helst, men på eftermiddagen kom min granne Lena över och vi julpysslade! Jag målade julgranskulor som jag hittat superbilligt på loppis för 1kr/st med syfte att experimentera lite med. Jag har som sagt två julgranar i år, en typiskt julig och röd i vardagsrummet och en neutral i matrummet. Den sistnämnda kände jag behövde lite kontrast pga avsaknaden av färg, så tänkte att det kunde bli perfekt med lite mer ”moderna” svart och beige-mönstrade kulor i!
Hoppas att ni haft en mysig vecka – tänk att det är julaftonsveckan denna veckan?! Jag hänger inte med..
Ser dock väldigt mycket fram emot att slappa och umgås med nära och kära efter en intensiv höst + december.
Länka gärna din blogg om du svarar på mina frågor – skulle vara så kul att läsa!
Vad ser du mest fram emot i jul? En månad av att allting blir lite lugnare. Jag har gjort det till en grej att försöka dra ner på tempot i mitt jobb under december. Ett år hade jag t.ex. inget uppdrag alls under december, utan filmade bara till Vlogmas på Youtube. I år har jag lyckats få ner det till ett uppdrag och filmar även detta år till Youtube. Det känns skönt att få njuta av denna korta tid när det är jul och inte bara hetsa mellan deadlines (som i princip hela min höst handlat om).
När börjar du pynta? Samma vecka som första advent!
Vilket är ditt favorit-julpynt? Så svårt att välja! Men jag måste nog säga posthornet och den här tomten i keramik! Posthornet budade jag hem på Tradera för 230:- + frakt. Tomten kostade nog 20:- på Stadsmissionen i Stockholm.
Har du loppat någonting juligt i år? Massor, dessa två ljusstakar är nog favoriterna. Den elektriska ljusstaken hittade jag på Myrorna i Stockholm när vi var där för några veckor sedan. Kostade 149:- och enda anledningen till att den fanns kvar var nog för att det verkade som att den inte fungerade i butiken. Köpte den på ren chansning och det blev vinst!
Ljusstaken för stearinljus hittade jag på Erikshjälpen i Skövde och den kostade bara 35:-! Superpampig och passar perfekt ihop med allt trä i vårt kök – och tillsammans med den rödrutiga duken, som också är ett fynd från second hand. 15:- tror jag den kostade och den är egentligen en gardin.
Ljusstake från Myrorna, 149:-Ljusstake från Erikshjälpen, 35:-
När tar du in granen? Det är lite olika! Men oftast runt lucia. Jag vill njuta av granen så länge som jag kan och tycker inte att julkänslorna infinner sig helt innan granen är inne. Så det är viktigt! 🙂
Var står granen hemma hos dig? Den står i vårt matrum, där det fanns en helt perfekt spot precis vid fönstret. Men vi funderar på att ta in en till gran och sätta i vardagsrummet…. 🙂
Vad är ditt favoritpynt till julgranen? Lätt den här katt-girlangen som jag pysslade ihop förra året med bilder på mina katter som jag photoshoppat in rosetter på! Vill du se hur jag gjorde, så visar jag i den här videon när jag julpysslar!
Fortsätt meningen ”ingen jul utan….”? Massor av julpynt och årligt julpyssel!
Visa ett juligt pyssel du gjort som du är väldigt nöjd med? Åh, det är mina tomteluvor! Jag gjorde en luva 2019 (den i mitten) och de andra två året efter! ÄLSKAR att de är så långa att tofsarna hänger långt ned på ryggen när man går. Och de är inte bara fina, utan underbart varma också, så jag använder mina som mössa när jag är ute under december.
Vilken jultradition är mest betydelsefull för dig? En tradition som inte finns kvar för att jag är vuxen, men jag myser än idag när jag tänker på det. Det var när tomten kom på natten till julafton, vi (jag och min syster) vaknade på julaftons morgon i våra tomtepjamasar och rusade ur sängen och in i vardagsrummet. Bara för att hitta varsin julklapp under julgranen.
Det var lika magiskt varje gång. Och eftersom vi aldrig fick se tomten och för att mamma och pappa alltid gick och lade sig samtidigt som oss (men steg upp när vi somnat och hämtade julklapparna), så dröjde det länge innan jag slutade tro på tomten. En av de största gåvorna som jag fick som barn – att fantisera om att han fanns ända fram tioo 10-årsåldern.
Lussekatter eller pepparkakor? LUSSEKATTER! Men jag är lite av en lussekattssnobb… de måste vara riktigt saftiga och smaka extra mycket saffran!
Du får bara lyssna på två jullåtar under hela julen, vilka två blir det? Älskar alla versioner av Auld Lang Syne, men om jag måste välja en av dem så får det bli den av Loving Caliber. Jag hittade låten i samband med att jag filmade vår julafton 2020 – dagen när jag friade till Filip – och har älskat den ända sedan dess!
Tillsammans med den måste jag välja en riktig klassiker och min favorit är nog Driving home for Christmas med Chris Rea. Bara älskar den låten! Den är så mycket soft julstämning – precis som julafton känns för mig.
Hur ser den perfekta julaftonen ut enligt dig? Min perfekta julafton är en lugn och mysig dag hemma. Jag stiger upp tidigt och softar omkring i pjamas. Äter risgrynsgröt på ett juldukat bord med min familj. Vi eldar och Kalle Anka står på i bakgrunden. Har på mig tomteluva hela dagen. Är ute en sväng och hugger ved, dricker något varmt och tänder maschaller. Fotograferar lite mysiga julbilder. Gör mig i ordning, vi äter middag och så kollar vi på Karl-Bertil Jonssons julafton och öppnar julklappar. Äter After Eight och är uppe sent. Kanske spelar något spel? Och njuter av att vi kommer gå i pjamas resten av julhelgen.
Vad föredrar du, en liten jul med de allra närmsta eller en stor jul med massa folk? En liten jul med närmsta familjen. Så har vi alltid firat och jag hoppas att vi alltid kommer fortsätta att fira så. Inget resande runt heller tack.
Tänker du göra något annorlunda i jul till skillnad från förra året? Jag brukar alltid fira hemma hos mamma och pappa, men i år ska mamma och pappa komma hem till mig! Det ska bli så kul!
Brukar ni öppna julklappar på morgonen eller kvällen? Vi ska inte ge varandra några julklappar i år! Men de åren vi har gjort det, så har det alltid varit på kvällen. När jag var liten så kom dock tomten på natten, så jag och min syster fick en julklapp från tomten att öppna på morgonen och på kvällen öppnade vi julklapparna från familjen och släkten.
Viktigaste saken på julbordet? Vi har inte ätit julbord i vår familj på många år. Men i år blir det typ julbord hemma hos mig – bara det att det inte måste innehålla typiska julrätter, utan att vi alla väljer valfria plockmatsfavoriter. Har inte helt bestämt ännu. Men ett måste för mig är prinskorv.
När får julen åka ut igen? Den röda julen och julgranen åker ut i mellandagarna, men adventsdekorationerna fasas ut ända fram till mars, när den sista julbelysningen åker ut. Har inte så mycket lampor hemma, så är glad för allt ljus man kan få innan solen återvänder.
Detta inlägg är betald reklam för Epson Sverige (som jag är ambassadör för).
Idag ska jag skriva ut och rama in några av mina favoriter bland våra bröllopsbilder och samtidigt dela med mig av mina bästa nybörjartips vid utskrift. Jag kommer att skriva ut via Photoshop och min dator, som jag tycker ger mig bäst kontroll och ett utskriftsresultat som stämmer överens med vad jag ser på skärmen.
Mina bröllopsbilder är fotograferade av fantastiska Linda Eliasson.
1 – Val av skrivare
I det här inlägget skriver jag ut på en Epson EcoTank ET-8550 – en skrivare som både kan skanna in t.ex. bilder och illustrationer och skriva ut bilder upp till storlek A3+ (32,9 x 48,3 cm).
Några fördelar med denna skrivare:
– Kostnaderna för bläck är lägre än på en vanlig skrivare
– Skrivaren är liten och smidig, samtidigt som den kan skriva ut relativt stora utskrifter
– Du kan ha papper i vykort och A4-storlek laddat i skrivaren hela tiden, för att snabbt och spontant kunna skriva ut bilder.
– Du kan bl.a. skriva ut från dator och minneskort, samt surfplatta, smartphone trådlöst via Epsons app.
Passar dig som vill kunna skriva ut kort (både att skicka iväg och att klistra in i fotoalbum) och mindre tavlor. Vill du bara kunna skriva ut små kort räcker det med en A4-skrivare, t.ex. Epson EcoTank ET-8500.
2 – Val av papper
Tjocklek
Runt 200g är en bra tjocklek på papper för enklare utskrifter av hög kvalitet. (80g = Vanligt kontrospapper. 300g = Lyxigt Fine Art-papper)
Yta
Glossy = Ger djup färg och kontrast, men ljuset blänker väldigt mycket i pappret. Blänket spelar dock inte så stor roll om du ändå ska rama in bilden i en ras där glaset också reflekterar ljuset.
Matt = Ger matta bilder med mer dämpade färger. Reflekterar inte ljuset. Perfekt för bilder som inte ska sättas bakom glas.
Skillnaden i kontrast mellan matt papper (vänster) och glossy papper (höger).Matt papper (vänster) reflekterar inte ljuset, medan glossy papper (höger) gör det.
3 – Redigering innan utskrift: Steg för steg
1. Färg & ljus
Jag brukar alltid ljusa upp och värma upp (öka färgtemperaturen i bilderna) lite innan jag skriver ut. Utskrifterna blir nämligen alltid lite kallare och mörkare än man tänkt sig.
OBS! Du kommer behöva göra en provutskrift för att se hur färg och ljus blir innan du skriver ut den ”riktiga” bilden. Det hör till. Man lär sig eftersom hur mycket man behöver justera, för att minska antalet provutskrifter.
2. Beskär & förminska för rätt storlek
En av mina ramar mätte 18 x 24 cm. Du byter ut siffrorna mot dina mått!
Välj beskärningsverktyget (C)
För att få rätt dimensioner, välj ratio/bildförhållande/proportioner i verktygets inställningar (högst upp) och skriv in 18 och 24 i de tomma fälten precis bredvid.
Beskär
Ändra storleken genom att gå till Bild > Bildstorlek (Image > Image Size), Ändra från pixlar till centimeter och skriv in ditt mått. Jag skriver 18 x 24 cm. Klicka ok.
3. Skärp bilden extra innan utskrift
Jag brukar använda Filter > Oskarp Mask (Filter > Unsharp Mask) och välja dessa inställningar:
4. Skapa ett nytt dokument motsvarande pappersytan
Nu skapar du ett nytt dokument. Ska du skriva ut på A4-papper går du till Arkiv > Nytt (File > New) och väljer fliken Utskrift / Print. Där kan du hitta presets för nästan alla pappersstorlekar. Välj A4 och klicka ok.
Sedan kopierar du över din bild till det nya, blanka pappret. På det här sättet kan du lägga in flera bilder på samma A4-papper, ifall bilderna är tillräckligt små för att du ska kunna skriva ut flera på samma gång.
4 – Förbered utskriften med utskriftsprogram
Det går att skriva ut direkt från Photoshop, Lightroom, mobilen och till och med mappen där du har bilderna. Jag tycker att resultatet kan bli lite hursomhelst när man gör det, så jag föredrar att jobba ned Epsons utskriftprogram ”Epson Print Layout”. Det är ett program som är väldigt lätt att lära sig!
När du installerat programmet så hittar du det i Photoshop genom att gå till Arkiv > Gruppera > Epson Print Layout (File > Automate > Epson Print Layout). Det går också bra att spara bilderna från Photoshop/Lightroom och öppna dem direkt i utskriftsprogrammet.
*Printer / skrivare: Välj din skrivare i listan. Du måste först installera skrivaren för att den ska synas här. Jag föredrar också att koppla in skrivaren med en skrivarkabel (USB till USB-B brukar de heta).
Media type / mediatyp: Välj Epson matte för deras matta papper och Epson Photo Paper Glossy för deras blanka papper.
Paper size / pappersstorlek: Jag skulle skriva ut på A4-papper, så valde A4.
Paper source / papperskälla: Jag väljer alltid marginalfri/utan kanter. På ecotank är kasett 2 = Luckan med A4-papper.
*Quality / Kvalitet: Välj hög (eller kvalitet – vad det finns att välja på beror lite på)
Jag hittade en väska second hand för ett tag sedan, som jag tyckte hade så fina detaljer! Jag älskar dock mörkbrunt läder, så började direkt fundera på om det skulle vara möjligt att färga väskan.
Alla träffar jag fick på ”färga läder” handlade om typisk läderfärg, som man kan hitta i diverse hobbyaffärer. En väldigt täckande färg, som ger ett väldigt påmålat resultat, vilket jag inte alls var ute efter. Men genom att fråga runt lite, så blev jag tipsad om Narvsvärta och den vill jag definitivt tipsa vidare om! Resultatet blev nämligen över all förväntan.
Eftersom jag var ute efter en sliten och lite ojämn look (väskan är till mina sagoäventyr i skogen och inte till några fina vardagspromenader i stan) så struntade jag faktiskt i att preppa lädret. Men vill man att färgen ska lägga sig helt jämnt över lädret, så bör man börja med att rengöra läderytan med tvål och vatten. Ju mer fett man får bort, desto bättre, så på med diskmedel bara.
Narvsvärta
Narvsvärta skulle jag beskriva som bets, fast för läder. Det är inte en helt täckande färg, utan en typ av toning som sugs in i lädret och som kan byggas på, genom att stryka på flera lager. Den appliceras bäst med hjälp av en disksvamp och ett tips är att inte ta för mycket färg på samma gång.
När väskan är torr från rengöringen, så är det bara att börja gnida in färgen i alla skrymslen och vrår. Jag försöker alltid att koncentrera mig på ett och samma område och se till att det blir täckt på en gång, istället för att stryka på färg lite här och där. Detta för att det inte ska bli några synliga skarvar.
Jag började på baksidan av väskan, för att se så att det blev bra, innan jag fortsatte upp på locket och över framsidan. Skulle det bli fel, så skulle ju ingen se det ändå, eftersom jag har baksidan av väskan in mot kroppen.
Färgen fäster inte på metall, så det var bara att kleta på, över spännen och allting. Den fäste dock väldigt bra på tråden i sömmarna, så om man vill behålla den vita färgen, så behöver man byta tråden efter färgning.
Jag strök på 1-2 lager på min väska för att få det utseende du ser på bilderna. Tycker du att färgen är för kraftig, så kan man blanda i färgförtunning.
Efterbehandling
När narvsvärtan torkar in, så blir lädret väldigt, väldigt torrt och styvt. För att se till att det blir smidigt och glansigt igen, så smörjer man in ytan med läderfett. Vi hade något slags läderfett för skor hemma, så jag testade med det och tyckte att resultatet blev väldigt bra! Först strök jag på lite fett med medföljande borste och sedan gnuggade jag in det med en trasa. Med ens blev lädret mjukt och fint igen!
En sista notis: När man färgar läder med Narsvärta, så sugs färgen upp och den färgar alltså inte av sig.
Jag flyttade till Stockholm sommaren 2014 för att studera Bildbehandling på Fotoskolan STHLM. Tanken var inte att stanna längre än under den två år långa utbildningen, men jag blev kvar i fem och ett halvt år! För det var ju förbaskat kul att bo ”mitt där allt händer” – och så råkade jag ju träffa kärleken :)).
De första åren hyrde jag ett litet mini-hus på dryga 40kvm av en villaägare i Trollbäcken i Tyresö. De två sista åren flyttade jag ihop med min (numera man!) Filip i en lägenhet i Skuru i Nacka.
I det här inlägget har jag samlat alla mina favorit-ställen från tiden i Stockholm!
Slussen, 2014
Här älskade jag att äta
Itamae Thai / Thailändskt / vid Odenplan – Beställde alltid deras Phad Kraprao (nr 10) med kyckling.
Wagamama / Japansk Fusion / vid Centralstationen – Beställde alltid deras Chili Chicken Ramen.
Elefantpojken / Asiatisk crossover / vid Vitabergsparken på Söder – Beställde alltid deras Gråtande Tigern.
Ho’s / Kinamat / vid Hornstull på Söder – Beställde alltid deras Vattenkokade biff.
Behöver jag säga att jag älskar stark, asiatisk mat….?
Wagamama
Här älskade jag att fotografera & njuta av naturen
Bilder från platserna hittar du nedanför!
– Barnsjön, Tyresö En av mina absoluta favoritplatser i Tyresö (och hela Stockholm) är vid den lilla, lilla sjön Barnsjön. Jag bodde inte långt därifrån och har spenderat väldigt många mornar fotograferandes här. Det är någonting som är så mysigt, lugnt och trollskt med de slingrande stigarna, skogen och dimman under höstiga soluppgångar. Härifrån kan man promenera till ”min badplats” vid Nyfors ↓
– Nyfors,Tyresö Bästa platsen för sommarens alla bad var på klipporna vid Tyresö Flaten, precis vid forsen Nyfors. Här behöver man klättra och promenera för att hitta sin picknick-spot, men när man väl hittat rätt klippa omgiven av träd, så är det som man har sitt eget ”rum” mitt ute i naturen. Här kan man också paddla, SUP’a, hoppa från klippor och ta en långpromenad till Tyresö Slott.
– Utsikten över Stockholm, Nacka Ibland måste man leta lite för att hitta de absolut bästa ställena och ett sånt ställe är utsikten som man kommer till om man parkerar vid Nacka Brukshundklubb och går rakt in i skogen längs promenadspåren där. Ta på dig skor du kan klättra på klippor med och packa ned termos och filt.
– Nyckelviken, Nacka Nyckelviken är ett stort naturreservat mitt i Nacka, beläget precis vid vattnet. Här kan man promenera längs slingrande stigar och titta på utsikten både från stränder och höga klippor. Här har jag fotograferat många, många gånger. Både sagobilder vid ihåliga träd och naturbilder med skog och hav. Ett andrum mitt i en stimmig stad.
– Björkviks brygga, Ingarö Det var en låååång väg att åka men wow, lika magiskt varje gång! Helst av allt åkte jag hit i soluppgången för att få vara helt ensam där ute medan jag lyssnade på vågskvalpet. Packa ordentlig picknick.
Barnsjön, TyresöBad vid Tyresö Flaten (Nyfors), TyresöUtsikten vid Nacka BrukshundklubbNyckelviken, NackaBjörkviks brygga, Ingarö
Hit åkte jag på utflykter
Tyresö Slott och Notholmen, Tyresö Vackert och pampigt slott, stor slottspark, magisk natur och precis vid vattnet – vad mer kan man begära? Ta en promenad runt slottet och fika ute på Notholmen. Hit åkte jag också under tidiga vintermornar för att fånga soluppgången över vattnet och det var precis så magiskt som det låter.
Svindersviks Brygghus,Nacka Ett otroligt vackert 1700-talscafé i ett lugnt och stillsamt område, med uteservering precis vid vattnet. Här kan man fika eller äta smörgåsar på blommiga tallrikar, köpa äpplen på hösten och ta massor av fina bilder.
Zetas Handelsträdgård / Kungens Kurva Favoriten är deras julmarknad! Väldigt mysigt ställe, trots att det är mitt i ”bullret” nära Ikea. Här bjöds på (förutom marknadsstånd och fina växter) himmelskt goda saffransbullar och äppelmust framför öppen eld.
Tyresö Slott & miljön omkringSvindersviks BrygghusJulmarknad på Zetas.
Mina favorit second hand-butiker
LindraSecond Hand / Nacka Här var jag oftast, för att det var i Nacka jag bodde när jag blev Second Hand-frälst.
Stadsmissionen / Sickla & vid Odenplan Lite dyrare än övriga ställen, men här har jag gjort fynd minsann!
PMU Second Hand / Tyresö Har bara öppet någon dag i veckan och då gäller det att hänga på låset.
Skarpnäcks Återbruk / Skarpnäck Liten och trång butik med MASSOR av skatter. Om du ändå är här kan du också hälsa på hos Möjligheternas hus.
Myrorna / Hornsgatan, vid Odenplan och vid Adolf Fredriks kyrka Var en flitig besökare på Myrorna!
Uppåt väggarna Second Hand / Hornsgatan, Söder Liten butik med vackra ting från golv till tak!
Tack Stockholm. för 5,5 rätt stressiga, men fantastiska, mysiga och händelserika år!
En morgon på jobbet. Jag värmer upp mitt arbetsrum med tända ljus och mig själv med tjocka kläder. Jag gillar överlag att ha det svalt inne (18 grader är nog optimalt – har hellre en tröja på mig än svettas), men i kontoret är det runt 15 grader på morgonkvisten och framför allt efter helgen när jag inte hängt där inne något.
Var på Second hand-tur i Lidköping och hittade bland annat den här gulliga, guldiga lampan till kontoret och en fönsterlampa i glas till köket. Eftersom vi flyttat från 66kvm till nästan det dubbla så saknar vi en hel del belysning. Så det är någonting jag håller utkik efter på Second Hand just nu!
Har för mig att jag läst någonstans att det behövs typ sju olika ljuskällor i varje rum och det lever vi verkligen inte upp till. De två rummen som vi tycker har många lampor är köket och matrummet som har fyra lampor var… :))
Lena, som bor mittemot oss (rakt över gårdsplanen) bjöd med mig på promenad – vi klappade får och kollade på hösten. Det känns så himla kul att ha en jämnårig crazy-cat-lady som närmaste granne. Känns lite som den ”Barnen i Bullerbyn”-känslan som jag aldrig hade som liten hehe..
Gjorde även mitt livs första mjuka pepparkaka och det gick ju sådär… Bättre lycka med termometer nästa gång 😉
Dessa två ligger och sover med oss varje natt, men de håller sig i fotändan. Pacina (vänster) skulle aldrig komma på att närma sig oss i sängen (jag får dock plocka upp henne och hålla henne i famnen när jag vill under dagarna) och Popcorn (svarta) har alltid hållit sig på sin kant, även om hon gärna vill vara med i samma rum.
Den senaste tiden har dock Popcorn börjat komma upp till oss i sängen på mornarna. Mest för att informera om att det är dags för frukost, men ändå! Så himla mysigt att få ligga och klappa henne och några gånger har hon också gått upp och lagt sig på ens lår. Första kroppskontakten vi haft med henne och jag är jätteglad!
Jag har satt upp spetsband i vitrinskåpet (och i skafferiet) och filmat till min senaste vlogg som nu finns ute på Youtube!
I lördags packade vi ihop hemmet och bilade till Stockholm. Sitter i skrivandets stund i mina gamla hoods i Tyresö (där jag bodde 2014-2018). Vi är här och hälsar på Filips familj och min lillasyster Hanna. Så himla roligt att vara tillbaka på besök!
– En kontorsstol som inte är som alla andra? Kristina Lasan, en f.d. kollega till mig från tiden på Scandinavian Photo, sa upp sig ungefär samtidigt som mig för att satsa på sin egna business med fokus på Yoga. Såg precis att hon har tagit fram en ny typ av kontorsstol som iaf jag aldrig sett förut och direkt blev väldigt fascinerad av. Den heter Spinachair och ser ut att vara en stol som är perfekt för oss som inte vill eller kan ”sitta som man ska” – dvs, med rumpan på sitsen och fötterna i golvet. Jag sitter alltid med benen i kors när jag sitter på en stol eller med åtminstone en fot uppe på sitsen – till och med vid matbordet.
Det här var min ”förra veckan”! Höll ju på med den här typen av inlägg för några år sedan och saknar att kunna kolla tillbaka på! Det kanske inte är något som jag kommer att göra varje vecka, men vill uppmuntra mig själv att göra det någon gång då och då i alla fall!
Jag satt och letade efter gamla bilder från Skara i museets digitala arkiv (bara av ren nyfikenhet och intresse för historia) och då var det ett namn som dök upp frekvent som fotograf till de flesta bilder jag tittade på från ca 1910-1930 – nämligen Karl Robert Fritiof Thesslund. Eller okej, i databasen stod han krediterad som ”Fredrik Thesslund”, men jag tyckte att det var lite misstänksamt då det inte fanns någon som helst info att hitta på det namnet – jag ville ju veta mer! Så efter lite googlingar listade jag ut att han rätta namn alltså var Fritiof.
Och jag tänkte att det skulle vara kul att göra en jämförelse mellan livet som fotograf nu och för 100 år sedan! Väldigt ytligt förstås – mest för att det är kul att titta på bilder från då och nu!
Bild tagen ca 1920
Namn:Karl Robert Fritiof Thesslund
Född: 25 november 1882 i Borgå, Finland
Hemvist: Skara mellan 1909-1939
Yrke: Ägare av Skara Pappershandel & fotograf
Bild tagen 2022
Namn: Anna Elin Kero
Född: 3 juni 1988 i Boden, Norrbotten
Hemvist: Skara mellan 1989-2007 & 2022-
Yrke: Fotograf & fotoentreprenör
Skara 1922
Gatan där mina föräldrar bor idag. Här stod alltså Fritiof Thesslund exakt på året 1922 och knäppte den här bilden som jag kan titta på såhär 100 år senare.
Fotograf: Fritiof Thesslund
Skara 2022
Och här står nu jag! Trähusen närmast kyrkan står fortfarande kvar (ett av dem har målats från rött till gul/beige) och står kvar gör även mina föräldrars hus som inte syns i bild 🙂
Fritiof var alltså fotograf och bodde i Skara, där jag bor, mellan 1909 och fram till sin död 1939.
Fantasin börjar såklart skena när jag tänker på att det för exakt 100 år sedan – år 1922 – gick omkring en man bara något år äldre än mig själv och som hade samma yrke (och förmodligen intresse) som jag. Han ägde nämligen Skara Pappershandel på Marumsgatan 4 i Skara, en gata ett stenkast från torget och som jag promenerat längs åtskilliga gånger i mitt liv. Där sålde de allt möjligt relaterat till papper och fotografier och gjorde inramningar, framkallningar och fotouppdrag.
Skara ca 1920
Längst ned på högersidan låg Skara Pappershandel.
Fotograf: Fritiof Thesslund
Skara 2022
Idag ligger det en frisörsalong i samma lokal. Husen på högersidan är de samma, även trähuset som skymtar precis bakom pelaren.
Är absolut jättenöjd över att jag lyckades fånga den här killen när han gick över vägen – i exakt (!!) samma position som den man som gick över där i bilden för 100 år sen?!
Hade faktiskt ingen aning om att det här huset var över 100 år gammalt…. Längst bort i bild skymtar mitt gamla högstadie: Djäkneskolan – som taget ur Harry Potter!
Pappershandelns skyltfönster:
I beskrivningen i databasen står det: ”Modell av fastigheten Marumsgatan 4 uppbyggd av filmrullar” (!) – kreativt minst sagt!
Fotograf: Fritiof Thesslund
Fritiof’s arbetsplats ca 1920:
Fotograf: Fritiof Thesslund
Min arbetsplats 2022:
Såg inte alla butiker en miljon gånger bättre ut för hundra år sedan?! Både om man kollar skyltarna utanför och på alla hyllor och vackra diskar inne i lokalerna.. Det här är ju som vilken godisbutik som helst? Men fylld med papper, ramar, fotografier, mappar mm! MUMS!
Fritiof gifte sig med Ulla Ohrlander den 29 juni 1907. På bilden här nedanför hänger Fritiof och Ulla i gräset tillsammans med sin son Gunnar Emil Ohrlander och familjens hund – gissningsvis någonstans i Skara-trakten:
Fritiof till vänster. Kvinnan till höger var ej namngiven, men jag tycker att hon är lite lik hans fru på bilden ovanför?
Nej men alltså, det här är bara så häftigt?! Jag vill veta MER! Hur var han som person? Hur var hans fru? Vad gillade de att göra på fritiden? Var bodde de? Fritiof dog 1939 när han var 57 år gammal. Inte så gammalt egentligen, så vad hände honom?
Alla gamla bilder i det här inlägget kommer från Västergötlands digitala museum och informationen om Fritiof har jag hittat i beskrivningen av bilderna, på hembygd.se och myheritage.se (som egentligen är en site för släktforskning).
En av mina favorit-gator i Skara (Alandersgatan) 1923:
Fotograf: Fritiof Thesslund
Alandersgatan 2022
Visst är det så kul att se ”Nu och då”?? Tänk allt som hänt på 100 år? Tänk på alla som levt..!
Midsommarkransen jag gjorde i somras gjorde sig fint torkad på skåpet <3
Idag tänkte jag att vi skulle ta en kik i mitt vitrinskåp – något av det bästa som kom med huset när vi flyttade in här!
Jag har aldrig haft ett vitrinskåp förut. Mest för att jag tänkt att jag inte gillar synlig förvaring. Att det blir plottrigt och rörigt. Men… om man har så många ton-i-ton-grejer att förvara som jag har.. då blir det ju faktiskt väldigt dekorativt! Insåg jag.. Och det är ju helt underbart att kunna SE alla vackra ting som jag har i skåpen, varav många jag fyndat second hand. Sånt ska ju inte gömmas – de ska fram på display och njutas av varje dag!
Så i det här inlägget blir det mer bilder än text.. när jag visar allt det som jag har i skåpet.
Titta och njut <3
Tallrikar
7 tallrikar och 7 assietter är ovanligt många likadana tallrikar i samma serie för att vara jag. Vi fick dem av Filips mamma i samband med bröllopet.
Stora och asymmetriska är dessa 2 tallrikar, som troligtvis är våra mest använda – köpta second hand av en tjej på Instagram!
2st djupa tallrikar som jag fyndade för 10:-/st på Myrorna.
4st tallrikar från Indiska. Otroligt fina, men väldigt sköra, då de har matt yta. Så vi äter bara hamburgare, tacos och sånt som man inte har bestick till på dessa.
Skålar
5st skålar/djupa tallrikar från Gefle. Fyndade för 10:-/st på Erikshjälpen.
STORA skålar/djupa tallrikar att servera i. Båda köpta second hand för max 20:-/st.
Mitt nyaste tillskott: En mindre skål som jag hittade på loppis för 30:-
Skålarna som är perfekt för godis, chips, dipp eller tomatsallad. Vänstra har jag fått i present och de andra är köpta second hand för ca 10:-/st.
Glas
Mina absolut finaste glas: 12st tunna, låga glas på fot med lite olika stil och etsningar i glaset. Sista varianten har jag flest av. Fyndade second hand för 10-20:-/st
Tjockare glas i två olika varianter som man kan ta med sig ut på picknicken utan att vara rädd för att de ska gå sönder. Köpta second hand för 5-10:-/st
Små likörglas som vi fått av Filips mamma.
Champagneglas som använts på vårt bröllop! Köpta för 10-15:-/st
Dricksglas med etsningar och initialer tillhörande en släkting till Filip. Dessa har vi fått av Filips mamma.
Koppar
Finkopparna som åker fram när vi har besök. Fick hela gänget för 30:- på second hand, helt otroligt.
2st muggar från Indiska.
Bestick
Så i de där små lådorna nedtill (med träknopp) har jag allt mitt nysilver!
Det mesta nysilvret budade jag hem i en packe på Tradera. Jag lyckades knipa en låda med drygt 100 delar för 299:-. Bara ett set med 10st knivar och gafflar kan liksom gå för 800:- på många ställen, så jag är sjukt nöjd! Säljaren hade skrivit ”vet inget om dom” i titeln, så vet inte om folk blev avskräckta? haha.. Det var iaf otroligt fina bestick jag fick hem, som ni kan se nedan:
Totalt 30st gafflar och knivar i tre olika varianter (varav två även har tillhörande skedar). De i mitten är nog mina finaste, men de till vänster är mina favoriter, för att de är så nätta att äta med.
Diverse olika skedar och dessertgafflar! Älskar att fika med gaffel.
Såsslevar, serveringsskedar och skedsilar.
Tårt-verktyg, glasskopa och smörknivar.
Salladsbestick och kaknypor.
Övrigt
Min absoluta favorit-tillbringare! Tror jag köpte den för 10:-
Till vänster är en kanna i stengods som jag köpte för 45:- på Erikshjälpen. Den till höger köpte jag för 5:- (!) på en liten loppis i Nora.
Ost- eller chark-bricka. Dyrgripen i samlingen. Den betalade jag 150:- för på en loppis i Nora.
Något som ni gillade lite extra? Berätta i kommentarsfältet 😀
Jag vet inte vad jag letade efter egentligen, men jag råkade hamna djupt inne i anteckningarna på min mobil. Och det fanns ju en heeeel del där som jag inte har något som helst minne av att jag skrivit. Väldigt kul faktiskt. Önskar att jag skrev oftare, så det här blev absolut en påminnelse!
Här kommer i alla fall ett urval av de lite mer intressanta anteckningarna jag hittade:
29 november 2019. Samma dag som Filip fick sitt nya jobb i Örebro. En månad innan vi hittade huset på landet och flyttade från Stockholm ↓
Snabbt nedslaffsade ord i en anteckning. Indien = i din ↓
Det tog ett tag innan jag fattade vad det skulle stå.. ↓
”Jag vill att mitt webinar ska handla om varför man inte hittar sin stil”. 08.39 på morgonen skvallrar om att jag kanske såg lite suddigt när jag skrev det där… 😉
Så… lite random tankar från mig och min anteckningsapp.
Jag har alltid tänkt att jag aldrig kommer att bli vuxen och till viss del är det väl ändå sant, men samtidigt känns det verkligen som att jag har blivit äldre. Det känns som att jag blev äldre bara över den här sommaren. Visst jag blev absolut ett år äldre när jag fyllde 34 i juni, men jag menar inte riktigt äldre som i födelsedagar.
Utan äldre som i händelser.
Nu är jag plötsligt gift. Jag har blivit någons fru. En titel jag bara förknippat med min mamma tidigare. Jag har flyttat hem till min hemstad, något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag flyttade härifrån så ung, ivrig och äventyrlig och kom hem femton år senare, så tillfreds och stabil. Hur gick det till?
Jag bor i hus, fredagsstädar och veckohandlar. Jag som alltid fick hjälp av mina föräldrar när jag skulle göra någonting; flytta, bygga möbler, åka till tippen.. jag hjälper nu mina föräldrar när de ska göra någonting.
När man tänker på det som var och det som är så blir det så tydligt att saker hänt. Att tiden gått. Jag sörjer inte det som varit och jag vill inte på något sätt tillbaka. För livet har blivit bättre med åldern. Men det är samtidigt läskigt, hur tiden går?
Tick tack, tick tack..
Jag kan inte ens ha en klocka hemma på väggen längre, för att jag blir stressad av sekundvisaren som flyttar sig framåt. Stressad för att man måste ta till vara på minutrarna, timmarna, dagarna. Det som är här och nu. För nu är bara nu. Just idag kommer snart att vara förr. Och det ger mig magknip. För den där klockan verkar gå fortare och fortare ju äldre jag blir och om den går så snabbt redan vid 34… hur tusan ska jag hänga med när jag är 55?
Samtidigt skulle livet inte ha samma värde om tiden inte fanns. Och det är väl det som lugnar mig när tankarna far i väg och plockar med sig oro och rädslor tillbaka.
Den här sommaren har jag fått ett nytt sug för bloggen, på ett sätt som jag inte känt på många, många år. Och med det växer också suget för att börja följa fler bloggar själv. Så jag bad om tips på instagram och fick en hel drös med namn på aktiva bloggare 2022!
Redan när vi var på visning av det här huset så visste jag att det här rummet skulle bli mitt hemmakontor och pysselrum.
Det här är nämligen rummet med det ljuvligaste eftermiddagsljuset och med den vackraste utsikten. Rummet har otroliga trägolv, grå/blå lister och dörrar, samt en varmt-beige tapet. Tapeten var jag inte jätteförtjust i till en början, men nu när allt är inrett och klart så känns det som att det inte kunde bli bättre och jag älskar värmen som den tillför. Kanske älskar jag den också mer nu när alla *biiiip* hål i väggarna inte syns längre (för att jag har hängt upp tavelväggar framför hehe).
Rummet har också ett enda fönster och utanför det växer det ett litet äppelträd längs fasaden, som kastar helt otroliga skuggor när solen skiner utanför. Jag blir helt trollbunden varje gång.
Här ovan ser du gården som vi bor på. Vi hyr ett av sidhusen och fönstret här ovanför är fönstret in till mitt hemmakontor!
När vi flyttade in så blev det här rummet direkt någon typ av avlastningsområde, så det tog ganska lång tid innan jag fick bort alla saker därifrån och kunde börja inreda.
Före:
Efter:
Vimpel har jag köpt av min instagram-vän Emma Hollstrand. Hon hade den på sitt bröllop.Kransarna är ”kronorna” jag använde när jag fotade mina Årstidsdrottningar: Sommaren och Hösten! Bilden på den sovande prinsessan målade jag för 10 år sen.Såhär såg det ut när jag och Carro hittade målningen av syrénbuketten i vas i en second hand-butik i Nora. Den står nu lutad mot mitt skrivbord!
Det första som kom i ordning var min skrivbordshörna. Många av elementen är en en kombination av tidigare skrivbordshörnor jag haft: Dekorationen ovanpå skrivbordet är t.ex. exakt desamma som jag hade i min och Carros studio i Nora. Hjort-kroken hängde i mitt pysselrum i vårt förra boende (det röda huset utanför Örebro) och lampan hade jag i mitt hemmakontor i Nacka. Hade även rosa tema och en (annan) rosa vimpel när vi bodde i Nacka och jag älskade det!
Det viktigaste med pysselrum och hemmakontor är (för mig) att det känns lekfullt, varmt, kreativt och inbjudande. Det får gärna vara ordentligt plottrigt och mycket intryck, men då med fina saker som påminner mig om eller används i mitt skapande. Det lockar verkligen fram min kreativitet!
”Var fan ställer jag rullvagnen?”, tänkte jag först. Jag hade haft den gömd under en bänk och bakom ett skynke i ett par år nu. Men den gjorde sig fint vid sidan om skrivbordet med lite dekorativ förvaring i!
Ovanför hänger den väldigt snirkliga guldspegeln som jag hittade på en loppis utanför Skövde i början på augusti och som jag först åkte ifrån för att jag tyckte att den inte riktigt var min stil. Men jag ångrade mig direkt, kontaktade loppisen och swishade dem de 300:- som spegeln kostade, så de höll den till mig till helgen efter. Tack för det!
Utsikten, ljuset, bordsskivan… <3Slagbordet har vi fått av Filips föräldrar och stolarna köpte jag på Blocket till vår matplats när vi bodde i Nacka. Gardinen har jag sytt av tyg som blev kvar från min Brudklänning.Chiffonjén hittade jag på min lokala Second Hand-butik och mamma hjälpte mig att köra hem den med släp.
Något som var ett MÅSTE till mitt nya hemmakontor var ett extra bord att fota på, packa ordrar på och pyssla vid. Det räcker inte med ett skrivbord, även om mitt är två meter långt :))
Så slagbordet som vi hade som matbord i vårt förra boende har fått flytta in till mig! Det var tvunget att bli så, för det här bordet har de senaste två åren varit den plats där jag fotograferat absolut flest bilder. Och nu får jag sprida ut mig där hur mycket jag vill!
Sista vyn är väggen som är precis bakom mig när jag sitter vid skrivbordet. Dörren till höger i bild leder ut i hallen och till vänster (men utanför bild) finns en dörr som leder vidare till vår matsal/biblioteket.
Här har jag massor av förvaring i det som tidigare var vår TV-bänk. Mina packrör står framme och mina packsnören hänger på väggen. Och såklart har jag två av mina egna bilder på display tillsammans med en bild från vårt bröllop som Linda Eliasson tagit, samt två lite mer stilrena motiv som inte tar lika mycket plats: En vintrig trädkrona som jag själv fotograferat och så ett motiv från Visby.
De två mittersta bilderna är mina egna motiv ur min John Bauer-serie. De finns att köpa som prints i min onlineshop(reklam för egen verksamhet).De tjocka ramarna är gamla olje/akryl-målningar som jag hittat på second hand och ramat in mina egna fotografier i istället!
Jag är så HIMLA nöjd och jag älskar att vara här inne!
Så vi lämnade alltså Örebro. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle kunna hitta ett nytt boende ens i närheten av det fina som vi hade. Men det gjorde vi och jag undrar på riktigt hur vi kunde ha sån tur… igen?!
Jag började längta hem till Skaraborg för ungefär ett år sedan och i början av 2022 påbörjades sökandet efter en ny bostad, något som inte visade sig vara särskilt enkelt. Hur byter man hus när man redan bor i ett litet drömlikt sekelskiftshus med lummig trädgård?
Förväntningarna på det nya huset var höga. Vi ville bo på landet, helst i ett väldigt specifikt område utanför Skara, i ett gammalt hus, större än det vi bodde i då, med egen trädgård och nära till vatten.
Efter många turer på Hemnet och en förlorad budgivning så fick vi tips om ett ledigt hus att hyra på en gård från 1700-talet – precis i det område där vi så gärna ville bo. När jag kollade upp vilken gård det handlade om så höll jag absolut på att smälla av. En flygel (alltså ett sidohus) på den här fina gården skulle bli ledig:
Och här bor vi nu i ännu ett gammalt hus på landet, i det område som jag tycker absolut mest om utanför Skara. Huset är drygt 110kvm stort, vilket är en ganska radikal skillnad från våra 66kvm som vi hade tidigare och jag har aldrig bott ens i närheten av såhär stort sedan jag flyttade hemifrån för 15 år sedan. Utrymme är verkligen lyx.
Vi har en egen plätt i trädgården, bara hundra meter ner till sjön och ett jordgubbsland med självplock tillhörande gården bara 300 meter bort. Och följer man den ringlande vägen genom skogen så kommer man ut bland kullarna, fälten och de helt magiska solnedgångarna. De här omgivningarna har varit min favorit för foto under många, många år nu och tänkt – nu bor jag mitt i alltihop?! <3
Den 8 juli 2022 gick flyttlasset, bara tre veckor efter vårt bröllop. Så man skulle kunna säga att flytten blev lite som vår bröllopsresa… hehe. En väldigt romantisk sådan måste jag ändå säga! Vi anlitade en flyttfirma och roadtrippade avslappnat ned från Örebro till Skara, en sträcka på ca 16 mil. När vi kom fram strosade vi upp för kullerstensgatan upp mot gården och undrade om det var på riktigt. ”Får vi gå här? Bor vi här nu?”
Våra grannar som bor i flygeln mittemot var ute och hälsade oss välkomna. De fick en empty house tour inne hos oss innan alla våra saker anlände och vi fick en house tour hos dem – så mysigt!
Vår stora, rosa hallSovrum och matrumVitrinskåpet i köket som jag var tvungen att styla det första jag gjorde när vi kom in :))
Har ni några frågor så ställ dem gärna i kommentarerna, så svarar jag i kommande inlägg (eller i kommentarsfältet)!
Jag gjorde nyligen ett inlägg om mitt högstadie- och gymnasieliv genom mina illustrationer och idag ska vi ännu en gång djupdyka in i min tecknarmapp (som jag påbörjade i nionde klass!) och jag ska visa er några glimtar av livet som 18- till 23-åriga Elin Kero.
Jag växte upp med att skapa med det material jag hade, vilket betyder att de allra första illustrationerna jag gjorde (och som jag visade i förra inlägget) är tecknade med helt vanliga tuschpennor för barn. Färgen överlappade sådär lite rörigt typiskt, men det spelade ingen roll för det viktigaste var ju att få ut det jag tänkte och kände på papper.
Den dagen jag flyttade hemifrån och började tjäna mina egna pengar så hittade jag dock till himmelriket genom mina Promarkers – en sorts tuschpenna, men med mjuka övergångar och möjlighet att välja mer dämpade färger. Det var verkligen en helt ny värld som öppnade sig och det ser man tydligt i mina illustrationer.
Först av allt, det här var jag:
Jag var 22 år när jag gjorde dessa självporträtt och jag minns verkligen hur mycket jag älskade att ha rött hår (även om färgen fade’ade ut så snabbt att man knappt hann njuta av det hehe)!
Min vardag som 20-nån’ting:
– När jag precis fyllt 18 så träffade jag min första riktiga pojkvän, E, på communityt Nattstad. Det var lite som ett Lunarstorm men för äldre ungdomar och det enda det gick ut på var att chatta med killar… 😉 E var JÄTTECOOL för han var tre år äldre än mig, kom från storstan Jönköping och hade en EGEN BIL! En svart Honda med två säten – en sån där typisk bil för en tok-bil-intresserad ung kille. Den var så låg att han var tvungen att köra snett över fartguppen när han kom och hälsade på mig i Skara. Vi flyttade ihop i centrala Jönköping sommaren 2007, två månader efter min student.
– När jag skulle fylla 19 började jag blogga och hittade snabbt nya kompisar (från andra städer! wow!) som också hittat till den omåttligt populära bloggplattformen blogg.se. Min allra bästa bloggvän var Maria Ulmefors, som bodde i Lerum och som älskade att fota och illustrera i Adobe Illustrator lika mycket som jag! När vi sågs låg vi precis såhär med våra laptops och skapade 432542 nya blogginlägg per dag. Lite som twitter eller instastorys, men i bloggformat:
”Klockan är kvart i ett. Jag och Maria ligger på varsin madrass på golvet i Marias rum och moffar i oss godis, chips och cola, samtidigt som laptoparna jobbar sig glödheta av allt vårt surfande. ”OOOOH JAG HAR FÅTT EN TILL PRENUMERANT PÅ BLOGGKOLL!!!”, skriker Maria och på grund av hennes höga tonfall tror jag att hon vunnit högsta vinst på lotto.. Nördar är vad vi är. Men gud vad kul vi har!” – 2 mars 2008
– Och det här var tiden när mitt illustrerande började få konkurrens av ett annat kreativt uttryckssätt: Mitt fotograferande <3
”En av landets främsta bloggare”
2007 började jag blogga. Penna och papper fick under en period hård konkurrens av digitala illustrationer genom Adobe Illustrator – en konsekvens av den nya tiden när internet exploderade och sociala medier tog sin början. Min blogg växte lavinartat efter att jag påbörjat en ny serie på min blogg som jag kallade ”Gissa bloggerskan”.
Gissa Bloggerskan
Jag tecknade Kenza, Blondinbella, Stina-Lee, Karin Olofsson, Egoina m.f och fick flodvågor av trafik tillbaka från dem. Ett superknep för att växa i antalet läsare, verkligen, men helt oplanerat från min sida. Jag tecknade varje, varje dag och letade bara efter nya motiv att måla när jag var uttråkad.
Skönhetsnormer i sociala medier
Jag minns inte riktigt att jag gick omkring och tänkte på skönhetsoperationer så mycket, men det var uppenbart någonting som jag tyckte var problematiskt om man ser till teckningarna jag gjorde på temat. Det var tiden innan The Kardashians, timglasfiguren och dagens BBL’s och det som var poppis var silikonbröst i storlek XXXXL tillsammans med tupperat, platinablont, långt hår med uppenbara extentions och alldeles för mörk foundation (eftersom det inte fanns några riktigt bra tan-produkter ännu).
Det var problematiskt då och det är problematiskt nu: Att en viss kroppsform är trend. Karolina Żebrowska beskriver det så bra i sin Youtube-video ”Beauty Standards Are Bullsh*t”.
Bloggerskorna Kissie, Kenza, Foki och Blondinbella som karikatyrer.
Musiken som inspiration
”Vad inspireras du mest av?” är en fråga som varit väldigt vanligt förekommande under mitt liv och svaret på den är MUSIK. Ända sedan jag upptäckte 80-talsrocken hemma i flickrummet och fram tills idag så är det något som händer när jag vrider upp favoritmusiken tills den helt omsluter mig. Favoriterna under den här tiden var hårdrocksbanden Sonata Arctica, Nightwish, Delain, Amorphis m.f. och som inspirerade mig till följande målningar:
Ett självporträtt när jag är helt ”musikifierad” och som beskriver känslan jag har när jag lyssnar på musik: Min svarta favorit till orkesterjacka har blivit helt förgylld och mina ljusbruna ögon glänser ikapp i guld. Håret påverkas inte längre av tyngdlagen, utan flyter runt mitt huvud som om jag varit djupt under vattnet. Och musikens toner virvlar runt mina händer och fram växer något sagolikt och magiskt som aldrig tidigare funnits..
Tre porträtt av tre långhåriga musik-killar: Marko Hietala från Nightwish (högst upp), E-type och Jay Smith som vann idol det året (2010) när jag var 22.Jag och orkesterjackan jag tecknade längre upp.
Sagan om Ringen banade väg för mer filminspiration..
Förutom musik så har jag alltid inspirerats väldigt mycket av film (och musik + film tillsammans = filmmusik, vilket ju kan vara något av det bästa som finns?!). Filmerna och serierna som inspirerade mig allra, allra mest under den här tiden var Game of Thrones, Pirates of the Caribbean (hade absolut inte släppt tanken på Orlando Bloom haha), The Tudors och Anno 1790.
Daenerys Targaryen & Jon Snow från Game of ThronesJack Sparrow från Pirates of the Caribbean.Kung Henry den VIII och Anne Boleyn. (Inspirerad av serien The Tudors, men var sur för att de hade valt så Hollywood-snygga skådespelare till serien – visste ju att Henrik den åttonde inte alls såg ut så… :P)Sjukt snygga Kommissarie Dåådh från SVT’s serie 1790 (varför blir jag alltid betuttad i karaktärer?? Aldrig någonsin i skådespelare haha??)
Jag med mina illustrationer i bakgrunden
När förhållandet knakade i fogarna..
Det har idag gått tio år sedan jag och E gjorde slut. Han är en superkille och det är klart jag blir lite nostalgisk när jag tänker på honom, för vi växte verkligen upp tillsammans. Jag gick från en tonårig småstadstjej med dåligt självförtroende till en vuxen tjej med eget företag och stora drömmar tillsammans med honom. Tyvärr lirade inte drömmarna och livet riktigt mellan oss och det kan man se rätt tydligt i mina illustrationer.
Jag menar, om jag hade haft ett perfekt förhållande så hade jag inte gjort så många teckningar av mitt sagolika alterego tillsammans med drömmiga hittepå-killar i sagornas värld? Kände mig liksom som Belle i Skönheten och Odjuret som drömde om något mer…
Serierna med Hasse då?
I förra inlägget la jag ut en mängd serier som jag gjort av mitt liv tillsammans med mitt gosedjur Hasse. Det fanns inte så mycket energi och tid till just serier när jag flyttade hemifrån, men EN uppdaterad serie blev det allt: I mitt nya sovrum i Jönköping och med mitt nyfärgade röda hår!
Öppna bilden i ny flik för att se tydligare
Efter det här ”slutade” jag illustrera och fotograferandet tog över helt. Det är på ett sätt tråkigt, för illustrationer kan verkligen ge en känsla av samtiden på ett sätt som inte ens ett fotografi kan, trots att det är en direkt bild av verkligheten. Det är bara någonting med detaljerna som smyger sig in som säger så mycket. Som att illustrationer kan fånga ens tankar och känslor på ett helt annat sätt. Eller vad tycker ni?
Vilken otrolig nostalgitripp det här blev för mig. Jag sitter med hörlurarna på och lyssnar på min nostalgi-spelningslista från den här tiden. När jag lyssnar på den så känns det som att jag ser mig själv på film och att musiken är soundtracket. Till en film som är så älskad och som jag vill se om och om igen.
Med det sagt saknar jag inte det som varit och önskar mig inte tillbaka. Jag är bara så väldigt nostalgisk och det är så fint att få vara det och känna tacksamhet och ett ”wow” över det man fått uppleva. <3
Hoppas att du tyckte att det var roligt att hänga med på denna resa tillbaka i tiden <3
När jag gick i nian på Djäkneskolan i Skara så fick vi som uppgift att göra en mapp på en av våra bildlektioner. Det här är min mapp, som visar ganska tydligt att ingenting har förändrats 😉 Jag var precis lika glad i riddare, slott, solnedgångar och sagoäventyr då som jag är nu.
Jag har haft den här mappen med mig genom hela livet och sparat mina illustrationer i, genom alla perioder och alla olika tecknarstilar. Så det finns mycket att titta på, men idag tänkte jag att vi specifikt skulle ta oss en titt på livet som 15- till 17-åriga Elin Kero.
Först av allt, det här var jag:
16 år gammal när självporträttet gjordes och precis lika försiktig och lite ”förlåt att jag finns”, som jag ser ut på bilden.
Här är min familj:
Mamma Marie (38 år), jag (17 år), pappa Urban (41 år) och lillasyster Hanna (9 år), samtliga i väldigt tidstypiska kläder och frisyrer. Samt vår katt Ada, som inte finns hos oss längre </3
Min vardag som 15-åring:
– Jag lyssnade väldigt mycket på musik. Framför allt på Europe, Bon Jovi, Scorpions och andra åttiotalsgodingar, som jag vuxit upp med att mamma lyssnade på. Runaway med Bon Jovi var min absoluta favoritlåt.
– Tydligen var jag väldigt trött på mornarna…
– Jag hade gympa i skolan och hinderbana var mitt värsta. Främst för att jag skämde ut mig själv totalt en gång när vår klass hade gympa tillsammans med en paralellklass och en massa jämnåriga som jag inte kände. Man skulle springa en massa varv runt en hinderbana och jag lyckades med att snubbla två varv i rad när jag skulle ta mig med trampolin över en plint – och faceplant’ade rakt ned i madrassen på andra sidan. På tonårsvis skämdes jag naturligtvis IHJÄL och återhämtade mig aldrig riktigt från den publika förudmjukelsen… 😉
– Jag hade precis börjat träna innebandy! Den här teckningen gjorde jag under mitt första år i laget, innan jag gick över till att vara målvakt.
– Försökte göra mitt bästa i skolan, som alltid.
– Sist en väldigt tidstypisk outfit med en exakt kopia (mja, Elinifierad iof) av en affisch jag hade på baksidan av min sovrumsdörr och som föreställde den snyggaste killen jag visste: Orlando Bloom (alltså Legolas i Sagan om Ringen, för den som inte har koll..)
Jag i mina innebandy-shorts 🙂
”Skolans egna serietecknare”
Blev faktiskt lite ställd när jag hittade det här exemplaret av min högstadieskolas tidning ”Djäknebladet”. Har inget som helst minne av att en (eller flera?) av mina serier var med i tidningen och definitivt inte vem det var som ”plockade upp” att jag tecknade serier och såg till att de hamnade i tidningen. Mitt minne av mig själv är att jag hade väldigt få vänner på min skola och hängde väldigt mycket för mig själv i perioder. Å andra sidan har jag alltid fått uppmärksamhet för att jag målat, ända sedan väldigt tidig ålder.
Jag (till höger) och min vän Tove utanför Djäkneskolan i Skara på skolavslutningen i nian.
Serierna om Hasse Hare:
De flesta av mina serier handlade om mitt gosedjur Hasse, som jag fick när jag föddes och som hänger med mig än idag. Han hittade alltid på en massa hyss och ställde till det för sig (och för mig hehe).
Jag i den där båtringade tröjan som jag tecknade i en av mina serier.
Mitt rum 2003 (15 år):
Det roligaste med att kolla tillbaka på mina serier som handlade om mig själv är att se hur jag gick klädd, vad min vardag bestod av och kanske framför allt att få kika in i ens rum hemma i Skara för 20 år sedan. Såhär såg det ut i mitt rum, med de lila väggarna, hjärt-ljusslingan (från IKEA? Hade också en röd hjärtkudde med två armar haha) och den gigantiska Legolas-affischen på väggen:
Min 15e födelsedag. Där kan ni skymta Legolas-postern och den randiga lila kudden från min illustration 🙂
Mitt rum 2005 (17 år):
Lite coolare, lite vuxnare. Det var inte längre coolt att tråna efter en sagofigur, så jag plockade ner Legolas från väggarna och trånade efter påhittade killar istället. Men rummet förblev lila.
(Öppna bilden i en ny flik för att kunna läsa bättre)
Min besatthet av Sagan om Ringen:
Även om Legolas försvann från väggarna, så försvann han och Sagan om Ringen inte från sinnet. Jag var så besatt att jag såg första Sagan om Ringen-filmen över 100 gånger – och det är inte ens en överdrift. Jag vet det för att jag bokförde det i min dagbok…. haha!
Älskade också serien ”Spegel Spegel” som gick på sommarlovsmorgon! Så den fick också mycket plats i mina teckningar.
Min författardröm:
När jag var 15 år (i högsta grad inspirerad av Sagan om Ringen) vaknade min författardröm till liv. Jag älskade och älskar att skriva, men hittills har mina berättelser aldrig blivit längre än några enstaka A4-sidor pga prestationsångest. Så när det var svårt att uttrycka sig i skrift, ritade jag ut mina berättelser istället:
Det är fint ändå att kolla tillbaka och inse att mycket av det som var är precis som nu. Modet har förändrats och jag har blivit äldre, men grunden är den samma: Jag sitter kanske inte på mitt flickrum längre, med musiken strömmande ur högtalarna medan jag tecknar – men jag sitter i mitt hemmakontor istället, med musiken lika högt i hörlurarna och redigerar mina bilder. Berättelserna som jag vill skriva utvecklar sig bara mer och mer och drömmen om en fantasyroman består.
Jag och min syster Hanna sitter och målar hemma hos mormor i Falköping.
Om det var kul att titta på så kan jag göra en uppföljning om mitt 18-21-åriga jag i illustrationer!
Jag har alltid tyckt att det är svårt att säga hejdå till sådant som varit och jag hat-älskar förändringar. En del av mig vill nämligen att det händer saker hela tiden, att livet ska vara spännande och att vardagen förnyas… samtidigt som en annan del av mig bara vill ha lugn och ro och vara där allt är välkänt och vanligt. En omöjlig kombination.
Varje gång jag sagt hejdå till ett hem så har jag gjort det med en stor klump i magen, gråten i halsen och en känsla av att vilja klamra mig fast och aldrig släppa taget. Det har inte spelat någon roll hur fantastiskt mitt nya boende varit, det har ändå varit en stor sorg att ta avsked. För att flytta (speciellt till en ny stad, som jag gjort ett par gånger nu) är ju verkligen att sätta punkt och att börja om på nytt.
Det är tungt innan flyttlasset går, men sedan är jag alltid snabb med att släppa taget. Men det minns jag liksom inte när jag står där i kaoset av flyttkartonger och undrar om det någonsin kommer kunna bli så bra på en annan plats som det varit just här.
Sista veckan i Gottsätter gick jag runt i trädgården i mormors stövlar och plockade alla de sista blommorna i rabatten. Pionbusken hade gråtit en hel del efter vår bröllopshelg för alla blombladen låg utströdda i gräset nedanför, men jag lyckades ändå få ihop en fin och yvig bukett som jag mixade ut med Kirskål och klätterrosor. Klätterrosorna New Dawn som jag planterade sommaren 2020 efter att vi precis flyttat in i röda huset. De hade verkligen börjat trivas ordentligt i rabatten såhär två år senare och jag hann med att plocka ytterligare en bukett rosor innan flyttlasset gick. Och så plockade jag en liten bukett Schersmin också förstås, som doftade helt gudomligt i hela vardagsrummet efter att jag tagit in dem.
Och så satt jag där i soffan och tittade på vyn som varit min favvo ända sedan första dagen i huset: Eldstaden, öppningen till hallen, den blågröna dörren in till köket och så trappan som kröker sig upp till övervåningen. Jag kommer sakna att sitta och titta här, tänkte jag. Men som tur är så finns det mycket bilder kvar som minnen.
Tyckte så synd om katterna när vi började riva i huset och packa ned livet. De verkade dock inte särskilt brydda om tumultet utan höll sig utomhus dygnet runt, precis som de gjort i nästan två månader vid det här laget. 2-3 gånger om dagen kom de in för att äta, såg sig omkring och luktade på alla nya saker som ställts i deras väg. Sedan åt de lika lugnt som vanligt och gick ut igen.
Jag var lite orolig över dem. Eller nä okej, jag var väldigt orolig. Jag undrade om de skulle känna av förändringarna, bli rädda och sticka. Om vi skulle lyckas fånga in dem i tid till flytten. Hur vi skulle lösa det för dem under det kritiska momentet just när flyttgubbarna stormar in och hämtar alla grejer och sedan slänger in dem i nya bostaden. Hur skulle de hantera det?
Hade först tänkt att vi skulle packa in katterna i bilen precis innan flyttgubbarna kom och ta med dem till nya huset innan flyttkartongerna skulle levereras. Men jag kunde inte sluta tänka på hur jobbigt det skulle bli för dem att komma till en ny plats och stängas in i ett tomt rum medan det skulle bullra av steg från ett helt gäng okända personer utifrån. Jag kanske är en tönt när det kommer till våra katter och jag kanske oroar mig för mycket överlag, men det kändes bara inte bra i magen. Inte när vi hade ett annat alternativ som var mycket bättre för dem.
De var ju som sagt ute 24/7 innan flytten och hängde mest nere i ladugården på dagarna. Ett prima kattliv med andra ord. Så vi bestämde oss tillslut för att låta dem dra sig undan i trädgården medan hela flytten skedde. Vår granne Mimmie passade dem medan vi åkte iväg till Skara, tog emot alla våra saker och packade upp så mycket vi hann med på en kväll. Dagen efter åkte jag tillbaka till Örebro och hämtade dem. Ska inte påstå att det var en enkel bilresa på två timmar instängda i sina burar, men det gick förhållandevis bra och när katterna kom hem till nya huset så släpptes de ut till ett nytt sovrum, men med samma möbler, kläder och textilier som vi haft i vårt förra sovrum. Och vi var ju där. Så jag tror att det för dem luktade lite av hemma ändå och de var inte ett dugg oroliga när de kom ut.
..men nu går jag händelserna i förväg..
Morgonen när flyttlasset gick var allt lugnt. Det var som att det stormat konstant i flera veckor och så blev det plötsligt vindstilla. Inte tre triljoner jobb-grejer att göra. Ingen bröllopstodo som aldrig tog slut. Inget evigt packande i flyttkartonger. Ingenting. Mina skor knastrade mot gruset när jag gick runt huset och såg till att allt var framplockat. Popcorn (vår svarta katt) strök runt och undrade vad som var på gång.
Från den här stunden skulle flyttgubbarna (eller ja, flyttkillarna) ta över. Det var skönt på så många sätt. Skönt att slippa bära och släpa till musklerna inte orkar mer. Skönt att det där hejdå’et inte blev så kraftigt. Att sätta sig i bilen för att åka 16 mil till vårt nya hus var som att åka hemifrån en helt vanlig (om än rörig) dag. Sakerna var ju kvar, katterna kvar och huset stod kvar precis som vanligt.
Vigseln är faktiskt en av de minst planerade delarna av vårt bröllop och den blev ändå så himla bra! Jag visste redan från början att jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, sen var det lite oklarheter kring var vi skulle vara någonstans, hur vädret skulle bli, vad ceremonin skulle innehålla (eftersom man måste planera det själv när det inte är en kyrklig vigsel) och hur allt skulle se ut.
För allas bekvämlighet så hölls vigseln i trädgården, intill ett stort buskage som bildade som ett litet rum mitt i allt det lummiga och gröna. Det var så mysigt!
Jag skulle först köpa en vigselbåge med tillhörande tyg i andra hand av en nära vän till mig. Men så kom vi på att hon och hennes man är ganska mycket kortare än oss och att bågen därför skulle vara för låg. Som tur är så hade floristen som vi anlitade (Lisa Stålfelt, Mynta creative studio) en båge som hon kunde låna ut till oss. Hon dekorerade den så fint med cremefärgat tyg och murgröna – ÄLSKADE DEN!
Stolarna hyrdes in samtidigt som stolarna till middagen från en lokal i närheten och gästerna fick ta med sig stolsdynorna de hade under middagen till vigseln. Jag hade skrivit ”vigsel” på en gammal bräda som jag hittade i ladugården hemma. Vi hängde upp glasburkar (som min mamma samlat – såna med lock, som har skåror upptill som snörena kan fästa i) med blommor i med brun/vit-randigt snöre och jutesnöre. Floristen Lisa ordnade buketter som vi satte i min gammelmorfars gamla mjölkkannor (sådana som han på riktigt sprungit och hämtat mjölk i back in the days). Och på tvättlinan bakom vigselbågen hängde vi upp blommor som på tork med hjälp av klädnypor.
Vigseln var det moment som var mest nervöst för mig (tätt efter i nervositetsnivå kom ögonblicket när vi gick ut och träffade gästerna för första gången). Jag hade i princip blackout från det att vi gick in i mittgången, tills dess att vi gick ut igen. Jag såg inte våra gäster, hörde inte vad vår vigselförrättare Charlotte Nordström sa och hela jag skakade. Vet inte riktigt varför, men det var väl så mycket känslor, samtidigt som det var extra mycket fokus på oss som brudpar (och jag har scenskräck…).
Några glimtar som jag minns:
– Att min slöja (som jag lånat av min vän Carro) fastnade på vägen in till vigseln, att den flög av och att min syrra fick springa fram och sätta tillbaka den. Det var ett skönt magskratt mitt i all nervositet och flodvågen av känslor.
– Att min numera man (!!) var så stabil och trygg som han alltid är genom mina känslokaos. Skönt att någon av oss hade sinnesnärvaro nog att hälsa på vigselförrättare och musiker och titta gästerna i ögonen :))
– Att han hade ett så fint tal/vigsellöfte till mig och att jag började attack-gråta.
– Att pappa grinade (det var fler som gjorde det, men av någon anledning såg jag bara honom <3 )
– Att jag klarade av att säga mitt vigsellöfte utan att gråta och att jag sa det bra ändå!
– När Kitty och Simon (vår live-duo) sjöng och spelade You’re still the one och jag attack-grinade igen. Minns tydligt hur Kitty satt där vid pianot i motljuset och tittade mig rakt i ögonen medan hon sjöng och min blick var helt suddig av tårar. Det var så fint <3
– Att ögonblicket när vi bytte ringar var MAGI!
När slöjan flugit av och syrran satte tillbaka den.När Kitty och Simon sjöng ”You’re still the one”. Foto: (Alla i stycket ovan) Linda Eliasson
På vigseln hade jag också valt att ha både bukett och slöja, vilket jag inte hade tidigare under dagen. Eftersom vi la vigseln så sent och eftersom den ändå är huvudmomentet under ett bröllop, så tänkte jag att det skulle vara kul om jag adderade någonting nytt till min utstyrsel. Och det blev bra!
Vi hade vigseln direkt efter middagen, så när vi hade ätit klart gick vi upp på rummet. Syrran hjälpte mig att fixa till håret (som hade lossnat lite från klämmorna under dagen) och fäste slöjan. Jag hämtade också min brudbukett och satt bara på sängen och andades en stund (nej förresten, jag spelade in andra delen i min reel också haha). Under tiden tog gästerna sina stolsdynor och promenerade bort till vigselplatsen.
Jag minns att jag gick fram till fönstret och smygtittade på dem när de tog plats. Kvällssolen sken så fint och det kändes alldeles overkligt! Nu skulle det hända. Vi skulle gifta oss.
Jag kunde se vigselplatsen genom fönstret från vårt rum.Mamma och pappa <3
Ingångslåten var How Peculiar av Peter Sandberg. Det är en av typ 20 knotterframkallande favoritlåtar som jag hittat i samband med mitt videoskapande till Youtube och som kommit att betyda så mycket för mig. Filmmusik är livet! Och för mig säger den här musikslingan så mycket om mitt och vårt liv tillsammans, så det är förstås så himla fint att den fick vara en del av vårt bröllop.
Låten som spelades i mitten av ceremonin, direkt efter att vi sagt våra löften och bytt ringar, var You’re still the oneoch då Teddy Swims version. Den är så himla fin!
Utgångslåten var Bäst med Oskar Linnros. För att det är en av de låtar som jag och Filip lyssnat absolut mest på tillsammans.
Nä men alltså… vigsel med det stora, gula huset i bakgrunden. Det var så himla fint. Älskar, älskar, älskar Fredrikssons Pensionat Söbacka! Drömmigaste platsen på jorden!
I nästa inlägg tänkte jag skriva lite avslutande om bröllopskvällen!
Direkt efter vår ”First Look”, där vi stått och kramats på baksidan, så gick vi tillsammans genom pensionatet fram till ytterdörren på framsidan. Vi stod där pirriga och nervösa en stund, medan vi tjuvkikade ut genom fönstren. Tänk att gästerna var här! Tänk att de åkt hela vägen till Skara för oss och att de nu stod och väntade på oss vid den gamla vagnen på framsidan. På vagnen hade Margaretha (som äger pensionatet) dukat upp med bubbel, eftersom vi skulle inleda hela bröllopet med en välkomstskål! Vi tog ett djupt andetag och vred om handtaget… och så klev vi ut i solen.
Det är verkligen som alla säger: Man har aldrig varit med om så mycket kärlek på en och samma dag förut. Och det var så fint att se att det inte bara var mina ögon som tårades den här dagen, utan att det blänkte till ordentligt hos många av dem som jag nu gick fram för att krama.
Mina och våra fina vänner <3
Den gamla vagnen där bubblet serverades till välkomstskålen på framsidan.Alla bilder ovan, foto: Linda Eliasson
Bröllopet började alltså inte med vigsel, som det traditionellt brukar göra. Utan vårt bröllop började med en välkomstskål på framsidan av huset och det var fint att få inleda bröllopet med den stunden. Att i lugn och ro få prata och krama om alla ordentligt. Det var ändå länge sedan vi sett många av dem.
VÅRT SCHEMA under bröllopsdagen
07.00 – Frukost
08.00 – 11.00 – Förberedelser (men jag drog över 1,5 timmar haha)
11.00 – 13.00 – Lunch och fotografering
13.00 – Välkomstskål på framsidan
13.30 – 16.00 – Snittar, mingel, lekar & tal på gräsmattan på baksidan
16.00 – 18.30 – Förrätt, middag & tal
19.00 – Vigsel
19.30 – Brudskål & mingel
20.00 – 21.00 – Fotografering för oss på ängen, fikabuffé för gästerna
21.00 – 01.00 – Fest
Fördelarna med ett bröllop med otraditionellt (omkastat) schema:
– Det blev inte lika stressigt att göra sig i ordning. Jag har varit på många bröllop som fotograf och i princip alla har dragit över tiden när det kommer till förberedelserna, vilket gjort att man blivit sen till fotografering och vigsel – och det har blivit superstressigt för brudparet. Vi hade inte riktigt något att komma sent till, eftersom vi började med mingel. Gästerna kunde lätt ha minglat på utan oss liksom 🙂
– Man sparar på spänningen. Vigseln är ju bröllopets huvudhändelse, så genomför man den först så är det ju inte så mycket spänning kvar. Sparar man på det så har man något att se fram emot under mingel och middag.
– Vigseln blev mer avslappnad. Gästerna hade hunnit lära känna varann, så festen fortsatte liksom bara. Ville verkligen ha en vigsel där man kunde prata, skratta och gråta – eller fortsätta dricka bubbel. Och så blev det!
– Det blev inte så nervöst för oss som brudpar. Jag tyckte att entrén i sig var nervös (scenskräck som jag har). Tyckte också att vigseln var otroligt nervös. Så att köra vigsel direkt, samtidigt som man ska träffa gästerna för första gången.. det hade nog blivit för mycket för mig tror jag. Det var skönt att ha träffat och kramat om alla innan det var dags för dem att sitta och stirra på en i 30 minuter i tystnad 😉
– Finare ljus under vigseln
Dryck- och snittbordet. Och våra toast-tjejer: Min syster Hanna och vän Pernilla!Blandade mobilbilder från vänner och familj <3
Hur många gäster hade vi på bröllopet?
Vi hade bjudit in 27 personer till bröllopet och av dem kom 24 personer! Väldigt lagom tyckte vi, då vi hann hänga med alla. Även här hade vi varit rätt otraditionella och inte bjudit +1. De enda personerna som kom i par var de som vi själva umgås i par med (våra syskons respektive och vårt kompisgäng ”Sagogänget”). Vi tänkte istället att alla som kom på bröllopet skulle känna någon annan inbjuden sedan innan. På det sättet fick fler vänner plats på bröllopet.
Hade vi en klädkod för bröllopsgästerna?
Vi hade ”Sommarfin – Gärna naturnära eller dämpade färger”. Det var alltså ok att komma i allt från shorts till kostym, men de flesta hade kavaj eller kostym. Tjejerna hade sommarklänningar.
Vad serverades för mat till bröllopsmiddagen?
Fördelen med att vi bokade Fredrikssons Pensionat Sjöbacka var att mat och servering ingick i bokningen. Vi behövde alltså inte anlita en separat cateringfirma eller hyra in porslin (men jag gick ju loss på loppis ändå hehe…)
Margaretha som driver pensionatet skötte allting runt festen och lagade också all mat. Hon är både gudomlig på matlagning och hade också en väldigt modern syn på menyn tyckte jag. Dels det som borde vara standard nu för tiden: Att råvarorna väljs efter säsong och att allt är närproducerat (hon hade t.ex. hämtat Vätternrödingen själv direkt från fiskaren och odlar mycket i sin egen trädgård). Men det som jag gillade mest var att hon verkligen såg till att menyn skulle vara anpassad för alla gäster – så att ingen skulle serveras en specialtallrik, utan att alla skulle vara inkluderade. Vi samlade alltså in gästernas matpreferenser och så såg hon till att hela menyn var fri från rött kött och fågel, gluten, laktos och andra allergier.
Vår bröllopsmeny
Snittar: 1. Heta räkrullar med chili, i tunnbröd, 2. Friterade rispapper med avocado och rom. 3. Kronärtskocksröra på krustad mixade med basilika, parmesan, citron , olivolja. (Margarethas förslag)
Förrätt:Toast Skagen (min favorit)
Varmrätt:Vätternröding, färskpotatis, kall örtsås, rostad spetskål med citron och parmesan, blommor och blad. (Min mans favorit)
Efterrätt: Fikabuffé, som serverades senare
Fri bar? Eller?
En annan fantastisk idé som kom från Margaretha på pensionatet var att vi varken skulle ha självservering eller bar. Istället hade jag skrivit ut dryckeslistor där gästerna kunde se vad de kunde beställa: Vitt vin, öl, cider (med och utan alkohol på samtliga), samt Cola Zero och min favorit San Pellegrino Blodapelsin :)) Sedan sms’ade man bara önskad dryck + sitt namn till Margarethas nummer och så serverade hon det en stund senare på ett bord på glasverandan. Smidigt och bra!
Fikabuffén istället för klassisk efterrätt
Kladdkaka med jordgubbar och grädde. Biskvier, rulltårta, kokostoppar, chokladbollar, småkakor, dammsugare och saltade chips.
För mig kom idén om fikabuffén från att jag ville minska den sittande tiden till bords så mycket som möjligt. Om jag inte hade kompromissat alls så hade jag velat ha picknickmiddag i gräset och fri sittning. Men man är ju två om ett bröllop (hehe), så vi körde två rätter sittande middag – men man fick resa på sig och göra annat mellan måltiderna om man ville, vilket jag tyckte var skönt. Vi sitter nämligen aldrig stilla till bords i min familj 😉 Därefter fikabuffé, där man fick sätta sig och äta var man ville.
Margaretha på pensionatet häller upp dessertvin och kaffe.
Jag önskade mig ett bröllop som skulle kännas som den bästa sommardagen. Med bara fötter, avslappnat häng på gräsmattan, frihet att göra vad man ville när man ville, bad i sjön och god mat och dryck. Och det var verkligen precis så det blev!
Hade helt ärligt inte velat ändra någonting med det här upplägget. Möjligtvis att man hade kunnat börja middagen något tidigare än 16.00. Jag och några till dippade nämligen runt klockan 15.00. Hade då innan tänkt att ”men vi äter ju snittar när gästerna kommer – det blir för tätt inpå med tidig middag då”, men alltså.. man är så JÄVLA HUNGRIG när man är på bröllop?! Haha. Tänkte även att det var onödigt med wickning eftersom vi precis ätit fikabuffé – men samma sak där. MAN ÄR HUNGRIG.
Så om det är något jag verkligen ska tjata vidare om så är det att inte vara oroliga för att det kommer vara för mycket mat. Det går typ inte.
Något du undrar över? Skriv en kommentar!
I nästa inlägg berättar jag mer om vigseln! Fortsättning följer…
Det finns många oskrivna regler om hur ett bröllop ska gå till. En av dem är att bruden och brudgummen inte ska sova tillsammans natten till bröllopet – någonting som såklart skapar extra längtan men som för oss också skulle ha skapat extra (negativ) nervositet. Man sover otroligt lite och dåligt innan ett bröllop. Dels för att det är mycket att göra och så mycket att tänka på, men också för att det är så mycket nerver. Så vi kände att det bästa vi kunde göra var att sova tillsammans natten innan också, precis som vanligt. För det är det som ger oss mest trygghet.
Det var alltså inte länge sedan jag såg min blivande sist, när jag satt där framför det öppna fönstret i vårt sovrum på pensionatet. Jag hade sminkat mig klart och håret hade äntligen gått från oönskade 1700-tals korkskruvar till lösa, lekfulla lockar som svallade ner för min rygg. Jag pillade nervöst på mitt ena örhänge. Den fluffiga mattan kändes mjuk och lugnande under mina bara fötter. Jag betraktade mitt eget nervösa ansikte i spegeln. Försökte förstå att jag ska gifta mig idag.Jag ska gifta mig med dig, den mest fantastiska kille jag någonsin mött.
Då hörde jag hans röst utanför och såg hans ryggtavla medan han gick ned för slänten mot baksidan av den lummiga trädgården. Han skulle fotograferas och filmas i väntan på mig.
Här satt jag och såg honom gå ner för slänten <3
Tänk att jag blev förälskad i dig och att du blev förälskad i just mig – av alla i hela världen?
Och nu stod han där så fin i sin mörkblå kostym och väntade på att jag skulle komma ut så att vårt bröllop kunde börja. Jag kände mig förväntansfull och väldigt ivrig när jag gick ned för trappan från vårt rum på övervåningen. Klänningens släp fyllde hela trappan och jag kände mig verkligen som en riktig prinsessa.
Jag hade bett om att ingen skulle befinna sig i eller på baksidan av pensionatet när jag gick ned för att träffa honom. Jag ville inte prata med någon, utan vara hundra procent fokuserad på honom och bara honom. Men min pappa och hans pappa (som båda är rörelsehindrade) satt nere i salongen och väntade på att gästerna skulle komma runt till baksidan efter välkomstskålen. Och pappa sa till vår fotograf att han gärna ville sitta kvar och se mig när jag kom ner för trappan, så vem kan säga nej till det? <3
Jag började storgråta så fort jag såg pappa. Älskade pappa. Det var en så otroligt fin stund och jag är så glad att han satt där, så att jag fick krama honom en stund. Så mycket kärlek.
Sedan gick även jag nedför slänten till den lummiga baksidan av trädgården. Pirret ökade och jag kände mig ännu mer exalterad. Vinden strök genom håret, fåglarna kvittrade och min blivande man stod tålmodigt där bakom vajande blommor och grönska.
”Peta honom på axeln”, sa Linda, vår fotograf. Jag kunde dock inte motstå att gå fram till honom där han stod med ryggen mot mig och lägga armarna om honom och ansiktet mot hans ryggtavla – precis så som jag alltid gör när han står vid diskbänken och diskar, eller när han står vid spisen fullt fokuserad på att laga mat. Då kniper jag tag om honom ordentligt och kramar honom som allra hårdast. För att närhet i vardagen är det absolut bästa som finns.
Älskar dessa bilder som Linda tog vid vår First Look. Kan verkligen rekommendera att ha en på alla sätt. Det är så himla pirrigt och peppigt och det blir så himla fina bilder. Alltid. Har fotat en del bröllop själv och det är alltid mina favoritbilder att ta, just för att det är så mycket spänning och förväntan inblandat.
I nästa inlägg berättar jag mer om vårt omvända upplägg på bröllopet!
Jag började sy min brudklänning EN VECKA INNAN bröllopet…
Det var inte en självklarhet att jag skulle sy min brudklänning, samtidigt som det var det självklaraste i hela världen. Såhär i efterhand är jag så otroligt glad och stolt att jag fick stå där i något som jag skapat med mina egna händer och som verkligen blev precis allt jag drömt om. Det här är Elin i en brudklänning – och jag önskar ingenting annorlunda.
Har du följt mig i ett par år (speciellt under åren på Medeltidsveckan), så blir du nog inte förvånad när jag skriver att jag började sy min brudklänning på lördagen, precis en vecka innan bröllopet. Sju dagar innan den skulle vara klar. En del av mig tänker ”varför gör jag sådär mot mig själv?!”, samtidigt som jag också tänker att jag är glad att klänningen blev klar just precis innan. För det hade känts hemskt att direkt stoppa undan någonting jag är glad och stolt över i en garderob och inte få bära den direkt 😉
IDÈ OCH SKISS – Så ville jag att min brudklänning skulle se ut
Jag var väldigt säker på vad jag ville ha för brudklänning. Tyget skulle antingen vara ett blommönstrat tyg från Merely Susan (eftersom jag älskar hennes blomsterillustrationer) eller ett broderat, vitt tyg, vilket det slutligen också blev. Jag visste också att materialet skulle vara linne eller bomull (det blev bomull), eftersom det är klänningarna jag sytt i dessa material som jag tycker absolut mest om att ha på mig.
Jag har sytt väldigt intensivt sedan januari 2021 och majoriteten av mina projekt har varit klänningar. Så det var ganska lätt att komma fram till en modell jag ville ha. Puffiga ärmar och cirkelkjol med släp var ett måste. Men jag velade rätt mycket med U-ringningen.
Från början (som du ser på skissen här ovanför), så var jag inne på en hjärtformad variant. Sen ville jag ha off shoulder, likt min lila Sommardrottningen-klänning. Men eftersom jag har rätt tung byst så ville jag inte ha axelbandslös BH på mig och då fick off shoulder tyvärr gå bort. Tillslut blev det i alla fall en V-ringad klänning, efter jag hade provat en av min mammas V-ringde klänningar och konstaterat att det ju var j***gt snyggt!
Här var det pirrigt kan jag lova!
Herregud vad det var pirrigt när klänningen växte fram. Jag kunde knappt fatta att det var sant när jag såg hur min vision sakta men säkert blev till verklighet. Tyget, som jag tyckt varit så otroligt vackert redan när jag köpt det, blev tusen gånger mer otroligt när det formades till en klänning.
Det var samtidigt också en lättnad, eftersom jag alltid är lite orolig när jag syr någonting i ett extra fint/dyrt/speciellt tyg. Ifall något skulle bli fel så finns det ju inte mer tyg. Lite så. Men jag borde verkligen inte oroa mig. Har nämligen aldrig hamnat i en situation där ett plagg inte kunnat genomföras för att det saknas tyg. De gånger det varit snävt och det uppstått problem, så har jag alltid löst det på något sätt.
Precis så var det faktiskt med brudklänningen. Tyget krympte nämligen mer än förväntat i tvätten och bredden räckte därför inte till att göra en full-lång cirkelkjol med släp. När jag skulle dela upp cirkeln i smalare och fler paneler för att komma runt problemet, så räckte inte tyget på längden istället…. Fick panik haha. Funderade ett tag på om jag skulle slopa hela idén om cirkelkjol (eftersom det verkligen slukar tyg), men kom fram till att just kjolen är för viktig för mig. Så jag löste det hela genom att skarva kjolen på sina ställen istället (visar mer av det i min vlogg som kommer upp om någon vecka!)
Allt löser sig 🙂
När jag såg klänningen på mig helt ihopsydd för första gången. Det var stort!
Det tog mig omkring 4 dagar (sammanslagen tid) att sy den här klänningen. De två första dagarna sydde jag från morgon till kväll – sedan började jag tappa tålamodet (hehe) och fick köra en halv dag i taget för att orka. Stressen och tröttheten gjorde sig påmind, eftersom det som sagt bara var några ynka dagar kvar till bröllopet och det fanns typ miljoner fler saker att göra än bara själva klänningen.
Men tillslut! TILLSLUT! Blev den klar. Jag stod på en pall i mamma och pappas sovrum sent på onsdagskvällen den 15 juni medan mamma hjälpte mig att fålla upp kjolen. Jag gjorde sedan ett ruskigt fult jobb med att vika in och sy kanten nedtill på klänningen, men det är ju typ trettio mil tyg där nere och jag hade verkligen ingen tid! 😅 😂 Så, sånt händer. Man får välja vad man vill lägga sin tid på och där och då behövde jag bara sova.
Min brudklänning blev på många sätt det bästa jag gjort. Jag är så fruktansvärt nöjd med den. Jag har aldrig lagt så mycket tid på att prova fram en bra passform, eller på att fålla kanter och sy fina sömmar (oh well, allt utan kanten längst ned på kjolen då hehe). Och det känns verkligen när jag har på mig den. Min favoritklänning någonsin!
När vi flyttar så ska den få en alldeles egen plats på väggen där jag kan se den varje dag. Och den ska få leva vidare genom mina sagofotograferingar, det är jag helt säker på!
Nästa gång vi ses, så ska jag berätta mer om First Look – alltså när jag och min blivande man såg varandra för första gången <3
Det här är andra delen av bröllopsserien, missa inte den första om min bröllopsmorgon.
Bilderna i detta inlägg är fotograferade av fantastiska Linda Eliasson
Efter att jag hade suttit själv framför fönstret en stund uppe i Solrummet (vårt rum) och sminkat mig samt skrivit mina vigsellöften till min blivande man, så kom min syster och joinade mig. Det var inte riktigt meningen från början, men hon blev den som fixade mitt hår och det kändes såklart så himla fint och speciellt. Så jag är glad att jag hade lite problem 😉
HÅR Jag hade inte bestämt exakt hur jag ville ha håret innan. Visste bara att jag ville ha lockar, så hade sovit med morgonrocksband i håret (heatless curles). Jag har gjort heatless curles måååånga gånger tidigare och vet precis hur mitt hår reagerar på det. Jag satte dock i hårförlängning hos bara en vecka tidigare och hann inte riktigt prova ut hur det förlängda håret skulle reagera på att sitta upplindade, fuktiga hela natten. Resultatet blev 1700-tals korkskruvar som vägrade låta sig borstas ut. Så då klev min syster in och fixade. Hon sprayade med vatten, borstade och borstade och tillslut hade jag fått avslappnade och lekfulla lockar som passade vårt tema för bröllopet perfekt – och som dessutom höll i flera dagar.
Tack sis <3
Hon satte sedan upp håret med två pärldekorerade hårnålar som jag hittat på Röda Korset i Örebro veckan innan.
BUKETTEN Brudbuketten gjorde min mamma och den blev så underbart vild och härlig – precis som jag önskade! Jag hade köpt tyg som hon klippte till och lindade runt buketten (tillsammans med organzaband som hon haft sparat sedan innan), så att det hängde ned ända till golvet. LJUVLIGT!
Mamma kom upp till oss på rummet precis innan lunch och syrran hjälpte även henne att fixa sitt hår. Jag har faktiskt sytt klänningen som mamma hade på sig på mitt bröllop. Jag sydde hennes klänning för att prova ut mönstret jag gjort till min egen brudklänning – för att se om något felade och om jag behövde korrigera det. Sen gav jag henne en annan typ av kjol, fickor (som jag inte hade på min klänning) och en mer klockad ärm. Så glad att hon gillar klänningen!
Finaste glasen jag någonsin skådat – lånade av fotografen Linda-Pauline! Hon har Påhljonsgården i Hälsingland (fylld till bredden med helt otroliga loppisfynd), som hon hyr ut för övernattningar, bröllop och fest! Recommend recommend!
SMINK Jag hade gjort lashlift och browlift fem dagar innan hos Emma Ingesson i Örebro. Har gjort det många gånger tidigare, men slutade göra det året innan för att spara pengar och för att jag ville känna mig riktigt ”WOW” inför bröllopet (vilket jag verkligen gjorde!). Som make la jag bara min vanliga vardagsmakeup, eftersom det är den jag trivs allra bäst i.
För den nyfikne använde jag: Alla länkar är adlinks!
IT Cosmetics CC-cream som bas. Den har varit min favorit i två år nu och ligger så fint på huden samtidigt som den är täckande. Har Light när jag har lite lätt Brun utan sol och Fair när jag inte har BUS. Använder den tillsammans med deras egen pensel (som är dyr, men skitbra) och deras concealer.
Rouge och Bronzer från Lumene. Älskar Lumene som varumärke. Min hudvård består till största del av dem. Körde deras Gel Mask regelbundet inför bröllopet för att tillföra fukt.
Isadoras vattenfasta eyeliner är också en favorit sen många år tillbaka. Den torkar fort och den håller hela dagen (trots gråt!) utan att kleta. Har den i färgen Dark Brown för ett lite mjukare intryck.
Till fransarna använde jag en vattenfast mascara från Maybelline, som jag läskigt nog aldrig testat innan. Jag skulle köpa min favorit precis innan bröllopet, men upptäckte att den tyvärr utgått.. Så då lusläste jag recensioner online och precis som flera kunder skrivit så höll denna från Maybelline hela dagen trots väldigt mycket gråt. Den var dock svår att få bort (som också många skrev), men jag kände att det var värt det för att få hållbarheten 😉
ACCESSOARER Skorna (som jag bara hade på mig typ 10min sammanslaget under dagen – gick i princip bara barfota) är min systers som hon inte använder och därför gett bort till mig vid ett tillgälle.
I öronen hade jag ett par örhängen tillverkade av det skandinaviska märket Skat Jewelry. Runt halsen hade jag ett halsband som jag fått av min syster i present och på armen hade jag ett väldigt enkelt armband som jag haft i min ägo i säkert tio år och som alltid varit min absoluta favorit.
Parfymen jag haft under hela vår förlovning och som jag också bar på bröllopsdagen var Rebecca Stellas ”I do”. Super-bröllopig, fin flaska och doftar helt gudomligt gott. Hoppas att jag alltid kommer att tänka på den här tiden i livet när jag känner den doften.
Fortsättning följer…nästa gång skriver jag om brudklänningen!
På natten mot den 18 juni låg regnmolnen tunga över sjöarna och kullarna i Vallebygden utanför Skara. Klockan var efter tolv när jag och min blivande man äntligen kröp i säng efter en hel dag av förberedelser. Tröttheten var stor, men pirret ännu större och jag satt länge omsluten av mörkret i den mjuka sängen och blickade ut genom fönstret. Vyn där utanför är verkligen helt otrolig.
Platsen som vi bokat för bröllopet heter Fredrikssons Pensionat Sjöbacka: Ett gult trähus lika otroligt som utsikten bortom det. När man svänger av den slingrande landsvägen så följer en lång grusväg upp mot huset. Trädgården är lummig och blommig och angränsar till en vidsträckt äng, som vid tiden för bröllopet var helt täckt av fluffiga hundkex. När jag kom hit för första gången för ett år sedan så blev jag helt hänförd och på samma gång vildsint förälskad. Det är något speciellt med den här platsen och jag är så otroligt tacksam och lycklig att jag fick ha mitt bröllop här. Platsen gjorde verkligen ALLT.
Min klocka ringde 06.00 på bröllopsmorgonen. Efter en natt av regn som smattrade mot taket, så började ljuset äntligen återvända och jag kunde skymta blå himmel bakom de flyende molnen. Trött men ivrig tassade jag nedför trappan och ut i trädgården. Min första och enda uppgift för dagen var att ställa ut blommorna som stått och vilat under tak hela natten. Katten Alice höll mig sällskap medan jag rättade till bordsdukar på verandan, kollade till vaserna på stolarna vid vigselplatsen och slutligen ställde upp hinken med blommor på den gamla vagnen på framsidan där Välkomstdrinken senare skulle hållas.
Det är någonting som är så himla speciellt med att vara vaken före alla andra. Och kanske extra speciellt att vara den första och enda vaken på sin bröllopsdag. Stillheten och lugnet, ensamheten.. innan livet börjar rusa och munnen går i ett.
Vigselplatsen i bakgrunden, vagnen med välkomstdrinken i förgrunden. Foto: Linda EliassonJag ställer i ordning blommorna (egen bild).
07.00 var det dags för frukost, sedan skulle min blivande man, hans syster, min syster och min systers kille ta över och fortsätta ställa i ordning allting, medan jag gick upp för att göra mig i ordning. Vid den här tiden hade solen börjat kika fram mellan molnen och den strömmade stundtals in över det vita bordet framför fönstret där jag började plocka fram mitt smink. Jag satt först helt i tystnad framför fönstret. Doften av den lummiga trädgården utanför fyllde rummet, fåglarna sjöng vackrare än någon musik jag någonsin lyssnat på och sjön och berget där borta i fjärran gav mig gåshud.
Tänk att jag ska gifta mig idag.
Halsbandet är en gåva från min syster och mina örhängen köpte jag från Skat Jewelry efter att ha sett att min svägerska hade ett så fint smycke från dem. Den gamla, snirkliga ringasken är ett loppisfynd som jag klädde med tyg från min brudklänning <3
Jag skrev mitt vigsellöfte till min blivande man den morgonen. Livet hade gått i ett i 3 veckor och jag hade helt enkelt inte haft varken ro eller tid att sitta ned och skriva. Men det blev på något sätt extra fint att skriva det just under bröllopdagens första timmar. Ännu kvar i lugnet betraktade jag min egen spegelbild medan jag stök på bassminket med en borste och på 0,2 sekunder skrynklades mitt ansikte ihop och en tår vacklade i ögonvrån. Tänk att jag skulle få gifta mig med mannen i mitt liv! Den vackraste själen jag känner och någonsin känt.
Om jag redan gråter – hur ska det då gå när jag ska säga detta högt?, tänkte jag och sms’ade syrran:
Det är den 4 maj 2022 när jag skriver det här inlägget, vilket är lite kusligt. För jag insåg precis när jag gick tillbaka i arkivet att det enda inlägg jag skrivit om min längtan att flytta tillbaka hem, är daterat just den 4 maj 2021. Får knottror på armarna när jag tänker på det. Att för exakt ett år sedan var det här en dröm och en längtan som jag klottrade ner på min blogg – och idag är det klart att det ska bli verklighet.
Universum..
Min blivande man har fått jobb i Skövde och någon av de två sista veckorna i juni får vi tillträde till vårt nya boende! Vi och våra två kissar ska flytta hem till Skara! Till landet, 15 minuter med bil hem till mina föräldrar. Det känns helt overkligt! Tänk att jag kommer kunna åka hem till dem spontant en sketen tisdagkväll? Jag kommer kunna ringa mamma och fråga om hon vill hänga med mig ut och fota/bada/åka pulka. Liksom ”vi åker NU!”?! LYX!
Kan inte fatta att han gör det här för mig. Han som såg framför sig en lägenhet innanför tullarna i Stockholm innan han träffade mig. Sen drog jag med honom bort, bort, längre bort och ut på landet. Så glad att han trivs, det är liksom ingen självklarhet. Även om jag gifter mig med en kille som är ovanligt öppen för att testa nya saker (i motsats till mig själv… eheee….)
Jag måste bara visa ett utdrag ur det där inlägget som jag skrev här på bloggen för ett år sedan:
Det finns ett speciellt ställe utanför Skara, där jag vill bo. Jag har åkt runt där så många gånger med mamma, men den här gången var det som att jag såg bygden för första gången. Bakom varje krök gömmer sig otroliga, gamla hus med alléer som välkomnar en till gårdarna. Jag hade kunnat bo i vilket som helst av dem. Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon. Och jag tänkte flera gånger efter varann för mig själv där i bilen att.. Här. Här ska jag bo en dag.Jag har bestämt det nu.
”Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon”. Det är nästan läskigt när jag tänker på det, för en slump var det verkligen. Att mammas chef ringde och ba ”du förresten, hur går det med Elin och Filip att hitta boende? Jag känner en kille som hyr ut…” Att just vi kom på tal framför alla andra – och ännu mer att huset vi nu ska hyra ligger just i den bygd jag så gärna vill bo i.
Jag kan inte fatta hur jag (vi) haft sån tur med boende?! Det är andra gången i rad nu som jag drömmer om något specifikt och vi fått möjlighet att hyra just det. Liksom HYRA?! Först vårt nuvarande boende utanför Örebro – en idyllisk röd stuga med vita knutar från sekelskiftet. Och nu ska vi hyra ett hus på en gammal gård som jag tror är från 1700-talet(?!) i precis det området utanför skara som jag skrev om förra året och citerade här ovan.
Hade ni pratat om bröllop/förlovning innan du friade?
Jag tror att vi började prata om våra tankar och känslor kring bröllop när vi varit tillsammans i ungefär ett år (2016). Jag har velat gifta mig i hela mitt liv, så det kändes viktigt att berätta det, så att det inte skulle bli en obehaglig överraskning ett par år in, ifall han inte skulle vilja gifta sig. Sen har vi pratat om det lite då och då under åren och sommaren 2020 var vi överens om att det skulle vara kul ”snart”. Vi bestämde inget och han hade ingen aning om att jag tänkte fria, så det blev absolut en överraskning.
Men jag känner verkligen att det är skönt och bra att diskutera en sån här sak innan. Att prata om sina förväntningar och vad ett bröllop innebär mer än att det är romantiskt. Om man inte är säker på att den andra vill, så kan det bli rätt jobbigt tänker jag? Att få en fråga som är så stor och som påverkar ens liv så oerhört mycket och som man måste svara på inom loppet av någon sekund och utan att hinna tänka igenom det innan?
Hur valde ni location?
Jag kände mig rätt överväldigad i början när vi skulle välja en plats. Vi började planera ungefär 1 till 1,5 år innan, så tankarna gick mycket: Ska vi gifta oss i Örebro där vi bor nu, men där vi kanske inte bor när bröllopet äger rum? Ska vi gifta oss på en plats som Gotland som är en semesterdestination för oss och där det kanske är svårare att planera för att man inte bara kan ”svänga förbi”? Ska vi gifta oss i Stockholm där de flesta vi känner bor, men där allt är dyrare och bokas upp längre i förväg? Eller ska vi gifta oss i mina hemtrakter runt Skara, som också är en bit ifrån, men där vi ändå spenderar en del tid?
Till slut blev det Skara! Lokalen vi ska vara i under hela dagen hittade vi genom mamma. Hon har varit brevbärare och brevbärare vet ALLT om alla gömda pärlor haha. Vi stannade till en dag när vi var ute på location-jakt inför en fotografering och jag kände bara att ”JA! Det här ÄR platsen!”.
Här ska vi vara:
Hur mycket släkt ska ni bjuda?
Varken jag eller min blivande man har en stor släkt och de vi har umgås vi tyvärr inte så mycket med. För mig är det mest för att vi under så många år bott väldigt långt ifrån varandra geografiskt (Norrbotten vs Västergötland). Våra mor- och farföräldrar (förutom min morfar) finns inte längre i livet heller tyvärr, så vi hänger bara med vår direkta familj till vardags och under högtider. Så det kommer enbart vara föräldrar, syskon, syskons respektive och närmaste vännerna som kommer på bröllopet. Vilket också är anledningen till att vi totalt (oss inräknade) blir 27 personer på bröllopet! Jätteskönt tycker vi! 🙂
Vem har fått äran att fotografera?
Det blir Linda Eliasson som kommer fotografera bröllopet och Albin Hasselström som filmar! Ser så mycket fram emot att få se vår dag genom deras ögon <3
Hur ska ni göra med efternamn?
Vi har inte riktigt bestämt oss än. Antingen tar min man mitt namn eller så behåller vi våra egna som det är nu. Tycker dock att det är så himla fint när man har samma efternamn, som att man är en familj på riktigt. Men det är ju en himla stor grej att byta namn? Lite som att byta lite av sin identitet?
Hur har ni tänkt med musik under mingel, middag, vigsel och fest?
Vi har tänkt att boka ett liveband som kan spela under i alla fall vigsel, mingel och inledande fest. Sen kompletterar vi gärna med någon Spotify-lista. Jag vill gärna köra min favoritlista som är 30- och 40-tals jazz, för att den bidrar till så mysig och härlig stämning, samtidigt som det inte tar över för mycket.
Panik att allt måste gå enligt planen eller avslappnad och lycklig oavsett vad?
95% aslappnad! Jag vet vad jag vill och hur jag vill ha saker, men samtidigt vet jag också att allt inte kan bli perfekt och att saker kan hända som man inte räknat med. Så jag kommer planera bäst jag kan, men skiter det sig med planen, så löser det sig på annat sätt ändå. Jag har mycket erfarenhet av att saker inte blivit alls som jag tänkt, men istället blivit mycket bättre för att man fått improvisera och tänka lite utanför boxen… 😉
Kommer allt att vara second hand i dekoration, porslin osv?
Ja! I stort sett allt kommer att vara återbruk (eller lånat från festlokalen som vi kommer vara på) och även en del DIY. Om det är något som inte finns att hitta second hand, eller som blir för dyrt att köpa in för ett tillfälle, så kommer vi att hyra det. Kanske blir det något enstaka nyköp som t.ex. ”film” till polaroidkameror (kamerorna är begagnade), gästbok att skriva i etc. Men that’s it.
Några ljusstakar och glaskupor som jag loppat till bröllopetBestick och saxarna med ”nypor” som man kan ha till fikabuffén och ta bakelser och kakor med.
Vad ser ni fram emot att göra ”första gången” som gifta? Planerade stunder för efteråt?
Tror inte att vårt liv kommer att vara så himla annorlunda efter mot vad det är nu, så har därför inte riktigt något speciellt i tanken, mer än att kanske bli husägare någon gång? 😀 Skulle vara så mysigt! Älskar ju att bo i hus (hyr vårt nuvarande).
Kommer ni åka på bröllopsresa?
Vi kommer nog åka någonstans (förmodligen roadtrip i Sverige eller Norge), men vi kommer avvakta lite då vi tycker att bröllopet är en nog stor happening som det är. Kommer bli mycket fix och planering inför en resa också, så känner att det kan vi ta när bröllopet är över – tillräckligt att planera som det är liksom.
För att förlänga bröllopet så tänker vi att vi istället kan ta in på ett spa eller liknande. Bo på hotell, bada och njuta av god mat och varandras sällskap i två nätter eller så. Eller hyra ett Airbnb med badtunna och närhet till vatten? Typ något sånt. Har ni tips på något mysigt ställe där man kan få vara för sig själv och bara mysa?
Min sambo ville gärna enligt tradition ha en präst och gifta sig i kyrkan. Jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, men kunde tänka mig att kompromissa så att vi gifter oss utomhus med en präst. Nu blev det dock så att vi väntade för länge med att boka vigselförrättare så ett tag såg det ut som att vi inte skulle få tag på någon alls som är ledig. Vi ba ”jaja, vi får väl ha bröllopet som tänkt på lördagen och sen springa och viga oss borgerligt på söndagsmorgonen…”. Men sen fick vi till slut tag på en ledig borgerlig vigselförrättare. Så nu blir det borgerlig vigsel utomhus i alla fall.
2 – Egna tal eller standard?
Vi har bestämt att vi ska köra på ”standard-tal” under vigseln och i stället skriva brev till varandra på morgonen. Vi känner båda att det känns lite för intimt att prata till varandra framför alla, att det (pga nervositet under vigseln) blir mer genuint om det bara sker mellan oss två och jag kan också tycka att det blir lite press? Att man ska skriva ett lika bra tal som den andra?
3 – Hur kommer vigseln se ut?
Vi har inte börjat planera vigseln än, men om jag får önska fritt så får det gärna bli under ett träd med tyg hängandes ned från grenarna eller framför en båge av något slag. En blomsterbåge är superfint, men kan också tänka mig att återanvända en båge med tyg som en vän till mig hade under sin vigsel. Man gillar ju återbruk liksom!
Det här kommer ju bero jättemycket på val av plats och då vi båda har rörelsehindrade pappor så är framkomlighet viktigare än att det blir estetiskt perfekt. Så vi får se var vi blir av. En ceremoni blir det ju oavsett och jag kommer nog kolla på min blivande man ändå 😉
Foto: Paige Jones, paigejones.usFoto: Ira + Lucy, iraandlucy.com
4 – First Look eller ej?
Jag tycker att det är gulligt med First Look och eftersom jag har erfarenhet av att fotografera det så vet jag också att det alltid bli så himla fina bilder! Så det vill jag gärna ha. Dock tycker jag samtidigt att det är lite tramsigt haha. Jag gillar inte att ”brudgummen ska reagera” på brudens utseende men inte tvärt om? Och att det ska vara en massa woooow och tårar. Så det skippar jag gärna. Vill mer att det ska vara en mysstund med fokus på att båda träffar och ser varandra för första gången innan vigseln. Inget wow-vad-du-är-snygg utan mer wow-vad-skönt-att-du-är-här-med-mig-nu <3
5 – Kommer ni ha brudfölje? Blomstermormor/blomsterbarn?
Hade GÄRNA haft en blomstermormor om någon av våra gamla varit i livet, men det är de tyvärr inte </3 Vi kommer inte att ha något brudfölje heller då vi har så få gäster. Jag fick också lite panik över detta då det känns som att man rangordnar sina vänner? Eller är det bara jag som känner så?
6 – Hur går ni in (till vigseln)?
Vi kommer att gå in tillsammans! Känns tryggast så för oss båda. Hade vi inte gått in tillsammans så hade jag helst gått in ensam 🙂
7 – Kommer du/ni ha en ring till?
Jag skulle gärna ha en ring till! Först var jag helt säker på att jag ville ha ringen längst ner till vänster i min board – den som ser ut som en krona med små stenar. Men nu tror jag att jag kanske har ändrat mig? Är inne på att ha något i stil med de fyra till höger i boarden – något mer ”medeltida”/sagolikt. Känns väl himla mycket mer jag, ellerhur?!
8 – Buffé eller bordsservering? Vad blir det för mat?
Det blir delvis buffé och delvis servering. Vi har inte bestämt menyn än, men det blir lokalproducerade och väl utvalda råvaror.
9 – Smaker på tårtan? Eller ingen tårta utan tacos?
Funderar på fika-buffé! Varken jag eller min blivande är speciellt mycket för tårta, även om det är väldigt festligt och fint. Och jag gillar alla otraditionella inslag extra mycket, så tycker såklart det är kul och lite lyxigt om man får gå och plocka lite av varje från gottisbordet. Tänker också att man kanske kan köra brudskålen med mammas hemmagjorda rabarberlemonad?! Eller rabarberlemonad blandat med bubbel?! Kan bli en hit!
Provband en bukett. Den här i 10x större storlek skulle jag gärna ha som brudbukett :))
10 – Kommer ni ha vickning?
Ja! Det är förmodligen något som vi bokar när vi sätter middagsmenyn. Men jag hade annars GÄRNA haft pizza från favorit-pizzerian hemma i Skara som vickning. Så kan våra gäster få smaka på Sveriges godaste kebab 😉
Har du någon mer fråga? Ställ den i kommentarerna så gör jag en part II!
Idag är det exakt ett år sedan som jag satte saxen i ett ljusblått tyg som skulle komma att bli Drottningen av Vinterns kostym och också klänningen till den första bilden i mitt fotoprojekt Årstidsdrottningarna. Det känns lite nostalgiskt att tänka på vad jag har gått igenom under det här året och att jag faktiskt lyckades fullfölja det här projektet, trots att det var ordentligt svajigt på vägen.
I det här inlägget tänkte jag svara på några frågor som jag fått om projektet på Instagram.
När började idén om projektet växa fram och varför?
Det var inte alls meningen att det skulle bli ett fotoprojekt. Allt började med att jag ville testa göra en lövkrona, som jag sedan ville fotografera mig själv i. Året var 2015. Jag blev inte riktigt nöjd med bilderna och de publicerades aldrig, men 5 år senare (2020) gjorde jag ett nytt försök. Bilderna blev som jag tänkt mig och jag kallade mig för ”Höstdrottningen”. Det ledde till att jag fick en kommentar under bilden där det stod ”Kan vi få en snödrottning också?” – och resten är historia 😉
Hur kom du på hur varje bild skulle se ut? Hur såg idéprocessen ut?
Bilderna är ett resultat av min livliga fantasi hehe. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag bara såg bilder framför mig och sedan skissade jag ned alltsammans i en skissbok. Med den första bilden, Drottningen av Vintern, såg jag först framför mig att det skulle vara en övergång mellan snö och ”inte snö”. Att Drottningen skulle komma vandrande med sin stav och svepa snön med sig. Att det skulle finnas snö i luften.
Såhär såg min kladdiga skiss av Vinterns drottning ut:
Vinterns drottning till vänster och Vårens drottning till höger.
Hur svårt var det att hitta rätt locations? Vilken bild var lättast/svårast att hitta location till?
Det var svårt, eftersom jag hade en så tydlig bild av vad jag ville ha för något och det är inte alltid ens visioner stämmer överens med verkligheten… 😉
Lättast att hitta location till var Drottningen av Vintern – mest för att jag hade bestämt mig för location redan innan jag började skissa på bilden. Den är fotograferad på en plats som bara ligger 600m från där jag bor, så jag har passerat där många gånger och tänkt att det ser så sagolikt ut: ”Där måste jag fota en sagobild någon gång”.
Där, precis till vänster om vägen, fotade jag Drottningen av Vintern.Behind The Scenes från självporträttet. Hade hjälp av min mamma att bl.a. lägga mantel och hår till rätta.
Svårast att hitta location till var Drottningen av Våren. Jag hade en så specifik bild av att jag ville sitta vid en ringlande bäck, i ett hav av vitsippor. Så jag behövde:
1. Ha en bäck som inte låg i ett dike, utan som hade yta där jag kunde sitta (och hjorten kunde stå) 2. En bäck där det växte vitsippor ända in på vattnet. 3. I en fin miljö med en bra bakgrund (finns många bäckar med tvivelaktiga bakgrunder hehe…) 4. Att bäcken inte var för bred, utan tunn och ringlande.
Sen hade jag väl inte tagit med i beräkningen att alla bäckar inte var speciellt fina på våren. Mycket lera och stenigt precis vid vattnet, samt mycket grenar och löv som smutsade ner. Men hittade tillslut en plats som stämde in på alla kriterier, förutom att bäcken inte ringlade genom bilden. Man kan inte få allt 😉
Platsen jag fotograferade Drottningen av Våren på.
Hur har det varit att förhålla sig till just årstiderna vädermässigt? Press att hinna?
Det har varit mer eller mindre panik hela året :))
När man tänker på det: Att fotografera fyra bilder på ett år, alltså en bild i kvartalet, så låter det ju inte särskilt svårt. Men jag underskattade verkligen hur lång tid det tar att komma på en idé, fila på och skissa upp idén, planera, förbereda, sy upp kläder, tillverka props, hitta location, fotografera och redigera. Och att man utöver att fota också måste hinna med att jobba och ta det lugnt.
Nä, det var helt klart det absolut mest utmanande och stressande med hela projektet. Vinterns Drottning fotades DAGEN INNAN snön smälte bort för säsongen – den 18 februari 2020. Nerverna där alltså..
Vårens drottning skulle pricka de få dagarna när vitsipporna blommade och det var molnigt väder. Hon fotades den 2 maj 2020 och var färdigredigerad den 2 juni. Sen var tanken att jag skulle fota Sommarens Drottning innan midsommar, men jag var helt enkelt för utmattad för att klara av att ro ihop skiss, klänning, krona och bild på mindre än en månad. Så när Sommarens drottning väl fotograferades (sista dagarna i juli) var midsommarkänslan = 0 och skördekänslan = 182. Var SÅ besviken! Men det löste sig ändå med location.
Den bild som jag hade minst press med var Höstens drottning Jag hade nästan tre månader på mig att förbereda mig efter publiceringen av sommarens drottning. Men… ja, jo.. det var helt klart ändå nervigt att vänta tillräckligt länge för att löven skulle blomma ut i sina allra, allra vackraste färger, men inte för länge, så att stormen skulle komma och ta dem från mig.
Location-hunting inför fotografering av Drottningen av Sommaren. Målet var en lummig, blommande äng med träd runt om, men det enda jag hittade var nedklippt/uppätet gräs, sädesslag redo att skördas och bristande utbud på blommor…Drottningen av Sommaren i den o-midsomriga miljön men med den midsomriga midsommarkransen.
Hur utvecklades din sömnad? Kände du av skillnaden på första och sista klänningen i erfarenhet?
Min sömnad utvecklades MYCKET! Men det var också för att jag inte bara sydde klänningar till projektet, utan också hann sy upp en hel garderob till mig själv under våren 2020. Var helt besatt av att sy haha..
Men ja, jag märkte stor skillnad. Första klänningen (Drottningen av Vintern) tog ganska lång tid, jag satt och petade jättemycket med detaljer och passformen blev inte helt hundra. Med tiden blev jag mycket snabbare, behövde inte tänka lika mycket och det där hindret som man kan känna när man ska komma igång med något som känns stort och svårt, det försvann. Det blev lättare att börja sy något nytt helt enkelt 🙂
Sommarens Drottning var överlägset roligast att sy klänning till! Älskar denna lila kreation.
Blev resultatet som du tänkt/önskat?
Det blev bättre än jag förväntat mig. Kanske framför allt för att projektet blev så mycket mer än bilderna. Inledningsvis var det bara jag som ville fota sagobilder med hjälp av årstiderna, men under projektets gång så växte det fram historier om drottningarna och de fick alla olika personligheter.
Drottningen av Vintern, den vänliga och missförstådda. Drottningen av våren, den unga och oskyldiga. Drottningen av sommaren, den mäktiga och mest ståtliga. Drottningen av Hösten, den hårda och lite krigiska.
Ungefär hur lång tid har du lagt ned på projektet?
Haha jaaaa… det vågar jag inte ens tänka på. Men mycket tid. Inte bara effektivt skapande tid, utan väldigt mycket tid har lagts på att tänka, ha ångest, oroa mig och vela…. Det är väl mest det jag inte vågar tänka på kanske haha.
Men om jag får gissa per bild: – Skiss, research, inköp & liknande planering: En vecka – Sy klänning: En vecka – Tillverka props: En dag / prop – Location hunting: Två dagar – Redigering (inkl att hitta stockbild mm): En vecka – Fotografera: En dag – Ångest: En månad hahaha
Så totalt drygt fyra veckor/ bild. Så jag la ungefär 1/3 av mitt år på det här projektet.
Behind The Scenes under fotograferingen av Vårens drottning.Vänster: Tillverkar höst-krona. Höger: Fotar löv som jag senare klippte in i bilden av Höstdrottningen.
Vad hade du gjort annorlunda om du börjat om?
Jag hade inte gjort något annorlunda, utan det känns som att allt blev som det var menat att bli. Allt föll liksom på plats. Det enda jag kan komma på är väl att jag önskar att jag fotade mer Behind The Scenes.
Något mer du undrar om projektet? Ställ frågan i kommentarsfältet! 😀
Kort skärpedjup (suddig bakgrund) får du med ett lågt bländartal. (t.ex. f/1,8)
Långt skärpedjup(skarp bakgrund) får du med ett högt bländartal. (t.ex. f/8)
Hur fungerar det?
När du fotograferar så börjar du med att fokusera på ditt motiv, ellerhur? Och exakt där du lägger fokus (t.ex. på en modells ögon) kommer det alltid att vara skarpt – oavsett vilken bländare du väljer.
Det kommer också att vara skarpt på alla andra ytor i bilden som ligger på exakt samma avstånd från kameran som den punkt du valde att fokusera på.
Därefter kan du också, med hjälp av bländaren, bestämma hur stort område framför och bakom din fokuspunkt som kommer att vara skarpt.
Med ett lågt bländartal (t.ex. f/1.8) får du ett väldigt smalt områdeframför och bakom ditt fokus som också blir skarpt – resten blir suddigt. Därför får du en suddig bakgrund.
KORT SKÄRPEDJUP Allt som är innanför de rosa linjerna blir skarpt, medan allt utanför linjerna blir suddigt.f/2,0 Kort skärpedjup. Området som är i fokus är smalt och därför blir bakgrunden suddig.
Väljer du däremot ett högt bländartal (t.ex. f/8) får du istället ett väldigt brett område framför och bakom ditt fokus som blir skarpt, vilket ger en skarpare bakgrund:
LÅNGT SKÄRPEDJUP Större yta framför och bakom din fokusounkt blir skarp om du fotograferar med ett högt bländartal.f/5,6 Långt skärpedjup. Det är inte bara jag och min cykel som är skarpt, utan också åkern, träden och himlen bakom (området som är i fokus är väldigt brett)
3. Avståndet till motivet påverkar också ditt skärpedjup
Det är även en till sak som påverkar hur oskarp och suddig din bakgrund blir och det är avståndet till motivet.
Nära ditt motiv = Suddigare bakgrund
Långt ifrån ditt motiv = Skarpare bakgrund
Oavsett om du till fots går närmare ett objekt och fotograferar eller väljer ett mer inzoomat objektiv för att komma närmare, så kommer bakgrunden att bli suddigare än om du fotograferar på avstånd.
Det är därför man upplever att man får kortare skärpedjup när man fotograferar med ett teleobjektiv jämfört med vidvinkel. Och det är också därför som det blir så oerhört kort skärpedjup när man fotar macro (extrema närbilder) – för att man kommer så himla nära sitt motiv.
Dessa bilder är fotograferade med exakt samma bländare: f/2,0. Men närbilden på mitt ansikte (till vänster) har kortare skärpedjup (suddigare bakgrund) för att avståndet mellan kameran och mig är kortare – medan bilden till höger har längre skärpedjup (mer skärpa i bakgrunden) för att avståndet mellan mig och kameran är längre.
Här är ett tydligare exempel:
Den övre raden är beskurna versioner av den undre raden – för att du ska se skillnaden.
Här har vi tre bilder där jag fokuserat på kamerans objektiv. Första bilden på långt avstånd, andra bilden på lite närmare avstånd och tredje bilden NÄRA. Bilderna på översta raden är beskurna för att du ska kunna se hur stor skillnad det är i skärpedjup. Se t.ex. på Canon-loggan och hur skarp den är på första bilden, men suddig på sista bilden.
Detta har inget med inställningar att göra, utan beror helt på att jag stod längre ifrån och fotograferade första bilden – men nära när jag fotograferade sista bilden.
Praktiska tips på temat skärpedjup
Porträttbilder Lägg fokus på ögonen – då spelar det ingen roll vad annat som är oskarpt. Fotograferar du väldigt nära porträtt på ansiktet, så kan det vara en fördel att välja ett något högre bländartal – för att både näsa och ögon ska bli skarpa.
Fotografera par- eller gruppbilder Om du ska fotografera ett par eller en grupp personer och vill ha skärpa på samtliga så måste du antingen välja ett högre bländartal eller ta bilden på längre avstånd från personerna.
Det går inte att ha både kort skärpedjup samtidigt som alla ska vara skarpa (om inte personerna står exakt bredvid varandra och samtliga på exakt samma avstånd från kameran – men sådana bilder blir lätt stela…).
Macro Du kommer så extreeeemt nära ditt motiv när du fotograferar macro, så kan verkligen rekommendera att välja ett högre bländartal – för att mer än en kant på ett blomblad ska bli skarpt.
Om skärpan hamnar fel Det är väldigt lätt att skärpan hamnar fel när man fotar med väldigt kort skärpedjup. Jag tänker att det inte gör så himla mycket – det är viktigare att känslan finns där än att skärpan gör det.
Let me know om du tyckte om det här inlägget!
Hängde du med i min förklaring? Känns det krångligt? Eller lätt som en plätt?
I det här inlägget berättar jag hur du bäst exporterar dina bilder från ditt redigeringsprogram för att få bäst kvalitet på dina uppladdningar på Instagram!
Varför en bilds kvalitet försämras när man laddar upp den på t.ex. Instagram eller Facebook är i första hand för att alla bilder måste komprimeras (förminskas i filstorlek) för att en plattform ska kunna lagra så många bilder som möjligt.
Hur mycket en bild komprimeras och hur stor kvalitetsförlusten blir beror på hur stor din bild var från början. Ju större filstorlek en bild har – desto mer måste den komprimeras.
Lösningen på detta är att förminska dina bilder innan du laddar upp dem på en plattform som Instagram – då blir komprimeringen mindre och du bibehåller kvaliteten.
SÅ SPARAR DU FÖR BÄSTA BILDKVALITET
1. Beskär bilden
När du laddar upp en bild i en instagrampost ska den antingen ha proportionerna 1:1 (fyrkant) eller 4:5 (porträttläge).
1 Välj beskärverktyget (c)
2 Välj ratio/proportion 4:5
3 Beskär bilden enligt önskemål
2. Förminska bilden
Instagrams fyrkantiga bilder har storleken 1080 x 1080 pixlar. Porträttbilder har storleken 1080 x 1350 pixlar. För bästa kvalitet bör du förminska bilderna till den storleken.
Gå till Bild > Bildstorlek (Image > Image Size)
1 Ändra Bredd (width) till 1080 pixlar
2 Klicka OK
Tips 1: Du får en liten automatisk skärpa av att förminska bilderna, så du behöver inte skärpa dem extra om du inte vill.
Tips 2: Upplösning (resolution) spelar ingen roll när du publicerar på webben. Det har bara betydelse när du skriver ut, så du behöver inte ändra här.
3. Spara för webben
Jag har testat lite olika sätt att spara mina bilder på, men har kommit fram till att jag gillar ”Spara för webben” bäst.
Gå till Arkiv > Export > Spara för webben (File > Export > Save for web)
1 Välj filformat JPEG & max-kvalitet
2 Bocka i ”konvertera till sRGB” och välj ”Internet Standard RGB (Ingen färgförändring)” under förhandsvisning/preview.
3 Klicka på ”Spara..” och spara som vanligt.
Tips: Du har säkert upplevt att du redigerat en bild och så har den blivit helt grå ELLER så har färgerna blivit alldeles för starka när du laddat upp den på nätet/instagram? Att konvertera en bild till sRGB (steg 2) är lösningen på det problemet.
Och någon kanske också varit med om att du på en nyare retinaskärm laddat upp bilder som blivit alldeles för färgglada istället? Att välja ”Internet Standard RGB” under Förhandsvisning är lösningen på det!
SISTA!
4. Välj rätt överföringsmetod
Komprimering är ju det som förstör bilderna – så det är även superviktigt att du väljer en överföringsmetod mellan dator och mobil som inte komprimerar bilderna.
Mina favoriter är är: – AirDrop (för Apple-användare) – Molntjänster som t.ex. Dropbox, Google Drive mf.
Det här är inga svåra eller komplicerade steg att göra. Och följer du guiden så kommer dina bilder att visas i absolut bäst kvalitet – utan att bilderna blir matta och grå! Lycka till nu!
Färgblödning är ett annat ord för Kromatisk aberration eller kromatisk avvikelse. Det är när konturerna på ett objekt får en väldigt färgstark lila, röd, grön och/eller turkos kant runt sig.
Anledningar till att färgblödning uppkommer:
1. Dina bilder innehåller kraftiga kontraster. (Detaljer som är väldigt mörka intill detaljer som är väldigt ljusa) T.ex:
– Du fotograferar något som är lite mörkare mot något som är väldigt, väldigt ljust. Som mörka trädgrenar mot en överexponerad och vit himmel.
– Du fotograferar något som lyser i mörkret. Typ en billboard i ett nattsvart New York eller en datorskärm i ett mörkt sovrum.
– Du fotograferar något som reflekterar i väldigt starkt solljus. Väldigt vanligt när du fotograferar vatten en strålande sommardag.
2. Du har ett objektiv i en billigare prisklass.
En av fördelarna med att lägga lite extra pengar på ett objektiv är att man får ett med bättre glas och som är framtaget för att korrigera/minska färgblödningar.
Jag hade jättemycket problem med färgblödning i typ alla mina bilder i början av min fotoresa, men allteftersom jag uppgraderat min utrustning så har det blivit ett mindre och mindre problem. Det här är en anledning till varför jag tycker att det är bättre att uppgradera objektiv än kamerahus.
3. Du fotograferar på låga bländartal.
Även objektiv i högre prisklass kan få färgblödning, speciellt på låga bländartal som t.ex. 1,2. Så ett sätt att bli av med det är helt enkelt att välja ett högre bländartal. Eller så får man helt enkelt bara acceptera att färgblödningen finns där.
Med färgblödning vs borttagen färgblödning
Ta bort färgblödning
Dessa steg kan både göras i Camera Raw och Lightroom.
1. Gå till fliken Objektivkorrigeringar (Optics) och klicka på Överstrålning (Defringe)eller Manuell. Zooma in på området som har färgblödning i sig.
2. Titta på bilden. Vilka nyanser av färgblödningar finns det? Det vanligaste är att det bara finns lila konturer och då är det bara att ta tag i reglaget Lila mängd (Purple Amount) och dra upp det tills det lila försvinner. Hittar du även gröna nyanser, så gör du samma sak, fast med Grön mängd (Green Amount).
3. Finns det fler färger än lila och grön? Då kan du behöva utöka färgomfånget som den här borttagningen påverkar. I reglagen Lila nyans (Purple Hue) kan du utöka omfånget från enbart lila till vissa delar av rött och blått. Detta fick jag göra med den här bilden, då bilden innehöll en del röda färgblödningar (se på trädet längst ner på bilden ovan). Samma sak kan du göra med Grön nyans (Green Hue) om du hittar färgblödningar som är turkosa.
Camera Raw (Photoshop) till vänster och Lightroom till höger.
Ett SUPERtips!
Ibland kan ens justering när man tar bort färgblödning även påverka andra områden än dem man vill. T.ex. om man har mycket röd färgblödning i en bild där du fotograferar en modell, så kan man även råka ta bort färgen på hudtonen.
Se hur mina armar, ben och ansikte blivit helt grå i kanterna?
Men det finns en räddning på detta som är VÄLDIGT enkel, häng med här:
Välj justeringspenseln i Camera Raw eller Lightroom.
Scrolla ner till reglaget Överstrålning (Defringe) och dra det längst till vänster.
Måla över det område som råkat justeras – i mitt fall målade jag över hela mig.
Och vips så är felet borta!
Happy editing!
Gillade du tipset så får du gärna dela det på din instagram! Tagga mig gärna! <3
Jag har en anteckningsbok i A4-format med tomma sidor som jag ritar upp mina skisser i, innan jag börjar sy ett klädesplagg. Jag har inte ritat in precis alla syprojekt jag gjort, men många av dem. Och jag gillar att göra på det här sättet innan jag börjar ett projekt, eftersom det gör att alla röriga tankar man har i huvudet får komma ut och sorteras bättre. OCH! Om jag vill göra om en specifik modell så har jag alla mått utritade, samt en liten notering om det var något jag inte gillade och skulle vilja ändra.
Så jag tänkte att det kunde vara kul att visa 5 skisser (med anteckningar) från min skissbok, visa hur de blev och prata lite om resultatet!
Skiss:
Färdiga klänningen:
Material: Linne/Viskos-mix
Tygmängd: 4 meter
Till den här klänningen testade jag att ”rita av” en redan existerande klänning i min garderob, som hade en passform som jag gillar väldigt mycket. Det känns lite som att ha en stor t-shirt på sig, men med ett elegantare utseende.
Den här klänningen blev precis som jag hade tänkt mig med skissen, men kanske något lite längre än planerat (det är dock inte negativt på något sätt).
Skiss:
Färdiga förklädet:
Material: 100% Linne (grovt) Fyndat på Erikshjälpen i Örebro för 150:-
Tygmängd: 2,5 meter
Det här förklädet är gjort helt utan mönster. Jag tänkte att det skulle vara förhållandevis ”lätt” att göra, eftersom ett förkläde är gjort av ett antal rektanglar bara. Och själva passformen var något av det enklare jag gjort – medan volangen (den på sidan av överdelen och längs axelbanden bak) var något av det svåraste.. haha.
Är jättenöjd med hur förklädet blev, men det blev aningen för kort. Både estetiskt (eftersom jag typ bara har ankellånga klänningar) och för att jag önskar att det hade skyddat mina knän när jag sitter ned på knä i typ gräset (så att man undviker gräsfläcker på finklänningarna hehe).
Planen var att ha fickor på förklädet, men har skjutit det på framtiden 😉
Skiss:
Färdiga klänningen:
Material: 100% bomull (Muslin)
Tygmängd: 3,5 meter
Den här klänningen är gjord efter instruktioner som jag hittade inne på instagramkontont @kreaagno som drivs av en tjej som heter Carolina. Jag tyckte att modellen skulle vara rolig att göra, eftersom man klipper ut ärmar och liv på ett helt annat sätt än vad jag är van vid att göra.
Själva klänningsmönstret i sig är väldigt enkelt (rekommenderar verkligen, speciellt om man har mindre byst!), men jag tror att jag strulade till det lite när jag skulle justera det till min egen storlek. Men det löste sig med några justeringar av midjesömmen i slutet.
Jag sydde även till ett band till midjan att använda om man vill!
Skiss:
Färdiga klänningen:
Material: 100% Bomull Fyndat second hand för 40:-
Tygmängd: Vet inte riktigt, men gissar motsvarande ca 3m
Den här klänningen är sydd utan mönster. Den är gjord av två rektanglar (överdel och kjol/volang), samt ärmar (som jag har gjort så många gånger nu att jag kan höfta bäst jag vill hehe..
Den här klänningen blev inte alls som min skiss. Först och främst så gjorde jag ärmarna för korta, så när jag skulle sy in ett gummiband i ärmslutet så blev ärmen för kort (puff slukar tyg nämligen). Lät därför ärmarna vara helt öppna, vilket var ett jättebra beslut för klänningen blev så luftig och skön! Sen tyckte jag också att jag hade ritat till lite för mycket detaljer. Den lila färgen är ett sånt statement i sig för mig, så det behövs inte något extra.
Tänker att jag ska göra en ny klänning med den här skissen i framtiden.
Skiss:
Färdiga klänningen:
Material: 100% Bomull (muslin)
Tygmängd: 3 meter
Den sista klänningen är sydd efter ett modifierat mönster. VÄLDIGT modifierat mönster… hehe. Det som är svårast att få till snyggt utan mönster är nämligen livet på klänningen (det som sitter runt bröstet). Till den har jag använt ett mönster från Rosery Apparel. Jag har dock kortat av livet efter egna önskemål, gjort en annan urringning och även kortat axelpartiet, så det är inte mycket som är sig likt 😉
Jag har även använt ärmen från hennes mönster, men modifierat det kraftigt då ursprungsmönstret är av t-shirtmodell och jag ville ha en puffärm. Så har egentligen bara lånat ”ärmkurvan” upptill från mönstret och gjort resten själv. Kjolen har jag gjort utan mönster, men den har fått fickor från Rosery Apparel-mönstret.
Är hur nöjd som helst med den här klänningen! Den blev exakt så som jag tänkt mig – bortsett från att jag inte gjorde en halvcirkelkjol som jag tänkt från början (tyget räckte inte). Men resultatet blev egentligen detsamma.
Hur blev du loppis-frälst? Jag tror att det var när jag gick hem med den här halmbocken från Lindra Second Hand i Sickla julen 2018. Jag hade absolut varit i Second Hand-butiker innan dess, men det hade inte riktigt klickat.
Men så hittade jag den här bocken. Tänkte att ”det kanske går att byta band?”. Rotade fram ett presentband ur pyssellådan och satte mig och började linda runt min bock. Och resultatet blev ju verkligen hur bra som helst?!
Efter det såg jag på second hand-prylarna på ett helt nytt sätt – allt var liksom möjligt!
Hur ofta går du på loppis eller i second hand-butiker? Hmm.. Det har inte varit så mycket under Corona, men innan dess gick jag kanske en gång varannan vecka.
Vilken är din favorit second hand-butik eller loppis? Hjälp oss att hjälpa i Skara
Vad köper du på tok för mycket av? Korgar! Och nu har jag någon grej för glas också hehe…
Ett urval av mina loppade glas
Vilket är ditt absoluta favorit-fynd någonsin? Alltså det går ju inte att svara på! Allt som jag fyndat och som blivit en favorit känner jag något alldeles extra för. Och jag har ofta favoriter i olika kategorier :)))
Vilket fynd har du haft mest användning för? Nu tänker jag direkt vad jag har haft mest användning av i sommar och det är ju antingen min cykelkorg (Tradera) eller hängmattan (Blocket).
Har du gjort ett prismässigt kap någon gång? Det bästa kapet jag gjort för plånboken var när jag köpte en Dale of Norway-kofta för 40:- på en Second Hand-butik i Örebro som heter Livlinan (som numera tyvärr är nedlagd). Hade kollat på en ny sådan bara veckor innan och dessa kostar omkring 2 500:- ……
Favoritmöbeln? Så himla svårt att välja och detta bord räknas väl egentligen inte eftersom jag inte hittade den på loppis eller i Second Hand-butik. MEN. Det är en möbel som köpts in på auktion och som vi sedan tagit över efter Filips föräldrar. Och det är detta slagbordet. Det syns inte för duken nu men skivan har en sån otroligt fin patina – ALLT blir snyggt på det där bordet.
Om jag inte får säga bordet så är de svarta stolarna med rottingsists (inspirerade av Thonet) också en av mina absoluta favoriter. Hittade dem på Blocket 2019.
Vilket är ditt favorit-plagg som du hittat second hand? Det är dessa två, supersimpla HM-klänningar som jag hittade på Röda Korset i Örebro och sydde ihop till en! Den ena klänningen fick bli ärmar till den andra.
Favorit-dekoration som du hittat second hand? Jag tror jag måste välja den här trälådan. Den har så himla mycket karaktär! Hittade den på Hjälp oss att hjälpa i Skara.
Vilket är ditt sämsta köp? Har inget specifikt sådär, men har lärt mig himla mycket om min egen stil sedan jag började shoppa second hand. Har nämligen dragit med mig alldeles för många krusidulliga saker hem, som sedan inte alls passat med min stilrena stil.
Samlar du på något? Jag smalar på gröna, omaka tallrikar!
Vad står på din Loppis-önskelista just nu?
Finns det något som du alltid letar efter när du är på loppis eller second hand? Jag tittar alltid efter nya tyger till mina syprojekt, sytråd och knappar. Tittar också efter olika typer av trälådor och mindre korgar (med och utan lock) som man kan använda som förvaring inuti skåp.
Tips till andra som inte är loppis-frälsta än?
– Ta i allt. Inte så Corona-vänligt (ta med handskar!), men att lyfta ut en sak från sin plats hjälper mig att se den för vad den är och inte för vad den blivit i en hög med massa annat ”skräp”.
– Leta inspiration innan. Jag tittar både mycket på Pinterest och på Instagram (Elsa Billgrens flöde speciellt), för att se vad det är som gör den fina inredningen. Vad är det för saker som står där och som bidrar? Sånt letar jag sedan efter när jag är ute på mina rundor.
– Allt kan bli fint med lite ny färg :)))
Det är fritt fram att kopiera listan om du vill använda den på blogg eller instagram!
När jag pratar om redigering så handlar det om två olika arbetsflöden:
1 – Lightroom + Photoshop, där fokus ligger på redigering i Lightroom och där Photoshop mest används vid behov (när du behöver använda någon funktion som saknas i Lightroom).
och
2 – Adobe Bridge + Camera Raw + Photoshop, där fokus ligger på redigering i Photoshop.
Används istället för Bridge och Camera RAW:
Adobe Lightroom Classic – Ett allt-i-ett-program
Lightroom Classic är ett program där du kan göra ALLT som rör bildhandtering: Du kan bland annat sortera bilder, göra urval och grundläggande redigering, samt anpassa för webben, tryck eller utskrift.
Programmet är till för att hjäpa dig ända från det att du pluggar in minneskortet i datorn och till dess att du sitter där med en färdig bild – smidigt, ellerhur?
Följande två program används istället för Lightroom:
Adobe Bridge – För urval & förhandsgranskning
Bridge är ett program i Adobe-familjen som du får på köpet när du abonnerar Photoshop. Programmet är till för att förhandsgranska och hantera RAW-filer och för att du ska kunna göra ett enkelt och smidigt urval.
Camera RAW – För förberedande redigering
Camera Raw är ett Rawkonverteringsprogram som det så fint heter. Ett för-redigeringsprogram skulle jag vilja säga, där du förbereder din RAW-fil för din kreativa redigering.
Jag använder programmet för att åtgärda begränsningar som finns i kameran och objektivet och som påverkar mina bilder beroende på situation jag fotograferat i.
Programmet öppnas när du dubbelklickar på en RAW-fil i datorn eller i Bridge och förutsätter att du har fotat alla dina bilder i RAW och inte jpeg.
När du jobbat klart i Bridge och Camera Raw – eller i Lightroom:
Adobe Photoshop CC – För redigering utan gränser
Photoshop är ett program där alla världens möjligheter för bildredigering ryms.
För den typiska Lightroom-användaren så är Photoshop programmet som man öppnar någon gång ibland, när man har en bild som kräver lite mer och där Lightroom saknar de funktioner som krävs för att jobba vidare med bilden.
För mig som är team Photoshop däremot, så är Photoshop det program som står i centrum. För mig är Bridge och Camera Raw bara förberedande programvaror som underlättar för mig i mitt arbetsflöde, medan jag får vara kreativ och sprida magi över mina bilder inne i Photoshop.
Hur man väljer att använda programmet är helt upp till vem man är som person och fotograf – och det tänkte jag prata vidare om nu!
Lightroom i fokus är för dig som..
– Jobbar med stora mängder bilder på samma gång och med fokus på dokumenterande fotografi. T.ex. bröllop, sportfoto, journalistiska bilder mm
– Behöver ett SNABBT och enkelt arbetsflöde och väljer det framför precision.
– Vill ha tillgång till hela ditt arbetsflöde i ett enda program, för att göra dig mer effektiv.
– Endast behöver Photoshops funktioner någon gång ibland.
ELLER
– Är nybörjare och behöver ett tillförlitligt program att börja med!
Photoshop i fokus är för dig som..
– Jobbar med stort fokus på den enskilda bilden och som gör mindre fotograferingar där du har större utrymme att vara kreativ. T.ex. Par/familjebilder med konstnärlig inriktning, sagobilder, reklambilder och redaktionella bilder
– Väljer precision och perfektion före snabbhet.
– Vill ha tydligheten som kommer av ett mer uppdelat arbetsflöde, där varje program har sitt användningsområde.
– Känner dig låst med Lightroom.
För att avrunda den här guiden, så tänkte jag bara säga att det går att ha Photoshop i fokus även om man jobbar i Lightroom. Men då måste man vara medveten om att magin och allt det där kreativa inte sker i Lightroom – utan i Photoshop. Och att du då bara använder Lightroom som ett förberedande program, så som jag använder Camera Raw idag.
Men det är en helt annan historia 🙂 Vem är du? Team Lightroom- eller Photoshop i fokus?
Jag tänker ofta på tiden när jag började blogga och hur man hade som stående grej att lägga upp dagens outfit. Jag poserade högt och lågt i den ena konstiga positionen efter den andra och iförd allt från trasiga nätstrumpbyxor till armbågslånga handskar med ringar och armband utanpå. Min stil var rockig och ABSOLUT INTE PUNKIG (som jag fick en massa kommentarer om, vilket gjorde mig grovt förolämpad).
Men med tiden gick min stil över till något som inte längre var uppseendeväckande och jag tänkte att ”vem bryr sig om vad jag har på mig”. Men jag gillar fortfarande kläder och har inte kunnat släppa tanken riktigt. Tanken att fortsätta visa upp vad jag har på mig. Men den här gången kanske jag kan inspirera genom att vara helt som vanligt, en helt vanlig vardag, snarare än att visa upp nytänkande klädkombinationer.
Måndag
Vi går ut starkt den här veckan med en outfit som är väldigt typiskt mig. Varje morgon när jag vaknar så drar jag på mig en stor t-shirt (som mer är som en klänning) och går runt i huset. När jag sedan behöver gå ut – och i detta fallet skydda mig mot myggen – så drar jag helt enkelt på mig närmaste byxa och sweatshirt.
Gissar att ni är ooobeskriiiiiivligt taggade på att få veta vart allt kommer ifrån, så nu kör vi! 😉
– Mormors stövlar <3
– Världens finaste linnebyxor i joggers-modell från H&M
– Stor t-shirt från H&M
– Sweatshirt från LXA
– Pioner från vår trädgård 😉
Tisdag
Jag var på väg in till stan en gråmulen dag för att göra ärenden och hade först ingen aning om vad jag skulle ta på mig. Öppnade garderoben och tog fram min egensydda rutiga klänning som jag inte haft på ett tag. Tog på mig den och kände att jag ville ha något mer. Så det hela slutade i en outfit rätt otypiskt mig som inte haft bälte i midjan sedan 2012.
– Rutig skjortjacka från H&M (höst 2020)
– Rutig klänning som jag sytt själv
– Gamla sandaler från gud vet var
– Ett tunt bälte i midjan som jag norpat av en kompis
Onsdag
Onsdag blev tydligen fix i rabatten, samt omplantering av bland annat tomatplantor och Penséer! Jag hade först på mig min regnjacka för att det blev så blött när jag var inne och krälade bland en massa buskar direkt efter regn.. men fick ta av mig den illa kvickt efteråt för så kallt var det inte 😉
Det här är min typiska trädgårdsoutfit och den består av:
– En lounge-kofta från Kappahl (gammal)
– En urtvättad t-shirt
– Samma amazing linnebyxor från H&M som jag hade i måndags, men gröna istället
– Mormors stövlar
– Regnkappa från Zalando (förra året)
Torsdag
Corona-året innebar verkligen en uppfräschning av myskläderna. Från att ha kört ”vad jag nu kunde hitta i byrålådorna” (blev ofta ruggigt omatchat haha) så har jag investerat i tre fina mjukisset under det gångna året.
Och det här är mitt favoritset av dem alla! Ett mjukisset som kostar lite mer, men kvaliten både känns och syns. Jag tycker att billiga mjukisset som kallas för ”beigea” mer är gula i tonen och det jag gillar absolut mest med detta är att det verkligen har en sån snygg-beige ton som jag letat efter (och som matchar all min inredning hemma hahaha).
På midsommar fick min krans bestämma klänning. Jag hade ingen aning om vad jag skulle sätta på mig, men efter en promenad längs grusvägarna här hemma där vi plockade blommor, så insåg jag att det fanns väldigt mycket klöver att plocka. Klöver i alla nyanser av rosa. Och tillsammans med den sista pionen i rabatten så blev det alltså en krans med rosa tema – som bestämde att det också fick bli en rosa klänning!
– Rosa klänning som jag sytt själv
– Krans: Diverse landsvägsblommor och så egna pioner från rabatten
Lördag – Midsommardagen
Dagen efter midsommar. Jag var hur seg som helst, även om vi inte gjort något speciellt utan bara varit hemma. Det blev städdag och jag gick omkring i nattlinne med kofta över. En go to outfit helt klart 😉
– Aah koftan från Kappahl har ni ju sett redan 😉
– Gammalt sletet nattlinne
– Mormors stövlar. Igen. Haha.
Söndag
Jag har filmat en video till Youtube där jag syr den här blåa härligheten till klänning och söndagseftermiddagen spenderades vid bryggan där jag filmade några ”resultatklipp” på klänningen. Klipp att avsluta min video med helt enkelt! 🙂
Älskar den här klänningen. Den är så lös och härlig för varma sommardagar. Den är typ den enda ”korta” klänning jag har och så är den ljusblå – vilket är så otippat mig! Jag tycker själv att jag passar bra i ljusblått.. liksom utseendemässigt. Men det är något med känslan som aldrig varit helt hundra med blått generellt. Men jag tror ändå det är en färg som växer på mig nu på sommaren!
– Klänning som jag sytt själv
Sååå, det var vad jag hade på mig förra veckan! Vad tyckte ni?! Är det här något ni vill se mer?
Prinsessan och Björnen – min fotografiska tolkning av John Bauers ”Stackars lilla Basse”.
Jag älskar att fotografera i skogen, men personligen gör jag det enbart under vinterhalvåret. Mellan oktober och april tycker jag att det är enklast att få till bra bilder – mest för att skogen är som renast och ”jordigast” då. Inga färgglada löv som poppar upp ur marken, utan enbart dova gröna, bruna och grå toner som passar bäst till mina sagobilder och min lite mer dämpade redigering.
Men oavsett när du väljer att fotografera dina skogsbilder, så har jag samlat ihop mina bästa tips på hur du får till det! Scrolla vidare!
1. Sol eller molnigt?
Vilket typ av väder du väljer är väldigt viktigt för hur bilderna blir.
Fördelen med soligt väder är att du slipper mörka skuggor under ögonen och att bilden får ett härligare intryck. Nackdelen är att skogsbilder kan upplevas väldigt röriga i solsken och att solen studsar i allt det gröna, vilket gör att du får brottas med mycket grönstick i bilderna. Det senare kan vara svårt att få bort i redigeringsprogrammet, även för en van bildbehandlare.
Fördelen med molnigt väder är att du får en jämnare ljussättning av miljön, vilket gör att skogen som bakgrund ser clean’are ut och du slipper även grönstick. Gillar du sagolika och moody bilder, så är det här också vädret för dig. Nackdelen är att bilden kan upplevas plattare och att modellen lätt blir skuggig i ansiktet om du inte väljer rätt skogsplats (se punkt 2).
Sol vs mulet väder.Vill du fotografera i sol så är ju solnedgången magisk, även i skogen!
2. Skogen i bakgrunden. Och öppna ytor framför.
Det allra bästa tipset jag har för fotografering i skogen är att inte frestas att fotografera MITT bland träden, utan att hellre söka sig till en plats där det finns en öppen yta intill skogen: Tex. en skogssjö, en äng eller ett kalhygge intill skogsbrynet, en skogsväg eller en större glänta.
Den öppna ytan behöver inte synas i bild, utan du kan välja att ha den bakom kameran, medan du fotograferar med den täta skogen som bakgrund. Det här ger en känsla av att du står mitt i skogen, samtidigt som du får det fina ljuset till ett porträtt. Och. Du minimerar risken för jobbiga, gröna färgstick i bilderna.
Exempel:
Tuvstarr, fotograferad med en sjö som öppen yta framför. Skogen känns djup och tät bakom, men hela Tuvstarr är ändå jämnt belyst (utan något osmickrande ovanifrån-ljus) tack vare sjön och saknaden av träd framför henne i bild.
Tre självporträtt fotograferade mitt i en tät skog, men precis intill en glänta. Den nedersta bilden visar det jag såg framför mig när jag stod modell. Eftersom skogen täcker till vänster och gläntan lyser upp till höger så fick jag fint sidljus till mitt porträtt – även denna gång helt utan osmickrande skuggor.
3. Välj skog med omsorg
Att ta skogsbilder är inte alltid bara att gå till närmaste skog och börja ta bilder. För det finns skog och så finns det SKOG.
En typ av skog som jag gillar är skog i klippiga områden, där det finns mycket blåbärsris och där det växer ljung. Här får man en fin kuperad terräng och det som växer (förutom träden då) växer ganska lågt, vilket gör att skogen ser clean ut.
En skogstyp som jag undviker att fotografera i är där det är snårigt och/eller det ligger väldigt mycket grenar på marken, i synnerhet där träden också står väldigt tätt. Jag gillar inte heller att fotografera i skog där det sticker ut för mycket grenstumpar som ser avbrutna ut från stammarna.
Min favorit-typ av skog att fota i är den riktigt gamla skogen, som man kan hitta i t.ex. Småland och Tivedens nationalpark. Gammal skog med mycket stenar och där mossa täcker marken.
1. Klippig skog med blåbärsris och ljung. 2. Snårig skog med täta stammar. 3. Mossig, gammal skog.
4. Städa skogen på plats
Skogen är en rörig plats. Här faller det grenar och löv som ingen krattar – detaljer som man kanske inte tänker på så mycket när man tar en promenad i skogen, men som syns desto mer i en stillbild.
Det är ett rent helvete att försöka klona bort grenar och löv ur bilder, så det enklaste du kan göra är att städa skogen lite, just där du ska fotografera. Jag gör detta på alla mina större fotograferingar: Ställer upp kamerna, bestämmer mitt bildutsnitt och sedan sätter jag (eller mamma haha) igång och börjar ta bort så mycket grenar och löv som det går.
Det går såklart inte att ta bort precis ALLT som ligger på marken, men varje gren och varje löv gör stor skillnad för bilden – så ta bort så många du kan och orkar.
Mamma städar innan fotograferingen av ”Drottningen av Våren”.
5. Använd Tint/Färgnyans-reglaget
Mitt sista tips är att använda dig av Tint (Färgnyans)-reglaget i Lightroom eller Camera Raw. Det är ett reglage som jag sällan rör när jag redigerar ”vanliga” bilder, men som är otroligt praktiskt när du fotograferar i skogen.
Detta är för att kameran ofta har svårt med att automatisera vitbalansen i skogsmiljöer, så de färdiga bilderna får lätt ett grönt eller lila färgstick. Detta kan du justera med hjälp av Tint’en/färgnyansen.
Hoppas att du tyckte att tipsen var hjälpsamma! Jag har många fler i mitt arkiv här på bloggen 🙂
De senaste två åren så har jag tänkt så mycket på vad som är mitt hem. Inte mitt hem som i mitt boende, utan som i en plats dit jag alltid vill återvända. Om jag fick välja en enda plats i världen där jag alltid vill vara – var skulle det vara?
Det har känts som att jag inte har någon sådan plats. Och det har verkligen saknats mig. För trots att jag uppskattat alla platser som jag bott på och alltid känt mig otroligt hemma där, så har det ändå varit tydligt att det inte varit för evigt.
”Men Skara då? Är inte det din plats?”, sa min vän Caroline och jag skakade på huvudet. Nej.. Skara… det är ett kapitel som sedan länge är förbi. Precis som Jönköping och Stockholm – jag vill inte komma tillbaka. Jag vill vidare, jag vill upptäcka, jag vill utvecklas.
På ett sätt har jag nog velat fly från alla platser jag bott på. Så fort nätet börjat bre ut sig omkring mig med jobb, bekanta och rutiner, så har jag velat vidare. För att inte låsa fast mig någonstans. För att för varenda människa jag lärde känna på ett ställe, så blev jag mer synlig – och jag ville förbli osynlig. Jag ville vara någon som ingen kände igen på stan.
Det hör väl ungdomen till, tänker jag. Att inte vilja låsa sig vid något.
Men nu fyller jag snart 33 och jag känner att det jag vill ha mest av allt är en plats som är min. En plats som jag aldrig vill lämna. En plats som är slutstationen på ett liv där allt måste vara nytt – och starten på ett där jag kan uppskatta det jag har och det som är.
Men vilken är den platsen? Det har jag funderat på mycket och ännu mer sedan jag och Filip bestämde oss för att vi ska gifta oss. För var är en bättre plats att gifta sig på än just DEN platsen? Den platsen som betyder så mycket för en att allt annat bleknar?
Synd, har jag tänkt. Att jag inte hittat den platsen än.
Men så i helgen så förstod jag. Det gick snabbt, från en sekund till en annan. Det bara klickade till när jag satt i bilen och drog fram genom landskapet.
Jag vill visst tillbaka.. till den plats där jag växte upp. Skara. Staden som jag för länge sedan lämnade och helt vände ryggen till.
Jag hatade aldrig var jag växte upp. Jag lämnade inte för att jag var pissless och aldrig ville se den där j*la stan mer. Men det har samtidigt inte varit någon självklar kärlek. Så kändes det inte i alla fall. Men det finns väl en anledning till att jag alltid fortsatt att kalla Skara för ”hemma”. Att jag alltid sagt att jag ”ska hem” när jag åkt dit. Att jag alltid känt ett lugn och en rofylldhet när jag befunnit mig där. Att just Skara varit platsen jag åkt till när jag mått dåligt. Inte bara för att mamma och pappa bor där, utan för att jag trivs där. På riktigt.
Och för någon dag sedan, när jag var där för första gången på ett år (pga Corona), så blev känslan så stark att jag fick rysningar och ögonen fylldes med tårar. Känslan av att jag hade saknat det så oerhört. Känslan av att det här, det är den vackraste platsen jag vet på denna jord. Inte bara staden i sig, utan allt runt omkring, Kullarna, lövträden, lummigheten och de omkringliggande bergen som blå skuggor i horisonten. Och så Vänern, stor som ett öppet hav, men samtidigt så oerhört stilla.
Om vi (eller om jag får bestämma så skriver jag, NÄR vi) flyttar till Skara, så vill jag fortfarande bo på landet. Så på ett sätt blir det inte helt som att jag flyttar tillbaka – det hade jag nog inte klarat av. Men det blir nästan som att jag gjort det.
Det finns ett speciellt ställe utanför Skara, där jag vill bo. Jag har åkt runt där så många gånger med mamma, men den här gången var det som att jag såg bygden för första gången. Bakom varje krök gömmer sig otroliga, gamla hus med alléer som välkomnar en till gårdarna. Jag hade kunnat bo i vilket som helst av dem. Slumpa mig ett och jag skulle bli over the moon. Och jag tänkte flera gånger efter varann för mig själv där i bilen att..
Om man är sugen på att börja sy – hur kommer man igång?
1. Låna en symaskin från någon Fråga också personen hur man trär symaskinen och hur man spolar upp nya undertråd!
2. Googla på raksöm och sicksacksöm.
3. Kör.
Jag kan bara tala från min egen erfarenhet, men jag har kommit väldigt långt på mina bleka kunskaper från syslöjden i mellan- och högstadiet. Självklart blev det inte perfekt första gången (tvärt om hehe) och jag gjorde väldigt mycket fel – men det är så man lär sig.
Vad är enkla syprojekt för en nybörjare?
– Kökshandduk – Duk – Gardin
Perfekta nybörjarprojekt där du får utrymme att lära dig symaskinen genom att testa att sicksacka kanterna (för att tyget inte ska fransa sig), fålla tyget (göra en enkel eller dubbel invikt kant) och sy en helt vanlig raksöm.
Vill du avancera lite mer så skulle jag rekommendera:
– Kuddfodral – Tygpåse – Cirkelkjol
Vad behöver man för prylar för att komma igång?
– En symaskin Det går att sy för hand också, men jag tycker att det är enklare att börja med att sy på maskin och sedan komplettera med handsömnad om man vill. Mest för att det är så otroligt, otrooooligt tidskrävande och man har inte så mycket tålamod i början.
Jag skulle som sagt rekommendera att man lånar en symaskin till att börja med – det gjorde jag och jag är så evigt tacksam för det! Idag har jag en gammal Husqvarna 2000 som jag ärvt av min mormor. Den är fantastisk!
– Måttband Ett vanligt som man rullar ihop själv (inte ett sånt som man drar ut ur något slags fodral). Finns t.o.m. på Ica!
– En tygsax Du bör skaffa en sax som aldrig använts till något annat än tyger – för att den ska vara så vass som möjligt. Det är en mardröm att klippa med en vanlig kökssax i tyg (jag har gjort det haha).
– Knappnålar Du använder dem för att nåla fast mönster på tyger, för att mönstret inte ska glida runt när du klipper. Eller för att nåla fast olika tygdelar i varandra innan du syr ihop dem.
– Sytråd & tyg
Var hittar man tyger?
Ohlssons Tyger Den vanligaste tygbutiken i Sverige tror jag är Ohlssons Tyger. Det är en kedja som finns i många stora och medelstora städer. Tyvärr är inte utbudet hos dem jättestort, men jag har ändå handlat en hel del hos dem, för att de är så tillgängliga.
Stoff & Stil: Stockholm, Västerås & Malmö Stoff och Stil var min favorit-tygbutik när jag bodde i Stockholm. Helt okej utbud med många fina tyger!
Gittes Stuvkälla:Ringkaby utanför Kristianstad i Skåne Jag har inte varit här själv, men har fått tips på instagram om denna magiska butik! De ska tydligen ha Nordens största utbud av tyger, så jag måste ta en roadtrip dit i framtiden!
Skroten: Kinna, utanför Borås i Västergötland En av Sveriges största tygbutiker! Här har jag varit en gång för många år sedan. Det finns väldigt mycket att välja på!
Köp&sälj-siter / Second hand-butiker Om man vill komma undan billigare så lämnas det in en hel del tyger till Second Hand-butikerna och det finns också mycket att hitta på t.ex. Tradera och Facebook Marketplace. Och finns det inte tyger, så kan man alltid gå loss bland sängkläderna. En tjej som syr i princip alla sina klänningar av sängkläder är Emma Hollstrand.
Tyg-tips
– Välj ett stumt tyg Alltså ett tyg som inte töjer sig när du drar i det. Dessa är mer nybörjarvänliga och alltså enklare att sy i. Det krävs inga speciella tekniker.
– Lita på din känsla Jag kan inte jättemycket om tyger, men jag har klarat mig genom sju år av sömnad på att besöka tygbutiker och känna på tygerna. Känns de följsamma och behagliga i handen? Då är de det på huden också.
– Material som jag gillar: Jag gillar att sy i linne, linneblandningar (t.ex. linne/viskos) och bomull – både när det gäller kläder och andra syprojekt. De är mjuka och behagliga, samt relativt lätta att sy i. Linne är dyrt för en nybörjare, medan bomull är billigare och bättre för osäkra projekt.
– Tvätta ALLTID tygerna innan du börjar klippa i dem Alla tyger drar ihop sig i första tvätten, en del lite grann och en del krymper hur mycket som helst. Tvättar du inte innan, så riskerar du att stå där med ett alldeles för litet plagg eller kuddfodral när du är klar sen. Inte kul.
– Fransande tygermåste sicksackas När du klipper i ett tyg och pillar lite med kanten så märker du att majoriteten av alla tyger fransar sig/löser upp sig precis där man klippt. En del löser upp sig lite grann och andra löser upp sig i rasande fart (livsfarligt haha!). Den här typen av tyger måste sicksackas längs kanterna innan man kan börja sy något mer med dem – annars kommer tyget att fortsätta att lösa upp sig under användning och tillslut förstöras.
Några avslutande tips
– Börja bara sy. Gör det bara. Skit i om du inte kan. Ha inga förväntningar. ”Inte perfekt” är charmigt.
Imorgon väntar släppet av första bilden i mitt nya fotoprojekt ”Årstidsdrottningarna”och jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och berätta historien om hur idén till det här projektet blev till!
– 20 mars 2021
I höstas var jag ute och fotograferade en serie bilder med en lövkrona som jag lite hastigt hade börjat tillverka bara två timmar (!) innan solnedgången. Rätt optimistiskt – men jag jobbar bra under press 😉
Där och då hade jag inga planer på att göra något drottning-projekt, utan det var faktiskt en fotografering som genomfördes som någon slags revansch på en fotografering som jag gjorde hösten 2015 och blev ordentligt missnöjd med…
Låt oss ta en titt på den:
Bilder från min fotografering 2015
Bakgrund: Jag hade sett att det fanns en teknik man kunde använda för att binda en lövkrona enbart med själva löven (alltså utan varken ståltråd och snöre) och jag ville testa att göra en.
Foto-idé: Jag ville ta en modebild à la Vouge med den där lövkronan.
Vad gick fel? Well.. Allt?
För det första så blev stylingen katastrof. Jag var hemma hos mina föräldrar vid tidpunkten och hade knappt någon packning med mig. Så valmöjligheterna var nästintill obefintliga. Jag lyckades gräva fram en fuskpäls och en alldeles för kort, vit sommarklänning i spets. Och detta stylade jag alltså med lövkronan och kastanjeskal i öronen. Det gick INTE ihop och jag tyckte att jag såg mer ut som någon slags gammaldags rysk karaktär, än en cool fashionista.
Sen tyckte jag att sminket blev för blaha för att vara en cool mode-fotografering. Återigen hade jag inget att välja på, eftersom jag rest med begränsad packning. Så jag tog kakao (????) och smetade på läpparna för att försöka få det att se ut som ett coolt läppstift. Men det såg bara sjukt ut.
En bra modefotograf kan få vilken location som helst att se fashion ut, men jag kände verkligen noll och ingenting för den location jag valde. Det är någonting med min ryska styling ihop med en höstig allé som återigen inte går ihop. Vet faktiskt inte vad jag tänkte…
Sist så hade jag inte riktigt fattat det här med fotoförhållanden kontra min egen stil. Jag är en person som (nästan) alltid dragits till lite mer dämpade färger. Och problemet med att fotografera i solsken är att solen gör alla färger den nuddar vid starkare. Addera att det var höst vid tillfället och höst är redan rätt färggrant – ellerhur? 😉
Så nä. Jag gillade inte stylingen, sminket, val av location eller ljuset jag fotograferade i.. ingenting!
Jag är egentligen inte ett stort fan av att göra om saker som jag redan gjort en gång (tycker inte att det är tillräckligt spännande hehe). Men det är ju tyvärr det som gör att man utvecklas som bäst!
Som tur är så kunde jag inte riktigt släppa tanken på att göra en fotografering med en lövkrona. Jag tror att jag tänkte på de där misslyckade bilderna varje höst från 2015 fram till 2020, när jag äntligen vågade ge mig på det igen.
Den här gången var jag betydligt bättre förberedd…
Bakgrund: Hösten 2020 kom jag på att jag ville testa att göra en annan slags lövkrona. En där jag inte flätade in löven ”liggande” med varandra, utan en där jag fick löven att stå rakt upp. Så jag testade det och gav mig iväg ut..
Foto-idé: Porträttera hösten på ett lite sagolikt sätt. ”Typ som en höstdrottning”.
Vad gick rätt? För det första så har det gått 5,5 år sedan jag fotograferade mina första lövkronebilder (galet egentligen, känns som nyss). Mycket händer under så många år och min stil har utvecklats massor. Jag vet numera precis vad jag vill, vad jag gillar och hur jag vill skapa.
Det enklaste sättet att förbättra någonting är att analysera vad det är man inte gillar med en misslyckad bild/fotografering. Min analys av den gamla fotograferingen från 2015 är att den var too much. För mycket styling. För rörig bakgrund och som inte passade med stylingen. Sedan insåg jag också att jag inte gillar att fota i sol. Det blir jättefina bilder, men det är inte min stil.
Så när jag fotograferade de nya bilderna hade jag tänkt igenom styling. En otroligt enkel sådan med lövkronan i fokus tillsammans med en puffig klänning i en av höstens färger. Min vanliga makeup. Som location valde jag en äng med träd bakom. Och viktigast av allt: Jag fotograferade en mulen dag – eftersom mulet väder främjar dämpade färger.
När jag la ut bilderna på mig i lövkrona så skrev jag lite skämtsamt att jag var höstens drottning. Då fick jag en kommentar som löd ”Kan vi få en snödrottning också?” och… som ni nu förstår så gick jag verkligen igång på den idén hehe 😉
Tanken är att jag ska göra om fotograferingen med lövkronan ännu en gång till hösten (för att passa min idé för hela fotoprojektet) och fram tills dess så ska jag ha skapat en snödrottning, en vårdrottning och en sommardrottning.
Ju fler gånger man gör om någonting, desto bättre blir det. Så jag är helt säker på att höstdrottningen af 2021 kommer bli fantastisk!
Så tack Linnea, för utan dig hade det inte blivit ett fotoprojekt med Årstidsdrottningar.
Jag går längs leriga grusvägar där snön precis smält bort. Sulan halkar ibland i allt det där kladdiga, bruna och baksidan av mina ljusa mjukisbyxor, längst nere vid skorna, är fläckig av stänk.
Jag följer den slingrande vägen med blicken. Låter den glida vidare upp över de kala träden, vars grenar sträcker sig ut i luften som krokiga häx-klor. Tänk att allt det här karga, hårda och döda om några veckor kommer sprudla av liv. Det känns ogreppbart nu, men snart… Snart.
Några små glimtar finns redan där och påminner mig. Som solens värme mot kinden och snödropparna som börjar bryta sig loss ur jorden i rabatten. Och fåglarna. Fåglarna har börjat sjunga nu. De gör det väldigt stillsamt ännu, men deras röster skapar ändå bilder inom mig. Bilder av sådant som varit – och av sådant som kommer åter.
Tänk att fyra månader från nu, då ser det ut såhär. Leran kommer att torka upp så pass att dammet yr om mig när jag far fram där på grusvägen med min cykel. Allt som känns så öppet och kalt kommer att fyllas med grönska och mjukhet. Och färgerna! Färgerna kommer finnas överallt omkring oss och förstärkas ytterligare varje gång de möter solens starka strålar.
Det är så fint att tänka på.
Jag står här där grusvägen kröker sig i början på mars. Till vänster finns en fantastiskt vacker och stor gammal gård med ett boningshus i ljusgult trä och med inglasad veranda. Ett sådan hus som är alldeles för stort för mig, min sambo och våra två katter, men som jag ändå kan se mig bo i någonstans i mina livligaste drömmar.
Gården är omringad av en stenmur och grusvägen viker sig runt den på ena hörnet. Omkring oss böljar åkrar och ängar. Träden vajar i den just nu isande vinden. Den vinden som kommer svalka mig i sommar.
Jag älskar att vara just här. Jag vet inte vad det är. Det är någonting med hur vägen krokar sig och vetskapen om att den kommer vara kantad av syrénbuskar i början på juni. Det är också någonting med stillheten. Det är den vackra traktorvägen som kommer att vara full av blåklockor. Och som sagt det där vackra trähuset.
Jag har fotat här massor och jag kommer att fota här mer. Snart. När naturen vaknar till liv. Tills dess vandrar jag här i lugn och ro och väntar. Tänker att jag inte har bråttom, utan att det bara är fint att veta att jag har någonting att se fram emot.
Och det är ju faktiskt rätt fint som det är? För vem bestämmer att hårt och kallt är fult? Vem bestämmer att dämpade färger är mindre värda?
Jag väntar alltid hoppfullt på snö, även om jag vet innerst inne att chansen inte är särskilt stor att få njuta av snö när man bor i södra Sverige. Så att få vakna upp till en måndag som skulle innebära 15cm nysnö var helt sagolikt.
Huset alltså. Så magiskt fint du är, helt snöklädd <3
Jag och mamma går ganska ofta på morgonpromenader tillsammans numera (vi träffas inte fysiskt, men vi har varandra på telefon när vi är ute) och det är så mysigt! Den här morgonpromenaden med henne var fylld av yvig snö och jag kunde liksom inte tro mina ögon.
Upptågen med min granne Evelina fortsatte (förra veckan åkte vi ju skridskor!) och denna gång byggde vi snögubbar, snölyktor, gjorde snöänglar och åkte pulka. Snögubbarna heter Regina och Harald – men Harald är fransk, så man säger inte H utan bara ”Arald” haha 😉
Jag flyttade ju mitt företag till en lokal i Nora i höstas och nu har jag äntligen intrett klart mitt gamla hemmakontor – numera pysselrum! Älskar hur det blev med det här mörkbruna bordet och alla detaljer. I den genomskinliga ramen har jag ett John Bauer-frimärkshäfte!
Tyvärr blev det plusgrader samma kväll som det mesta av snön föll. Så allt smälte.. och sedan frös det på natten och morgonen därpå. Så trots broddar vågade jag inte gå ut på min morgonpromenad. Så jag gick och satte mig på en sten bakom ladugården i stället (med underlag förstås!) och andades in morgonsolen.
Jag var tillbaka i studion efter jullovet för att packa prints och det snöade så galet vackert! Älskar att vara här i vår studio och äntligen börjar vi också komma i ordning! Snart kan jag visa er hur vi har det här <3
Mina älsklingar i fönstret. Hur ska jag INTE kunna posta bilder på dem varje vecka?! Haha.
Den här veckan påbörjade jag också ett stort syprojekt! Jag syr en klänning till en fotografering som jag ska göra, där jag ska klä upp mig till ”Snödrottningen”.
För i höstas dressade jag mig ju som ”Höstdrottningen” och jag fick mersmak! Tror att det här kanske blir mitt nya årstidsprojekt?! Men istället för att fotografera en plats varje månad i ett år, så vill jag dokumentera de fyra årstiderna med sagotema, där jag klär upp mig som en ny drottning för varje årstid. Tror och hoppas att det kommer bli så himla fint!
Snödrottningen (som kanske då egentligen skulle heta vinterdrottningen) kommer dock bli svårast, eftersom jag måste tajma fotograferingen med vädret så att jag får snö i bild. Inte så enkelt när man inte bor norröver…
Till fotograferingen har jag fått låna den finaste peruken någonsin! Aaaah det kommer bli SÅ bra!!
Så glad att jag får gå så nära dem att jag kan ta en sån här bild nu. I början flydde Pacina ur sängen så fort vi kom upp på övervåningen eller in i rummet. Och nu lyfter hon liksom inte ens på huvudet när vi kommer in och grejar. Tillit <3
Popcorn har varit ganska chill sen hon kom in. Man märker att hon blir lite spänd när man är i närheten. Hon ligger kvar med huvudet i ”viloläge” men man ser på hennes ögon att hon sneglar på en när man rör sig i rummet.
Tankar och tips från veckan:
–His dark materials. Det här tipset har egentligen inte alls med denna vecka att göra, men jag kom på att jag helt glömt att tipsa om denna serie på HBO. SÅ galet bra!
– Weaver of fate med Brothers of Metal. Är helt besatt av denna låten just nu. Hela det albumet är också otroligt bra om man gillar den här typen av musik.
– Appen P tracker. En app som loggar ens menscykel, där man kan göra anteckningar och notera humör och symptom. Jag ska erkänna att jag hade 0 koll på min cykel fram till 2018, när jag började göra loggar i min Bullet Journal. Kan liksom inte fatta varför jag aldrig blivit rekommenderad att göra detta tidigare?! Plötsligt insåg jag hur mycket av mitt liv som inte är sammanträffanden, utan som är påverkat av menscykeln och en helt ny värld öppnade sig. Nu har jag gått över från att rita i min Bullet Journal till att logga i denna app istället och jag har super-koll på när nästa mens kommer och när det inte är lägligt att planera in några större projekt 😉
Om ni hade frågat mig den 1 januari vad mina mål för 2021 är, så hade jag förmodligen spytt i handen. Ungefär så taggad var jag på att ’ta nya tag’ och börja om från början. Jag brukar gilla nyår och jag brukar gilla nystarter. För då få man en chans att ta alla de önskningar, måsten och idéer som man inte tagit tag i, som står som ett smutsigt moln omkring en, och sudda ut dem helt. Så att man kan andas helt klar och krispig luft för en stund, innan ett nytt virrvarr brusar upp igen.
Det här nyåret har det där molnet inte riktigt kunnat suddas ut helt och jag antar att det är därför jag har varit så opepp. För att allting fortsätter att vara precis som det varit, hur mycket jag än låtsas att det inte gör det.
Men det sagt så har det gått ett par dagar nu och jag har landat i käslan av att allt inte börjar om, men att jag kan välja att låta några saker göra det. Som t.ex. mina förväntningar på mig själv och det jag vill göra.
2021 vill jag…
– Ta mer vardagsbilder.
För några år sedan började jag med veckosummeringar på bloggen. Helt vanliga, enkla summeringar av vad jag gjort och vad jag tänkt på, tillsammans med några iPhone-bilder från veckan. Detta resulterade i en stor samling helt underbara vardagsbilder vid årets slut, som berikat mina fotoböcker så himla mycket.
Jag slutade med dessa summeringar för typ två år sedan och har inte tänkt så mycket på det – förrän jag satte mig ned och skulle göra en fotobok om 2020 och insåg att jag knappt tagit några vardagsbilder alls. För de ögonblick när telefonen åker upp så filmar jag alltid till instastory och filmer kan man inte göra fotoalbum av… så himla trist!
Så mitt största mål för året är att komma ihåg att ta helt vanliga bilder med mobilen av helt vardagliga ögonblick. Kanske att jag skulle ta hjälp av summeringar igen? Veckosummering eller månadssummering? Vad tror ni?
– Satsa på min onlineshop
Jag har en shop, där jag i skrivandets stund bara har en enda print. Ett tag sålde jag även Photoshop Actions och tanken är att de ska upp i shopppen igen (de försvann tillfälligt för att jag bytt plattform för min shop). Men nu vill jag alltså utvidga. Jag vill att det ska finnas massor av material att gotta sig i där. Fler prints, fler actions, minikurser (som man kan investera i och gå precis när man vill), guider, djupdykande behind the scenes-filmer och annat kul!
– Göra ett nytt försök med odling och bara satsa på blommor
Jaaa alltså idén om att odla mina egna grönsaker finns kvar, men jag känner att det kanske ligger lite längre fram i tiden. Förra året odlade jag för första gången och det var visst betydligt mer att tänka på än vad jag hade trott. 😉
Eftersom jag inte gillar att läsa på och sedan ’göra som man ska’, utan hellre testar mig fram för att det är roligare, så tror jag att jag ska börja med något som jag har mindre krav på: Blommor. Så i år blir det bara blommor.
Jag funderar på att odla luktärt, aster och sommarmalva. Odlade rosenskäror förra året men gillar inte deras bladverk. Lite synd, för blommorna är jättefina och räckte till så många fina buketter ända in på hösten!
– Börja planera vårt bröllop (!!)
Känns fortfarande overkligt att skriva om, prata om och tänka på att vi ska gifta oss. Men det ska vi ju – 2022 är tanken. Så i år vill och ska vi börja med bröllopsplaneringen. Och det kommer bli svårt, eftersom vi varken har någon sån där självklar tid och plats då/där vi vill gifta oss. Just nu är det som att vi kan tänka oss lite var som helst, vilket gör att möjligheterna blir oändliga = svårt. Svårt, men kul!
– Börja göra kortare fotorelaterade videos på IGTV
Jag har länge känt att jag vill göra mer fototips i videoformat. Jag har testat att lägga upp på Youtbe (både för länge sen på min vanliga Youtubekanal, men de senaste tre åren på min och Emelie Bernborgs kanal Golden Hour Series). Men jag känner att det blir för maffigt. Både för mig att skapa och för er att titta på.
Så i år vill jag åtminstone testa att göra mer rörliga tips till IGTV. Korta, enklare videos om t.ex. vad som finns i min kameraväska, hur man kan tänka när man ställer in inställningar och typ… tankar kring skapande? Vad tror ni om det?!
Fler saker jag vill göra, men som inte behöver närmare beskrivning:
– Testa på att skapa med lera
– Sy en sommarklänning
– Släppa ut katterna, så att de kan få springa ut och in precis hur de vill (vi måste dock se till att båda känner sig trygga hos oss först).
– Lösa situationen med vår veranda, så att den inte konstant ser ut som en soptipp för att vi ställer alla saker där som vi inte vet var vi ska göra av.
– Träffa min familj!!!!! Hoppas att vaccinet kan hjälpa oss med det <3
Nu vill jag höra – vad har du för mål eller önskningar för 2021?
Den här tomteluvan har fått väldigt mycket uppmärksamhet sedan jag sydde den för något år sedan. Var har du köpt din luva?! är nog den mest ställda frågan under december månad.
Och det är ju så att jag har sytt den! Jag har varit så trött på epiga köpe-luvor och när jag insåg att jag hade en bit vinrött tyg och lite fuskpäls kvar i gömmorna efter ett annat syprojekt, så snodde jag ihop den här tomteluvan lite på måfå.
I det här inlägget berättar jag om hur jag gått till väga!
Såhär såg det ut när jag letade i gömmorna efter passande tyger till en tomteluva!
Material och tygmängd
Vilket tyg har du använt?
Till själva luvan har jag använt mig av vinröd Vadmal (ull). Fördelen med ulltyger är dels att tyget är tjockt, vilket gör att luvan får en fin form på huvudet. Ju tunnare tyg du väljer, desto mindre lyxig luva. En annan fördel med ull är att man inte behöver sicksacka kanterna, eftersom tyget inte fransar sig. Det sparar en massa tid och gör också tyget enkelt att arbeta med om man inte har symaskin.
Som dekoration har jag använt mig av fuskpäls. Det exakta tyg som jag har finns inte längre att få tag på, då det är många år sedan jag köpte det. Men här har jag tre andra favoriter: – Fuskpäls med naturtrogen färgskiftning – Grå fuskpäls – Vit fuskpäls
Hur mycket tyg behöver man?
Min första luva krävde ett tyg som var 62x80cm (pälsen ej inkluderad). 80cm är den längd jag valde på luvan och 62cm är dess storlek. Mitt huvudmått (57cm) + sömsmån (2cm) + 3cm extra som gör att pälsen får plats = 62cm.
När man går till en tygaffär så kan man dock inte be om ett tyg som är 62x80cm, utan man får den bredd som tyget har på rullen (oftast 140-150cm) och sen får man välja längd.
Så när jag köpte nytt tyg för att göra fler luvor så köpte jag 90cm (som hade en bredd på 140cm). Det räckte till fyra luvor – två långa och två något kortare.
1. Tyget dubbelvikt och 2. Mina fyra luvor (två långa till vänster och två något kortare till höger) som jag fick ut av mitt 90x135cm tyg.
Hur gör man då?
1. Tvätta tyget först (om du köper ull så kör på ull-programmet)
2. Vik tyget dubbelt, så att du får en framsida och en baksida av luvan.
3. Rita ut en (eller flera, beroende på hur många du ska göra) trianglar. Det är inte svårare än så. Den kortaste delen på triangeln är ditt huvudmått + 3cm extra utrymme + sömsmån 2cm delat i två (eftersom tyget är vikt) och de två långa sidorna är längden på din luva.
4. Klipp ut din luva (glöm inte sömsmån runt om, om du inte redan räknat med det).
5. Sy ihop de två långsidorna och lämna kortsidan öppen. Du kan sy på maskin, för hand eller kanske t.o.m. använda textillim? (Obs! Det senaste förslaget är obeprövat).
6. Prova så att luvan passar.
7. Nu är det dags att fundera över vilken stil du vill ha!
Dekorera din luva
Här ovan ser du tre olika luvor som jag har gjort. En med vit fuskpäls, en med gråmelerad fuskpäls och en utan päls, med detaljer av den bit vadmal-tyg som blivit över.
Jag syr på fuskpäls och andra detaljer för hand. Själva bollen är en fyrkant av tyg som jag vikt in kanterna på så många gånger det gått att göra det – tills det blev en boll. Den sydde jag sedan bara på änden av luvan. Pälsen runt huvudet är en avlång remsa av fuskpäls som jag viker om kanten på själva luvan, så att man både får päls på in- och utsida. Skarven på pälstyget (som syns på utsidan av luvan) viker jag in när jag syr på den, för att få ett snyggare utseende på fluffet.
Tofsen på den pälslösa luvan är gjord såhär:
Bild 1: För att göra tofsen på luvan så tog jag ett stycke överblivet tyg, vek det dubbelt och klippte upp remsor. Sedan rullade jag ihop tyget så att remsorna fick hänga fritt.
Bild 2: Såhär såg tofsen ut efter att jag rullat ihop den och innan jag sytt på den på luvan.
Bild 3: För själva ”pannbandet” så klippte jag ut tre lite bredare remsor (runt 3-4cm) och flätade ihop dem.
Jag har alltid gillat idén av Tradera, men haft rätt dåligt tålamod när det kommer till att leta runt. Kanske för att jag tyckt att det varit svårt att navigera runt – för att jag inte vetat exakt vad det är jag är ute efter och därför inte vetat vilka kategorier jag ska titta i eller vilka sökord jag ska använda.
Jag gillar liksom känslan av att gå på loppis eller Second hand som om det vore en skattjakt – och se vad jag finner. Ibland finns det ingenting och andra gånger hittar man sånt man blir helt lyrisk av.
Med Tradera är det inte riktigt så. Men nu när det inte går att ränna i second hand-butiker var och varannan dag, så har jag gett Tradera en verklig chans och jag älskar det!
Här är några av de auktioner jag vunnit och förlorat den senaste månaden!
VUNNEN: Julröd ullkappa
Mamma har en röd kappa som hon haft i några år nu och som är helt fantastiskt fin – på henne. Jag är ju inte vidare färgstark av mig, utan kör bara på naturfärger, men det är ändå något som pirrat till inom mig när jag har provat mammas jacka. Man blir glad av den! Och så är den ju så julig!
Jag har vanligtvis ganska svårt att hitta kläder Second hand. Färg, passform, material och storlek ska klaffa och det är sällan det gör det för mig. När det är snygga kläder så är de alltid för små och när de är i min storlek så är de alltid bara så jävla tantiga… Inredning är mycket enklare.
Tradera är dock en perfekt plats att hitta second hand-kläder på. Jag vet att jag är ute efter en röd kappa, så jag klickar mig bara in på kapp-sektionen bland damkläder och sorterar på färg och min storlek. Och vips har jag hela Sverige att bläddra bland.
Sen är det såklart svårt för att man inte kan prova i stället. Och den här var aningen dyrare än vad jag tänkt lägga på en kappa. Men jag försöker alltid tänka att… om någonting är i princip exakt det man är ute efter… så tycker jag att det är viktigast att tänka på att samma jacka kostat minst det dubbla ny. Och det är ju värt det för klimatet 🙂
FÖRLORAD: Runt mässingspegel
Blev riktigt besviken när jag förlorade den här auktionen. Om ni kikat på mina Vlogmas, så vet ni att jag fixade i ordning vårt vardagsrum (äntligen! Nästan ett år efter inflytt hehe…). Jag har dekorerat med ganska många moderna ting, bland annat flera stilrena tavlor. Så jag tänkte att det skulle bli snyggt med något äldre som bröt av. Något att hänga på väggen, men som inte är en tavla.
Och då dök den här upp. Jag var dock inte den enda som var sugen på den här spegeln, så jag förlorade i sista sekund. Trist. Men nu vet jag vad jag ska fortsätta titta efter.
VUNNEN: Horn i mässing
Appropå äldre saker att hänga på väggen (men som inte är tavlor), så hittade jag det här vackra hornet av en slump mitt i julpyntningspreppen.
Jag är ju som sagt inte så färgglad av mig (men den där jackan längre upp kanske färgar av sig på mitt sinne hehe..), så jag är alltid ute efter julpynt som känns mer ”vinter” än vad det känns ”jul”. Kanske också för att legitimera att jag inte tar ned pyntet direkt, utan låter det vara kvar tills det knoppar i trädgården… 😉
Jag hade rätt tur med det här hornet. Det var många som var intresserade av det, men det var jag som fick hem det i slutändan. Tummen upp för fina produktbilder hos den här säljaren – ellerhur?
FÖRLORAD: Väggljusstakar i mässing
Här har vi två väggljusstakar som drog iväg rejält i pris. För mig spelar märke eller designer ingen roll och det var därför jag förlorade. Kunde liksom inte rättfärdiga varför jag skulle buda så högt som 771:- där auktionen slutade.
Väldigt fina väggljusstakar dock och precis i den stilrena stil som jag gillar. Äldre mässingsdetaljer har en tendens att bli rätt krusidulliga, vilket inte passar min stil riktigt. Men dessa hade vart perfekta till min samling ”äldre ting på väggen som inte är tavlor”.
VUNNEN: Väggljusstake i mässing
Nä, som sagt, märke spelar ingen roll. Så jag avvaktade bara några dagar efter att jag förlorade de där mässingljusstakarna ovan och hittade denna fina ljusstake för 85:-
För mig var det inte heller viktigt att jag skulle köpa ett par, då jag inte är jätteförtjust i symmetri i min inredning. Så den här ljusstaken passar mig mycket bättre!
Det är dock lite kul att jag för bara några veckor sedan skrev/sa att jag inte gillar material som glänser i min inredning. Jag har inget i krom, koppar eller mässing. Men är beredd att ändra mig.
Det vanligaste problemet (som jag tycker i alla fall) när man inreder är att man känner att någonting inte passar och så dömer man ut det. Ofta passar det inte för att man har för få representanter i den stilen. För mig har det varit så med t.ex. mässing/guld. Att jag bara haft EN enda mässingljusstake och då ser den malplacerad ut där i sin ensamhet. Men nu i jul när jag fick fram änglaspelet, mässingljusstaken, hornet (som jag vann här ovan) och en ljusstake (som jag fyndade second hand i slutet på oktober), så inser jag ju att det visst passar hemma?!
Därav andelen ting i mässing i detta inlägg – har möjligtvis blivit helt besatt 😉
Vad tror ni om den här typen av inlägg? Är de roliga att läsa/titta på?
Vi måste prata om en grej. Vi måste prata om det här med skärpa och konststycket att få skarpa bilder. Under alla de år som jag bloggat om foto så tycks det nämligen som att detta är det i särklass största problemet hos många. Och jag förstår varför – för det är en del att tänka på <3
Mina 5 tips för bättre skärpa
– Investera i ett bra objektiv.
En stor bov till bristande skärpa är gamla, billiga objektiv. Framför allt upplever jag att billiga zoom-objektiv inte är någonting att hänga i julgranen. Vill du ha ett superskarpt men billigt objektiv så rekommenderar jag antingen att du köper ett fast 50mm eller 35mm-objektiv (läs mer i min objektivguide) eller levlar upp lite när det kommer till prisklassen – t.ex. till Sigmas Art-serie.
– Fotografera inte med lägsta bländartal.
Jag vet. Det är jättefint med blurrig bakgrund, men ju lägre bländartal du väljer, desto sämre blir skärpan. Dels för att det blir svårare att få till den eftersom du måste vara mer precis på grund av det korta skärpeplanet*, men också optiskt (objektiv brukar generellt prestera bättre på högre bländartal).
Så stör du dig på att skärpan inte är bra – testa att öka bländartalet till 2,8.. 3,5… kanske t.o.m. 4? Eller så accepterar du bara att skärpan blir lite sämre och fotograferar vidare med superkort skärpedjup – för det är ju så fint! 😀
*Skärpeplan = Området (i djupled) som är skarpt runt den punkt där du sätter skärpan. På riktigt låga bländartal kan skärpeplanet bara vara någon ynka millimeter, medan det på högre bländartal kan vara flera meter (men det beror också på hur nära du är det som du sätter fokus på).
– Förminska dina bilder innan uppladdning
En fotografs värsta mardröm är auto-komprimerade bilder. Dvs. bilder som förminskats automatiskt för att passa på en specifik plattform (t.ex. i sociala medier). Autokomprimering leder nämligen främst till förlorad skärpa.
Om du googlar ”Instagram image size” eller ”Facebook image size” så får du upp olika bildstorlekar för de olika plattformarna – storlekar som du bör förminska dina bilder till innan du laddar upp dem.
– Titta inte på bilden i 100% inzoomat läge.
Mina bilder ser inte heller wow-bra ut i 100%. Men vem tittar på bilder i 100%?! Det gör enbart DU när du sitter där och redigerar, men ingen annan kommer se dem på det sättet.
Först och främst publicerar vi ju majoriteten av våra bilder på Instagram. Typ i 12% storlek. Även om vi skulle ladda upp på Facebook eller vår sajt så skulle de synas i ca 33% storlek. Jätteonödigt att titta i 100% då.
”Men om man skriver ut stort då!”, kanske någon tänker. Och ja, ju större man skriver ut, desto mer detaljer kommer fram. MEN. Ju större man skriver ut, desto längre bak backar man för att betrakta bilden. Därför är det inte heller nödvändigt att betrakta en bild som kommer hamna på en vepa i 100% inzoomat läge, för man kommer troligtvis stå på ett par meters avstånd och titta ändå.
Så gör dig själv en tjänst och zooma ut!
– Skäll inte på dig själv för att du råkar sätta fokus fel.
Alla gör vi det. Hela tiden. Om jag fotograferar någonting som inte rör sig (en naturbild eller ett stilleben) och jag vill vara helt säker på att skärpan kommer sitta, så ställer jag faktiskt alltid fokusen manuellt. Så att jag kan se med blotta ögat på LCD’n att fokusen ligger där den ska.
Men det orkar man ju inte göra mer än då och då. Så då får man leva med att skärpan ibland hamnar lite off. Och vad gör det egentligen?
Med detta sagt… så tror jag dock att många har högre förväntningar på sig själva än vad man behöver ha. Jag tror att många också tittar på t.ex. mina bilder och tänker att de alltid är skarpa, trots att det är långt ifrån alla gånger som de faktiskt är det.
Jag tror att det är teknikfantasterna som har satt griller i huvudet på oss med sitt eviga skärpe-snack. Det är de som sitter där och zoomar in till 100% och jämför skärpan millimeter för millimeter mellan olika kameror och objektiv. Helt i onödan tycker jag.
För mig är det allra viktigaste att känslan sitter. Sen kommer skärpan. Vilket betyder att jag väljer kamera efter den som ger mig bäst känsla, snarare än den som levererar skarpast bilder. Jag publicerar även bilder helt baserat på känslan i dem. Och känslan kan fortfarande finnas där även om skärpan inte sitter – ibland kan känslan till och med förstärkas av bristen på skärpa.
Det händer faktiskt till och med att jag dämpar skärpan i mina bilder, för att jag tycker att minskad skärpa förstärker mitt lite drömska uttryck.
Sprayfärger är ju livets liv när det kommer till DIY. Av alla sätt man kan uppdatera prylar på, så är detta nog min absoluta favoritmetod. För att det går så himla snabbt att göra om någonting – och för att det är lite lätt beroendeframkallande 😉
Det spelar ingen roll om du hittat någonting second hand som du vill göra om, eller om du har något hemma som du tröttnat på – sprayfärger fungerar på allt. Och du behöver inte ens vara det minsta kreativ för att åstadkomma stordåd, för sprayfärg är otroligt lätt att handskas med.
Vilket märke gör bäst sprayfärger?
Fram tills för någon vecka sedan använde jag sprayfärger som jag köpt hos Panduro. Det fungerar bra om man bara behöver svart och vitt, men så fort som man är ute efter lite mer spännande färger, så är utbudet otroligt dåligt. Jag köpte en grå och en beige sprayburk från Panduro där den grå var mer ljusblå och den beige’a var mer ljusgul – en sån besvikelse.
Men sedan tipsade Maria på Trädgårdsgatan 6 mig om Montanas sprayfärger och jag trodde inte mina ögon! De har runt 200 (!!!) olika nyanser av sprayfärg och flera olika färgtyper.
Jag har testat Montana Black (som egentligen enbart är för graffitimålning) och Montana Gold (som ska vara mer hållbar och för DIY-projekt). Än så länge kan jag inte prata om hållbarheten, då jag precis börjat använda färgerna, men det är väl en bra grej att följa märkets rekommendationer (vilket jag inte gjort hehe…). Det ska hur som helst även vara mer eller mindre vädersäkra färger.
Jag har köpt mina sprayfärger från Hlstore. Bra pris och snabb leveranstid!(Ej samarbete).
Till vänster har jag sprayat med Industriilor (ljusstake) och Lennox från Montana Black. Avslutat med Semigloss lackspray.
Vilka exakta färger köpte jag?
Jag köpte Gambetta, Lennox och Industriilor (tre nyanser av beige/brun) från Montanas Black-serie och Make up (varm, rosa-orange) och Brain (ljus, grå/rosa/lila) från Gold-serien.
Vad begöver man tänka på när man spraymålar?
1. Tvätta sakerna först. Jag brukar bara diska dem med vanligt diskmedel och diskborste. Sedan låter jag dem torka innan jag börjar måla.
2. Var utomhus och skydda området där du sprayar. Jag har sparat en stor kartong från H&M som jag sprayar mina saker i och har ytterligare ett kartongbit stående mot väggen där jag sprayar, ifall det skulle stänka.
3. Om du sprayar ett föremål med blank yta (så som metall och glas) så kan det vara bra att spraya med en primer först – då fäster färgen bättre. Jag kör också primer på saker som jag använder mycket (typ ljusstakar och förvaringsburkar). Primer finns också hos Montana.
3. Spraya undersidan först, låt saken torka och spraya därefter översidan och eventuell insida. Detta för att det kan bli märken i färgen där saken står och de märkena har man ju helst på undersidan där de inte syns 😉 Man kan spraya ytterligare en gång (efter torkning) om man vill ha extra skydd mot slitage.
4. Avsluta med en spraylack för att skydda din nysprayade pryl mot slitage. Jag har varit både lat och snål tidigare och skippat detta steg, men gör det inte igen. Montana har egna spraylack och dessa kan man beställa med olika finish: Matt, semigloss och gloss. Jag älskar semigloss!
Vilka ytor kan man spraya på?
Vilka ytor sprayfärgen fäster på får man läsa sig till när man köper. Jag har sprayat främst på keramik och metall, men vid enstaka tillfällen har jag också testat på trä och papp.
Enda ytan jag har testat att spraya på som inte fungerat så bra är en lampskärm i textil.
Före och efter en makeover med sprayfärgen Lennox.
Utöver detta är det bara att tuta och köra! Har du några fler frågor, så ställ dem i kommentarerna <3
För en vecka sedan bad jag er att skicka in bilder på era favorit-loppisfynd till mig, så att jag kunde visa här på bloggen. Här är förra inlägget med de första bilderna som skickades in och nu kommer resten!
Det har varit så fantastiskt kul att se alla era fynd och läsa era tankar – loppis och second hand är ju bara helt magiskt <3
Ida skriver: Älskar verkligen denna matta som jag köpte på en superfin gårdsloppis utanför Valdemarsvik i somras. Jag var där med min mamma, syster å familj å alla barn vi fikade å njöt av vädret… det var en väldigt fin dag som jag minns varje gång jag ser mattan. Som fick bo i vår fjällstuga i Tänndalen. Visste inte vart jag skulle ha den men att jag var tvungen att köpa den… kommer inte riktigt ihåg vad jag betalade..
Emma skriver: Måste bara dela av mig av min fantastiska stol som jag hittade för några månader sedan. Min mamma tog med mig på en superspontan tur till en second-hand lada i närheten av Åkersberga som hon ville visa mig. Vi åker dit och går runt en stund i huvudbyggnaden. De hade även en loftdel med fler saker och när vi gick upp för trappan så möttes jag av den mest fantastiska stol jag någonsin sett. Änglakörer sjöng i bakgrunden! Jag nästan sprang fram till den. ”Hur mycket vill ni ha för den?” Frågade jag med andan i halsen. Det visade sig att en gammal dam precis hade lämnat stolen bara för en stund sedan så de hade inte hunnit värdera den än. Hon hade nämnt något om att den var från NK och att hon hade köpt den sent 20-tal. Jag blev tvungen att vänta ett tag tills ägaren kom som kunde komma med ett pris. Efter att ha diskuterat med en kollega så kom de fram till att jag fick köpa den för 1800 kr. Jag har nog aldrig känt sån lycka! Även om det var aningen dyrt så kändes det så rätt och som om det var menat att det skulle bli vi två. Idag vaknar jag upp varje morgon och ser min älskade stol i hörnet av sovrummet. Den gör mig så lycklig varje dag.
Linda skriver: Mitt första, käraste och mest välanvända loppisköp! Mitt vardagsporslin Twist från Rörstrand. Köpte en uppsättning som 16-åring med begynnande intresse för retrostil och second hand. Använt dom varje dag i 15 år och tröttnar aldrig! 💙
Amanda skriver: Loppisfynd! Via fb 500 kr. Min favoritfärg som äntligen gav en bra och inbjudande förvaring till mina pysselsaker. Den ger mig en go känsla i kroppen varje gång jag ser den för jag känner att det är en av de första större möblerna jag har hittat rätt med, som är mig, och inte nyproducerat från IKEA 😉
My skriver: Allt på denna bilden är loppisfynd och är några av mina favoriter här hemma. Men måste jag välja en så blir det kruset. Fick betala 300 kr för det. Inget fynd om man tänker priset. Men varje gång jag går ut i köket så blir jag glad av att se det. 😃 Köpte det på norrbygdens loppis här i Småland. 🙂
Michaela skriver: Hittade den här kameran på fb marketplace. Jag betalade ca 30€ för den. Det som gör den speciell är, när jag for och hämtade den från säljaren visade det sig att kamerans första ägare (vars namn finns i kamerans fodral som följde med) hade varit vän till min mammas familj sedan 1960 talet.
Camilla skriver: Tallrikarna är nyligen fyndade men använder dem i princip varje dag nu (de prickiga kopparna är inte loppade) däremot är den gröna koppen från tradera. Fick 4 assietter och 5 mattallrikar för 100 kr 👌, de är tyska och vet inte så mycket om dem. Föll för det rundade mönstret och den fina glasyren.
Tina skriver: Bästa fyndet: min fina Arka stol från 1955 (designstol designad av Yngve Ekström). Såg stolen första gången i en tidning precis innan jag skulle flytta hemifrån för drygt 10 år sen. Varit en ”vill ha” möbel sen dess. 2015 fyllde Arka stolen 60 år och man började producera den igen – nypris 6000-8000 (beroende på färg och träslag). Funderade på köpa men tyckte det var (är!) så dyrt. La in en bevakning på blocket i samband med nyproduktionen. Och tidigare i år (i samband med jag och sambon köpte vår första lägenhet ihop!!!) så fanns den där på blocket! Bara 10 minuter från jobbet och för endast 2000 kr!!!
Johanna skriver: Fyndade denna för 50 kr och bytte till mig den från lillasyster i julklappsspelet. Tyckte att den var så pass snygg att jag inte ville lämna ifrån mig den 😍
Ebba skriver: Den här korg/lådan är mitt absolut favorit loppisfynd! Jag hittade den på Livlinans secondhand i Örebro en dag när jag och min syster bara fick för oss att svänga in på loppisen när vi varit inne på Ica och handlat. Jag köpte den för 75 kr. Och varför den är så speciell för mig är för att den blev den perfekta lådan för att förvara mitt pyssel och där bara lådan i sig ger inspiration till att sitta och pyssla i timmar.
Emilia skriver: Vi hade i tre veckor på ALLA sätt försökt bygga en gaffeltruck i lego av det vi hade hemma. SAMTLIGA försök blev nedröstade. Vi hade loppis i samfälligheten och det FÖRSTA barnet hittar är en gaffeltruck i lego komplett.
Malin skriver: Jag ska snart flytta och åkte till Erikshjälpen strax innan stängning en lördag för några veckor sen för att skänka massvis med grejer som inte kommer få plats i nya lägenheten efter flytten. Köpstoppet just nu är verkligen ett faktum men jag kan aldrig passera en second hand/loppis utan att ändå gå in och kika. Trodde inte jag skulle hitta något eftersom att klockan var så pass mycket men helt plötsligt stod den där. Korgväskan i mina drömmar. Helt orörd och i perfekt skick. Jag lyfte ner den från hyllan och visste direkt att den var allt jag vill ha. 125 kronor kostade den vilket i mina ögon var världens kap för något så vackert.
Jag visste genast att jag ville använda den till att förvara mina tyger i och när jag kom hem så visade det sig dessutom att den var i helt perfekt storlek för att få plats på hyllan i mitt syskåp. Helt klart en storfavorit bland alla mina älskade loppisfynd ♥️
Josefine skriver: Detta är mitt bästa loppisfynd! En vitlöksgömma som är handgjord. Tycker att formen, mönstret och färgen är så himla fin! Och att någon lagt ned tid och kreativitet på att skapa den gör den extra fin. Tror den gick på ca 30 spänn på Erikshjälpen 🙂
Emma skriver: Litet skåp som jag hittade på myrornas i Norrköping för 250 kronor. Har kommit att betyda mycket då skåpet blivit hem för massor med fler fynd. Dessa saker skulle annars glömmas bort i någon låda eller så hade jag inte köpt dem alls då jag inte haft någon plats för dem. I skåpet bor bland annat en bok från 1890-talet, fotoram i mässing, fjäder från skata, tennkopp med bergkristaller i och en hel del annat jag hittat på olika secondhand, loppis och i naturen.
Emma skriver: Skänken är mitt bästa fynd! Från varuförmedlingen i Ängelholm, har varit med halva mitt liv 😅 Inköpt av 15åriga mig med åtanke att måla den svart och vit då rummet gjordes om för att passa rocktjejen 😂. Fegade dock ur och den blev aldrig målad vilket jag är väldigt tacksam över i dag då jag älskar dess gröna färg. 🙏
TACK för alla bidrag hörni! Vad tycker ni vi ska köra för tema nästa gång?
En av mina favorit”serier” på Sandra Beijers blogg är när hon ber sina följare skicka in bilder från deras liv i olika kategorier – t.ex. ”visa din arbetsplats” och så sammanställer hon alla inskickade meddelanden på sin blogg!
Jag har tänkt jättelänge att jag velat göra något liknande och nu är det alltså dags! Jag frågade på Instagram om ni inte kunde skicka in en bild på ert favorit-loppisfynd och här är vad ni skickade till mig:
Emma skriver: (Ljusstaken) Vinter 2019 var jag och min svärmor på vår vanliga runda till PMU här i Piteå. Det är som vår grej vi gör tillsammans. Det är lördag och mycket folk i butiken och så plötsligt står den bara där, lite undangömd på en hylla. 110kr betalade jag för den. Det är äkta mässing och jag tänder den nästan varje dag (förutom mitt i sommaren). Det är mitt absoluta favoritfynd, och jag kommer nog aldrig göra mig av med den ❤️
Emma Clara skriver: Alltså…på mina loppisrundor så blir det sällan bara en sak. Utan fler. Men nästan alltid så passar de ihop. Lite knäppt ju! Ibland blir det grönt, ibland blått, eller som på bilden natur/brunt. Inget på bilden kostade över 40 kr. Och….jag bara ÄLSKAR loppis/vintage/återbruk/secondhand. Jag får precis den personliga inredning jag vill ha!
Sara skriver: Måste vara vår kökssoffa som vi fick helt gratis 😍 den skulle skrotas 😯😯😯 den har gjort det så himla mysigt i vårat kök och de är min plats 😍👑
Elin skriver: Secondhand fynd! Köpte denna i Vansbro för 700:-, en imperialsäng från 1800talet i originalskick. Är min sons växa säng nu 😍För mig är den så speciell då den är så unik och ger hela rummet sånt lugn och tyngd. Som att här kan man slappna av verkligen.
Bianca skriver: Senast idag gjorde jag ett loppisfynd i en nyöppnad butik i närheten där jag bor. Hittade det här söta porslinet som jag hoppas på får ta plats i en sommarstuga i framtiden. Det här blev snabbt en ny favorit i min lilla samling. Kostade mellan 39-59 kronor styck!
Janna skriver: Bästa loppisfyndet är helt klart min fotogenlampa (vänster), hade länge suktat efter den från Karlskrona lampfabrik i large, men den e så dyr, sen sprang jag på denna för 80kr smutsig och såg ganska taskigt ut men efter lite rengöring visade den sig vara en riktig pärla! 👌 plus att formen är mkt roligare än på den andra. Och den perfekta gröna nyansen!
Hittad räven denna ”godisburk” senare.. (höger) tycker den är lite rolig, och även den i den perfekta gröna nyansen..
Malin skriver: Det här är mitt favoritfynd. Jag hittade hela tavlan på pingstkyrkan i Östersund. Det var första gången jag var där i sommar. Jag såg denna på tavelväggen och kände igen stilen direkt. Det är Göran Boström! Jag är uppväxt med hans konst. På hälsocentralen finns en hel del och jag älskar dom tavlorna. Göran är även gift med min lärare jag hade i högstadiet och han var ofta med på friluftsdagar. Så jag har många minnen kopplat med hans konst och även han själv. Jag har alltid älskat hans stil och den passar bra här hemma med mina tavlor som har anknytning till skogen 🥰 30 kr gav jag för den och jag är så glad att jag fann den.
Rebecka skriver: Mitt bästa loppisfynd: en fullt funktionell byrå som jag fick GRATIS! Det är det första möbeln som jag renoverade genom putsning, spackling och ommålning, och därför är den lite extra speciell för mig
Madelaine skriver: Denna hyllan. Fyndad på en bakluckeloppis i utkanten av Lund för 10:- och den är så jäkla snygg bara.
Julia skriver: Svårt att välja bland alla fynd men här är min fina vas från Skruf! 49kr på myrorna i Stockholm och jag älskar den såå mycket!
Anna skriver: Här är mitt bästa loppisfynd! Ett rosettunderlägg från Svenskt tenn som jag hittade på en loppis augusti 2019 när orienteringsklubben i Dammekärr, Nödinge utanför Göteborg hade sin årliga marknad. Den betyder mycket för mig för att platsen är ett ställe jag återkommer till varje sommar och har så gjort i hela mitt liv och att vi går dit ihop tre generationer och fyndar, fikar och tar lotter, priset då… 15 kr och en hel del putsade så vart denna fina rosett min 🥰
Manda skriver: Mitt loppisfynd 😍 Piedestal jag kånkade med mig i gult trä-skick på bussen (två bussar tom haha!) för att sen måla varenda liten pinne i min favorit-grå-nyans. Och nu agerar den förvaring för alla bebisfiltar jag virkar och lägger på lager haha 🤷♀️
Jenny skriver: Mitt bidrag är en bild på de flesta pocketböcker jag köpt second hand sedan i början på sommaren. De flesta har kostat mellan 5-10:-/styck. Varför de betyder så mycket för mig är för att de symboliserar hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande från utmattningssyndrom som jag varit sjuk i väldigt länge. Under lång tid orkade jag inte läsa vilket var en stor sorg då jag älskar böcker. Så det är en enorm lycka nu att orka läsa igen vilket jag tror bidrar till mitt fortsatta tillfrisknande 🌹🌻
Isabella skriver: Är nog mest nöjd med… allt här men kistan i huvudsak, sprang på den på Erikshjälpen för 700kr. Det känns att den är väldigt gammal och man ser vissa lagningar här och var, älskar att man ser dess historia och den är perfekt att förvara lite medeltidskläder i ❤️ Och måste självklart nämna Visby-tavlan som gömde sig bakom andra tavlor på Myrornas och som jag fick hem för 35kr, har dock bytt ram på den eftersom den gamla var trasig ^^
Ellen skriver: Hittade denna pigtittare på Läkarmissionen i Västerås för 250kr typ! Blev kär direkt! Den har varit dekor på mitt rum ett tag nu men fick vara dekor på mitt och min killes bröllop i somras så nu gillar jag den ännu mer!
Charlotta skriver: Här är ett av mina bättre loppisfynd från en liten runda. En korg/bricka (Hahahaha du vet?!), en vacker ljusstake, en fin stråväska som fått följa med mig på otaliga havsbad och så söta små träskor till min systerdotter Selma. Som hon har övat i att gå i träskor, det är banne mig inte enkelt när man är 3 år!
Emma skriver: Det här är mitt absoluta favvo-loppisfynd. Köpte den på erikshjälpen för 25 kr. Jag ville egentligen ha ramen, men jag har liksom totalvänt och älskar själva bilden mer än ramen nu 🤩
Sandy skriver: Inköpt på Erikshjälpen i Skövde för ca 2 år sedan för 275 kr. Är uppväxt med hund, men har just nu inte möjligt att ha en hund just nu. Så denna får suga så länge.
Jenny skriver: Denna gamla lanthandelsvågen. Hitta den när en loppis lagt ut vad de fått in till butiken på deras Instagram. Minns inte vad jag gav för den men var ca 250kr. Åkte inom 5min efter att jag såg bilden för jag skulle ha den! Denna får inte läggas undan, den har stått framme i de 6åren jag haft den. Har tre till äldre vågar som jag hittat på loppis, dem har fått plockats undan och fram och undan igen men inte denna.
Aaah jag fick så många meddelanden så det blir en del två också – den kommer nästa vecka! Wow vad kul det var att se era fynd och läsa era historier! Det här måste vi helt klart göra igen!
Hittade du någon favorit bland fynden i det här inlägget?
Men hej! Här ska jag och CJ hänga det kommande året. I en jättefin industrilokal på 32kvm i kvarteret bryggeriet i Nora!
När jag och Filip flyttade från Stockholm så tänkte jag att ”yes, nu kanske det är möjligt att ha råd med ett kontor”. Jag var helt insnöad på att det var ett kontor i Örebro som det i så fall skulle bli, men den tanken kändes inte helt hundra. Jag har ju velat bosätta mig utanför stan av en anledning – för att jag gillar att vara utanför stan. Så varför välja en lokal som tvingar mig tillbaka till ”storstan” (även om den är betydligt mindre än Stockholm)?
Jag och Filip besökte Nora för första gången i början av maj och vi föll pladask. En så himla mysig liten stad, på en så himla vacker plats. Älskar hur väl de bevarat alla fina hus och hur mycket Nora påminner mig om min hemstad Skara. Så när jag kom på att jag kunde leta efter en lokal i Nora… så gick allting väldigt fort.
Bryggeriet – så himla fint!
Såhär ser det alltså ut i kvarteret Bryggeriet – massor av fina gamla hus, som alla hyrs ut till hantverkare av olika slag. Här finns keramiker, glaskonstnärer, de som jobbar med garn och textilier, det finns smeder med mera, med mera… och nu två övertaggade fotografer.
Vi var här på visning den 8 september och fick kika på två olika lokaler – en större på strax över 50kvm och en mindre, som vi sedan valde. De har även en lokal där man kan hyra enbart kontorsplats, men både jag och Caroline känner att vi vill ha vårt egna space. En plats där vi får vara för oss själva och skapa. Utan att någon annan stör haha..
Så nu ska vi bara komma på hur vi ska inreda där inne! :)))
Vi kollade på en lite större studio först, med det här lilla extra utrymmet till vänster.
Där i den svarta, tomma ramen ovanför dörren ska en skylt med vår logga sitta!
Imorgon ska jag åka och lämna in en svart metallplåt på ett tryckeri för att de ska printa min och CJ’s nya logga. Den ska sedan upp i den svarta ramen som du ser i bilden till höger här precis ovanför. Jag hoppas såååå att de hinner göra det innan helgen, för på lördag är det nämligen dags för loppis!
Vi tänkte att vad är inte bättre som invigning för två återbruksälskare än att ordna en egen loppis? Så nu på lördag, 26/9 är det dags – kl 11-14. Läs mer om det på min instagram, i min highlight ”LOPPIS” om du är intresserad av att komma!
Så det har vart fullt ös nu i tre dagar med att kör grejer till studion, hänga och ställa upp allting, samt styla lite grann. Om jag ska vara ärlig så har jag varit mer fokuserad på att hänga upp vimplar och ställa fram torkade blommor än att hänga upp mina egna kläder som ska säljas. Typiskt mig haha! Om jag inte var fotograf så skulle jag nog bli festfixare – eller kanske framför allt fest-stylist 😉
En liten sneakpeak på en del av studion med några av kläderna som ska säljas upphängda!
Nä gud vad kul allting ska bli! Är så obeskrivligt taggad på att få flytta in i studion på riktigt. När jag körde in till Nora för första gången efter att jag hämtat nycklarna så kändes det som att jag kört hem. Himla fin känsla.
En vacker dag kanske vi till och med bor här – jag och Filip – vem vet? 🙂
Jag, iförd ett second hand-fynd och omgiven av second hand-fynd.
Först och främst:
Börja använda Google Maps. Nu.
Det är väldigt många som inte använder sig av pin-funktionen i Google maps, har jag insett de senaste veckorna. HUR klarar ni er?, undrar jag. Jag använder den till allt! Till att spara fotoplatser jag hittat, restauranger kompisar tipsar om och loppisar jag hittar och vill besöka.
Det enda du behöver göra är att: 1. Ladda ner Google Maps-appen till din smartphone. 2. Logga in med dit Google-konto. 3. Börja pinna.
Tips! Jag har skapat en ny lista inuti Google maps som heter ”Loppis”, där jag sparar alla mina loppisfynd. På det sättet kan jag klicka upp enbart den listan och se en sammanfattning av mina loppisar på en karta, utan att bli störd av andra platser från andra listor.
Okej, dags att börja leta:
1. Sök upp second hand-butikerna i stan.
Det första jag gjorde när jag flyttade till Örebro var att lokalisera alla second hand-butiker i stan. Det absolut enklaste man kan göra egentligen – du behöver bara plocka upp Google Maps och söka på ”second hand”, ”loppis” och ”återbruk”. Sen pinnar du allt du hittar i din omnejd till din second hand-lista.
Några Second Hand-butiker som jag har här i Örebro, som jag älskar och går till regelbundet är Livlinan, Erikshjälpen, Ge för livet (Nastagatan), Myrorna (Fredsgatan), Röda korset, Resell och Stadsmissionen.
Jag går oftare till second hand-butikerna i stan än vad jag åker på mys-loppisar på landsbygden – för att de är enklare att besöka. Man kan liksom passa på att ta sig en titt när man ändå är ute och gör ärenden. Så brukar jag göra och därför är det i traditionella second hand-butiker som jag gör de allra flesta fynden.
Underskatta inte dessa butiker!
2. Gå med i loppis-grupper på Facebook
Jag tror att det var någon av er följare som tipsade mig om att i princip alla län i hela Sverige har sina egna loppis-grupper på Facebook. Jag är t.ex. med i bland annat ”Loppisar i Örebro Län” och ”Loppisar i Skaraborg”.
Det är i dessa grupper som jag hittar alla små och gulliga loppisar utanför stan, eftersom de postar sina adresser och bilder på vad de har för prylar i trådar i gruppen. T.ex. så brukar någon skapa en tråd med frågan ”Vilka loppisar har öppet nu på lördag?” och så postar alla som har öppet den lördagen. Det kan liksom inte bli bättre än så! Serverat och klart 😀
Det du behöver göra för att hitta dessa grupper är att söka på ”Loppisar” på Facebook. Ofta kommer det upp grupper som ligger nära dig, men ibland kanske du måste testa med att söka på ”Loppisar i Örebro” eller ”Loppisar i Närke” för att hitta rätt.
Ps. Glöm inte pinna loppisarna till din Google Maps!
3. Följ återbruk-älskare i sociala medier
Det allra bästa tipset av dem alla är att följa andra som älskar återbruk (och som gör bra fynd!) i sociala medier. Då och då händer det att dessa personer tar med dig på en loppis-runda i storys och taggar butiken. Och det är då du ska vara snabb och spara butiken/loppisen till din Second hand-lista i Google Maps. På det sättet bygger du sakta men säkert upp en stabil karta med loppisar och second hand-butiker över hela Sverige. Och ofta är det dessutom enbart guld-tips.
Jag sitter t.ex. som en hök inne hos Emma Sundh och pinnar alla ställen hon är på – inte för att jag kan besöka dem direkt, eftersom Emma inte bor på samma plats i Sverige som jag, utan för att framtida Elin kommer bli himla glad när hon reser till Gotland/Stockholm/Västkusten och har Emmas tips sparade.
Sen finns det ju också dem som delar tips i bloggar. Både Emma Sundh och Elsa Billgren har gjort inlägg med deras bästa Gotlandstips, där du hittar några riktiga pärlor till second hand-butiker.
4. Använd Instagrams sökfunktion
Jag skulle säga att alla riktigt vackra second hand-butiker har egna Instagramkonton, som du kan hitta till genom att söka på ord som t.ex. ”loppis”, ”kuriosa”, ”antikt” och ”vintage”.
Jag hittade en hel drös här runt Örebro bara genom att knappa in ”loppis” i sökrutan. Sen är det ju dock inte bara butiker som du får upp i sökresultatet, utan också fler återbruk-älskare som du kanske inte haft koll på tidigare. Du vet, såna du kan följa och få tips från 😉
Trädgårdsmys med stolar fyndade på Erikshjälpen, Blocket-soffa och vas, kanna, tallrikar, glas och skålar… från alla rundor jag gjort det senaste året.
Två tips från mig…
– Du måste åka ut och titta för att finna. Du kan inte sitta hemma i soffan och fundera på varför du inte hittar några spännande loppisar. Alla mina favoritställen har jag hittat genom något av ovanstående sätt och sedan har jag gett mig ut för att reka. En del ställen kommer vara skräp och andra kommer vara rena rama guldgruvan. Oavsett vad jag tycker om loppisen jag besöker, så ser jag det som en spännande utflykt!
– Kom ihåg att bara för att det inte finns något du gillar just idag, så betyder det inte att det inte kommer finnas imorgon. Jag brukar inte titta på antalet fynd eller sakerna i sig när jag hittar favoritloppisar. Utan jag tittar på ställets storlek, hur mycket folk som är där, om det är någon ruljans på sakerna (kommer det ofta in nytt?) och sist också om det ligger i en mysig miljö som man gillar att åka på utflykt till.
Om du gillade mina tips får du gärna lämna en kommentar eller dela mitt inlägg <3
Här sitter jag och jobbar! Första morgonen som jag tänder ljus!
– 8 september 2020
Hej bloggen. Idag tänkte jag att jag skulle ta med er på en dag i mitt liv genom bilder! Jag har fokuserat så mycket på att filma de senaste åren, så det har blivit väldigt lite vardagsbilder från mig. Saknar det!
Den här dagen började vid skrivbordet, efter att jag gett Pacina mat (och lekt med henne lite). Det kändes verkligen som höst den här morgonen. Mörkret låg tungt över rummet, även om solen enligt tidtabellen egentligen gått upp och jag ”var tvungen” att tända lite ljus. De första ljusen för den här säsongen. Så mysigt. Det regnade svagt ute, medan jag satt ned för att svara på lite kommentarer här på bloggen. Och häggen. Den har börjat gulna utanför fönstret.
Det är väldigt sällan jag sminkar mig nu för tiden, men ibland får jag feeling. Som idag. Denna höstdag till ära ville jag sminka mig med mörkare ögonskuggor och läpparna fick sig t.o.m. en nyans mörkare med lip cream. Jag som egentligen inte ens gillar att ha någonting på läpparna. Men har man höstkänslor så har man!
Klockan 10.30 skulle jag möta upp min vän Caroline inför ett möte i Nora. Pacina ville inte att jag skulle gå, så hon uppvaktade mig flitigt medan jag försökte att ta på mig mina kläder. Hon har blivit så himla mysig den senaste tiden. Så fort jag står upp så kommer hon för att stryka sig mot mig. Det har blivit extremt svårt att slita sig kan jag säga!
Men iväg till Nora kom jag, trots allt. Ovädersmolnen låg tunga över den lilla stan, men solen sken och värmde så pass mycket att höstkänslan försvann. Visst är det sommar fortfarande!
Så jag träffade alltså upp Caroline. Caroline aka CJ. Hon och jag gick på Fotoskolan STHLM tillsammans och satt bredvid varann hela första året. Det gick typ inte att få tyst på oss, så klasskompisarna var väl glada när vi bytte platser till år två och vi hamnade på varsin sida av rummet, hehe… Jag har saknat henne massor och är så glad att vi numera inte bor alls långt ifrån varann!
Här nedanför står jag och CJ och blickar in i…. ja vad då?
Vi spånar på nya idéer tillsammans, jag och CJ. Har ingen aning om det blir något av det här, men ni får hålla tummarna för oss!
Vi åt lunch tillsammans och sedan åkte jag hem till hösten och äppelträden igen. Gosade lite mer med Pacina (eller ja, hon gosade med mig. Jag får inte klappa henne ännu, så goset blir bara enväga haha) och redigerade lite bilder. Känner verkligen att jag uppskattar att ta den här typen av bilder. Jag blir glad ända in i själen av enkelheten i vardagsbilder – och över att ha en drös med minnen sparade från den här dagen. Mer sånt här! 😀
Sedan åkte jag och hämtade ut ett paket.
Jag använder sällan sneakers numera, eftersom min lantliga stil inte riktigt går ihop med sportiga skor. Och jag saknar därför någonting att ha på mig mellan somriga sandaler och varma vinterkängor. Så jag har beställt dessa snörade lågskor utan skaft. Tycker de är så himla fina!
Har tyckt att det varit svårt att hitta den här typen av skor – i alla fall om man vill ha något annat än svart. Varje gång jag går in i en skobutik så vill jag gå till herravdelningen för att man kan hitta massa snygga bruna skor där (i för stora storlekar). Men nu hittade jag alltså dessa från Marco Tozzi.
Pacina spanade hela tiden på mig och skorna, från sin plats bakom sängkappan… haha. Man märker verkligen bara mer och mer hur nyfiken hon är. Hon vill vara med så mycket hon kan – så himla mysigt tycker jag!
Sen kom min sambo hem. Vi drog ihop en snabb pasta-middag och kollade på Idol. I skrivandets stund ligger vi skavfötters i soffan (som vi älskar att göra) och knapprar på våra datorer. Han kollar på Youtubeklipp och jag bloggar. Mys det också!
Gillar ni fortfarande såna här inlägg? Eller är de enbart för mig själv? 🙂
Det här med kreativitet kan vara rätt känsligt ibland. Jag tänker att det kan verka så enkelt att vara intresserad av någonting och sedan bara producera, dag efter dag. Men ni fellow kreatörer vet ju att så inte är fallet.
Jag har väldigt många olika kreativa intressen. Några av dem är enklare att hålla på med, medan andra ger mig obeskrivlig prestationsångest. Eller det kanske inte är enbart det? Prestationsångest? Ibland känns det som att jag vill så mycket att jag inte ens kan börja. Det betyder så mycket för mig att det på något sätt blir tungt att hantera. Jag vill släppa ut hela mitt inre varje gång jag skapar – och det orkar man ju inte. Inte varje gång.
Att teckna är en sådan grej för mig. Det är den skaparform som jag hållit på med absolut längst, som varit mest förknippad med mig som yngre och som jag verkligen älskat att hålla på med. Men det är också det kreativa hantverk som varit och är absolut svårast att hålla på med. I perioder kan jag vara helt uppslukad av det, men sedan kan jag förlora gnistan under flera, flera år… för att en dag plötsligt finna den igen. Och så rullar det på.
Hej, hejdå.. hej och hejdå.
Men det jobbigaste med dessa ”känsliga skapandeformer” är nog att jag aldrig, aldrig blir nöjd. Hur noggrann jag än är och hur mycket jag än kämpar, så blir det aldrig bra nog. Samtidigt som det också är en av de finaste saker jag vet, att hålla i en penna och leka med världens alla färger.
Komplicerad relation.
Den skaparform som jag har absolut enklast med är lyckligtvis fotografi. Eller lyckligtvis och lyckligtvis.. Nu låter det som att jag vunnit lotteriet att råka jobba med just det som jag kan sysselsätta mig med allra enklast. Men så är det såklart inte. Det är snarare så att jag har valt att jobba med foto, just för att jag har en så lättsam relation till det. Förhållandevis lätt relation, kanske man skulle säga. Att skapa är aldrig enkelt – inte ens när det är som enklast.
Jag har absolut lust och mindre lust att fota i perioder, men det är inte så…. radikalt? Svängarna är inte så starka, pauserna är inte så långa. Jag vet att jag kan lägga ifrån mig kameran och ta upp den igen imorgon. Det är inte katastrof om en bild inte blir bra – jag kan prova igen. Och igen och igen. Mitt tålamod är outtömligt.
Ibland undrar jag vad det är som gör att vissa kreativa ting är så oerhört känsliga för en, medan andra inte är det. Varför kan jag känna sån enorm prestationsångest kring att teckna – så mycket att jag får ritkramp och inte kan göra något annat än att stirra likgiltigt ut på mitt blanka papper, år efter år, efter år? Medan jag också känner prestationsångest för min fotografi, men tar det lite mer med en klackspark och ”gör det ändå”.
Jag vill göra mitt bästa när jag tecknar och jag vill göra mitt bästa när jag fotar också. Men med det senare är det inte på liv och död. När jag tecknar och gör mitt bästa men inte når perfektion (vilket jag ju såklart aldrig gör), så känner jag mig värdelös. Jag blir arg och frustrerad. Men när jag fotar och gör mitt bästa men inte når perfektion, så tänker jag ändå ”äh, det blev bra ändå! Kanske inte som jag tänkt mig, men något helt annat”.
Märkligt det där.
Ibland är det svårt att uttrycka just den här känsligheten i sociala medier.
Allt jag visar upp som jag skapar är något som jag potentiellt skulle kunna göra på beställning – utåt sett. Inifrån är det inte alls så. Majoriteten av det jag gör, gör jag bara för mig. Och skulle aldrig kunna drömma om att dra in pengar på det. Det kreativa är i vissa fall alldeles för känsligt för det. Jag skulle gå under. Tappa gnistan helt. Aldrig vilja skapa dessa ting igen.
Ibland är det till och med jobbigt att få frågan. ”Kan du måla ett porträtt på mig och min kille?”. Vet inte varför. Kanske för att jag kan. Fysiskt sett. Men emotionellt kan jag inte och det är svårt att förklara den skillnaden. Inte för att jag måste förklara mig, men det blir rörigt inombords.
Det första du måste fundera på är om du vill satsa på ett objektiv med fast brännvidd eller med zoom. Det finns för och nackdelar med båda och det känns lite som att man är antingen eller: Antingen är man en fast-person eller en zoom-person.
Fast objektiv: – Går inte att zooma med – Ger dig kortare skärpedjup och är också bättre i situationer med dåligt ljus (pga möjlighet till lägre bländartal, med något enstaka undantag) – Generellt sett billigare än zoom-objektiv
Zoom-objektiv: – Du kan zooma med dem och blir därför mer flexibel – Du behöver inte byta objektiv varje gång du vill fota med en annan brännvidd, för att zoom = flera olika brännvidder i ett och samma objektiv – Du behöver inte köpa flera olika objektiv, utan kan klara dig med ett – Inte lika kort skärpedjup och svårare att fotografera i sämre ljusförhållanden
Hur ser jag om ett objektiv är fast eller zoom?
Du ser det på siffrorna i objektivnamnet. Står det två siffror med ett bindestreck emellan innan snedstrecket ”/” (t.ex. Tamron SP 24-70/2,8 Di VC USD G2), så är det ett zoom-objektiv. Objektivet går att zooma från brännvidden 24mm till brännvidden 70mm.
Står det bara en siffra innan snedstrecket ”/” (t.ex. Canon EF 50/1,8 STM) så är det ett fast objektiv, som bara har en brännvidd: 50mm.
Det här är mitt favoritobjektiv: Ett 35mm från Canon. Objektivet heter Canon EF 35/2,0 IS USM och det är bara en siffra innan snedstrecket, nämligen 35, så objektivet är fast.
2. Brännvidd: Vidvinkel, normal eller tele?
(Brännvidden i parentesen gäller dig som fotograferar i fullformat.) Brännvidden utanför parentesen gäller dig som inte fotar med fullformat.
Upp till 20mm (Upp till 24mm): Mycket vidvinkel. Passar bäst när du ska fota i trånga utrymmen (t.ex. bostäder eller eventlokaler), där du vill stå nära något men ändå få med mycket i bild.
24mm (35mm): Normal vidvinkel. Ungefär samma vinkel som du får när du fotar med din telefon. Passar bra till vardagsbilder, naturbilder och porträttbilder där du vill att mycket av miljön ska komma med i bild.
35mm (50mm): Normal brännvidd. Varken vidvinkel eller tele. Passar bra till stilleben/produktbilder och porträttbilder.
50mm (85mm): Normal tele. Också perfekt för stilleben/produktbilder och porträttbilder, men där du vill ha mindre fokus på miljö och mer fokus på suddig bakgrund.
85mm och uppåt (135mm och uppåt): Mycket tele, dvs. mycket inzoomat. Passar till alla typer av motiv som du vill kunna fotografera på långt avstånd. T.ex. vilda djur, vackra byggnader i horisonten eller sport.
Ju lägre bländartal du kan ställa in på ett objektiv, desto bättre. Både för att du då kan fota med kortare skärpedjup, men också för att dessa objektiv är bättre i sämre ljusförhållanden.
Hur ser jag vilket lägsta bländartal ett objektiv har?
Talet efter snedstrecket ”/” är bländaren. T.ex. på mitt objektiv Canon EF 35/2,0 IS USM, så är lägsta möjliga bländare jag kan ställa in 2,0. På Canon EF 50/1,8 STM är 1,8 den lägsta bländaren du kan ställa in.
Undvik!
Försök att undvika objektiv med variabel bländare – dvs. zoom-objektiv där lägsta bländartal ändras beroende på vilken brännvidd du fotograferar med.
Du ser att ett objektiv har variabel bländare när det efter snedstrecket ”/” står två siffror med ett bindestreck mellan. T.ex. Canon EF-S 10-18/4,5-5,6 IS STM.
Det är inte fel att ha ett objektiv med variabel bländare. Men det kan vara bra att veta att det är bättre att välja ett objektiv som inte har det. MEN. Både super-vidvinkelobjektiv och -telezoomar kan bli extremt kostsamma. Då är det bra att det finns billigare varianter med variabel bländare.
Att köpa ett objektiv av samma märke som sin kamera är alltid tryggt och säkert. Men titta gärna också på objektiv från Tamron och Sigma!
Funktioner
Närbilder För att du ska kunna fota närbilder behöver du ett macro-objektiv. Dessa har alltid ordet ”macro” i objektivnamnet.
Bildstabilisering Grymt praktiskt att ha. Både för att undvika skakiga bilder när det är dåligt ljus (t.ex. inomhus eller på kvällen) och när du ska filma videos! Gå till min objektiv-ordbok för att se hur du läser ut vilka objektiv som har bildstabilisator baserat på märke.
Vädertätning Kostar oftast en del, men också väldigt pratkiskt om du (precis som jag) är ett stort fan av regn och snö.
Snåla inte
Det är lite skitsamma vilken kamera du har, om du ändå väljer det allra billigaste objektivet. Det är alltid värt att spendera pengar på ett bra objektiv och generellt får du mer kvalitet genom att betala mer.
Undantag: – Canons och Nikons 50/1,8, samt Panasonics 25/1,7 (passar både Panasonic och Olympus Micro 4/3) kostar runt 1000-lappen och är GRYMT bra! Bör finnas i allas kameraväska (beroende på vilket märke du har förstås).
– Att köpa Canon eller Nikon original är alltid dyrare än att köpa objektiv från Tamron eller Sigma. Men de är allvarligt minst lika bra…
Men mer specifikt då? Vilket objektiv ska man köpa?
Det är jättesvårt att säga. Det finns hur mycket olika objektiv som helst och alla har olika märken, samt önskemål.
Jag skulle säga att det inte finns något dåligt objektiv nu för tiden. Så gå igenom punkterna i det här inlägget och be en säljare i en fotobutik om hjälp!
Vill du ha fast objektiv eller zoom?
Vilken brännvidd är du mest sugen på, på ett ungefär?
Fråga säljaren om det finns något bra objektiv som inte har variabel bländare, men som ändå inte är alltför dyrt.
Vilka funktioner vill du ha/behöver inte ha?
Precis som jag skrev iinlägget där jag tipsar om kameror, så tycker jag att det är extremt värt att vända sig till en specialiserad fotobutik. Alltså typ Scandinavian Photo, Cyberphoto och Rajala. De kan 100% säkert sina prylar och butiken får dåligt rykte om de skulle sälja på dig något du inte vill ha eller behöver.
Vad gillar jag?
Fast eller zoom? Jag älskar fast!
Favoritbrännvidd? Förstaplatsen tar 35mm. Andraplatsen får 50mm och på tredjeplats kommer 24mm. Jag gillar när miljön tar mycket fokus i mina bilder och fotograferar av den anledningen mer med vidare vinklar och väldigt sällan med tele-objektiv. Gillar man att bakgrunden blir suddig, så bör man inte satsa på dessa objektiv utan köra på 50mm och uppåt när det kommer till brännvidd!
Favoritfunktion? Bildstabillisator!
Behöver man tillbehör?
Motljusskydd – Minskar dis när du fotograferar i solen, men skyddar också linsen mot regn.
UV-filter – Använder aldrig det faktiskt. Men det är en billig försäkring ifall du skulle tappa kameran med objektivet nedåt. Har gjort det vid ett tillfälle och filtret sprack, men objektivet klarade sig,
Mikrofiberduk – Superbra att ha för att torka av den främre linsen emellanåt.
Här kan du läsa om vilka objektiv som jag har i min kameraväska!
Tänk att en promenad runt kvarteret kan se ut såhär!
– 29 augusti 2020
Jag har snart bott i det lilla röda huset på landet utanför Örebro i åtta månader. ÅTTA MÅNADER. Hur kan tiden gå så snabbt?! Det känns som att jag knappt hinner blinka innan hela trädgården och omgivningarna förändrats och vi är inne i en ny årstid.
Idag tänkte jag iaf skriva om det bästa och det sämsta med att bo på landet. Kanske egentligen mer specifikt att bo i HUS på landet. Det blir lite av båda.
Det bästa med att bo på landet:
+ Att lunken är en helt annan. Det är förstås väldigt olika beroende på var man bor och hur gamla folk är som bor omkring en, men nu jämför jag med de gånger jag bott i lägenhet mitt i stan (Stockholm och Jönköping). Ingen springer eller rusar för att de har bråttom. Folk ÄR här ute. När man är här så är man här. Inte ständigt på väg någon annanstans – det är väl det bästa sättet jag kan förklara det på. Fridfullt.
+ Man har mer utrymme att vara på – för sig själv. Den värsta känslan jag känt i ett hem är att vara instängd. Att känna att jag bara får vara för mig själv så länge som jag har gått in och stängt ytterdörren om mig. Flyttar man till hus så utökas utrymmet man får vara själv på till huset + trädgården. Flyttar man till landet så utökas det till huset + trädgården + allt omkring.
Jag har grannar. Jättenära dessutom, men det känns ändå inte som att de ”inkräktar på mitt utrymme”. Förmodligen för att det finns gott om utrymme så att det räcker åt alla här. I Stockholm fanns det alltid mer folk än utrymme.
+ Att man är i naturen istället för en åskådare på avstånd. Jag vet inte hur många gånger jag stått på en terass eller en balkong och känt att ”åh vad det är vackert där borta” och ”åh, vad jag önskar att jag hann ta mig bort dit för att njuta av allt det vackra”. För mig är ju naturen, vädret och årstiderna något av det absolut viktigaste i min vardag, så att få flytta ut på landet och bara kunna öppna dörren för att få uppleva dem – det är helt magiskt.
+ Jag har inte längre hjärtat i halsgropen. I Stockholm kunde jag komma på mig själv flera gånger med att andas som om jag var konstant stressad, trots att jag tog en helt lugn och stillsam promenad. Det bara var någonting i stadsrytmen, med trafiken, och alla människor som gjorde att jag hela tiden hade en underliggande stress som jag inte märkte av förrän jag verkligen lyssnade eller gjorde ett miljöombyte.
Det är annorlunda nu. Jag andas som man ska och det känns betydligt bättre för mitt välmående.
+ Att en snabb promenad runt kvarteret inte är kantad av asfalt, cigarettfimpar, betonghus, cyklister och bruset från en massa trafik. Utan av åkrar så långt ögat kan nå, grusvägar som knastrar så härligt under skorna och en massa djur (får, kossor, hästar, rådjur, harar, rävar och ekorrar finns det hos oss).
+ Det är såååå mycket blommor här ute! Alltså helt sinnessjukt mycket blommor. Jag som har trott att blommor = maj och början på juni, har nu insett att blommor = hela sommaren. Var så glad över några krokusar som stack upp ur dikena där i våras och nu är varje vägkant full av blåklockor, solrosor, klöver och massor av andra sorter jag inte vet namnet på.
Det sämsta med att bo på landet:
– Det är sinnessjukt kallt på vinterhalvåret. Gäller kanske generellt hus (om inte annat så är elräkningen skyhög) och speciellt om man bor i ett så gammalt hus som vi bor i. Grunden är helt öppen under huset och kylan tränger upp ur golvet så att fötterna förvandlas till isblock på bara några sekunder. Det går inte att leva här utan tofflor och mattor. I vintras satt jag hemma med dubbla byxor och trippla tjocktröjor, racksockar, tofflor och ibland filt. Och då var det ändå knappt under 0 grader ute. Så… vi får se hur det blir om nästa vinter blir rena rama istiden 🥶
– Insekter och småkryp… Herregud vad man har levt skyddat mitt i stan haha! Den här våren och sommaren har jag sett insekter som jag aldrig sett förut. Och det är myror överallt, spindlar i varje klädhög som ligger på golvet, tvestjärtar under varje kruka man lyfter på ute på verandan. Nattfjärilar och småkryp i varje gardin. Det är både mer ute och inne – inne för att vi återigen bor i ett hus från sekelskiftet (det är alltså hål lite här och var mellan brädor, så sånt får man ta).
Samtidigt är det också en fördel, för här är fler bin än vad jag sett i hela mitt liv. Jättebra för pollineringen om man vill odla.
– Skadedjur!! Oh lord, om det var någon som trodde att det skulle vara enkelt att odla, så har de helt fel. Mina odlingar har invarderats av mördarsniglar (de är all over the place – verkar dock inte vara bara på landet det här året) och är det inte sniglar så är det harar, rådjur och andra gulliga djur som alltså egentligen är riktiga svin! Haha.
Det går såklart att göra någonting åt detta med diverse miljövänliga preparat och skydd, men det är svårt att jobba förebyggande när man inte vet vad som kommer. Så den här säsongen är förstörd, men jag tar nya tag nästa 💪
– Det är långt till mataffären om man glömt något. Jag trodde att det skulle bli svårt att gå från att handla var och varannan dag till att börja göra handlingslistor och handla 1-2 gånger i veckan. Men det har gått hur bra som helst! Dock går det ju inte att komma ifrån att det är ruggigt irriterande att stå där en fredagkväll kl 19 och inse att man glömt köpa tacokrydda… haha.
– Det är lerigt på vintern och dammigt på sommaren. Åh herre min gud vad lerigt det kan bli en vinter där temperaturen ligger precis över fryspunkten. Håll dig på grusvägen – annars är det stövlar som gäller. Och på sommarhalvåret får du se till att tvätta bilen ofta – om du inte har tur med att det regnar regelbundet.
– Det är läskigt om man är mörkrädd. Jag kan säga att jag har varit mer eller mindre rädd för mörker vart jag än bott någonstans. När jag bodde i stan så var jag rädd för ödsliga tunnlar där man kan bli överfallen. Här ute är det mer… mörkret i sig som skrämmer. Mörkret är liksom så djupt, så stilla, så tomt och så otroligt svart. Och då har vi ändå lampor utanför som lyser upp litegrann. Tycker t.o.m. det är läskigt att slänga soporna hahaha
Har jag några lantisar här bland mina läsare, som kan komplettera med en eller två av era för- och nackdelar med att bo på landet? Skulle vara så kul att läsa!
Jag älskar Sommar i P1. Jag älskar att få djupdyka in i någon annans liv och höra om den personens tankar. Så när jag låg i sängen en morgon i juli och lyssnade på Therese Lindgren, så tänkte jag på hur kul det skulle vara att få möjligheten att sitta ned och skriva ett manus till sitt egna sommarprat.
Jag älskar att skriva, för att jag älskar att vara eftertänksam och välja mina ord väl. Samtidigt älskar jag det personliga i att hålla livesändningar och spela in videoklipp på t.ex. instastory och youtube. Så det jag dras till med ett sommarprat är nog kombinationen av de två: Möjligheten att få vara eftertänksam, även om jag samtidigt får använda min röst. Skriva, för att sedan läsa upp det.
Chansen är ju tyvärr väldigt liten att P1 skulle höra av sig till en sådan nobody som jag. Så jag tänkte att jag tar saken i egna händer! Jag släpper ett eget sommarprat i mina egna kanaler, som ni kan lyssna på om ni vill!
Avsnittet är ca en timme långt, fyllt av tankar om det kreativa, drömmande livet. Jag pratar om varför just foto blev så stort för mig, framför alla de andra skapandesätten som jag gillar att sysselsätta mig med. Jag pratar om att drömma om att bli entreprenör, när man är så långt ifrån att vara en som man kan komma. Jag pratar om folk som inte tror på en och på dem som inte tror att det går att leva på ett kreativa yrken. Jag pratar om att vara rädd, men ändå våga. Och jag tjatar vidare om att lyssna inåt – en av det viktigaste insikterna i mitt liv.
Vill du lyssna på mitt sommarprat så kan du fylla i dina uppgifter i formuläret här ovan.
Förutom att skriva ett sommarprat, så har jag nu även bestämt mig för att börja nyhetsbrevspodda (!). Vilket betyder att du en gång i månaden (eller varannan månad, jag har inte bestämt mig än), kommer att få som ett poddavsnitt genom mitt nyhetsbrev. Antingen poddar jag själv eller tillsammans med en gäst och du får såklart utrymme att påverka innehållet, precis som vilken vanlig podd som helst – bara att den dyker upp mer sällan och inte i podd-appen!
Hoppas så att ni kommer gilla detta! Jag har varit helt pirrig i en hel månad medan jag skrivit på sommarpratet 😀
Tillbaka från semestern (egentligen på måndag, men kunde inte hålla mig pga känner mig tokinspirerad idag), vilket betyder HEJ IGEN bloggen! Är så otroligt glad över den här bloggen sedan jag gjorde om här inne, så har faktiskt varit lite svårt att hålla sig borta hehe…
Eftersom min mamma har en större fanbase bland mina följare än vad jag själv har (haha), så tänkte jag att jag skulle filma en frågestund med henne när vi var på Gotland. Vi var nämligen på vår första riktigta mamma-dotter-semester och hade fem tokmysiga dagar tillsammans. Vi hade dock så fullt upp med att riva runt i sanden som två små barn, så jag hann aldrig filma. Så då tänkte jag att jag skulle sammanfatta ett inlägg med frågorna istället – som en liten ”mammalista”!
Hoppas att ni ska gilla den <3
Vad heter MammaKero på riktigt? Hon heter Marie!
Hur gamla är ni? 32 och 54 år. Mamma var alltså 22 när hon fick mig.
Mamma, berätta historian som ledde fram till mig och dig! I februari 1987 var jag i en korsväg i mitt liv. I augusti året innan hade jag flyttat hemifrån och bodde själv i en lägenhet i Boden (Norrbotten) ovanpå en äldre man som ägde huset vi bodde i. Det var min första egna bostad och jag flyttade nästan direkt efter min student då jag var 20 år (jag hade gått om ett år).
Varför det blev en korsväg jag stod i just i februari 1987, var för att jag inte klarade ekonomin med det inringningsjobb jag hade och jag hade istället sökt en säsongsplats på restaurangvagnarna på tågen. Samtidigt så hade jag gjort min uppkörning för körkort och väntade på svar om jag klarat det eller inte.
Det blev ja på båda ställena och jag började ett helt nytt liv! I juli 1987 så träffade jag den ”nya” killen som börjat jobba med att leverera allt vi skulle sälja på restaurangvagnarna. De andra tjejerna hade pratat mycket och länge om honom och jag hade inte fått chansen att träffa honom på de två månader han redan hunnit jobba.
Första gången vi träffades var rätt pinsam för mej, då jag blockerat alla dörrar till restaurangvagnen med de lådor som innehöll det vi skulle sälja under resorna. Den värsta introduktionen ever tänkte jag då jag sprungit till grannvagnen och ropat att nya killen skulle vänta lite tills att jag flyttat ”lite” lådor…
Att den killen väntat lika länge på att få träffa mej, hade jag ingen aning om. Så när han bjöd med mej till sitt stall (han hade travhäst) och alla trodde vi var ett par, så visste jag att denna relation var speciell. Tänk om jag då haft vetskapen om att vi skulle flytta ihop inom 3 veckor, bli föräldrar mindre än ett år senare och flytta söderut 120 mil efter ytterligare ett halvår. Två år efter vi blivit tillsammans gifte vi oss och sedan dess har vi varit oskiljaktiga.
Du var som den vackraste docka som kom till oss! Och jag hade inte ens hållit i en annan bebis innan…
Hur mycket berättar ni för varandra? Mamma: Jag berättar allt, ibland är jag rädd att det inte ska vara ok, men då talar du alltid om att så länge du är ok att lyssna, får jag berätta vad jag vill.
Elin: Ja, det finns dem som tycker att det ska finnas en viss hierarki i familjen. Dvs. att mamman är en mamma och att dottern är en dotter, även när man blir vuxen. Men vi har kommit fram till att om man nu trivs så bra med varandra, varför kan man då inte vara bästa vänner fast man är mor och dotter? Det där var svårare när jag var yngre – framför allt för dig som skulle försöka anpassa dig till mig som ena stunden varit ett barn och andra plötsligt var vuxen. Jag kommer alltid vara ok med att lyssna!
Och jag känner definitivt att jag kan säga allt till mamma. Det är ju lite lättare för mig som alltid gjort det.
Mamma, hur såg ditt liv ut när du var i min ålder? Jag jobbade på posten och var tvåbarnsmamma – Hanna var 2 år och du gick i skolan och var 10 år. Vi hade det klassiska familjepusslet för att få ihop dygnets alla timmar, med alla aktiviteter som vi alla ville hinna med.
Ett mycket hektiskt liv om jag ska vara ärlig. Urban hade två jobb och träning på sin agenda. Du gick i skolan och hade några vänner som ofta kom hem till oss efter skolan då jag var ledig. Jag jobbade inte 100%, så jag hade fridagar.
Hur har ni fått så fin kontakt? Mamma: Vårt starka band startade nog då vi flyttade till Skara (från Norrbotten) och Urban jobbade väldigt mycket de första två åren. Jag var hemma med dej hela dagarna och hade inga vänner. Vi gjorde allt tillsammans, så vi kom varandra nära och växte upp tillsammans genom att vi var själva.
Jag upptäckte tidigt att du var lika kreativ och nyfiken på världen som jag, vilket var extra roligt, för vi fick än mer som band oss ihop. Skillnaden mellan oss, är att du är mer försiktig och avvaktande i situationer än jag. Och att du är bättre på att känna in människor och känslor än jag är.
Elin: Våra personligheter har alltid gått ihop väldigt bra. Mamma var väldigt rak och tydlig med regler när jag var liten, samtidigt som hon varit och är otroligt omtänksam och kärleksfull. Så jag visste alltid att allt hon sa var för att hon brydde sig om mig. Och hon behandlade mig alltid som en jämlike, även om hon var den som bestämde. Det tycker jag har gjort mycket för vår relation.
Sen också att hon vågat släppa taget om mig när jag blev vuxen och lät vår relation förändras. Att hon vågade öppna upp sig till mig när jag blev äldre (om svårigheter under hennes uppväxt mm) och litar på att jag gör det som är bäst för mig nu, när hon inte längre behöver.
Mamma: Ja, jag har alltid respekterat dej som en enskild människa, redan som barn. Visst är jag din mamma, men jag vet inte bäst jämt. Jag är en mamma, men inte den klassiska mamman som har ett eget hyllplan där jag bestämmer allt eller vet allt. Min tanke om den vanliga barnuppfostran, är att det hämmar den individuella utvecklingen. Vi är alla olika individer och har all rätt till det. När du var liten och tills att du kunde klara dej själv, så tog jag kommandot och var en ledarfigur, men så fort du klarade dej, släppte jag bitvis efter i ledningen.
Under tonåren och den första tiden efter du flyttat hemifrån, så var vår kontakt hängande som en slak lina och det var den jobbigaste perioden. Jag önskade mer, men visste att du behövde klippa mammabandet för att sedan stå stark. Tiden med dej vid min sida sedan dess har allt blivit så otroligt fantastisk, att jag har svårt att förstå hur lyckligt lottad jag är som har en sådan underbar dotter och vän i dej!
Mamma, när jag var liten, hur trodde du att jag skulle bli som vuxen? Och vad trodde du att jag skulle jobba med? Du var så snäll och omtänksam att jag var rädd att folk skulle köra över dej! Jag önskade att du skulle bli den fantastiska kvinna du är idag och jag är bönhörd! Annars har jag alltid trott att du skulle bli en människa som folk älskar att vara med och att vad än du ville göra skulle du göra. Var inte helt inne på något, men jag gissade att du skulle hålla på med illustrationer, skriva sagor för stora och små som innehöll dina illustrationer.
Vad beundrar ni mest hos varandra? Mamma: Jag beundrar din förmåga att övervinna rädslor och tvivel, för att sedan klara allt med bravur. Jag beundrar hur du lyssnar till din intuition i allt du gör och att du har så lätt att beskriva alla konstiga känslor/reaktioner/situationer som livet består av. Du är en fantastisk människa och jag är så otroligt stolt över att dej!
Elin: Att du alltid vågat vara och alltid är dig själv. Att du är så stadig, trots att allting stormar omkring dig. Att du är så öppensinnad. Att du alltid säger ifrån när någon beter sig som en skitstövel (vilket jag inte vågar). Att du aldrig någonsin ger upp. Och sen förstås din livsglädje, din passion och ditt enorma tålamod <3
Mamma, vad är det mest otippade som jag gjort? Det här låter nog lite konstigt, men det första jag tänker på är dina fotoresor till USA och Aruba. De var inte ett uns DU att göra. Även resorna till Island, trots att det är en sagoö, för du gjorde inte dina saker där. Sedan tänker jag på att du håller föredrag!! Du som verkligen inte tycker om det! Fast där visar du din storhet, när du ändå får folk att lyssna och bli intresserade trots rädslor.
Elins kommentar: Haha nä, både att resa och prata inför folk är verkligen någonting som är väldigt o-mig att göra. Men jag är väldigt glad att jag gjort det och fått den erfarenheten! 😉
Vad är det viktigaste som ni lärt varandra? Mamma: Det är många saker som du lärt mej. Först och främst att tro på mej själv, har inte haft den fina barndom och uppväxt man kan tro när man ser mej (hehe). Du har lärt mig vad äkta människor är, för du är en av de mest äkta människorna jag träffat. Nu strävar jag själv efter att vara mitt äkta jag. Att en mamma kan vara en BFF med sin dotter och att allt jag hört om motsatsen – är fel! Samt att ta vara på alla vackra och ögonblick av glädje i vardagen, som att hoppa i snö, ha lövkrig i trädgården, duscha i åskregn/vattenspridare med kläderna på till exempel. HAHA!
Elin: Jag trodde att det var du som lärt mig allt det!? Hahaha… Kanske har vi lärt varandra? 😉
Det viktigaste du lärt mig är att alltid tro på mig själv och att följa min egen magkänsla. Att ingenting kan vara fel om det känns rätt. Men att allting kan vara fel om det känns fel. Att man ska ta sina känslor på allvar, helt enkelt.
Vi är ju extremt lika varann, jag och min mamma. Och för varje dag som går så blir jag mer lik henne. Både till utseendet, till sättet och vad vi tycker om att göra. Mamma är kanske lite mer vild än mig och gillar att vara mitt där allt händer (det har hon och syrran gemensamt haha!), medan jag är lite mer som Ferdinand och ”trivs bättre hääääär, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna” 😉
Tack mamma, för att du ville öppna upp dig i min blogg! Det här var så himla fint att läsa, även för mig! Jag älskar dig! <3
Alla knappar i det här inlägget är affiliatelänkar! <3
Åhh idag är det dags att tipsa om fyra av mina favoriter när det kommer till tjänster som underlättar ens företagande! Alla fyra är plattformar som jag använder mer eller mindre varje dag och som gör frilanslivet lite roligare och lite enklare.
Så, de här plattformarna använder jag för att bygga min site och blogg, samla in prenumeranter och skicka nyhetsbrev, skapa kurser samt för att köra bildvisning och leverera bilder till kunder:
SITE
Elementor (med WordPress)
Elementor är ett verktyg för wordpress som gör det superenkelt att skapa sin site och blogg (ja, hela den här bloggen och min site är gjord med Elementor). Jag har använd Squarespace tidigare, vilket absolut är en bra start, men jag kände att jag blev lite låst. Och testade Elementor och woooow. Det är amazing :))
Hur funkar Elementor?
Efter installation av Elementor kan du skapa alla sidor på WordPress med enkel drag-and-drop-funktion. Det är verkligen hur enkelt som helst när man kommer igång och man kan göra det med enorm precision – precis som vi perfektionister älskar. Inga sidor är för komplicerade att skapa med Elementor. Måste helt enkelt upplevas.
Elementor-användare sedan: 2020, men tagen med storm!
Ett av mina nyhetsbrev som jag skickat med Flodesk!
NYHETSBREV
Flodesk
Flodesk är en e-posttjänst skapad av kvinnor för design-älskande kvinnor. Med Flodesk kan du skapa de snyggaste nyhetsbreven som världen har sett. Flodesk är fortfarande i BETA (sjukt avancerad BETA dock, de har alla funktioner som man önskar), vilket betyder att grundarna bygger upp tjänsten och plattformen med direkt hjälp från kunderna.
Hur funkar Flodesk?
Med Flodesk kan du skapa sign up-forms och skicka ut automatiserade mejl till alla som signar upp sig på dina freebies. Du kan skapa olika e-postsekvenser för olika freebies och såklart även skicka ut månads- eller veckobrev som du designar med hjälp av olika templates.
Grundarna av Flodesk jobbar väldigt nära sina kunder och har du något problem med deras tjänst kan du alltid skriva och fråga i deras slutna Flodesk-grupp på Facebook. Älskar!
Flodesk-användare sedan: 2019
OBS! Skaffar du Flodesk på egen hand kostar det $38 i månaden, men går du via en medlem (som mig t.ex) kan du beställa Flodesk för $19 i månaden. Priset är då ett förevigt-pris och kommer aldrig gå tillbaka till ordinarie. Detta som tack för att du går med under BETA-läge! <3
Såhär ser det ut när mina elever loggar in för att läsa min kurs ”Hitta din stil i Photoshop”.
KURSPLATTFORM
Kajabi
Kajabi är en plattform där du kan skapa onlinekurser, medlemssidor, community och coachingprogram. Jag har använt Kajabi för båda mina kurser som jag släppt 2019 och 2020.
Hur funkar Kajabi?
Du börjar med att skapa en produkt, som t.ex. en onlinekurs. Du kan dela in kursen i olika kategorier och under varje kategori kan du göra olika avsnitt. Till varje avsnitt kan du antingen ladda upp en videotutorial och/eller skriva en guide i text och bilder. Det finns även möjlighet att lägga till nedladdningsbara filer.
Den som köper din kurs får en inloggning till ditt kursbibliotek och där presenteras de kurser som personen köpt hos dig. Hen kan sedan gå in och titta på eller läsa dina guider, samt markera avsnitt som avklarade under kursens gång.
Fler funktioner på Kajabi:
På Kajabi kan du också skapa din egen site med tillhörande säljsidor – och det går faktiskt att göra det riktigt snyggt (och enkelt)! Du kan också bygga en e-postlista och skicka dina nyhetsbrev från Kajabi, samt skapa events där du t.ex. kan bjuda in till onlineföreläsningar – så kallade webinars.
Obs! Du behöver två tilläggstjänster för att använda Kajabi. Den första är Stripe (för att kunna ta betalt) och den andra heter Quaderno (för att kunna skicka kvitton med moms specificerat).
Mitt Pixieset-galleri som jag skickade efter ett av mina jobb för Indiska.
BILDVISNING & LEVERANS
PIXIESET
Pixieset är en plattform där du kan ladda upp bilder till gallerier och sedan dela länkarna med dina kunder. Jag brukar både använda det för att låta kunder beställa bilder och när jag har bilder att leverera.
Hur funkar Pixieset?
Det går till så att man skapar ett galleri – antingen för en plåtning eller för en kund som du gör återkommande fotograferingar för. Sedan kan du skapa olika mappar i det galleriet.
De olika mapparna kan du aktivera eller avaktivera nedladdning på, kunderna kan klicka ”gilla” på bilder som de vill beställa och skriva kommentarer på bilder om de har några särskilda önskemål.
När du vill dela galleriet med din kund så skickas du en länk och kunden måste logga in med sin e-postadress (och om du vill med lösenord). Du får också notiser på vem eller vilka som laddar ner bilder från ditt galleri och när.
Fler funktioner på Pixieset:
Numera så är Pixieset inte bara en site där du kan ha ett galleri, utan de har uppdaterat så att du kan bygga hela din site och ha en shop på deras plattform också. OCH det går tydligen att skapa en egen app med bilder till dina kunder – häftigt?! Har dock inte testat dessa nya funktioner, utan använder bara Pixieset för bildvisning och leverans.
Pixieset-användare sedan: 2015
Reggar du dig via mig får du 250MB extra lagring <3
Jag gör inte det här inlägget för att tjäna pengar, utan jag tipsar om mina favoriter och ser alla kronor som jag kan få på affiliate som tack för arbetet jag lägger ner på mina guider <3
Ni vet hur länge jag velat skaffa katt igen. Många, många år. Och starkare blev den känslan när familjens katt Ada gick bort för 4 år sedan, nästan 20 år gammal.
Det har dock inte varit läge att skaffa katt så som mitt liv sett ut sedan 2014. Dels har jag bott i Stockholm, dels har jag bott ensam så många år och sen är det ju så att jag rest väldigt mycket i jobbet också. Så när jag började tacka nej till jobb som innebar resor och när Filip och jag flyttade från Stockholm och hamnade på landet, kändes det som att det äntligen var dags! Corona-året känns dessutom som ett väldigt bra år att ta sig an en skygg katt, som behöver mycket tid och kärlek. Vi ska inte någonstans och ingen ska komma hit. Så hon får en stillsam start på sitt liv här!
Så vem är det då som hamnat hos oss?
Pacina, skräckslagen i sin bur vs ruggigt avslappnad i fönstret bakom gardinen.Båda fönstren i vardagsrummet är favoriter.En månad efter att hon kom till oss <3
Jo, det är en liten kattflicka som heter Pacina. Hon är född och uppvuxen i det vilda och fångades in av Örebro Katthem tidigare i år. Troligtvis är hon född 2016, samma år som Ada gick bort, men man vet inte helt säkert.
Man kan inte tro det när man ser bilderna, men hon var otroligt rädd och skygg när hon kom till oss. Hon är fortfarande skygg och vi får inte komma nära henne när det inte finns mat inblandat, men hon har samtidigt vuxit så mycket!
När hon flyttade in så åt hon inte förrän det blev natt. När hon väl började äta dagtid, så kom vi in med en skål till hennes rum, gick ut och fick sedan komma tillbaka efter någon timme och hämta den. Hon hade panik varje gång vi öppnade dörren och jag har svårt att tänka mig att det är samma katt som numera kommer ut i köket när jag ropar att det är mat och sedan vågar äta från mitt knä.
Enda stunden jag får känna hennes värme – när jag matar henne <3
Jag är väldigt känslig för stämningar (både med människor och djur), vilket både har sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att jag känner väldigt tydligt hur öppen eller inte hon är för utmaningar, vilket gör det enklare under själva socialiseringen. Nackdelen är att jag känner hennes känslor, vilket betyder att i början när hon var skräckslagen, så var jag också skräckslagen. Jag vågade knappt gå in till henne. Inte för att jag trodde att hon skulle göra något mot mig, utan för att känslan av skräck skulle bli så stark inom mig. Så Filip fick gå upp med mat och vatten i början.
Men ju mer Pacina vant sig vid oss, desto lugnare har både hon och jag blivit. Nu längtar jag tills nästa matstund, så att jag får tillbringa tid nära henne. Det är mycket jobb och lirkande, men jag älskar varje stund av det. Dels för att det är så himla spännande, att hon tar ett steg längre nästan varje dag. Och dels för att jag lär känna henne bättre ju mer tid vi spenderar tillsammans. Hon känns redan som en helt annan katt.
Så vi tar det försiktigt. Det märks att hon är nyfiken på oss och hon är också avslappnad med oss om vi sitter still eller håller till i ett annat rum.
Personligen känns det som att den här tjejen kommer att göra mig till en ännu värre Crazy Cat Lady. Jag känner redan så otroligt mycket för denna lilla försiktiga varelse, så kan ju knappt föreställa mig hur det kommer kännas sedan när allt släpper.
Pacina, jag svär på att det gömmer sig en riktig mysis inom dig! <3
När jag och min sambo bestämde oss för att flytta från Stockholm till Örebro, så tänkte vi först att vi skulle köpa ett hus. Men ingen av oss hade varken ägt ett hus eller varit i Örebro tidigare , så det kändes lite läskigt. Men vad är då inte bättre än att prova på både husliv och lantliv för första gången genom att hyra?
Jag trodde faktiskt inte att det gick att hyra såna här magiska hus, så nu känner jag att det är mitt uppdrag att visa att det faktiskt visst går – för alla er som också drömmer om lantlivet, men på ett eller annat sätt inte vill eller har möjlighet till att köpa hus.
Hur hittade ni huset som ni hyr? Vi hittade huset via Blocket Bostad/Qasa. Jag var till en början jättetveksam till att leta efter en bostad på Blocket, eftersom det finns så otroligt mycket skit där. Det känns som att 98% av bostäderna (ej lägenheter, utan hus) som ligger ute är garage/lekstuga/fallfärdigt uthus som någon ställt ut deras överblivna möbler i och sedan försöker hyra ut.
Men då och då kommer det ut guldklimpar. Vi hade tur på det sättet att det här huset råkade ligga ute precis när vi skulle börja leta bostad. Det var flera intresserade, men vi behövde bostad snabbt och den tidigare hyresgästen behövde flytta ut fort, så det klaffade.
Hur stort är huset? 3rok på 66kvm, fördelat på två våningar.
Hur långt från stan ligger det? 15-20min med bil (beroende på tid på dygnet) och ca 30min med buss.
Vad betalar ni per månad? 6500:- i kallhyra. Då ingår vatten och parkering, men el/värme och sophämtning tillkommer. Nu på sommaren har vi betalat ca 200:- i elkostnader (alla element är avstängda), medan det i vintras blev omkring 1500-2000:- extra för el i månaden. Notera då att det inte var speciellt kallt ute och vi eldade också.
Framsidan av huset med fina pardörrar <3Baksidan av huset med stor veranda och pioner i rabatten.
Äppelträd, hägg och syrén? Jaaa!
Dammande grusväg? Jajemen!
Nära till affärn? Nej du..
Ladugård på tomten? Yes box
Stövlar på? Japp – på vintern när man klampar runt i geggamojja och på sommarn när man skrider fram i högt gräs.
Odlingsmöjligheter? 100%! Men var beredd på att fightas mot sniglar, rådjur och harar!
Hur funkar det att hyra? Jag skulle säga att det är precis som att hyra en lägenhet. Bara det att vi även sköter om rabatterna och klipper gräsmattan. Och det går inte att slänga soporna genom ett hål i väggen, utan man får fixa avfallsabonnemang själv.
Vad är det för hus? Vårt lilla hus tillhör en större gård (enorm trädgård + ladugård) och ligger precis intill det större ”huvudhuset”. Alla tre byggnader byggdes omkring 1890 och det lilla huset som vi bor i nu bodde tjänstefolket i då.
Känns ändå rätt sjukt att tänka på att där jag sitter och skriver nu, så har det förmodligen suttit någon för över 100 år sedan. Någon som jobbade här. Hur coolt?!
Jag är ganska känslig av mig, så jag var lite rädd för spöken (hehe) men det är otroligt mysiga och härliga vibes i det här huset.
Ena kortsidan på ladugården.Det stora äppelträdet <3
Har du en fråga som inte togs upp i inlägget, släng in en kommentar under videon, så svarar jag där! <3
En av de sakerna som ni skrev att ni saknar från dåtidens bloggar är den typiska, enkla, ärliga blogglistan! Jag vet att t.ex. Flora Wikström och Sandra Beijer fortfarande är superbra på att göra listor och jag håller med om att det är en sån simpel och rolig grej att blogga om – så det är klart jag ska välkomna er till nya bloggen med en lista!
Och inte vilken lista som helst – utan en foto-lista!
Min absoluta favoritbild som jag skapat:
Prinsessan och björnen – gjord av tre olika bilder, sammansatta till en! Går att beställa i min shop <3
Vilken kamera fotar du med? För det mesta blir det med min Canon EOS R (en spegellös fullformatskamera)
Hur många objektiv har du och vilket är ditt favoritobjektiv? Hmm.. jag har ett 24mm, ett 35mm, ett 50mm, ett 85mm och ett 135mm – så 5 stycken. Mitt favvo är Canon EF 35/2 IS USM. Älskar den brännvidden – både för foto och video.
Fast eller zoom? Det är något med fast optik som gör att jag känner mig mer kreativ – så det är därför jag bara har sådana i min kameraväska. Dessutom är det skönt att ha objektiv med lägsta möjliga bländartal (både för möjligheten att fota i sämre ljus och för att få kort skärpedjup om man vill ha det).
Vilka tre fototillbehör kan du inte leva utan? (om man bortser från minneskort, batterier mm) Trebensstativ i kompakt format, min iphone (för fjärrstyrning) och motljusskydd (eftersom jag gillar att fota i regn och snö och motljusskydd skyddar linsen mot fukt).
Photoshop eller Lightroom? PHOTOSHOP! Jag älskar Photoshop för arbetsflödet, för friheten och för möjligheterna 🙂
Något foto-relaterad du köpt som du ångrar? Mmm, jag köpte nyss en on camera-mikrofon. Alltså en sådan man fäster i blixtskon. Åh vilket misstag. Det enda jag hör när jag filmar är objektivet som fokuserar. Så brutalt värdelöst. Nä, jag ska hålla mig till mina myggor.
En gammal bild som jag fortfarande älskar:
Ett ögonblick under ett bröllop som jag fotograferade 2011 (?). Jag hade bara tur som var på exakt rätt plats vid rätt tillfälle haha!
Hur länge har du fotograferat? Jag har fotograferat i den dokumenterande bemärkelsen i nästan hela mitt liv (fick engångskameror av mamma när jag var för liten för att låna hennes kamera). Men som kreatör som skapat bilder har jag ”bara” fotograferat sedan 2008. Så 12 år.
Vilken var din första kamera? En Canon EOS 400d. Den billigaste kameran som fanns 2008. Jag köpte en Canon för att jag provat Canon-kameror förut (vi hade dem bl.a. på min gymnasieskola) och sen har jag fastnat.
Hur är du som fotograf? Trygg, glad, lekfull och bjuder på mig själv.
Hur skulle du beskriva din stil? Mysig, mjuk och drömmig.
Vilken är din favoritmiljö att fota i? Naturmiljöer. Kan typ inte specificera, för det beror helt på vad det är för typ av fotografering, vilket väder det är, vilket ljus det är och vilken årstid. Men överlag dras jag nog mot skog, lummiga trädgårdar och på senare tid även lantliga miljöer (grusvägar, ängar, lador mm).
Vilket är ditt favoritljus? Solmönster på väggen/golvet/i ansiktet/you name it! Alltid lika drömmigt. Men överlag gillar jag att fota i sidljus (men lite snett bakifrån).
Favoritmotiv? Stilleben i naturliga/vardagliga miljöer och SAGOMOTIV!
Vad gillar du inte att fotografera? Bilar, sport, företagsporträtt, konserter, reptiler..
Det sistnämnda blev väldigt specifikt efter att en dåvarande pojkvän lovat sin kompis att jag skulle fota hans ormar – utan att ha frågat mig innan. Sen blev han sur för att jag inte ville. ”Du gillar ju att fota!” och ”du fotar ju allt hela tiden, varför kan du inte bara fota hans ormar??!”. Well ja… nä, jag gillar inte att fota ALLT?! Och nej, jag gillar definitivt inte när någon annan bestämmer vad jag ska fota utan att ge mig ett alternativ att säga nej… (Har annars inget problem med ormar. Har mer problem med ljuset i deras terrarium……..)
En nytagen bild som jag tycker mycket om:
Ett fång blommor från trädgården mot vårt nya, vackra slagbord till matbord.
Din favoritinställning/funktion i kameran? Helt klart Wi-Fi i kameran. Så himla lätt att fota självporträtt nu för tiden!
Vilket är ditt favoritverktyg när du redigerar? Kurvor! Det går att göra så mycket med dem. Ljusa upp/mörka ned, lägga på kontrast, matta ned, färgsätta, färgkorrigera… massor!
Spontana eller planerade fotograferingar? Jag tycker att det är jätteroligt med planerade fotograferingar och det är oftast då jag blir mest nöjd med bilderna. Men jag är bäst på spontana fotograferingar och gillar känslan att bara bli sugen på att fota och sen agera på det. Ge sig ut och uppleva liksom. Blir aldrig besviken!
Finns det någon fotostil som du har svårt för? Jag har lite svårt för ”svåra bilder” (haha). Eller alltså. Jag har inte svårt för svåra bilder i sig, utan jag har svårt för att svåra bilder ska vara just så svåra och speciella. Det är liksom toppen av hierarkin när det kommer till bilder.
Med svåra bilder menar jag alltså bilder som är så ”råa” och ”rakt på”. De har ofta en dokumentär känsla och bilderna ska se helt ogenomtänkt ut fast det är genomtänkt. Jag tänker dels på bilder taga på någons mormor med en supermönstrad och lite halvtrasig tapet bakom i hennes gamla hus. Ljuset är lite sisådär, fokusen sitter inte riktigt och utsnittet är lite skevt. Gärna analog känsla. Tänker också på bilder från fattiga länder, där någons missär porträtteras i svartvitt. Som sagt, jag ogillar inte bilderna i sig och inte motivet heller, utan mer hysterin omkring dem. Att man är en lite bättre fotograf om man tar svåra bilder – hellre än färgglada och härliga bilder.
Vilken är din absoluta drömfotografering? En superstylad plåtning med mäktiga klänningar, sjukt detaljerad rekvisita och såklart med sagotema. Vet dock ej om jag någonsin kommer orka planera en sådan.
Kul med lista? Det är bara att kopiera om du vill svara på samma 😀 (Dela i så fall gärna i kommentarerna så att jag får läsa!)
Välkommen hit, till min nya myshörna. För rätt myskänsla rekommenderar jag att du lyssnar på ”Becoming one of The People” från filmen Avatar. Jag sitter och lyssnar på den nu och det känns lite trolskt allting. Det är lite som att jag öppnat en helt ny bok (vars omslag jag valt med omsorg) och att jag nu skriver mina första ord med den finaste handstilen jag kan…
Det känns fint att få starta om på nytt. Hejdå nevnarien.se och hej elinkero.se/blogg. Det har varit läskigt, spännande och himla välbehövligt. Läskigt för.. tänk på allt jag har byggt upp på gamla bloggen?! Spännande, för vem vet vad som händer när inspirations-spinneriet drar igång? Välbehövligt för att jag har känt det som att jag behövt bära hela gamla bloggens arkiv varje gång jag gått in på den. Tungt som bara den, det kan jag lova.
När jag för första gången klev in här på nya bloggen efter att jag gjort i ordning den, så kändes det som att jag äntligen kunde andas igen. Allting kändes lätt. Lekfullt. Roligt. Och härligt.
En anledning till att jag valde att starta om helt på ny kula är att det blev kaos när jag flyttade från blogg.se till Wordpress för två år sedan. Tänk er alla tiders största hoarder som ska flytta från ett hus till ett annat utan att först sortera och organisera. Det var som att jag föste ned allt jag ägde och hade i lådor, flyttade över det och hällde ut det på golvet på nya stället.
Tänk er att försöka sortera 3 600 inlägg där det saknas bilder och formateringen är skit. Inte kul.
Nä, så det kändes bara rätt att börja om. Dels för att få tillbaka kontrollen över innehållet. För att vara säker på att när någon googlar någonting och hamnar här inne, så ser allting bra och representabelt ut. Bara känslan att få börja berätta sagan om mig på nytt, med min vuxna röst känns fint.
Jag har så mycket jag vill berätta om.
Om du fick välja ett inlägg av dessa som du är sugen på att läsa det närmaste, vilket skulle du välja?
– Allt om vårt hus: Hur vi hittade det, hur stort det är, vad det kostar mm
– Om omställningen från att alltid handla nytt, till att bli helt tokig i Second Hand
– De allra bästa och de allra, allra sämsta delarna med att bo på landet
– Mina business-favoriter. Tips på program & tjänster som underlättar mitt liv som företagare
– Eller mer om att vara högkänslig, introvert och/eller ha social fobi
Let me know om det är något som ser galet ut här inne. Svårt med olika skärmstorlekar och sånt där. Annars.. ses vi snart igen med ett nytt inlägg!
Om du letar efter mitt stora inlägg om bröllop, så har jag gjort om den till en PDF-guide som du kan ladda ned här!
1. Börja aldrig fota utan att ha kommit överens om hur fotograferingen ska gå till.
Jag har gjort det här. När jag fotograferade mina första bröllop så var jag så rädd att jag inte vågade prata om vad jag skulle göra med brudparet – jag ville bara dyka upp, vara osynlig och fota mina bilder, för att sedan leverera dem med förhoppningen att de skulle vara nöjda.
Men en nöjd kund behöver kommunicera med dig. En nöjd kund behöver veta vad hen ska förvänta sig av dig och för att du ska göra ett bra jobb så behöver du veta vad kunden förväntar sig av dig. Det handlar inte om att du ska lova en massa saker som du sedan inte kan hålla (jag tror att det var det jag var rädd för i alla fall), utan det handlar om att lägga upp spelplanen.
Så boka ett möte med brudparet (vänner eller ej) och gå igenom:
– Hur länge ska du vara på plats? (Obs! Sammanhängande timmar, gå EJ med på att du ska gå ifrån någon timme för att det ska bli billigare för dem).
– Hur mycket ska du få betalt? Får de rabatt? Eller gör du det gratis för marknadsföring/erfarenhet?
– Om du ska göra det gratis/rabatterat, specificera vad det är du vill ha ut av bröllopet istället, så att brudparet inte kan komma och säga att du inte får använda deras bilder sen. Det är inte fult av dig, utan det är din betalning för ditt arbete.
– Hur lång tid du behöver på dig för att redigera bilderna
– Hur många bilder de kommer få (Säg hellre färre än du tror och leverera fler i slutändan, än tvärt om).
– Hur du får använda bilderna och hur de får använda bilderna
2. Låt inte brudparet bestämma fotoplats
Det är du som är fotografen. Det är du som vet i vilket ljus och på vilken plats som du helst vill fota på – för att det blir bäst bilder. Så DU väljer.
En risk när man ber brudparet att välja plats är att de väljer en plats som inte är optimal att fota på. En typisk grej för icke-fotografer är att ställa upp dem de vill fota på en öppen plats, i direkt solljus, mitt på dagen (för att det är fint väder) – och det vet ju vi fotografer att det inte är toppen om man inte vill ha bilder i jättehårt ljus och med kisande ansikten.
En annan risk är att brudparet väljer en plats under förutsättningar som du inte känner dig trygg i och för att du ska göra ett bra jobb, så behöver du känna dig trygg.
Tycker du att det känns konstigt att bossa över brudparet, så kan du bara lägga fram det på ett snyggt sätt. Istället för att säga ”jag har bestämt fotoplats och jag lyssnar inte på vad ni säger”, så kan du välja ut 3-5 fotoplatser som du kan tänka dig att fota på. Sedan presenterar du samtliga och ber brudparet välja någon av dessa. På det sättet får du din vilja igenom, även om brudparet känner att de har fått välja.
Jättebra, ellerhur? 🙂
3. Planering är A och O
Man kan aldrig vara för förberedd. Ju mer förberedd du är, desto lugnare blir du och desto bättre bilder kan du ta. Jag brukar göra en tidslinje över hela bröllopet, där jag ritar upp de olika aktiviteterna/platserna vi kommer befinna oss på. Jag ritar även in pauser och transportsträckor.
Några saker du vill ta reda på:
– Var sker förberedelser, vigsel & fest? (Besök dessa platser + fotoplatserna innan!)
– Vilka tider sker förflyttningar mellan ovanstående?
– Vigselprogrammet. När sjungs det, när hålls det tal, när byts det ringar och när går brudparet ut? Allt står i vigselprogrammet, så se till att få det skickat till dig innan bröllopet så att du kan plugga på och vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.
– Var brudparet kommer gå ut och var riskastning kommer att ske (om det finns flera utgångar från vigselplatsen).
– Vilka brudparets närmaste familj/bästa vänner är (jag ber ofta efter namn + bild på dem för att plugga på innan, så att jag vet vilka jag ska fota mest)
– Hur mycket tid som finns avsatt för porträttfotografering
– Finns det någon reservplats med tak att fota på ifall det regnar?
VILL DU HA MIN FULLA GUIDE?
Allt du behöver veta för att fota ditt första bröllop
Vilken utrustning ska du ha? Vad har man på sig? Hur förbereder du dig? Vad måste planeras innan? Vad är bra att tänka på under bröllopsdagen? Hur får du ditt brudpar att slappna av? Hur går det till när man fotar i kyrkan? Och hur sköter du leverans?
Lycka till nu! Om det är ditt första bröllop så vet brudparet att du är ny! Det är ingen (förutom du själv) som förväntar sig att du ska vara ett fullblodsproffs direkt. Du fixar detta! Fota med din favorit-utrustning. Ha på dig kläder du trivs i. Ta bilder som du gillar att ta! Det kommer gå galant!
Två bilder fotograferade med kamerans inbyggda självutlösare. På den första var det inte så viktigt att jag hamnade i fokus, så jag ställde bara in fokus på huset. På den andra bilden har jag ställt in fokuset på trädet bredvid mig.
Självporträtt med kamerans inbyggda självutlösare
Den bökigaste varianten. Jag brukar köra på den lite då och då när jag har för lite batteri på mobilen och har tappat bort min självutlösare.
Så gör du
Ställ in kameran på självutlösare (10sek). Sen kommer trixet: Att ställa fokus. Börja med att sätta objektivet på manuell fokusering och sätt kameran på stativ (eller på någonting där den kan stå stabilt).
Det absolut enklaste är att ha med någonting befintligt (något som finns i miljön) i bilden och så ser man till att det befintliga ligger på samma avstånd från kameran som punkten du tänkt fotografera dig på.
Här nedan har jag t.ex. fokuserat på klippan som jag sitter på. När jag sedan sprang dit och satte mig så var jag direkt i fokus, utan någon vidare kraftansträngning. Därför brukar jag till exempel fotografera mig intill träd för att göra det så enkelt för mig som möjligt – jag ställer ju bara fokus på trädet.
+ Man behöver inga tillbehör för att fotografera självporträtt på detta sätt.
– Man måste springa fram mellan varje bild och trycka på avtryckarknappen igen och hålla på.. Men det hör till
Två bilder från samma serie, där jag fotade med fjärrutlösare.
Självporträtt med fjärrutlösare
Så gör du
Här ställer du också kameran på självutlösare (men det räcker oftast med 2sek fördröjning). Jag har en fjärrutlösare som heter Canon RC-6. Det du behöver hålla reda på här är kamerans fokuspunkter. Jag brukar för enkelhetens skull ställa in kameran så att den fokuserar med punkten i mitten – och sen ställer jag mig framför kameran och testfotar en bild.
Har man en vridbar skärm i det här läget, så är det ju rätt enkelt, eftersom man kan vrida den framåt och se på avstånd om man placerat sig bra i bilden eller inte. Har man (som jag) inte det, så brukar jag göra en markering i marken för att komma ihåg vart jag stod någonstans, innan jag går fram till kameran och kollar hur testbilden blev (om jag står i mitten av bilden, som det var tänkt och om jag är på rätt avstånd osv..). Sen använder jag markeringen för att, antingen stå kvar (om det blev bra), eller flytta mig bakåt/framåt/åt sidan efter behag.
+ Du slipper springa fram mellan varje tagning, utan kan stå och klicka hur länge du vill!
Du måste se till att gömma fjärrutlösaren. Jag brukar försöka gömma den i handen eller i någon ficka, men det har även hänt att jag har kastat ifrån mig fjärrisen i sista sekund…
Här är en till bild fotograferad med fjärrulösare. Jag hade med mig den ned i vattnet och jag kan berätta att den inte mådde så jättebra efter det – men det blev ju en skitbra bild, så det var värt 😉Fotograferad med kamerans inbyggda Wi-Fi
Självporträtt med kamerans inbyggda Wi-Fi
Det här är det absolut enklaste man kan göra – om man har en kamera med inbyggd Wi-Fi-funktion. Självporträtt som tidigare alltid varit en sport, är nu lika smidigt som att ta vilket porträtt som helst. Och det är för att du nu kan ha kamerans skärm i din hand och kontrollera alla inställningar, samt fokus direkt från din smartphone.
Så gör du
Du laddar ned din kameras egen app till mobilen (i mitt fall Canons) och läser på i manualen (om du är bra på sånt), eller letar upp en tutorial på Youtube (som jag alltid gör – mycket enklare att se hur man ska göra, än att läsa det) och sedan kopplar du upp kameran mot appen via Wi-Fi.
Sedan är det bara att klicka på fjärrstyrning i din kamera-app och fotograferingen är igång! Jag brukar ställa in kameran på 10 sekunders slutartid för att hinna gömma telefonen innan bilden tas.
+ Du kan styra alla inställningar (bländare, slutartid, ISO, vitbalans, självutlösare/direkttagning) direkt i appen. Där kan du också se hur bilderna blir, så du behöver i princip inte gå fram till kameran förrän det är dags att ändra komposition och vinkel. Du ser också precis hur du ser ut på mobilen, så du behöver inte klicka av lika många bilder för att en ska bli bra.
– Det drar sjukligt mycket batteri från mobilen. Har du glömt att ladda den full innan fotograferingen, så är du typ körd. Så… glöm inte det!
Några tips på vägen
– Ett stativ är i princip ett måste! Annars får du binda upp kameran i ett träd som jag gjorde nyligen… (Nä vet inte om jag rekommenderar det.. hehe)
– Ge inte upp för lätt. Att ta bilder är en sak, men att ta bilder utan att ens vara nära kameran är en helt annan sak.. och då har vi inte ens nämnt någonting om hur svårt det är att veta vad man ska göra av sig själv. Sånt där kommer med övning. Det tog ett bra tag innan jag lärde mig hur jag mest effektivt tar självporträtt och hur jag ska se så snygg ut som möjligt på bilden 😉 Sen tar jag fortfarande bilder där jag ser helt död ut och kroppen är i någon hemskt osmickrande vinkel.. men äh.. det är ju bara att ta om! (Eller ja, det var ju innan Wi-Fi-tiden det.. hehe)
– Börja inne och fortsätt ute när du vet vad du gör. Bara ett tips.. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att ta bilder i miljö, eftersom jag inte vill tappa ansiktet framför någon eventuell förbipasserande som ertappar mig i det jag håller på med (har dock blivit mycket bättre på det också och skiter i alla andra – jag ska ju ha en bra bild!)
– Ta MASSOR av bilder! 😀
Här kan du också läsa om hur intervalltagning underlättar när du fotograferar självporträtt!
Brännvidden anges i mm och står alltid utskriven på alla objektiv. Här har vi ett med brännvidd 35mm (till vänster) och 50mm (mitten).
Föreställ dig att du är ute och går på en grusväg. Du ser en jättefin lada i fjärran och stannar för att ta upp kameran och ta en bild. När du står där så är det brännvidden som avgör hur nära du kommer ladan i bilden. Har ditt objektiv ett lågt tal som brännvidd (säg 17mm), så blir ladan bara som en liten prick i fjärran och har du ett objektiv med ett högt tal som brännvidd (säg 100mm), så kommer du betydligt närmare ladan.
Brännvidden på ett objektiv anges i millimeter. T.ex. ”Mitt objektiv har brännvidden 50mm!”.
17mm
(eller 24mm om du fotograferar med fullformat)
24mm
(eller 35mm om du fotograferar med fullformat)
35mm
(eller 50mm om du fotograferar med fullformat)
60mm
(eller 85mm om du fotograferar med fullformat)
100mm
(eller 135mm om du fotograferar med fullformat)
Anledningen till att det står en annan brännvidd i parentes till varje exempel här ovan är för att samma brännvidd ser olika ut beroende på om du fotograferar med en vanlig systemkamera med mindre sensor, eller om du fotar med en fullformatskamera med större sensor. Det här kan du läsa mer om här!
Om du inte vet vilken sensorstorlek som din kamera har, så är det en vanlig systemkamera med mindre sensorstorlek. Dvs. Du kan ignorera texten som står i parentes till varje bild.
Fast brännvidd eller zoom
Ett objektiv som bara har ett tal som brännvidd, t.ex. 50mm, är ett objektiv med fast brännvidd. Det innebär att när du köper ett 50mm-objektiv, så får du enbart 50mm-brännvidden och det är då ett objektiv som du inte kan zooma med.
Ett exempel på en brännvidd hos ett zoom-objektiv är 24-70mm. Du vet att det går att zooma med det, för att brännvidden består av två tal med ett bindestreck mellan. I praktiken innebär ett 24-70mm att du kan fota med alla brännvidder mellan 24mm (ladan blir liten i bild) till 70mm (ladan blir större i bild). Du kan zooma mellan 24-70mm!
I know. Det är jobbigt att leta. Så mitt absolut bästa tips är att alltid ha ögonen öppna och att fota av platser som du möter i din vardag, för att sedan spara bilderna i ett album på mobilen. Jag gör det här hela tiden, vilket efter över fem år i Stockholm har gett mig en rätt stor bildbank av platser som jag kan tänkas vilja fota vid i framtiden. Allt från vackra skogspartier, till färgade dörrar och fina husfasader. Var inte kräsen, utan fota så fort du ser något som känns intressant.
2. Ljusriktning är viktigare än den faktiska platsen
Det är lätt att bli lite blind när man letar. Man vill hitta den mest perfekta platsen, som bara ropar till en när man går förbi. HÄR SKA DU FOTA! Sanningen är att den allra simplaste och mest blygsamma gräsplätt kan bli “den perfekta platsen” – bara ljuset ligger på rätt. Så döm inte ut platser för snabbt!
Ser inte så himla intressant ut va?
Men det är faktiskt en av mina favoritplatser att fota här där jag bor och båda dessa bilder är tagna där:
3. Du behöver inte trehundra olika locations – du behöver känna till tre väldigt väl.
Istället för att leta efter nya locations – lägg tiden på att åka tillbaka till dina vanliga platser och ta bilder under ett längre tidsspann, vid olika årstider och i olika väder. Se hur uttrycket i dina bilder förändras medan solen förflyttar sig och hur olik en plats kan se ut från dag till dag.
4. Min skog är inte finare än din skog.
Vi måste komma ifrån tanken att andra fotografer hittar så mycket finare platser. Det stämmer inte. Precis som jag skriver i punkt 2 och 3 så handlar det om ljuset och om att lära känna sina egna platser. Mina bästa fotoplatser är alltid dem som är allra närmast mig – oavsett vart jag bor eller befinner mig. Jag har rest mycket genom Sverige och det finns vackra platser överallt. Försök se din omgivning med nya ögon <3
En helt vanlig skog.
Ta paus från jobbet + utforska nya platser samtidigt
När jag flyttar till ett nytt ställe så går jag inte ut med mindset’et att jag ska hitta nya locations. Jag går ut för att ta pauser från mitt jobb eller för att träna – och samtidigt, som en liten bonus, lära känna min omgivning (hitta nya platser). En ny plats varje vecka blir mitt mål. Jag börjar i mitt närmaste närområde och jobbar mig utåt och bortåt i alla vädersträck och snart har jag full koll på var jag vill fota någonstans. Samtidigt som jag aldrig blir uttråkad på mina promenader, eftersom jag hela tiden får se något nytt. Den här typen av “utforskande” slutar aldrig, utan den pågår tills jag flyttar nästa gång.
Appen Lumos, där du kan se vart solen kommer stå på himlen en specifik tidpunkt.
Använd appar!
Mina favoritappar är Google Maps, TPE och Lumos.
Google maps: Här kan jag spana på kartor i satellit-mode, för att se var det finns träd och naturområden, ängar, klippor mm. Har man tur så finns det även gatvy, så att man kan promenera på nya platser redan i mobilen.
Sedan stjärnmärker jag alla som verkar intressanta. Jag brukar också stjärnmärka platser som jag hittar av en slump – som komplement till min bildbank i punkt 1.
TPE: Här kan du se solens upp och nedgång – den exakta tiden och väderstrecken vid önskade datum. Perfekt för solupgångs- och nedgångsfotografering.
Lumos: Min nya favoritapp! Med den kan du se var och hur högt på himlen som solen kommer att stå vid ett specifikt klockslag.
Perfekt när du vill fånga solen innan den försvinner bakom trädtopparna, men inte vet vilken tid det är. Eller när du vill kolla ljusets riktning en annan tid på dygnet, på en plats som du precis hittat.
Om det är en av punkterna som jag ska förespråka lite extra, så är det punkt tre. Återvänd till dina platser. Man kan tro att jag har hur många platser som helst som jag åker till, men det handlar till 90% om att jag åker tillbaka till ett ställe jag redan varit på. Bilderna ser ALLTID olika ut.
Jag har inte ägt ett par sängbord på många år eftersom jag bott i bostäder med ganska små sovrum. Men jag har ju insett att det vore väldigt praktiskt, så när vi flyttade till huset och plötsligt fick ett större sovrum så kände jag att det var dags!
Jag åkte direkt ut till Örebros olika second hand-butiker för att leta runt. Jag visste att jag ville ha raka sängbord, med dold förvaring och utan en massa krusiduller. Jag hittade ett gäng olika, men det var förvånansvärt många singelbord ute till försäljning – och jag ville ha två likadana.
Tillslut hittade jag i alla fall två på Erikshjälpen:
Två riktigt gulnade sängbord i furu blev det.
Min inledande tanke var att vitlasera borden, så att de skulle flyta in behagligt med den övriga, ljusa inredningen i sovrummet. Men sen fick jag ett infall och tänkte att det kanske hade varit najs med lite kontrast istället. Så jag bestämde mig för att betsa borden mörkbruna – för att matcha två pinnstolar som jag fyndat samtidigt på Erikshjälpen.
Jag började betsa utan att tänka efter ordentligt – och ångrade mig direkt.
Ena sängbordet enbart slipat.Andra sängbordet, slipat och mörkbetsat.
Det nybetsade, mörka sängbordet matchade pinnstolarna perfekt, men det kändes bara superfel. Jag kände att sängborden stack ut för mycket och att de inte var så speciella att jag ville att de skulle ta så mycket plats.
Jag bröt typ ihop. Det hade tagit hela dagen att åka in till stan och skaffa bets (hade till och med fått åka två gånger för att jag glömde plånboken första vändan – tackarrrrr), det hade också tagit flera timmar att slipa båda borden och ja.. huset var helt upp-och-ned-vänt. Så som det lätt blir när man håller på och fixar något. Hade INTE lust att ställa mig och slipa bort betsen igen. Om den ens skulle gå bort. Man vet ju aldrig hur djupt färgen tränger in i trät.
Jag sov på saken och nästa dag vaknade jag med så pass mycket ny energi att det inte fanns någon tvekan: Jag skulle börja slipa bort betsen. NU.
Och det gick bort, tack och lov. Så efter det var det dags att betsa vitt istället. Och sedan även olja in sängborden. Detta tog ett par dagar, eftersom man måste vänta på att allting ska torka. Sånt som jag egentligen inte har något tålamod med haha..
Och det blev SUPERBRA! I det här läget undrar jag varför jag inte körde på min första känsla direkt. Men jag antar att jag var tvungen att testa mörkbrunt för att få det ur huvudet. Och inse att jag ska lita på min inre vision 😉
Jag använda samma vita bets som när jag fixade mina furuhyllor till kontoret i lägenheten! Tycker verkligen att det blir så himla snyggt när man ser ådringarna i träet genom färgen. Helvitt hade blivit alldeles för stelt.
Så himla nöjd med hur det blev!
Tänk vad mycket fint man kan skapa av saker som redan finns <3
Det här är nog det jag tänker absolut mest på, eftersom raka linjer gör att bilden blir lugn och fridfull att titta på och det är någonting som jag vill ha i mina bilder. Fotograferar man i naturen är det lite enklare att förhålla sig till linjer, oftast är det bara horisonten som man behöver hålla koll på och finns det ingen horisont, så kan man gå på ett ungefär efter träden.
Svårare blir det när man ska börja fotografera inomhus eller i stadsmiljö. Då lutar linjerna hit och dit och all over the place, beroende på perspektiv och objektiv. Fotar jag snett in mot ett motiv så försöker jag se till att linjer i centrum av bilden är raka. Till exempel ett hörn av rummet eller en byggnad som båda finns mitt i bilden.
Så undviker du sneda linjer
– Använd det digitala vattenpasset i kameran eller använd hjälplinjerna i sökaren när du fotograferar.
– Försök undvika att fotografera i grod- eller fågelperspektiv när du fotar på en plats med en massa linjer i höjdled (t.ex. inredning). Ju mer underifrån eller överifrån du fotograferar något, desto mer lutar linjerna.
– Ju mer vidvinkliga objektiv, desto svårare med raka linjer.
Så här tycker jag
Man vill ju inte alltid vara tråkig och fotografera helt raka bilder, så det är klart att jag fotograferar i olika perspektiv och leker med kameran också (ibland… hehe). Jag tycker dock att det är mer irriterande om en bild lutar liiiite eller om en linje nästan är rak, än om man tar i och gör det obvious att linjerna ska spreta åt olika håll eller att en bild ska vara sned. Så ta i med lutningen eller låt bli…
Här har jag sett till att alla möbler och hörn (längst in vid väggen och längst till höger i bild) är raka.Arkitektur + vidvinkel + många linjer i bilden = Svårt att få rakt. Men det är kul med en utmaning!En bild som lutar med flit – och jag låter den luta mycket.Rak horisont tycker jag är superviktigt!
2. Att rensa motivet
Det här är också något som jag tänker väldigt mycket på, i olika steg.
Steg 1: Jag avgör med blotta ögat om det jag har framför mig är städat nog (om det är värt att ens ta upp kameran). Ett tillfälle när svaret här var “Nej, det är inte städat nog”, var när jag befann mig vid Slussen häromdan och tittade ut över Gamla stan, Skeppsholmen och Gröna Lund och hela den vackra vyn korsades av vägar, lyktstolpar, staket och ledningar hit och dit som skulle vara omöjligt att bli av med. Då lät jag bli att fota helt enkelt.
Steg 2: Jag har avgjort att motivet är rent nog för ett test och tar upp kameran. Här är det dags att rensa motivet med hjälp av att gå närmare/längre bort/vinkla kameran/perspektiv eller tex. skymma störande saker bakom tex. träd/husväggar/modell. Det kan handla om att försöka gömma vägskyltar som lyser i sina skrikiga färger eller något annat som är störigt för bilden. Här gäller det bara att vara lite av en problemlösare!
Steg 3: Klona bort eventuellt misslyckande i Photoshop… hehe…
Så undviker du ett stökigt motiv
– Välj inte att fota uppenbart röriga motiv… (Jag vet, den var nästan för uppenbar för att skriva ner)
– Försök att gömma störande saker i bilden så gott det går med hjälp av att förflytta dig eller att se till att den störande delen hamnar precis utanför bild etc.
– Kan du handgripligen flytta på saker, så är det ju bara hur bra som helst! Jag flyttar ofta på saker. Tex. fula servetter, saker som sticker in i bilden och stör, men som är lätta att knuffa bort, osv.
Så här tycker jag
Det kan verka överdrivet och väldigt fake att hålla på och städa bilder innan (och ja.. efter) man tar dem. Men grejen är att vi rensar bort saker med blicken varje dag. Våra ögon har en förmåga att fokusera på saker och sudda ut allt annat. Det går inte riktigt att göra med enbart ett klick med kameran – så då får vi ta till andra medel för att lösa det problemet.
Här försöker jag få bort bilen och lyktstolpen till höger med hjälp av att fota lite mer åt vänster. Tyvärr kapade jag tornet i muren då också och bilden blev tråkig, så då blev jag sur och gick därifrån…Vägskylten gick inte att ta bort, så då klonade jag helt enkelt bort den. Och så ville jag inte offra en bit av det lilla huset för kanten på bilen som sticker fram heller, så.. Photoshop!
Hur jag lägger fokus
Jag lägger fokus med väldigt stor omsorg. Det är inte riktigt så att jag kan tala om hur man “ska göra”, utan mer uppmana er till att faktiskt reflektera över var ni lägger fokus. För bilderna påverkas väldigt mycket utav det. När jag vill ha en lite lummig känsla (oavsett om det är ett landskap eller inomhus), så försöker jag lägga fokus ganska långt fram i bilden. Vill jag däremot ge en feeling av “den stora världen” så lägger jag fokus långt bak.
Så här tycker jag
Lek runt med fokus tills du hittar det du tycker funkar för din stil!
Nu är det relativt långt skärpedjup här, men jag har lagt skärpan på stenarna och inte på solnedgången för att bilden ska upplevas mjukare.Skärpan på trädet för att få lite lummig känsla.Skärpan medvetet lagd på bakgrunden för att skapa en mer dokumentär känsla. Passar extra bra ihop med svartvit redigering.
Jag tycker att det blir absolut bäst mörkerbilder när det inte är helt mörkt ännu, utan himlen fortfarande är härligt mörkblå. När det är kolsvart tar jag faktiskt väldigt sällan upp kameran.
2. Använd stativ
Fotograferar du sådant som inte rör sig, så är det absolut bästa alternativet att använda stativ. Med ett stativ behöver du inte höja ISO och slipper därför brusiga bilder (här kan ni se ett skräckexempel). Istället kan du använda en längre slutartid! Fotograferar man handhållet med långa slutartider så är det omöjligt att få skarpa bilder (vi har väl alla någon gång fått bilder som ser ut såhär? haha), så därför sätter du kameran på stativet, så den hålls stilla under hela bildtagningen och vips så har du skarpa bilder med grymt bra kvalitet!
Tips!
Har du inget stativ kan du ställa upp kameran på närmsta bänk eller annan plan yta som finns i närheten. Använd lypsyl, mynt och andra småsaker till att få till en bra lutning på kameran, som passar motivet du ska fota.
Vänster: Så mörkt var det i rummet… Höger: …och så ljust blev det med kamera på stativ, ISO100 (yay), bländare 2,0 och 4sekslutartid.
3. Höj ISO-talet
ISO är som sagt inte så roligt om bilderna blir helt förstörda, men så länge man fotar i det som jag klassar som “nästan-mörker” och man inte använder högsta ISO, så är det ett alternativ om man inte har ett stativ i närheten. Dessutom kan kornighet ge lite speciell stämning i bilden, som faktiskt är väldigt fint.
Jag fotar nästan alla mina mörkerbilder med höga ISO-tal, dels för att min kamera är bra på det här som kallas “brusreducering” och dels för att bruset ändå knappt syns när jag postar bilderna så förhållandevis litet på nätet.
Tips!
Hur högt ISO din kamera klarar av är väldigt olika, det bästa är om du testar den med olika ISO-tal inställda och granskar dem i datorn – det gör att du vet hur högt du “kan gå” när du väl står där ute och funderar på vilka inställningar du ska ha. Kamerorna idag är dock väldigt bra och de flesta klarar förvånansvärt höga ISO-tal.
Fotad med ISO 2000 + uppljusad i Photoshop. Här kan ni se den i 100%. Brusigt värre, men det gör ingenting!
4. Vitbalansera
Glöm inte att ställa in vitbalansen på glödlampa eller lysrör i kameran om du fotograferar i lampsken. Annars kommer bilderna att bli väldigt gul-röda och det är inte så himla snyggt
5. Inse att bilderna aldrig kommer kunna bli som de blir på dagen
De bilder som man tar när det är mörkt kommer att bli mörka. Det kommer inte att gå att urskilja vad som finns i skuggorna och färgerna kanske inte direkt är helt kalas.. men det är just det som är charmigt med mörkerfoto. Att det blir lite brusigt och lurigt. Tycker själv att det är ett ypperligt tillfälle att vara lite kreativ.
Du kan:
» Leka med siluetter » Leka med lampor och eld (tex. ljusslingor, tomtebloss, facklor mm) » Utnyttja skyltfönster, ljuslyktor, strålkastare etc som ljussättning
Leka med siluetter: Man behöver inte alltid se alla detaljer, det kan bli väldigt maffigt ändå!En till siluett mot något som lyser i bakgrunden (det måste inte alltid vara solen eller månen!)Leka med lampor: Här ville jag pricka in när min blinkers på bilen lyste, samtidigt som en bil körde på vägen. Tycker det är fint med allt stadsljus i bakgrunden också – ju mer lampor desto bättre!Med lite skyltfönsterljus blev det en mycket bättre bild den där Blogawards-kvällen!
6. Använd det överlägset bästa Photoshop-verktyget
Shadows (skuggor) i Camera Raw (och Lightroom). Say no more. Kan inte leva utan detta reglage, som lättar upp igensvärtade skuggor på ett kick! 🙂
Stilleben = Ett begrepp inom konst som syftar på ”stilla ting”, dvs saker. Prylar.
Att fotografera fina stilleben tycker jag handlar väldigt mycket om att få till stylingen och en schysst setup (plats att fotografera på) – och mindre om själva fotograferingen. Självklart måste man veta vart man har ljuset osv när man fotograferar, men det är stylingen som gjort att mina bilder gått från “en samling skräp” till “harmonisk prylsamling” de senaste två åren… haha.
Att bygga en setup
Jag gillar att fotografera stilleben som ser ut att vara fotograferade i olika miljöer. Det är sällan som jag är i en riktig miljö, utan jag brukar bygga upp en setup/ministudio, som ger mig den miljö jag eftersträvar utan att jag behöver åka någonstans eller ha det skitstort hemma för att rymma alla dessa rum med olika möbler och tapeter.
Man kan bygga med egentligen vad som helst, så det gäller bara att vara kreativ:
Bakgrunder (som ska efterlikna väggar)
– Tapetrullar – Omslagspapper – Playwood/Spånskiva som du målar i diverse olika färger – Stora pappersark – Lakan – Gardiner
Underlag (som ska efterlikna golv eller bord)
– Bord eller gamla bordsskivor – Stora brickor – Skärbrädor – Trälådor som du vänder upp-och-ned – Playwood/Spånskiva som du målar i diverse olika färger eller klär med dekorplast – Tapeterullar med trä- eller metalltryck – Stora pappersark
Jag har ett gäng visningsexemplar av tapetrullar, som jag använder som bakgrunder. Dessa har jag hittat i en butik som säljer tapeter, färg, golv mm och som var på väg att lägga ner, så jag fick köpa dem superbilligt (typ 10:-/st, minns inte riktigt). Men du kan säkert gå till existerande sådana butiker och fråga om de säljer de visningsexemplar som tillhör utgångna produkter. Här kan det även vara en bra grej att kolla på om de har visningsex av golv som du kan använda som underlag.
Känner du dig pysslig så kan du till och med spika ihop en “bordsskiva” av brädor (gamla eller nya – beroende på vad du hittar) och måla i valfri färg. Det är inte speciellt svårt och inte dyrt heller OM du har målarfärg hemma sedan innan. Vill du se hur jag gått till väga med skivan nedan, så kan du kika in min video “DIY: Fotobakgrund”
10 stycken meterlånga plankor, ihopspikade och sedan målade med silvergrå bets.10 stycken meterlånga plankor, ihopspikade och sedan målade med silvergrå bets.Orkar du inte DIY’a så blir det supersnyggt med vanliga A3-papper från t.ex. Panduro också!
Ljussättning
– Naturligt ljus är det som jag själv tycker mest om att arbeta med.
– Leta upp en plats med ett stort fönster, som släpper in mycket ljus. Det underlättar om det aktuella rummet dessutom har ljusa tapeter.
– Har du inget ljust rum, så går det finemang att fotografera utomhus också. Då är det bara att släpa ut alla grejer du vill använda. Som jag gjorde här!
– Sidljus är väldigt fint när du fotograferar stilleben, eftersom det skapar form.
– Använd en refexskärm (eller ett vitt papper/en vit skiva av något slag) för att lätta upp mörka skuggor och skapa reflektioner.
Fotovinklar
Rakt framifrån:
Det här är något som jag aldrig gör, för jag tycker att det ser lite för uppstyltat ut. Känns mer typiskt för studiobilder.
Framifrån, snett uppifrån:
Perfekt om du vill skapa myskänsla och få mer feeling av miljön. 45° framifrån är en typisk fotovinkel för stilleben. I den här vinkeln gillar jag att fotografera föremål med lite höjd, tex. vaser.
Ovanifrån (Flatlay):
Perfekt om du vill skapa en relativt enkel och clean bild. Och om ditt huvudstilleben är något som är svårt att ställa upp (tex. en sax, pennor, tallrikar, tangentbord mm). Men det går såklart att fotografera lite vad som helst ovanifrån. Så länge som det är ett förhållandevis smalt/tunnt föremål, som går att lägga ner. Flatlay är ju platt och då är det bra om de föremål man tänker plåta också är det. Det går absolut att bygga lite på höjden här, men man får vara försiktig, då det lätt blir krångligt med skärpedjupet.
Flatlay (ovanifrån) vs 45° framifrån.
Utrustning
Objektiv
Jag skulle fotografera med ett objektiv som har brännvidd någonstans mellan 35-85mm. Dock får man vara försiktig med 35mm på fullformatskameror – speciellt när man fotograferar flatlay – eftersom den vida vinkeln gör att bilden blir lite skev och det blir väldigt svårt med raka linjer. Men det finns en räta-upp-funktion i Photoshop, om man (som jag, förnärvarande) inte har något annat alternativ.
Stativ
Det här är inte ett måste och jag har själv fotograferat många av mina stillebenbilder handhållet när det mest varit “på skoj”, men det underlättar verkligen att ha ett stativ att rigga kameran på.
Varför? Jo, för att om du sätter upp kameran och bestämmer vinkel först, så blir det betydligt enklare att styla sedan. Då växlar man mellan att kika på stillebenet i verkligheten och på kamerans display, för att se vad man behöver fixa med. Det är nämligen inte alls så att ett stilleben som ser bra ut i verkligheten, ser bra ut i kameran – så du måste verkligen kolla på displayen när du bestämmer dig för om du ska flytta på något eller ej.
Stativarm
Känner du att du verkligen vill gå all in på det här med flatlay, så kan du göra som jag gjorde nyligen; nämligen skaffa dig en stativarm, så att du kan montera kameran rakt över ditt motiv! Denna stativarm har jag och den är väldigt prisvärd (om än lite ostabil, men den funkar när man leker runt haha).
Här är min kamera monterad på ett vanligt trebensstativ med hjälp av en stativarm. Och så här ser det ut när jag har rivit fram all möjlig rekvisita till fotograferingen.
Styling
– Det enklaste är att välja ett huvudstilleben som du sedan arbetar utifrån.
– Bestäm vilken vinkel du vill fotografera i innan du börjar styla. Kanske självklart, men ja..
– Hämta sedan allting du äger och har som färgmatchar och duka upp det som ett härligt julbord bredvid dig (så att du får en överblick över allt som finns tillgängligt och kan testa dig fram utan att röra dig från fotoplatsen).
– Tänk på att det blir svårare ju fler prylar du försöker klämma in i bilden. Enkelt är snyggt – och ja; enkelt. När du känner att du hanterar det här med stillebenfotografering bättre, så kan du börja slänga in allt möjligt och försöka åstadkomma ordnat kaos. Det är ju kul med utmaningar också!
– Jag brukar tänka mycket på utrymmet mellan prylarna. Vissa grejer kan vara snygga att överlappa, medan vissa ser snyggare ut med lite avstånd. Man får pröva sig fram och lita på sitt eget tycke och smak.
– Alla prylar behöver inte vara innanför bildens ramar, utan det kan vara schysst att kapa rekvisitan med hjälp av bilden också.
– Flytta runt på saker för att se vad som passar och inte passar. Du behöver inte bestämma dig direkt.
– Jag brukar undvika att ställa två höga föremål (tex. vaser eller flaskor) på varsin sida av huvudstillebenet (om jag fotar framifrån), för jag tycker att det ser ut som två horn då. Tycker det är snyggare när prylarnas höjd ”böljar” lite genom bilden (om ni förstår vad jag menar). Varierad höjd och storlek är snyggt.
Ordnat kaos till vänster…
Även om jag nu har skrivit jordens längsta inlägg om stilleben, så krävs det ju såklart lite mer för bra bilder, nämligen ditt tålamod och åtskilliga övningstillfällen. Och om du någon gång skulle tvivla på dina egna förmågor och “ge upp” mitt i din strävan efter grymma bilder, eller kanske inte ens våga testa, så ber jag dig att kolla in dessa bilder. Mina första försök till stilleben :))
De bilderna tog jag när jag aldrig fotograferat stilleben förut och jag var ny på det här med foto. Det var nio år sedan. Nio år av enträget övande. Det kan låta som jobbigt när man tänker på det – NIO ÅR liksom – men se det inte så. Se det som att du utforskar och söker dig ut på nya ängar där du aldrig varit förut. Med nyfikenhet går tiden snabbt! Jag är fortfarande extremt nyfiken och det gör att jag kommer bli ännu, ännu bättre!
Jag hittade en väska second hand för ett tag sedan, som jag direkt kärade ner mig i. Jag älskar dock mörkbrunt läder, så började direkt fundera på om det skulle vara möjligt att färga väskan.
Alla träffar jag fick på “färga läder” handlade om typisk läderfärg, som man kan hitta i diverse hobbyaffärer. En väldigt täckande färg, som ger ett väldigt påmålat resultat, vilket jag inte alls var ute efter. Men genom att fråga runt lite, så blev jag tipsad om Narvsvärta och den vill jag definitivt tipsa vidare om! Resultatet blev nämligen över all förväntan.
Eftersom jag var ute efter en sliten och lite ojämn look (väskan är som sagt till mina sagoäventyr i skogen och inte till några fina vardagspromenader i stan), så struntade jag faktiskt i att preppa lädret. Men vill man att färgen ska lägga sig helt jämnt över lädret, så bör man börja med att rengöra läderytan med tvål och vatten. Ju mer fett man får bort, desto bättre, så på med diskmedel bara.
Narvsvärta
Narvsvärta skulle jag beskriva som bets, fast för läder. Det är en inte helt täckande färg, som sugs in i lädret och som kan byggas på, genom att stryka på flera lager. Den appliceras bäst med hjälp av en disksvamp och ett tips är att inte ta för mycket färg på samma gång.
Så när väskan är torr från rengöringen, så är det bara att börja gnida in färgen i alla skrymslen och vrår. Jag försöker alltid att koncentrera mig på ett och samma område och se till att det blir täckt på en gång, istället för att stryka på färg lite här och där. Detta för att det inte ska bli några syndliga skarvar.
Jag började på baksidan av väskan, för att se så att det blev bra, innan jag fortsatte över på locket och framsidan. Skulle det bli fel, så skulle ju ingen se det ändå, eftersom jag har baksidan av väskan in mot kroppen.
Färgen fäster inte på metall, så det var bara att kleta på, över spännen och allting. Den fäste dock väldigt bra på tråden i sömmarna, så om man vill behålla den vita färgen, så behöver man byta tråden efter färgning.
Jag strök på 1-2 lager på väskan (var inte supernoga, eftersom jag ville att färgen skulle skifta lite). Vill du inte ha en fullt så mörk färg, så kan man blanda i färgförtunning.
Efterbehandling
När narvsvärtan torkar in, så blir lädret väldigt, väldigt torrt och styvt. För att se till att det blir smidigt och glansigt igen, så smörjer man in ytan med läderfett. Vi hade något slags läderfett för skor hemma, så jag testade med det och tyckte att resultatet blev väldigt bra! Först strök jag på lite fett med medföljande borste och sedan gnuggade jag in det med en trasa. Med ens blev lädret mjukt och fint igen!
När man färgar läder med Narsvärta, så sugs färgen upp och den färgar alltså inte av sig.
Liggande bilder blir så små i flödet på Instagram, så vi är många som undviker att publicera sådana. Istället blir det att jag beskär liggande bilder så att de blir stående istället, men det gör oftast att bilden tappar känsla.
Men det finns ett sätt att posta liggande bilder (och till och med panoraman) på Instagram – och det sättet gör dem riktigt stora mäktiga!
Hurdå?
Det är egentligen ganska enkelt – det enda du behöver göra är att dela den liggande bilden i två delar och posta den som en karusellpost – och voilá – du har en riktigt mäktig bild, som dina följare kan hänföras över. För visst är det coolt att swipe’a fram och tillbaka utan minsta spår av en skarv…
1. Croppa fotot till rätt proportioner
Du vill alltså dela din liggande bild i två delar. Ett vanligt stående foto på Instagram har ratio 4:5. Du behöver två sådana brevid varann, vilket blir en enda stor bild med ratio 8:5.
Välj crop-verktyget (beskärningsverktyget), välj sedan Ratio (bildförhållande) i rullisten och skriv in 8 i första rutan och 5 i andra rutan:
2. Croppa fotot igen, för att dela fotot
Nu vill du dela fotot precis på mitten.
Välj Crop-verktyget igen och välj sedan 4:5 i rullisten (eller välj Ratio och skriv in 4 i första rutan och 5 i andra rutan).
Dra beskärningen hela vägen till ena kanten av bilden, så att den “låser sig” som en magnet till kanten. Beskär.
3. Spara bildhalvan & repetera
Spara den halva bilden och ångra sedan stegen du gjort, så att du får tillbaka den hela bilden. Gör sedan om steg 2, men dra beskärningen till den andra sidan av bilden istället. Beskär och spara.
4. Ladda upp bilderna som en karusellpost
Välj första halvan av bilden.
Klicka på pilarna för att bilden inte ska croppas
Klicka på ikonen för karusellpost
Välj den andra halvan av bilden
Jag brukar posta en stående “representant” av bilden allra först. Sen kan man swipe’a för att se de båda halvorna av samma bild. Detta för att bilden ska bli snyggare i flödet och för att det kan se lite konstigt ut om en halva av en bild är det första som kommer upp i någons feed.
Här kan du läsa om hur jag sparar och planerar mina bilder för instagram.
En tankefälla som det är väldigt lätt att hamna i är Gör jag rätt nu-tänket.
Ett exempel är från när jag ansökte till Fotoskolan STHLM och hade gått vidare från ansökningen via arbetsprover till Provdagarna på skolan. Där presenterades det ett antal uppgifter som vi skulle lösa och där väntade även två intervjuer (som arbetsintervjuer, fast för utbildningen).
Första halvan av dagen var jag helt blockad, för att jag inte kunde tänka på något annat än “Vad är rätt svar?” och “Vad är det de vill se?”. VILKA SVAR GÖR ATT JAG KOMMER IN?!
Well. Oavsett om det är en antagningsprocess till en utbildning, en arbetsintervju eller en kund till dig som vill se något från dig, så vill de se DIG! En skola eller ett arbete vill ha en person som passar på deras arbetsplats/utbildning och en kund vill ha en expert som kan hjälpa dem.
Och det är DU som gör dig själv till den experten.
Det är ingen som har tilldelat mig en titel som expert inom fotografi och bildbehandling – det är jag själv som har satt mig själv där. Och jag kan en himla massa saker inom det här ämnet – absolut – men det jag gör är inte det enda rätta. Jag gör det jag tycker med den kunskap jag har.
När det kommer till det kreativa så finns det inga 100% rätta svar. Man kan göra saker på väldigt många olika sätt. Man kan SE saker på väldigt många olika sätt. Kom ihåg det.
Den där provdagen på Fotoskolan, så switchade jag mindset efter att ha stressat upp mig själv i flera timmar och tänkte tillslut att: “Jag ser det jag ser och jag gör det jag tycker” – sen får de gilla det eller inte. Det sparade mig en massa magnip och gjorde det lättare att göra klart uppgifterna. Som i sin tur ledde till att jag kom in.
Man kan alltid lära sig mer. Kunna mer. Kunskap ger självförtroende och självförtroende ger trygghet.
Trygghet i dig själv som fotograf. Trygghet i att tänka att det dina ögon ser är det rätta.
En sak som jag inte tänkte på innan jag började på Fotoskolan är färgen bakom bilden – alltså färgen på arbetsytan i Photoshop och Lightroom. Det låter supertrist, men herregud vilken skillnad det gör för ditt bildseende om du testar switchar mellan mörkt och ljust.
Hur ljusheten på arbetsytan påverkar dina ögon
Standard-färgen på arbetsytan är mörkgrå. Jag vet inte hur många gånger som jag redigerade vita skrivbordsbilder mot mörk bakgrund och laddade upp dem på bloggen/instagram, bara för att inse att de där ljusa bilderna inte var så ljusa som jag trott.
När vi sitter med en bild i Photoshop, så jämför vi färger, ljushet och kontrast mot bakgrunden – det sker utan att vi tänker på det. Är bakgrunden mörk, så kommer vi att redigera bilderna mörkare. Medan vi kommer att redigera bilderna ljusare, om vi arbetar mot en vit bakgrund:
Varför är detta viktigt för dig?
Laddar du upp bilder på instagram? Eller på din blogg? Har du funderat på vilken bakgrundsfärg de olika plattformarna har? Instagrams bakgrund är vit, så självklart vill vi att våra bilder ska se så bra ut som möjligt mot vitt. Jag redigerar alltid mina bilder mot vitt. För att bloggen har vit bakgrund – instagram och facebook har det också!
Hur gör du?
Högerklicka bara på arbetsytan och välj vit. Finns inte vit i listan så väljer du Custom/Anpassa och i färgväljaren så kan du sedan välja vitt.
Har ni tänkt på att byta bakgrundsfärg när ni redigerar tidigare?
I dagsläget lagrar jag alla mina filer på Lacie Rugged-hårddiskar. Har testat så många olika i mina dagar, men dessa är de som fungerat allra bäst! Jag har:
– En aktiv hårddisk: Den jag använder varje dag för att spara och leta upp bilder från och som jag tar med mig var jag än går. Dessa brukar ligga på 1-2TB utrymme.
– En backup-hårddisk: Den som jag backupar alla bilder till. Här har jag ett utrymmer på 4-5TB, så dessa rymmer backup på 2-3 av mina nuvarande eller tidigare aktiva hårddiskar.
– En hårddisk enbart för video: För att jag skapar mycket film och det tar så otroligt mycket plats.
– Dropbox: Har nyligen börjat använda Dropbox för backup också och där laddar jag upp de allra viktigaste filerna.
Mappstruktur
Direkt när man kommer in på min aktiva hårddisk så ser det ut såhär:
Klickar man in på foto så hamnar man här:
Under jobb har jag mappar för varje uppdrag jag gjort under åren som hårddisken rymmer. T.ex. kan en mapp heta ”2022 05 – Visit Nora”.
Klickar man in på 2022 så hamnar man här:
Här sorterar jag alla mina vardagsbilder, samt bilder som jag tar till sociala medier. Jag tar otroligt mycket bilder, så jag behöver månadsvis sortering för att kunna hålla ordning. Jag är också väldigt bra på att minnas vilket år och månad jag tagit bilder jag letar efter – tar i princip aldrig fel! Det är nog en av mina hemliga skills 😉
Klickar man in på maj månad så ser det ut såhär: (fast väldigt många fler bilder!!)
Jag sparar alla PSD-filer (från Photoshop) för att alltid kunna gå tillbaka och ändra i min redigering, alla JPG-filer, för att snabbt kunna skicka eller ladda upp bilder. Samt alla redigerade bilders ursprungliga RAW-filer (+ några extra RAW-filer från varje fototillfälle, ifall jag skulle vilja använda några andra bilder i framtiden).
Sparar absolut inte alla RAW-filer jag tar, utan max runt 20% av bilderna som tas under en fotosession. Så även om jag sparar mycket filer, så är jag också bra på att göra urval. Det går snabbt och blir också rent och fint på hårddiskarna.
Mitt arbetsflöde i korthet
För att mitt system ska fungera så för jag aldrig över alla bilder till datorn det första jag gör – det är då kaoset uppstår för mig. Istället kopplar jag in mitt minneskort via en minneskortläsare och gör mitt urval direkt på minneskortet.
Efter urval redigerar jag det jag vill redigera och därefter för jag över de RAW-filer jag precis redigerat (+ några extra jag gärna vill spara) till RAW-mappen under aktuell månad på min hårddisk. Resten av RAW-filerna slänger jag i samband med att jag formaterar minneskortet.
Sen börjar allt om på nytt!
Hur sparar du?
Här kan du läsa om hur jag sparar och planerar mina bilder för instagram.
Det är många som upplever att ens bilder, tagna med systemkamera, laddas upp i mycket sämre kvalitet än ens mobilbilder. Så idag ska jag dela med mig av min “Spara till Instagram”-rutin till er!
1. Spara till sRGB
Med alla bilder som jag redigerar och som ska publiceras digitalt, så har jag en rutin där jag konverterar alla bilder till sRGB (som är en färgrymd) innan jag sparar. Detta för att jag (framför allt i olika webbläsare) märkt att en del bilder kan bli lite grådassiga i färgerna om jag inte gör det. Och det vill man ju inte att de ska bli.
Hur gör jag? Gå till Redigera > Konvertera till profil (Edit > Convert to profile) och välj sRGB i rullisten.
2. Förminska bilderna
Det absolut viktigaste momentet är att förminska bilderna. Om du laddar upp dem i full upplösning, så kommer instagram att komprimera dem och det blir aldrig speciellt bra. Så därför förminskar jag alltid bilderna till 1500px bredd i datorn innan jag för över dem till mobilen med hjälp av Dropbox eller Airdrop. Detta är ju också toppen, eftersom det sparar utrymme på telefonen… 😉
3. Planera ditt flöde med en app
Jag har testat lite olika appar och tjänser för planering av ens instagramflöde och hamnar alltid tillbaka på samma, nämligen Snug. Jag gillar den för att den är otroligt simpel att hålla på att greja med. Jag behöver inget extravagant.
4. Tankar kring flödet
Om man kikar allmänt i Instagram-flöden, så finns det ju väldigt många som postar väldigt lika bilder med precis samma filter varje gång. Sånt kan vara väldigt svårt att applicera på sitt eget flöde, om man som jag gillar att ta väldigt olika typer av bilder. Jag tycker dock det är rätt skönt för ögat med lite variation i flödet och tycker därför inte att man ska vara rädd för att blanda lite.
Såhär brukar jag tänka:
– Försök kategorisera bilder som du tar efter hur de ser ut. T.ex. färg, miljö eller mycket/lite detaljer
Just här är det full vår i mitt flöde och det ser ovanligt enhetligt ut för att samtliga bilder är i kategorin BLOMMOR! 😉 Annars brukar jag kategorisera vattenbilder för sig, bilder med tydligt blå himmel för sig, inomhusbilder med vit bakgrund för sig, skogsbilder för sig och tex bilder med mitt röda hus för sig.
– Posta inte alla bilder från samma kategori på en gång, utan se till att sprid ut dem i flödet.
I en sån här nia (3×3-ruta i flödet) kan det vara bra att sprida ut så att du har 1-3 bilder ur samma kategori (beroende på hur många kategorier du har). Och sen väntar du med att posta 1-3 fler till nästa nia.
– Brukar också variera porträtt med hel- och halvkropp, samt olika “poser”, för att flödet inte ska bli för repetitivt.
Ladda ner min guide:
Jag har samlat mina bästa tips för hur du kan lyfta ditt flöde och ge ett bra första intryck!
Det spelar ingen roll hur bra kamera du har, eller hur skicklig du är på att fota, om inte din modell känner sig trygg under en fotografering med dig.
Det sociala har inte alltid kommit naturligt för mig, men jag har lärt mig några riktigt bra knep, som alltid fungerar under en fotosession. Det här inlägget riktar sig främst till dig som jobbar med oerfarna modeller.
1. Var extremt tydlig
Kommunikation är A och O och det är väl ingen nyhet direkt. Men samtidigt är det väldigt lätt att fastna i tankefällan att “allt det jag vet, vet alla andra”. Men bara för att jag som fotograf tänkt en tanke tusen gånger, så betyder det inte att den är självklar.
Genom att vara tydlig med vad du vill och vad som kommer att hända, så visar du att du är professionell och att modellen kan lita på dig = hen känner sig trygg.
Jag brukar gå igenom vad det är för bild/bilder vi ska ta och hur fotograferingen kommer gå till 2-3 gånger. Först vid bokningen av modellen och sedan på dagen för fotograferingen (oftast när vi håller på med stylingen). Hellre höra det en gång för mycket än en gång för lite.
2. Jobba förebyggande
Det finns några saker som de flesta som blir fotograferade tycker är jobbigt och jag har för vana att berätta lite om hur det kommer att kännas att bli fotograferad av mig, samtidigt som jag tar fram alla potentiella orosbubblor och sticker hål på dem.
Jag brukar t.ex. säga att det är många poser som känns awkward, men som ser helt fantastiska ut på bild och att “jag ska visa dig när vi kommer igång”.
3. Inte bara ord – visa hur du menar
När jag ska hjäpa min modell att posera så räcker det inte med att säga “luta dig mot trädet”, utan jag brukar antingen visa en bild med en liknande pose – eller så gör jag posen själv först.
Det är lite av en icebreaker att visa själv hur man tänkt, eftersom modellen inte känner sig dum när hen ska försöka göra likadant. Du har ju sett minst lika knäpp ut innan och det var ju hel-lugnt om det inte blir bra direkt 😉
4. Visa hur bilderna blir – ofta!
Jag vet hur det känns när man inte vågar visa sina bilder i rädsla för att modellen (eller ens kund) ska tycka att de inte är fina. Men det blir ännu värre att inte visa.
När du visar bilderna som tas regelbundet, så känner sig modellen involverad, hen får en bekräftelse på att hen gör ett bra jobb och ser att det blir ju faktiskt så bra bilder som du säger att det blir = du är en person man kan lita på.
Visa inte bilderna i tystnad, utan säg “WOW, KOLLA vad fint det blir!”, så kommer modellen att känna likadant.
5. Fråga hur modellen mår
Med jämna mellanrum så brukar jag kolla så att allt är bra, så att modellen inte fryser, har ont någonstans eller är törstig. Då kommer hen att känna sig sedd och omhändertagen.
Jag har alltid med mig något att dricka och uppmuntrar till drickpauser.
6. Prata mycket
Tysthet skapar nervositet, så håll aldrig käft. Haha. Jag brukar babbla på – allt från små instruktioner, berätta hur fantastiskt det blir och hur fantastiskt bra modellen är. Det behöver inte vara så seriöst, utan gör allt med glimten i ögat.
När jag inte kommer på något att säga så räcker det att ropa “wow wow wow!” och “perfekt!”. Mitt ordförråd är ganska litet när jag fotar, så jag vet inte hur många gånger jag ropar “skitbra”, men kanske tvåhundra….? 😉
7. Avled uppmärksamheten
Det är lätt att tänka att man inte vill göra fel, för att man vill framstå som professionell. Men jag tycker bara att det är bra att jag klantar till mig ibland. Oavsett om jag försöker visa en pose som jag vill att modellen ska göra och misslyckas totalt, eller ropar “skitbra” lite för många gånger, så bidrar det till att jag får uppmärksamheten. Att folk skrattar åt mig.
Vilket gör att modellen inte känner sig lika utstirrad och i fokus = skönt. OCH jag visar också att det är okej att det inte är så perfekt. Att man kan skratta åt att man ser heltknäpp ut där man sitter uppflugen i ett träd med röven i vädret och löv i håret.
Berätta gärna om du har något superknep som du brukar använda dig av när du fotograferar oerfarna modeller! Och lycka till på framtida plåtningar!
Canon EOS 5D Mark IV med Canon EF 35/2 IS USM Canon EOS R med adapter + Sigma 24/1,4 DG HSM Art
Ganska precis tre år efter att jag uppgraderade till en Canon EOS 5D mark IV, har jag gått och införskaffat mig en Canon EOS R. Planen från början var att köpa ytterligare en mk4 som andrakamera, men när EOS R kom ut blev jag nyfiken. Jag tänkte “hur kul är det att köpa en exakt likadan, när man kan få en nästan likadan kamera, men med nya funktioner?”. Och därav blev det EOS R som komplement istället.
Ni är många som frågat mig vilken av kamerorna jag rekommenderar och här kommer därför ett inlägg om mina tankar kring Canon EOS 5D Mark IV och Canon EOS R.
Likheter
Här tar jag upp de funktioner som jag har mest användning av.
Fokussystemet En av de tekniska detaljer som jag tycker absolut mest om med min mark IV är fokussystemet “Dual Pixel AF”. Har aldrig några problem med fokuseringen längre och jag tycker även att den är väldigt mjuk i filmläget.
Bildkvalitet och färgåtergivning Jag ser inga direkta skillnader mellan de båda kamerorna och tycker därför de funkar utmärkt att fotografera omlott med. Man kommer inte märka vilken bild som är fotograferad med vilken kamera och det gör det också lättare när det är dags att redigera.
Filmfunktioner Båda kamerorna filmar i standard Full HD (1920x1080p) med 50 bilder per sekund, så att man kan få slowmotion (50% hastighet på filmklippen).
Du kan även filma i 4K men med enbart 25 bilder per sekund, så jag gör sällan det eftersom jag vill ha möjligheten till slowmotion.
Du har också “superslowmo“, dvs hög bildfrekvens, där du kan filma i lägre upplösning (1280x720p) och få 100 bilder per sekund (25% hastighet). Riktigt mäktigt i utvalda situationer.
Fler funktioner Utöver ovanstående, så har båda kamerorna dessutom touchscreen och wi-fi, så att du kan fjärrstyra dem från din smartphone. En stor fördel är också att kamerorna drivs av samma batterier (Canon LP-E6N).
Storlek
En av anledningarna till att man brukar välja en spegellös kamera som Canon EOS R är på grund av den mindre storleken. Och kameran är definitivt mindre, men en sak att ha i åtanke är att den har en annan objektivfattinng (RF istället för EF). Därför behöver du en adapter för att kunna använda dina vanliga objektiv och då skiljer det bara ca 120g i vikt mellan Canon EOS R och Canon EOS 5D Mark IV.
Vikten fördelas dock på olika sätt, vilket är väldigt praktiskt om man vill ta med sig kameran på vardagsäventyr. Canon EOS 5D mark IV har ett kraftigare kamerahus som är lite svårt att få ner i en vanlig väska, medan Canon EOS R är mer långsmal och därför går ner perfekt i bla min Ona Bowery!
Fördelarna med Canon EOS 5D mark IV
Dubbla kortplatser Ett MÅSTE när man gör fotojobb. Skulle få ont i magen av att bara ha bilderna på ett ställe, ifall någonting skulle hända.
EOS R har bara en kortplats…
Längre batteritid Eftersom mk4 är en spegelreflexkamera, så har den inte en elektronisk sökare/slutare som drar en massa batteri – vilket resulterar i längre livslängd.
När jag fotar med mk4an så känns det typ som att jag byter batteri en gång i kvartalet (det gör jag förstås inte, men det känns verkligen som att jag kan ha ett batteri läääänge). Med EOS R gjorde jag slut på ett batteri på en dags vardagligt fotograferande. Jag har många batterier, så det kommer inte bli ett problem. Men ja, det märks att batterierna tar slut fort.
Fler knappar och kontroller Jag är verkligen för mycket knappar på utsidan av kameran. Jag blir tokig om jag måste in i en massa menyer för att ändra mina inställningar hela tiden. Så jag älskar verkligen mk4’an för att den har alla sina knappar och det dessutom på rätt ställen. Den är otroligt lättmanövrerad och snabb att jobba med.
Canon EOS R har justerbara kontroller, vilket i teorin är najs. Jag har dock inte blivit vän med tumreglaget alls och för att få kontrollring runt objektivet (vilket låter awesome!), så måste du antingen köpa en dyrare adapter eller köpa nya objektiv med RF-fattning. Vet inte om det är värt det.
Bättre fördelning av tyngd när man fotar med tunga objektiv. Jag personligen gillar en nätt kamerautrustning och väljer alltid objektiv som är lätta och kompakta i första hand – och dessa passar super på eos R. Men fotar du mycket med teleobjektiv eller tunga objektiv i allmänhet, så skulle jag gå på Canon EOS 5D mark IV.
Intervalltimer En av mina favoritfunktioner, som jag har skrivit ett inlägg om här. Den finns tyvärr inte i EOS R.
Du behöver ingen adapter Dina Canon-objektiv passar direkt på kameran och det finns ett stort utbud av EF-objektiv att välja på. Ska du byta från annat märke till Canon EOS R och ändå måste köpa nya objektiv, så är utbudet inte så stort än, eftersom Canon är sena på bollen när det kommer till spegellöst.
Vem ska köpa en Canon EOS 5D mark IV?
Canon EOS 5D Mark IV är överlägsen för dig som är yrkesfotograf och som vill ha en trygg kamera. Den är enkel och snabb att jobba med, med alla sina knappar (som sitter på rätt ställen). Den har en bra tyngd, som funkar med alla typer av objektiv. Den är helt enkelt bara bäst för dig som jobbar uteslutande med att leverera bilder till kunder.
Fördelarna med Canon EOS R
Elektronisk sökare Du ser alltså direkt i sökaren hur din bild kommer se ut – precis som du gör om du fotar med hjälp av LCD’n. Men ja, den drar alltså också batteri. Så har du inte redan många batterier – köp till extra!
C-log På min mk4 har jag laddat ner en bildstil som heter Cinestyle, för att få en platt bild när jag filmar (något som underlättar när man vill kunna redigera sina filmer. Men i EOS R finns C-log inbyggt, vilket är i princip samma sak men bättre.
Du kan få C-log på din mk4 också, men då måste du lämna in kameran på service och betala en avgift på 800SEK. Inte jättekul kanske – något av det haha.
Du kan ha olika aktiva inställningar för foto och video När man jobbar med att både fotografera och filma, så är det viktigt att övergången från foto till film går snabbt – vilket den inte gjort på min mk4. Visst, att byta mellan foto- och filmläge går snabbt som attans, med en enkel liten spak, men det som har tagit tid är att jag har behövt ändra mina inställningar fram och tillbaka hela tiden. Jag har också behövt slå på/av Cinestyle (den platta looken på filmerna), vilket varit brutalt störande haha.
(För er som har ställt in egna programval (C1-C3) för foto och film, så har jag testat det också. Men jag gillar inte det heller, eftersom inställningarna går tillbaka till ursprungsläge när jag flexar mellan programvalen = måste fortfarande ställa om).
På Canon EOS R är det lite bökigare att byta från foto- till filmläge (störde mig på det i början, men nu tycker jag det går ganska snabbt ändå!), men inställningarna stannar på respektive läge. Vilket innebär att jag kan fota och filma om vartannat utan att ställa om inställningarna hela tiden. Underbart!
Vridbar skärm Jag visste inte hur mycket jag saknade det förrän jag fick det. Wow alltså. Guld för någon som fotar och filmar sig själv mycket. Men också när man ska fota/filma i en vinkel där man inte har möjlighet att stå rakt bakom kameran.
Bättre grepp när man har långa fingrar/naglar Både mkIV och EOS R har väldigt bra grepp, men jag tycker lite lite bättre om EOS R’s grepp, eftersom det är aningens lite djupare och jag har väldigt långa fingrar (och naglar).
Du kan fota helt tyst Eftersom Canon EOS R är en spegellös kamera, så dunsar den inte naturligt när du trycker av avtryckaren. Den kan låta, för att du ska höra när du tar en bild, men du kan också stänga av ljudet så att den blir HELT tyst. Perfekt när du fotar i kyrkan eller på andra platser där du inte vill dra uppmärksamheten till dig.
Canon EOS R + adapter + Sigma 24/1,4 DG HSM Art (på Sirui T-2205X stativ)
Min första känsla av Canon EOS R
Jag hade lite problem med att knapparna satt olika i början och tycker väl fortfarande att det är störande att t.ex rec-knappen för videoinspelning inte sitter vid tummen längre. Men det är ändå helt okej. Jag vande mig ändå otroligt snabbt och har faktiskt inte använt Mark4’an sen jag hämtade ut EOS R… haha.
Kameran är väldigt smidig (vilket jag värdesätter mycket i mitt arbete), den känns otroligt bra att jobba med. Trodde att det skulle vara ett större problem att måsta ha en adapter, men jag tänker inte så mycket på det.
Den vinklingsbara skärmen är GULD och bildkvalitén är precis lika bra som i mk4’an.
Vem ska köpa en Canon EOS R?
Canon EOS R är perfekt för dig som både fotograferar och filmar mycket.
Jag tycker att EOS R passar bra för en yrkesfotograf som redan har en Mark IV och vill ha en andra kamera (och som kan leva med att den bara har en kortplats). Jag gillar att man har möjligheten att fotografera tyst och också att man får en mängd extra funktioner som man inte har i sin mark IV.
Men framför allt är EOS R perfekt till dig som verkligen vill ha en fullformatskamera och som jobbar mycket med dina egna projekt. När du fotar och spelar in videos med dig själv får du extremt mycket användning av den vridbara skärmen. En sån enkel grej, men så jäkla bra.
Slutsats
Kombinationen Canon EOS 5D Mark IV + Canon EOS R är perfekt för mig. Mk4 när jag jobbar med kunder och EOS R när jag gör mina egna projekt/till sociala medier. Jag hade kunnat gå på två olika kameror från olika märken (som jag gjort tidigare), men fördelen med två kameror från samma märke är att jag får samma färger. Bildfilerna är i princip desamma, vilket gör det enkelt att redigera. Och även om kamerorna är av olika modeller, så är de nära besläktade och därför också väldigt lika att jobba med.
Det var mina tankar om dessa kameror! Hoppas de är till hjälp 🙂
Intervalltagning, intervalltimer eller intervallfotografering
Jag minns den här bilden väl, för jag hade väldigt mycket problem. Jag ville verkligen ha ett självporträtt när jag badade med kläderna på i regnet efter en löptur. Men det går inte att sätta kameran på 10sek självutlösare och sen hinna ned i vattnet + se avslappnad ut innan den klickar av. Så jag offrade en av mina fjärrutlösare för att ta den här bilden. Och trots att den dog på kuppen, så var det ändå inte speciellt lätt att få till bilden.
Det här var innan jag upptäckte att jag hade intervalltagning i kameran…
Vad är intervalltagning?
Intervalltagning är när kameran tar X antal bilder med X antal sekunder/minuters mellanrum. Du bestämmer X!
OBS! Med vissa kameror använder du Timelapse-funktionen för detta!
När är intervalltagning bäst?
Intervalltagning är bäst när man fotar självporträtt och vill…
Ta bilder när man badar
Fånga konfetti i luften
Få naturliga bilder när man går/rör på sig
När man tänkt röra sig långt bort från kameran (dit man inte hinner på 10sek självutlösare eller dit fjärrutlösarens signal inte räcker)
Intervalltagning – perfekt när man fotar självporträtt med konfettibomber! Här hade jag ställt in på 15 bilder med 1 sekunds mellanrum.
Tips när du använder intervalltagning
Inställningar
Intervalltagning (eller intervalltimer) hittas i kameramenyn på de kameror som har den här funktionen. Den finns tyvärr inte på alla kameror, men den verkar bli vanligare och vanligare. Tur är väl det!
Intervall: Här väljer du hur ofta bilder ska tas. Vill jag fotografera snabba förlopp så väljer jag 1 sekund (1 bild/sek), annars kan man förlänga så att det går fler sekunder mellan varje bild.
Antal bilder: Välj hur många bilder kameran ska ta innan den stänger av intervalltagningen. Väljer du 1 sek och 26 bilder, så kommer intervalltagningen vara över på 26 sek.
Minneskort
Se till att ha mycket utrymme på minneskorten, för intervalltagning äter utrymme!
Fokusering
Intervalltagning fungerar inte tillsammans med fjärrstyrning (eller live view) på min Canon-kamera, så det blir lite “back to basics” vad gäller fokusering.
Dvs. Ställ fokus på någonting i omgivningen som ligger på samma fokusplan som där du tänkt stå/röra på dig. Switcha kameran till manuellt läge, så att fokus inte ruckas och aktivera sedan intervalltagning.
Obs! Av denna anledning fungerar intervalltagning inte superbra på nära porträtt, utan bäst på bilder där miljön är synlig!
Med vissa motiv blir fokus svårare. Här valde jag att ställa fokus på vågorna i nedre mitten av bilden. Sen försökte jag bedöma hur långt bort i vattnet som detta motsvarade IRL. Och så simmade jag ut.
Det gick såklart inte att veta säkert när jag hamnat rätt, så jag simmade på lite olika avstånd från bryggan. 80% av bilderna blev ur fokus och 20% i fokus. Här hade jag satt intervalltagningen på att ta en bild var 5e sekund och ca 50 bilder i sträck.
Kort och gott skulle man väl kunna säga att Brännvidden är måttet på objektivets “inzoomning”. Ju mindre tal, desto vidare perspektiv (vidvinkel) och ju större tal, desto mer inzoomning (tele).
35mm klassas som normal – dvs det ögat ser. (50mm på en fullformatskamera) – Läs mer om fullformat
Fast eller zoom-objektiv?
Ett objektiv med talen 18-55 eller 70-200 (som i exempelbilden) visar att objektivet är ett zoomobjektiv. Man har alltså tillgång till alla brännvidder mellan 18mm och 55mm, samt mellan 70mm och 200mm.
Står det däremot bara ett tal, som 35 eller 24, betyder det att objektivet är ett fast objektiv. Det går inte att zooma.
Bländaren är markerad med grön färg i exemplet. Det som anges är största möjliga bländare (minsta möjliga bländartal) för aktuellt objektiv.
Fast eller rörlig bländare?
Står det bara ett tal (tex 2,8, 1,8 eller 1,4) är bländaren den samma, oavsett om du zoomar eller inte. Står det däremot två tal med ett bindestreck emellan (ex 3,5-5,6), är bländaren rörlig. Största möjliga bländare och zoomomfång hör nämligen ihop.
Exempel på det är Nikon-objektivet (Nikon AF 18-55/3,5-5,6G DX VR AF-S), som är nämnt i bilden ovan. Brännvidden är 18-55 och största möjliga bländare är 3,5-5,6. Talen som står på den vänstra sidan om bindestrecket hör ihop, liksom talen på den högra sidan om bindestrecket gör. Så genom det kan man läsa ut att största möjliga bländare är 3,5 vid brännvidden 18mm, medan den är 5,6 vid 55mm. Alltså en rörlig bländare.
Detta är bra att ha i åtanke när man köper ett objektiv. Som sagt, läs inlägget om bländare, för att förstå begreppet Bländare.
■ Förkortningar
Canon
EF – Passar alla standard-systemkameror från Canon (även fullformat) EF-S – Passar inte fullformatskameror (Inget man behöver ta hänsyn till som nybörjare) RF – Objektiv till Canons spegellösa systemkameror med fullformatssensor EF-M – Objektiv till Canons mindre spegellösa systemkameror (med APS-C-sensor)
IS – Inbyggd bildstabillisator USM – Objektiv med snabb och nästan ljudlös fokusering STM – Snabb och extra tyst fokusering, speciellt anpassad för video L – “Luxury”. Objektiv med förkortningen L har bättre kvalitet än övriga objektiv Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Nikon
DX – Passar inte Nikons fullformatskameror Z – Passar till Nikons spegellösa systemkameror
VR – Inbyggd bildstabillisator AF – Har inte autofokus inbyggt i objektivet. Dessa objektiv passar endast till kameror med inbyggd aoutofokus i huset AF-S – Inbyggd (tyst) autofokus i objektivet, passar alltså alla Nikons kameror AF-P – Snabb och extra tyst fokusering, speciellt anpassad för video IF – Intern Fokus. Fokuserar inuti objektivet, alltså rör sig inte linsen (lite mer exklusivt) ED – Bättre skärpa och minskad kromatisk aberration D – Har ett speciellt mätningssystem för blixt och exponering, som är mer korrekt än i övriga objektiv G – Ungefär samma som D, men objektivet har ingen bländarring Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Tamron
DI II – Anpassade för mindre sensorformat DI – Passar även till kameror med fullformatsensor (passar alla kameror)
VC – Inbyggd bildstabillisator IF – Intern Fokus. Fokuserar inuti objektivet, alltså rör sig inte llinsen (lite mer exklusivt) LD – Låg Dispesion, motverkar kromatisk aberration SP – Dessa objektiv har bättre prestanda XR – Högre kvalitetsobjektiv Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Sigma
DC – Anpassade för mindre sensorformat. Kompakt och lätt konstrukton DG – Passar även till fullformatskameror Micro 4/3 – Passar Olympus och Panasonics spegellösa systemkameror
OS – Inbyggd bildstabillisator HSM – Snabb och ljudlös autofokus IF – Intern Fokus. Fokuserar inuti objektivet, alltså rör sig inte llinsen (lite mer exklusivt) APO – Motverkar kromatisk aberration EX – Sigmas mest påkostade objektiv för bästa prestanda ASP – Förbättrad prestanda och kompakt storlek Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Sony
A –Passar till Sonys ej spegellösa systemkameror AF DT – Passar bara Sonys A-kameror, men ej Fullformat E –Passar till Sonys spegellösa systemkameror med APS-C-sensorer FE – Passar Sonys spegellösa systemkameror med fullformatssenorer
OSS – Inbyggd bildstabillisator SAM – Mjuk autofokus SSM – Tyst autofokus GM – Sonys lyxigare objektiv med ännu bättre kvalitet APO – Motverkar kromatisk aberration Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Panasonic
G – Passar Panasonics (och Olympus) spegellösa systemkameror S – Passar till Panasonics spegellösa fullformatskameror Leica DG – Samma som G, men i samarbete med Leica
O.I.S – Inbyggd bildstabillisator PowerO.I.S – 5-axlig bildstabillisering (extra stark alltså) MegaO.I.S – Äldre version av Power O.I.S ASPH – Panasonics objektiv med extra bra bildkvalitet Vario – Panasonics zoom-objektiv X – Motordriven zoom Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
IS – Inbyggd bildstabillisator PRO – Fukt-, damm- och köldtåliga ED – Bättre skärpa och minskad kromatisk aberration Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder II och III – Betyder att det är nya versioner av gamla objektiv
Fujifilm
XF – Passar Fujifilms X-kameror XC – Passar också Fujifilms X-kameror, men är lite billigare objektiv GF – Passar Fujifilms GFX-kameror (mellanformat)
OIS – Inbyggd bildstabillisator WR – Fukt-, damm- och köldtåliga LM – Snabb och tyst autofokus R – Objektivet har en bländarring som sitter på utsidan (du behöver alltså inte ställa in bländaren i kameran, utan kan göra det på objektivet) Macro – Objektiv med vilka du kan fota närbilder
En sensor är en ”ruta” inuti kameran, dit ljuset strömmar in och din bild skapas. Olika kameror har olika storlekar på sensorerna. I det här inlägget ska jag prata om Fullformat (större sensorer) och APS-C (mindre sensorer) och hur storleken på din kameras sensor påverkar dina bilder.
Bra att veta: Fullformatssensor finns i de flesta professionella systemkameror, medan APS-C-sensor finns i de absolut vanligaste konsumentsystemkamerorna (de gemene man går och köper).
Canon EOS R, en kamera med fullformatsensor (underst) och Olympus Pen F, en kamera med en sensortyp som kallas för ”Micro 4/3” – något mindre än APS-C-sensorer.
Med fullformat:
– Upplevs brännvidden annorlunda – du får vidare bild
Kort förklarat, så skulle man kunna säga att vilket objektiv du än använder på en fullformat är betydligt mer vidvinkel än vad samma objektiv är på en APS-C-sensorkamera (de “vanliga kamerorna”).
Eller snarare – vilket objektiv du än använder är “mer inzoomat” på en vanlig kamera, av den anledningen att en mindre sensor croppar (beskär) bilden.
Yttre ramen = En fullformatssensor. Får med mer av bilden för att sensorn är större och därför kan avbilda en större del av motivet. Inre ramen = En APS-C-sensor. Får med mindre av bilden för att sensorn är mindre.
– Får du kortare skärpedjup
Detta beror inte på att fullformatskameran har någon speciell funktion, utan det hänger ihop med punkten ovan. Eftersom du får en vidare bild med en fullformatskamera, så behöver du gå närmare ditt motiv för att få samma utsnitt som med en APS-C-kamera. Och ju närmare du fotar, desto kortare blir skärpedjupet. Du har säkert noterat att du får kortare skärpedjup när du fotar en ensam blomma, än du får när du fotar ett träd – så det är anledningen!
– Får du (oftast) tyngre och klumpigare kameror
Större sensor = Större kamera. Inte mer komplicerat än så.
Bild tagen med en fullformatskamera och ett 35mm-objektiv.Bild tagen med en APS-C-sensorkamera och ett samma 35mm-objektiv som ovan. Jag står också på exakt samma ställe när jag tar de två bilderna. Men pga den mindre sensorn så upplevs den här bilden som närmare mitt motiv.
Med APS-C-kamera:
– Får du bättre skärpa över hela bilden
När vi pratar om objektiv generellt, så ger de bättre kvalitet i centrum av bilderna, än ute i kanterna. Så är man en riktig skärpe-nörd, så är det en stor fördel att välja en kamera med mindre sensor – eftersom de “beskär” bort kanterna.
– Får du mer “inzoomade” bilder
Med en APS-C-sensor-kamera upplever du att alla dina objektiv får längre brännvidd. Detta innebär att du kommer närmare ditt motiv med ett teleobjektiv på en kamera med APS-C-sensor, än med samma teleobjektiv på en fullformatskamera.
Så det finns en fördel som t.ex sport- eller fågelfotograf, att välja en kamera med APS-C-sensor, eftersom man då direkt kommer närmare sitt motiv – utan att köpa dyrare objektiv eller en såkallad telekonverter.
Å andra sidan kostar vidvinkel-objektiv också, så fotograferar man mycket inredning och hus, så lönar det sig att köpa en fullformatskamera istället, som naturligt ger mer vidvinkel tack vare den stora sensorn.
– Passar alla objektiv (med rätt objektivfattning) din kamera
Har du en Canon EOS-kamera med APS-C-sensor, så kan du använda vilken Canon EF-objektiv (eller objektiv med Canon EF-fattning) du vill – alla passar.
När du byter upp dig till en fullformat, så måste du tänka efter lite mer. Vissa objektiv är nämligen anpassade till mindre sensorer (av ekonomiska skäl – det är billigare) och använder du då en kamera med större sensor till ett sådant objektiv, så får du en svart ram runt bilden – om objektivet ens går att montera på kameran vill säga (beror på märke).
Undrar du hur du läser ut vilket objektiv som passar till fullformatskameror, så kan du läsa om Objektivens beteckningar här.
Idag ska vi prata om Slutartid, bländare och ISO. Vad är det för något? Och hur påverkar det mina bilder när jag fotar?
Slutartid, bländare och ISO är kamerans grundinställningar och det är dessa du måste ha koll på om du vill lämna autoläget och börja fota manuellt (eller halvmanuellt). Jag kan tyvärr inte skriva hur du ändrar dessa inställningar, då det är olika på nästan alla kameror (kika i manualen! Har du tappat den, så finns den digitalt på kameramärkets site).
Men jag kan förklara varför du gör dessa inställningar! Så here we go!
SLUTARTID
Slutartid är (ganska logiskt) tiden som slutaren på kameran är öppen. Dvs. så lång tid som kameran tillåter ljuset att komma in och skapa bilden. Så när du klickar av så öppnas en lucka i objektivet, så att ljuset släpps in – för att sedan stängas igen. Tiden mellan öppning och stängning är själva slutartiden.
Hur ser jag vad slutartiden är på min kamera? Slutartiden anges som 1″, där ” är samma sak som sekund. En sekund är kameran öppen. Finns inget ”, betyder det att siffran är delar av en sekund. 1/500 och bara 500 betyder alltså att kameran är öppen en femhundradels sekund.
Kort slutartid
Ca 1/400 sekund —> 1/4000 sekund
Slutartiden påverkar rörelse Här ovan är en bild som är tagen med 1/500 (en femhundradels) sekunds slutartid.Väldigt kort öppningstid med andra ord, vilket gör att kameran bara registrerar rörelsen i bilden under just en femhundradels sekund.
Slutartiden påverkar också ljuset När din slutartid är kort, så är kameran öppen under kort tid och släpper in mindre ljus. Ju mindre ljus som släpps in, desto mörkare blir bilden.
När jag skvätter med vattnet från den här syrénkvisten, så hinner jag knappt röra mig en millimeter under den tiden kameran är öppen – vilket gör att rörelsen ser ut att frysas.
Kort slutartid är bra när… Du fotograferar allt som rör sig. Någon som rider, spelar fotboll, fåglar som flyger eller barn som springer.
Lång slutartid
30 sekunder —> 1/30 sekund
Slutartiden påverkar rörelse Här är en bild med samma motiv. Skillnaden är att den här bilden är tagen med en slutartid på en hel sekund. En sekund låter inte som så lång tid, men om något rör sig väldigt snabbt så hinner mycket att hända under den tiden. Och när kameran är öppen så pass länge och så mycket händer, fastnar mycket av rörelsen på bild – vilket gör att bilden blir suddig.
Slutartiden påverkar också ljuset När din slutartid är lång, så är kameran öppen länge och släpper in mer ljus. Ju mer ljus som släpps in, desto ljusare blir bilden.
Lång slutartid är bra när… Man fotograferar landskapsbilder av havet (med stativ!) och man inte vill kunna se vågorna. Då gör lång slutartid att vattnet blir helt slätt och fluffigt.
BLÄNDARE
Bländaren reglerar – precis som slutartiden – mängden ljus som kommer in i kameran. Skillnaden är dock att slutartiden reglerar ljusmängden med hjälp av öppningstiden – medan bländaren reglerar den med hjälp av öppningens storlek.
Hur ser jag vad bländaren är på min kamera? Bländaren brukar vara utskriven med bokstaven F. Ibland bara f och ibland f/.
Lågt bländartal (stor öppning)
caf/1,2 —> f/2,8
Bländaren påverkar skärpedjupet Den här bilden är tagen med bländare f/1,2. Ju lägre bländartal man väljer, desto kortare blir skärpedjupet (desto mer suddig blir bakgrunden).
Bländaren påverkar också ljuset Ju lägre bländartal desto större är också öppningen in till kameran, vilket betyder att mer ljus släpps in. Ju mer ljus som släpps in, desto ljusare blir din bild.
Lågt bländartal är bra när… Man fotograferar porträttbilder och vill ha en mjuk och blurrig bakgrund.
Högt bländartal (liten öppning)
caf/5,6 —> f/22
Bländaren påverkar skärpedjupet Den här bilden är tagen med bländare f/6,3. Ju högre bländartal man väljer, desto längre blir skärpedjupet (desto skarpare blir bakgrunden).
Bländaren påverkar också ljuset Ju högre bländartal desto mindre är öppningen in till kameran, vilket betyder att mindre ljus släpps in. Ju mindre ljus som släpps in, desto mörkare blir din bild.
Högt bländartal är bra när… Man fotograferar stilleben/produktbilder rakt ovanifrån (så kallade ”Flatlays”) och man vill att alla detaljer i bilden ska synas.
ISO
ISO är det som anger hur ljuskänslig kameran är. Kortfattat så skulle man kunna säga att det är en ”bonus-inställning” som ger en extra knuff ljus.
Hur ser jag vad ISO är på min kamera? Oftast står det ISO följt av ett tal. Tex. ISO 100.
Lågt ISO-tal
ISO 50 —> ISO 200
Den här bilden är tagen med ISO 100 – lägre kan jag inte gå på min kamera. Lägsta möjliga ISO-tal bör vara din standardinställning när du fotograferar. Du behöver inte röra ISO förrän du märker att slutartiden och bländaren inte räcker för att göra din bild ljusare.
När ISO-talet är lågt så är din bild skarp, clean och med klara färger.
Lågt ISO-tal är bra… I alla situationer där det är bra ljus. T.ex. när du fotograferar dagtid och framför allt utomhus.
Högt ISO-tal
ISO 1000 —> ISO 40 000
När slutartiden och bländaren inte räcker till för att få din bild tillräckligt ljus, så kan du öka ISO-talet. Men var försiktig, för ju högre ISO-tal du väljer, desto brusigare blir bilden och den tappar mycket färg och skärpa.
Den här bilden är tagen med ISO 40 000. Det är det högsta ISO-talet som jag kan ställa in på min kamera och därför ser bilden så brusig och grå ut. Vanligtvis så fotar jag på max ISO 2000, så såhär brusiga blir sällan mina bilder.
Nya systemkameror har väldigt bra brushantering, vilket innebär att man kan kräma på rätt ordentligt med ISO innan man lägger märke till bruset. På äldre och framför allt billiga kameror syns det dock snabbt! Så testa dig fram – ta bilder på olika ISO-tal och se när bruset börjar bli påtagligt.
Känner du att bruset blir för kraftigt när du är ute och fotar så kan du sätta kameran på stativ och välja en längre slutartid istället.Det förutsätter dock att ditt motiv är mer eller mindre stillastående.
Högt ISO-tal är bra… När det är sämre ljusförhållanden. t.ex. inomhus eller när det börjar bli mörkt ute.
Sammanfattning
Slutartiden
– Påverkar rörelsen och ljuset – Kortare slutartid fångar snabba rörelser, men gör bilden mörkare – Längre slutartid kan göra bilden oskarp, men gör bilden ljusare
Bländaren
– Påverkar skärpedjupet och ljuset – Lägre bländartal gör bakgrunden suddigare och bilden ljusare – Högre bländartal gör bakgrunden skarpare och bilden mörkare
ISO
– Påverkar bruset och ljuset – Lågt ISO-tal är standard. Ger skarpa och brusfria bilder – Högre ISO-tal ger ljusare och brusigare bilder
Jag och Filip odlar för första gången! Han valde att odla bönor och jag valde tomater.
Jag gillar att dela med mig av mina nybörjarprojekt, för det är så himla oinspirerande att hela tiden se någon som är expert på allting och som gör allting perfekt. Alla har vi varit nybörjare någon gång och alla är vi fortfarande nybörjare på saker. Och det är aldrig för sent att skaffa sig en ny hobby.
Min nya hobby är odling! Och om mitt 21åriga jag hade fått höra det, så hade hon skrattat rakt ut. För det är ju MAMMA som är trädgårdsnörden i familjen. Jag är (var) absoluuut iiiinte det. Jag har ju inga gröna fingrar alls. Men tji fick jag! För gröna fingrar är tydligen någonting man får av intresse – och inte något man föds med.. hehe.. och intresse, det kan man tydligen få för någonting som tidigare var helt otänkbart.
Jag och bönplantan “Herbert den store”, som fått sitt namn eftersom han växt ifrån alla sina syskon.
För mig är tjusningen med att prova på någonting för första gången att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Det känns lite som ett experiment och det är lite pirrigt – kommer det bli någonting av det här eller inte?
Jag är 100% en learn by doing och skulle aldrig läsa en manual om det inte var absolut kris. Om någon skriver till mig att “sådär ska du inte göra, gör såhär istället”, så är det i princip samma grej för mig som att någon kommer fram och berättar vad som är i ens julklapp på julafton – innan man öppnat den. Jag skojar inte ens. SPÄNNINGEN försvinner ju om man redan vet?! 😛
Jag är expert på fotografi och bildbehandling, men jag skulle aldrig gå fram till någon som är nybörjare på foto och berätta hur hen ska göra om hen inte bett mig om hjälp. Jag förstår att alla är olika och att det är jättekul att få känna sig just som expert på sina områden. Men det blir tyvärr lite som snubben på gymmet som “bara ska hjälpa till lite” fast man inte bett om hjälp. Eller när ens föräldrar försökte tala om för en hur man inte skulle göra när man var yngre, men man ändå inte lärde sig förrän man fick deala med situationen själv.
Vi måste låta varandra vara operfekta och testa oss fram – tills vi ber om hjälp.
Är ni med på vad jag menar?
Dessa raringar ska planteras ute med. Ahh växter är ju livets liv?!Här har jag min linneduk som gardin, fram tills dess att jag hittat den gardin jag är ute efter second hand :))
Nä men på riktigt. Jag har verkligen ingen aning om vad jag håller på med just nu. Med odlingen haha. Men det är kul! Jag har ju sett lite i sociala medier, utan att direkt leta efter det. T.ex. såg jag på Helen Torsgårdens Youtubekanal att hon planterade i mjölkpaket. Och jag såg på någons instastory (kan det varit Anna Kubel?) att hon hade plastpåsar runt sådderna (antar för att skapa växthuseffekt), så nu testar vi det. SÄG INTE OM DET ÄR FEL! Säg inte om det är rätt heller haha. 😂
Jag kollade lite på Skillnadens Trädgård för att jag fått för mig att det var svårt att odla tomater. Så då tänkte jag att det var bra att ha någon typ av förinfo om vad man behöver åtminstone. Och om det är rimligt att förvänta sig att vi kan få en tomatplanta att växa med de solchanser vi har här runt huset. Well, kanske. Vi får se!
Så dagens söndagsvisdom från Nevvan:
Spoila inte folks julklappar, vänner. 🤓 Och våga prova nytt! Det här är ju svinkul!!!
Den här texten är väldigt generell. Det finns såklart undantag.
Traditionell systemkamera För dig som har ett fotointresse och vill jobba som fotograf i framtiden. För dig som gillar när det är mycket knappar och rattar på utsidan, eftersom det gör kameran snabb och smidig att använda.
Du måste kunna eller vilja lära dig hur du ställer in en systemkamera.
Spegellös systemkamera För dig som har ett fotointresse (och som eventuellt vill jobba som fotograf i framtiden, men inget måste) och som inte orkar släpa omkring på en traditionell systemkamera, men som ändå vill ha kvalitén och möjligheten att byta objektiv, samt addera tillbehör.
Jag rekommenderar att man kan eller lär sig hur man ställer in inställningar.
Avancerad kompaktkamera För dig som inte har ett direkt fotointresse, men vill ha bättre kvalitet än en smartphone, få möjlighet att zooma och kunna ställa in enkla inställningar.
Smartphone För dig som inte har ett fotointresse och inte pallar lära dig hur en kamera fungerar. De bästa bilderna tas med kameran du har med dig, brukar man säga. Du får alltså grymt mycket bättre bilder med en smartphone än med den där systemkameran som ligger hemma i en låda. Smartphones har väldigt bra kvalitet idag, så det är bara positivt att inte slösa pengar på en systemkamera som kommer kännas för komplicerad att använda.
2. Vilken kamera är bäst?
En viktig sak att ta upp först är att alla kameror är bra – de har bara olika användare. Du kan alltså kvalitetsmässigt inte göra ett dåligt köp (om du köper en kamera från någon av de kända märkena), utan det felet du kan göra är att du:
Köper en för avancerad kamera
Inte lägger pengar på objektiv (som egentligen är viktigare än själva kameran)
Det här är mina åsikter om olika märken:
Traditionella systemkameror Canon och Nikon regerar i den här kategorin.
Spegellösa systemkameror Olympus och Panasonic är grymma i den här kategorin. Jag gillar Sony och Fujifilm också, men tycker de är bättre på proffsnivå.
Avancerade kompaktkameror Canon och Sony har grymma kompaktkameror.
Canon G7X mark-versioner och Sonys RX100-versioner är grymma! De är också överlägsna när det kommer till att filma vloggar.
Smartphones Den smartphone du har är den bästa, men man kan ju alltid uppgradera till en modell som är framtagen för bla fotografering.
3. Vad ska du titta efter när du köper systemkamera?
Se märken jag rekommenderar i punkt 2.
Man blir ju lätt vimmelkantig av allt det tekniska i specifikationerna. Majoriteten av all info som finns där är inget som är nödvändigt om man inte är proffs. Så här har jag listat funktionerna som jag tycker är viktigast att hålla reda på:
Praktiska funktioner Vridbar pekskärm är najs. Även WI-FI, eftersom man då kan fjärrstyra kameran från sin smartphone. Majoriteten av kamerorna har detta nu för tiden, men jag skriver ut det ändå.
Hur många knappar sitter det på utsidan? Ju fler knappar, desto snabbare och smidigare om du vill fota manuellt.
Fokuspunkter Ju fler punkter, desto lättare att fokusera. De allra billigaste har 9 fokuspunkter, men det är lite. Runt 40 eller mer är trevligt.
Video Du vill ha en kamera som kan filma i 1080p med 50 bilder per sekund, så att du kan få slowmotion. 4K spelar ingen roll.
Seriebildstagning Jag fotar mest stilla motiv, så jag kollar sällan på detta och har ca 6-7 bilder/sekund i seriebildstagning på mina kameror. Fotar du sport och djur i rörelse, så kan det dock vara bra med fler bilder per sekund!
Utbudet av objektiv Det är inte jättekul att köpa en kamera och sen inse att det inte finns så många objektiv att välja på. Det kan bli både dyrt och man kan känna sig begränsad.
Alla de märken som jag rekommenderat i punkt 2 har ett bra utbud av objektiv inom den genre som jag rekommenderat dem i.
Plus i kanten
Dessa funktioner är det få kameror som har och det är inte ett måste, men det är sjukt praktiskt!
Ögonautofokus Med ögonautofokus är det väldigt svårt att sätta skärpan fel i stillbild och det underlättar även när du använder följande fokus i filmläget.
Bildstabilisering i kamerahuset Det här hittar du hos spegellösa systemkameror. Sjukt bra om du fotar mycket inomhus, i mörka ljusförhållanden eller filmar videos.
Mekanisk bildstabilisering är bättre än digital.
Vädertätad Det är oftast dyrare kameror som är vädertätade, men jag skriver med det ändå eftersom jag inte vill känna mig begränsad av vädret.
Behöver du personlig hjälp?
Jag kan tyvärr inte ge personliga rekommendationer. Men jag kan ge tips på hur du kan göra för att få bästa möjliga hjälp!
Gå inte till Mediamarkt, Elgiganten eller liknande kedjor. De är inte specialiserade på foto och det är väldigt varierad nivå på kunskap mellan säljarna. Min upplevelse är att man inte kan vara säker på om man möter en kunnig säljare eller någon som försöker att verka vara det.
Hör av dig till en ren fotobutik som Scandinavian Photo, Cyberphoto eller Rajala m.f. De är experter på foto och har koll på alla kameror som är attraktiva på marknaden just nu. De kommer heller inte försöka sälja på dig en kamera som inte passar dig, eftersom det skulle ge dem dåligt rykte.
Se det här inlägget som hjälp med vad du ska fråga efter när du mejlar/ringer/besöker butiken där du vill köpa din kamera!
Hej. Jag har köpt en ny Flatlay-rigg. Jag är kär. Vill ni höra mer?
Jag började fotografera mina flatlays handhållet. Men insåg ganska snart att det var ganska tidsdödande att hålla på och hoppa upp och ned från en stol och försöka hitta den exakta vinkeln – precis ovanifrån – mellan varje tagning.
Gamla stativet:
Så jag köpte billigast möjliga: En stativarm (Manfrotto 131 DB) som jag skruvade på mitt trebensstativ. Wow vilken uppgrafering säger jag bara!
Den här armen har fungerat superbra för en som precis blivit intresserad av Flatlay och jag skulle verkligen rekommendera den vidare. Men den har också sina jobbiga nackdelar…
Min gamla stativrigg: En stativarm (Manfrotto 131 DB) fäst på ett vanligt trebensstativ.
Just den här armen är extremt vinglig. En liten tillstötning och man har pajat allt. Sen är den också svår att skruva på/av, eftersom hjulet man vrider på inte har något bra grepp. Har slitit mitt hår många gånger pga detta.
Nya stativet:
Jag har sett på Youtube att en del har en liknande rigg som den jag nu köpt. Så jag gav mig ut på jakt efter en. Det som behövdes var:
2st vanliga belysningsstativ (jag hade dessa sedan tidigre. De kom med mina studioblixtar)
1st Ljusbom: Manfrotto 024B
3st Manfrotto Super Clamp 035
1st Manfrotto Adapter 037 Super Clamp
1st stativhuvud (jag tog mitt kulhuvud från mitt trebensstativ)
Priset
Bara bommen, klämmorna och adaptern kostade mig ca 3200:-. Kan både ses som billigt och dyrt beroende på vad man jämför med. Men det som kostade mest var att stativbommen kom med en vikt och lite tillbehör, som jag inte kommer använda (till det här i alla fall). Hade man bara kunnat köpa själva bommen utan tillbehören hade det förmodligen blivit bra mycket billigare.
Se när jag sätter upp stativet:
I den här videon pratar jag mer om de båda stativen (gamla och nya), samt visar hur jag sätter upp det nya stativet för första gången.
Min spontana känsla om nya stativet:
Det här var precis det jag behövde! Mycket mer stabilt (med två stöd i golvet istället för ett), ger mig mycket utrymme att jobba på (både i höjd- och sidled), kamerafästet sitter mer naturligt, man behöver ingen motvikt för att stativet inte ska tippa och jag sitter på säkert avstånd från de båda stativen, vilket gör att de är svåra att råka stöta till.
Det här är en ordlista med de viktigaste orden som jag tycker att man ska lära sig som nybörjare info foto.
Inställningar
Slutartid, bländare & ISO – Kamerans tre huvudinställningar, som påverkar ljuset i första hand. Du kan läsa om skillnaden mellan dem i mitt inlägg om Slutartid, bländare & ISO.
Vitbalans – En inställning där du justerar bildens temperatur och gör den varm eller kall.
Skärpedjup – Kort skärpedjup är samma sak som när motivet är i fokus och bakgrunden är blurrig/suddig. Långt skärpedjup är när både motiv och bakgrund är mer eller mindre skarp. Du justerar skärpedjupet med hjälp av bländaren.
RAW – Ett typ av filformat för bilder, precis som JPEG. Med JPEG får du en färdig bild som är autoredigerad. Med RAW får du en ofärdig bild som är till för att redigeras.
Kamera-ord
Sökare – Den delen av en kamera som du tittar genom när du ska ta en bild. En del mindre kameror har inte någon sökare, utan det är tänkt att man bara ska titta på LCD-skärmen.
Blixtsko – Sitter ovanpå kameran och är till för att man ska kunna fästa tillbehör i – t.ex. en extern blixt.
Exponering – En exponering är samma sak som en bild. Man kan också prata om ”hur man exponerar” och då syftar man på hur man ställer in slutartid, bländare och ISO. Är en bild överexponerad, så är den väldigt ljus. Är en bild underexponerad så är den väldigt mörk.
Komposition – Hur du byggt upp en bild med hjälp av hur du vinklar/riktar kameran, vilket avstånd du fotograferar på, placering av motiv mm
Objektiv-ord
Brännvidd – Avgör hur ”inzoomat” ditt objektiv är. Finns i alla objektiv och mäts i mm. Läs mer här!
Vidvinkel – Vidvinkelobjektiv använder du när du vill fotografera något i trånga utrymmen och ändå få med mycket av motivet/miljön i bilden. Används av fotografer som fotograferar hus och lägenheter som är till salu, men också av många landskapsfotografer. Om det är väldigt vid vinkel så kan bilden upplevas som lite skev, dvs. att linjerna böjer sig lite.
Tele – Tele-objektiv använder du när du vill kunna fotografera någonting nära, fast du står på långt avstånd. Används av fotografer som fotar vilda djur eller närbilder på olika sporter.
Närgräns – Hur nära du kan fotografera ditt motiv och fortfarande ha fokus. Om ett objektiv har närgräns 30cm så betyder det att du inte kan vara närmare ditt objektiv än 30cm. De objektiv som har allra kortast närgräns är de som kallas ”macro”.
Macro – Är en motiv-och objektivtyp som går ut på att fota saker väldigt, väldigt nära. Väldigt vanlig motivtyp är blommor.
Bildstailisator – En funktion i vissa objektiv som stabiliserar bilden inuti kameran, även om du är skakig på hand. Underlättar för att få skarpa bilder i sämre ljusförhållanden.
Motljusskydd – Ett plastskydd som man fäster längst ut på sitt objektiv för att minska diset när man fotar i motljus. Skyddar även mot regn.
Färgblödning/Kromatisk Aberration – Ibland när man fotar någonting mörkt mot något som är väldigt ljust (t.ex. en gren mot en himmel), så blir det en färgad kant längs grenens konturer. De färgade kanterna kan vara röda, lila, gröna och blå. Vissa objektiv har lättare att ge färgblödning, medan andra är byggda av speciellt glas som gör att färgblödningen minskar.
Vid sidan om kameran
Befintligt ljus – Ljuset från solen.
Artificiellt ljus – Ljus som du själv lägger till/ställer in i bilderna. Kan både vara lampljus och blixtljus (alltså s.k. studioljus).
Stilleben – Samma sak som ”stilla ting”. När man fotar stilleben så fotograferar man alltså saker – inte modeller. Här kan du läsa om hur jag fotar stilleben.
Flatlay – En motivtyp som går ut på att fotografera stilleben/produktbilder rakt ovanifrån.
Jpeg och Raw är två olika filformat för stillbilder.
JPEG
JPEG är ett standard-filformat som används online. När du fotograferar direkt i JPEG så får du en bild från kameran som är auto-redigerad och komprimerad – färdig att ladda upp på webben.
Anledningen till att du inte ska redigera dina JPEG-filer är för att komprimeringen gör att bilden är väldigt känslig för justeringar. Det går absolut att redigera en JPEG om man är försiktig, men resultatet kan krakelera och bli väldigt dåligt. Därför rekommenderar jag INTE att man redigerar sina jpegs – utan fota i RAW från och med nu!
JPEG är för dig som:
– Inte vill redigera dina bilder
– Som bara vill ta bilder och sedan direkt kunna spara dem på en hårddisk, visa dem för vänner eller ladda upp dem online
RAW
RAW är ett filformat som är skapat för att du ska kunna få bästa möjliga kvalitet när du redigerar dina bilder. RAW-filer är helt orörda – oredigerade och inte komprimerade. De går inte att ladda upp direkt online, utan måste tas in i Photoshop (eller Lightroom), redigeras, sparas som JPEG och för att sedan laddas upp.
RAW är för dig som:
– Redigerar bilder eller vill lära dig att redigera bilder
Hur ställer jag in JPEG eller RAW på min kamera?
Hur man ställer in är olika från kamera till kamera, men på min Canon går man in i menyn och kikar under fliken Bildkvalitet.
RAW: Det finns ofta flera alternativ att välja på när det kommer till RAW. Oftast är det storleksskillnader, vilka du kan se om du klickar på de olika alternativen. Jag väljer alltid standard-RAW, som är den största storleken på RAW-fil.
Jag fotar bara i RAW och har ett program (Adobe Bridge CC, men det går lika bra med Lightroom), där jag förhandsgranskar mina bilder och gör urval.
JPEG: Det finns även flera varianter av JPEG. I min kamera står L för Large (alltså stor JPEG-fil) och S för Small (liten JPEG-fil). Om ikonen är slät så är det högre kvalitet och är ikonen naggad, så är det en komprimerad variant.
Om du bara fotar i JPEG så rekommenderar jag dig att ställa in JPEG på störst möjliga och mest kvalitativa fil. Fotar du både i RAW och JPEG och använder RAW till att redigera och leverera till kunder, samt JPEG till enbart bildvisning för kunden på webben, så skulle jag ställa in RAW på högsta kvalitet och JPEG på lägsta kvalitet och bildstorlek.
Tveka inte att kommentera om det är något du undrar över! 🙂
Det här inlägget är ett betalt samarbete med Epson Sverige.
Idag ska jag äntligen prata om hur man skriver ut – från start till mål! Några av punkterna jag kommer ta upp finns det länkade inlägg till, för att du ska få djupare förståelse för de delarna av processen.
Jag skriver ut på en Epson P800 (som är väldigt lik Epson P600), men du kan använda mina tips för att skriva ut på vilken skrivare som helst.
Vill du se mig göra alla dessa steg i praktiken, så hittar du en videotutorial här!
1. Vad ska du skriva ut? – Och hur stort?
Det första du behöver göra är att bestämma dig för vad du ska skriva ut, så att du kan avgöra hur stort papper du behöver och till vilken storlek du ska förminska/förstora bilden innan du klickar på skriv ut.
Mitt exempel: Jag har ett gäng superfina ramar som jag nyligen hittat second hand – dessa vill jag skriva ut motiv till. Jag har bestämt mig för att printa “Prinsessan i det ihåliga trädet”. Ramen är X x X cm, men jag vill ha passepartout, så jag bestämde mig för att skriva ut bilden i 16 x 24 cm.
Bild printad på kritvitt, blekt papper (Epson Fine Art Smooth Bright) vs gult, oblekt papper (Epson Fine Art Smooth Natural)
2. Välj papper
Sedan är det dags att välja papper.
Det här är någonting som påverkar det färdiga resultatet väldigt mycket, så därför har jag gjort ett helt eget inlägg endast dedikterat till det. Där kan du fördjupa dig i pappersval. Läs mer –> Så väljer du papper till din utskrift.
Mitt exempel: Jag valde att skriva ut två A4 på både ett Epson Fine Art Smooth Bright och ett Epson Fine Art Smooth Natural. Det är samma typ av Fine Art-papper, men skillnaden är att Bright är kritvitt, medan Natural är ett varmt (i princip gult papper).
Papperston: Jag valde två olika toner på papper för att se hur de skulle påverka temperaturen i min bild (och gillade sedan det gula/natural-pappret mest, för att jag överlag redigerar mina bilder åt det varmare hållet och detta lyftes fram ett steg extra med hjälp av det varmare pappret).
Tjocklek: Jag valde ett riktigt tjockt Fine Art-papper (300g), för att: 1. Bilden jag valde är en av mina finare bilder och jag ville att den skulle kännas lyxig i utskrift. 2. Bilden är väldigt mörk (=mycket bläck) och jag tycker personligen att tunna, billiga papper lätt blir “dränkta” i bläcket. Medan tjocka papper håller sig finare och suger upp bläcket bättre.
Yta: Jag valde ett matt papper (vilket jag alltid gör), för att jag personligen gillar matta papper bäst. Jag tycker att de känns lyxigare, mer konstnärliga och de kompletterar också min matta redigeringsstil.
Struktur: Jag valde ett papper utan struktur, för att jag inte ville att fotot skulle se “för konstnärligt ut”. Jag tycker också det blir mer stilrent.
Innan man klickar på ‘skriv ut’, så behöver man anpassa bilden. Detta för att få bästa möjliga resultat. Eftersom också detta är en viktig del i processen, så har jag skrivit ett eget inlägg om detta som du kan läsa här: Förbered dina bilder för utskrift
Mitt exempel: Som jag bestämde i punkt 1, så ville jag skriva ut bilden i storlek 16 x 24 cm. Detta ska jag göra på ett A4-papper. Så jag skapade först ett tomt dokument i A4-storlek (29,7 x 21 cm), sedan förminskade jag mitt foto till 16 x 24 cm och kopierade in det i mitt A4-dokument. Sedan skärpte jag bilden.
Utgå alltid från att första bilden du skriver ut är en testutskrift, för att se hur den valda bilden ser ut på ditt valda papper. Skriver du ofta ut på samma papper, så kommer du lära dig vad du behöver göra för justeringar och troligtvis blir det då färre testutskrifter.
Det jag brukar kolla efter är hur bildens temperatur ser ut (är den för varm eller för kall?), samt hur exponeringen ser ut (är den för mörk eller för ljus?). Man kan också kika om man är nöjd med kontrasten.
Om det är någonting av ovanstående som du inte är nöjd med, så går du tillbaka till steg 3 och Photoshop och kompenserar. Tycker du t.ex. att bilden blev för kall på pappret, så ökar du vitbalansen i Photoshop. I det här läget spelar det ingen roll hur bilden ser ut på skärmen, utan du anpassar helt efter pappret. Det blir alltså lite chansning 😉
Mitt exempel: Jag valde redan i inledningsskedet att skriva ut på två olika papper för att se vilket av dem som jag gillade bäst. Och jag blev nöjd med resultatet på det lite varmare papper, så jag behövde inte göra någon extra utskrift.
Men känner du att någonting inte känns helt hundra, så kan du gå tillbaka till steg 3 och Photoshop, för att korrigera det som inte blev bra.
Kallt papper vs varmt papper
5. Nozzle Check
En skrivare kräver underhåll för att kunna leverera bra resultat gång efter gång. En av de viktigaste sakerna man kan göra är att kontrollera så att bläcket droppas ned på pappret som det ska. Om det inte gör det, så kan det nämligen göra så att färgerna diffar i din utskrift = inte bra resultat.
Det är enkelt att kontrollera bläcket – du gör det genom att genomföra en Nozzle Check. Printar man varje dag behöver man inte göra det innan varje utskrift, men om skrivaren får stå några veckor mellan gångerna, så är det bra att göra ett test innan du kör igång.
Här kan du läsa om hur du genomför en Nozzle Check.
6. Epson Print Layout
Man kan skriva ut bilder genom att klicka +P, men jag tycker att det är mycket lättare att skriva ut med hjälp av ett speciellt utskriftprogram.
Med ett utskriftsprogram kan du förhandsgranska bilden, göra pappersinställningar, justera marginaler mm på ett väldigt precist sätt. Alla inställningar du gör kan sparas i programmet. Jag tycker att det bästa med Epson Print Layout är att det ger en så bra överblick, allt är väldigt tydligt och programmet är enkelt att jobba med.
Se videon där jag visar min utskriftsprocess, för att se hur jag jobbar i programmet.
Jag har gjort en checklista med de steg du behöver gå igenom när du skriver ut – ladda ned den genom att klicka på knappen här nedanför!
Äntligen dags att skriva ut – ellerhur? Nu är det bara att trycka på “skriv ut” i Epson Print Layout och vänta på utskriften. Blir den bra direkt, så är det bara att säga grattis! Annars gå tillbaka till Photoshop och justera, samt skriv ut igen!
Video-tutorial:
Här kan du se hur utskriftsprocessen ser ut i praktiken, med alla inställningar mm:
Och här kan du ladda ner min Checklista för utskrift, för att inte glömma bort någon av de stegen jag skrivit om i det här inlägget!
Kanske har du läst mina tidigare utskrifttips? Idag är det dags att prata om vad du behöver tänka på innan du klickar på “Skriv ut”. Så här kommer fem punkter att lura på medan du sitter och förbereder din bild i Photoshop:
1. Förminska bilden till papprets storlek
Innan du skriver ut behöver du förminska din digitala bild till den storlek som den ska skrivas ut i.
Du behöver också fundera på om du vill:
Beskära bilden till papprets proportioner, så att bilden täcker hela pappret när du skriver ut den.
Skriva ut bilden utan att beskära den i Photoshop och sen skära till pappret efteråt.
Lämna en vit kant likt en passepartout runt bilden.
Om du vill att hela din bild ska täcka pappret…
…behöver du bara beskära bilden och förminska den till storleken på pappret (väljer du ett A3-papper så förminskar du så att långsidan är 42,0cm och kortsidan 29,7cm).
Om du vill skriva ut utan att beskära eller med vit kant…
…är det praktiskt att skapa ett nytt dokument i Photoshop och som har papprets storlek direkt. Sedan förminskar du din bild så att den får plats i ditt nya dokument och kopierar du över.
Pappersstorlekar
A6: 14,8 x 10,5 cm
A3: 42 x 29,7 cm
A5: 21 x 14,8 cm
A3+: 48,3 cm x 32,9 cm
A4: 29,7 x 21 cm
A2: 59,4 x 42 cm
Exempel på tre olika typer av utskrifter på ett A3-papper: 1. Bild beskuren i Photoshop för att passa papprets proportioner. 2. Bild ej beskuren – pappret måste beskäras för att matcha bildens proportioner. 3. Bild utskriven med “passepartout”
2. Skriv ut flera små bilder på samma papper
När jag skapat mina julkort, julklappsetiketter/dekorationer eller andra bilder som är mindre än A4-storlek, så har jag skrivit ut flera på samma papper.
Först har jag skapat ett nytt dokument i Photoshop med papprets storlek. Sedan har jag förminskat julkorten eller etiketterna till den storlek jag vill att de ska ha och sist har jag kopierat över dem till det nya dokumentet.
Skärmaskin?
Jag använder en skärmaskin när jag besär mina utskrifter. Jag har köpt en superbillig på Clas Ohlson som INTE är bra. Det är jättesvårt att se var pappret kommer beskäras och det blir lätt snett. Så jag rekommenderar INTE att man gör som jag och köper den billigaste skärmaskingen man kan hitta, utan att man tar några steg upp i prisstegen.
3. Skärpa
OBS! Skärp alltid bilden efter det att du förminskat den!
Ett tips när man skärper för papper är att zooma in bilden till 50% (efter att du förminskat den) och sedan lägga på skärpa. Du kan ta i här och lägga på mer skärpa än vad du normalt skulle ha gjort om du publicerade bilden på webben. Det kommer se bättre ut när bilden väl är utskriven.
4. Gör (minst) en testutskrift
Man kan tyvärr inte förvänta sig att bilden kommer se perfekt ut på första försöket, så man bör alltid göra en testutskrift innan man slår på stora trumman.
Skriv ut testbilderna i mindre storlek
Om man ska skriva ut en bild på stort papper så kan man göra en mindre utskrift först (på samma typ av papper!) för att kolla hur färgerna, ljusheten och kontrasten blir på den färdiga utskriften.
Exempel:
När jag skrev ut min Årstidskalender så skrev jag inte ut alla 12 bilder på samma gång, utan jag skrev ut en månad först och kollade av hur utskriften blev på det valda pappret. För min del blev alla bilder lite kallare än i datorn och då gick jag tillbaka till Photoshop, gjorde bilden varmare i tonen och skrev ut igen.
Ibland kanske man behöver göra om den processen flera gånger.
5. Anpassa till pappret
De två vanligaste sakerna som jag behöver justera efter att jag skrivit ut en testbild är bildens exponering och temperatur. Antingen att bilden – och framför allt skuggorna – blir för mörk/a och att jag då behöver ljusa upp bilden lite innan jag skriver ut igen. Eller att bilden känns lite kall i färgerna pga tonen på pappret. Då brukar jag värma upp bilden genom att skapa en kurva, gå in i röd kanal och dra upp kurvan, samt gå in i blå kanal och dra ned kurvan. Lite lite grann.
Det här inlägget är i samarbete med Epson Sverige. (Men allt som skrivs är såklart mina egna åsikter)
Att hitta en skrivare (eller vilken teknikpryl som helst) är en djungel. Så därför har jag nu knåpat ihop ett inlägg med tre punkter som är bra att tänka på inför valet av skrivare:
1. Storleken på utskrifterna
Den mest självklara först: Ju mindre utskrifter du kan skriva ut – desto mindre kostar skrivaren. Det är lätt att man blir snål och tänker att “jag behöver inte kunna skriva ut större”, men min erfarenhet är att när man väl börjat skriva ut så får man mersmak. Och då är det inte kul att känna sig begränsad över storleken på skrivaren.
Exempel:
Epson P600 – Printar i A3+ (32,9 × 48,3 cm) Jag lånade denna skrivare under en period och insåg att majoriteten av alla ramar/motiv jag har på väggen hemma är i storlek 50x40cm. Vilket inte går att skriva ut på en A3+-skrivare.
Epson P800 – Printar i A2 (42,0 × 59,4 cm)
Min fråga till dig:
Vilken storlek brukar du välja när du beställer bilder? Välj den storleken till din skrivare. Jag skulle rekommendera åtminstone en A3-skrivare.
2. Antal bläckpatroner
Varje bläckpatron som finns i en skrivare representerar en färg. Så ju fler bläckpatroner, desto fler färger kan din skrivare avbilda. Med andra ord: Ju fler färger din skrivare kan skriva ut, desto fler färgblandningar kan du få till – och desto rikare blir din utskrift.
Exempel:
4 bläckpatroner – Det minsta som krävs för att få en bild i färg. Cyan, Magenta, Yellow och Black (CMYK).
5-6 bläckpatroner – Antalet bläckpatroner som de flesta billigare skrivare har.
9 bläckpatroner – Antalet bläckpatroner som min skrivare (Epson P800) har, samt även den skrivare jag lånade tidigare (Epson P600).
10-11 bläckpatroner – Antalet patroner hos de dyraste skrivarna jag kunde hitta.
Fråga till dig:
Hur viktigt är bra bild för dig? Ska du “bara” printa hemma för dig själv, eller vill du kunna leverera utskrifter till kunder?
3. Pris för nya bläckpatroner
En sak som jag inte tänkte på alls innan jag köpte min skrivare, var att bläckpatronernas storlek och milliliter-pris spelar väldigt stor roll för de kostnader som följer när man äger en skrivare.
Exempel:
Epson P600: En ny bläckpatron (25,9ml) kostar 299:- vilket är ca 11,5:-/ml.
Epson P800: En ny bläckpatron (80ml) kostar 599:- vilket är ca 7,5:-/ml. (Själva bläckpatronerna i sig är större och rymmer mer bläck än i P600, så man behöver inte byta dem lika ofta – därav det billigare ml-priset).
Med andra ord blir det dyrare i längden att köpa en mindre skrivare, eftersom bläcket kostar mer per milliliter. Men det beror såklart också på hur ofta man skriver ut. Det finns nämligen en risk att bläcket torkar om det får stå för länge utan att skrivaren används.
Fråga till dig:
Hur mycket ska du skriva ut? Printar du regelbundet, så lönar det sig med en skrivare med större bläckpatroner.
Varje gång man startar skrivaren, innan man börjar skriva ut, så måste man göra en så kallad “Nozzle Check”. Det här är ett sätt att se om det är något fel och ett sätt att kontrollera att färgen droppas ned på pappret som de ska.
Gör den inte det, så behöver man genomföra en rengöring. Det sker automatiskt, så du behöver inte gå in och peta själv utan trycker bara på en knapp.
Vad händer om du inte gör en Nozzle Check?
Om du inte gör en Nozzle Check innan du printar, så vet du inte om färgerna skrivs ut korrekt. Här nedan är ett exempel på en bild (vänstra) som jag printade utan att ha gjort en Nozzle Check innan. Bilden skulle se ut som den högra, men färgen från en bläckpatron kom inte ut ordentligt och då blev bilden lite blåtonad.
Den vänstra bilden: En utskrift jag gjorde innan jag genomfört en rengöring Den högra bilden: En utskrift jag gjort efter rengöring.
Hur genomför du en Nozzle Check?
Först sätter du ett vanligt kontorsskrivarpapper (A4) i pappersfacket. Sen letar du up Nozzle Check i menyn. På min Epson går man till inställningar och väljer maintenance och sen Print Head Nozzle Check.
Då skrivs det ut ett mönster på pappret och det går väldigt, väldigt snabbt.
Såhär ser en Nozzle Check ut!
Hur ser du att något är fel?
Om allt ser bra ut och skrivaren är okej att skriva ut på, så får du ut ett intakt mönster av tunna ränder i olika färger. De olika färgerna står för alla de bläckpatroner som du har i din skrivare.
Om någonting däremot är fel, så får du ut ett mönster med hål i. Ibland är det bara små, små hål mellan ränderna (som man knappt ser, om man inte kollar nooooga) och ibland, som i det här exemplet, kan en hel ruta vara borta.
När ränderna inte är intakta och det är “hål” i mönstret, så måste man köra en rengöring.
Om du behöver rengöra
På min Epson (och jag tror det är så på alla), så föreslår skrivaren själv en rengöring efter att man gjort en Nozzle Check. Så om du har ihåligheter på pappret, så är det bara att klicka “Ja” på att du vill genomföra en rengöring av printhuvudena.
Om du inte får upp den möjligheten så är det bara att leta upp “Print Head Cleaning” i menyn.
Det här inlägget är i samarbete med Epson Sverige.
Visste du att hela din bilds utseende påverkas av ditt val av papper? Well, det visste inte jag back in the days. Inte undra på att jag blev besviken när mina bilder skrevs ut – de såg nämligen inte alls ut så som de gjorde på datorn!
Kallt, neutralt eller varmt papper?
Ett vitt papper är sällan vitt. Inte neutral-vitt i alla fall. Olika papper kommer med olika vit-nyanser. Från gul-vitt, förbi neutral-vitt och hela vägen bort till riktigt kall-vitt papper.
Papperstonen ändrar vitbalansen
Tänk dig att du har redigerat en riktigt varm och härlig höstbild. Och så printar du den på ett kall-vitt papper. Pappret blir som en extra justering av vitbalansen och din bild kommer att bli kallare än vad du redigerat den i Photoshop/Lightroom. Samma sak fast omvänt gäller om du printar ett kallt motiv på ett gult papper.
Kompensera i Photoshop
Man måste inte välja ett varmt papper för att man har en varm bild, men det är bra att vara medveten om papprets nyans så att man kan kompensera för den i redigeringsprogrammet.
Jag håller just nu på att printa min Årstidskalender på ett lite kallare papper (Epson Enhanced Matte 192g), vilket innebär att jag lägger på extra värme på alla bilder som ska skrivas ut – för att kompensera, så att bilderna inte blir kallare av pappret.
Printa med eller utan marginal?
Men det är inte bara bilden som man behöver ta hänsyn till när man väljer papper. Ibland vill man ju printa med lite marginal, så att pappret syns.
Som min årstidskalender. Även om bilderna i sig själva hade gjort sig bättre på ett varmare papper, så valde jag ett neutralt/kallare papper för att kalendern (med text och marginaler) skulle se clean och fräsch ut.
Du kan se vilken ton olika papper har genom att jämföra dem med varandra. Här har vi kallare vitt till vänster och varmare vitt till höger.
Tunt papper – Viker/skrynklar sig lättare. Känns billigt. ÄR billigt. – Tänk sladdrigt kontorsskrivarpapper
Kostnad vs kvalitet
När man säljer sina utskrifter som produkter så gör ett dyrare papper att produkten i sig blir dyrare för kunden att köpa. Samtidigt vill man ju inte sälja en B produkt, så det är en ständig balansgång när man letar efter den “perfekta tjockleken”.
När jag bestämde papper till min Årstidskalender, så ville jag ha ett tunnare papper för att hålla nere kostnaden, men ett tillräckligt tjockt papper som inte viker sig direkt och som inte skiner igenom (eftersom en kalender innebär 12 papper på varann). Det blev ett Epson Enhanced Matte 192g.
80gsm, 192gsm eller 300gsm?
Så, hur läser man ut på förpackningen/webben hur tjockt ett papper är? Jo, det står utmätt som antingen 80g (Gram) eller 80gsm (Grams per Square Meter).
50gsm = Dagstidningspapper. Tunnare än det tunnaste.
80gsm = Vanligt kontorspapper. Syns igenom, viker sig lätt.
120gsm = Pappret i min Bullet Journal. Pennor/tryck med mycket svärta syns inte igenom helt, men som en skugga. Viker sig om man inte är försiktig.
192gsm = Den tjocklek jag valt för min Årstidskalender. Tillräckligt tjockt för att inte synas igenom och för att hålla för enklare hantering.
300gsm = Riktigt tjockt och lyxigt papper. Väldigt hållbart.
Matt eller blankt papper?
Blankt papper
+ Bäst kontrast och skärpa. Svart blir svart.
– Ytan blänker, men det spelar ingen roll om man ändå ska sätta bilden innanför glas (som också reflekterar).
– Får lätt fingeravtryck
Luster/Pearl/Satin/Semigloss/Semimatte
Det här är ytor som ligger mittemellan blankt och matt papper. Inte lika glansigt som det blanka, men inte heller så matt som det matta.
Semimatt är mer likt matt och Semigloss är mer likt blankt papper.
Matt papper
+/- Svarta partier blir dassigare, vilket ger mindre kontrast.
+ Ytan reflekterar inte, vilket gör att pappret är perfekt att hänga upp utan glas.
– Får lätt får repor och är därför mindre hållbar
Jag väljer oftast matt papper till mina utskrifter och det beror egentligen mest på att jag har en väldigt dassig och kontrastlös redigeringsstil – så det matta pappret kompletterar mitt sätt att redigera. (+ att jag tycker om att ytan inte blänker hehe).
Gillar man kontrastrika bilder så passar det bättre att välja ett halvblankt papper, eftersom svärtan blir djupare.
Fine Art-papper tillverkat i bomull med struktur (cold press) vs slät yta (hot press).
Struktur eller slät yta?
Som om det inte var nog med valmöjligheter nu, så måste man även bestämma om man vill ha ett papper med struktur eller slät yta.
Slät yta = Vanlig print. Modern, stilren look.
Struktur = Lite lyxigare och mer konstnärligt.
Ordbok – Vad betyder namnen?
Fotopapper – Vanligt papper för vardagligt bruk. Bra kvalitet, men inte lika fint och hållbart som Fine Art.
Fine Art – Väldigt hög kvalitet. Tjockare, lyxigare papper, som är tillverkade för att hålla i många årtionden.
(Cotton)Rag = Pappret är tillverkat av bomull (istället för trä), vilket är naturligt hållbart och väldigt lyxigt.
Cold Press = Bomullspapper med en yta med tydlig struktur
Hot Press = Bomullspapper med slät yta
Baryta = En papperstyp med ytbeläggning som gör det väldigt hållbart.
Canvas = Papper med vävd struktur.
Beställ testpack!
Att hitta papper man gillar är en djungel och kan bli en dyr historia, så mitt bästa tips är att köpa testpack. Då får du flera olika typer av papper i samma förpackning, som du sedan kan testa för att se vilken du gillar bäst!
Även om du inte printar hemma, så är detta något du kan göra även hos seriösa Print Studios – alltså beställa hem pappersprover, för att du ska kunna se hur din bild ser ut på olika papper och på den vägen hitta en favorit!
Pappret jag har som favvo just nu: Epson Enhanced Matte 192g (Det är inget Fine Art – så absolut inget speciellt papper. Men jag tycker det är simpelt och fint och blir bra för enklare utskrifter).
Min Limited Edition-print ”Prinsessan och Björnen” finns att beställa i min shop.
Att skapa en onlineshop
Det finns lite olika sätt som man kan skapa en onlineshop på och jag tittade på följande:
– Society6 / Printler – Här ansöker du bara om medlemskap, laddar upp dina bilder och väljer i vilka format de ska säljas – sedan sköter plattformarna resten. Du behöver alltså inte fundera över vilket papper som är bäst eller hur du ska hantera missnöjda kunder. Perfekt för dig som vill att din shop ska rulla av sig själv “i bakgrunden” i din verksamhet – så att du kan fokusera på andra saker.
– Shopify och Squarespace. För dig som vill ha kontroll över hela processen och som vill ha direktkontakt med dina kunder, men som inte orkar hålla koll på olika betalsätt och hur man bygger upp en shop från grunden. Jag valde Tictail (numera uppköpta av Shopify) inledningsvis, för att det verkade enkelt – samtidigt som jag hade möjlighet att sätta en personlig prägel på alla leveranser och välja fotopapper själv.
– WooCommerce via WordPress. För dig som vill skapa en shop helt från grunden. Jag har detta idag, men jag har inte byggt shoppen själv. Jag tyckte det kändes så komplicerat och orkade helt enkelt inte – utan anlitade en person som hjälpte mig.
Att välja fotopapper
Det som jag tyckte var absolut svårast i hela processen, var nog att välja papper. Jag velade väldigt mycket mellan både olika leverantörer och olika pappersytor. Tillslut landade jag på ett 230gsm matt papper, som jag beställde via PrintsByDKJ. Det är ett labb i Växjö, som flera fotografer jag känner använder för att beställa förstoringar till sina bröllopskunder. Daniel, som driver företaget, är otroligt proffsig och hjälpte mig mycket i mitt velande. Det var han som tipsade mig om det matta pappret, som jag nu använder till alla mina printar och även till mina “tack för din order”-kort.
Att tänka på
Tjocklek – Ju tjockare papper du väljer, desto lyxigare känsla.
Struktur – Ger en konstnärlig känsla och får fotot att kännas mer “målat”.
Yta – Glansigt, halvglansigt eller matt papper? Jag älskar matt papper. Dels för att det inte reflekterar ljus, när det hänger på väggen (spelar bara roll när du använder posterhängare – tavelglas reflekterar ju ändå, oavsett papperstyp). Och dels för att jag är en sån där dassig person, som gillar när bilder är allmänt kontrastlösa. Och det typiska för matta papper, är att det inte går att få svart helt svart. Utan det blir dass-svart. Med de glansigare papperna så får du djupare svärta, därför är dessa bättre om du gillar kontrastrika fotografier.
Vithet – Vitt är vitt, tänker man. Men nej, det finns kallare vitt, neutralt vitt och varmare vitt. Ett kall-vitt papper gör hela bilden kallare och varm-vitt tvärt om. Detta påverkar hela utskriftens utseende och känsla, så det är otroligt viktigt att man testar detta innan.
Tips!
Beställ ett par pappersprover innan du bestämmer dig. Pappersprover är utskrifter i mindre format, på de olika papper som du är intresserad av. Det är väldigt intressant att testa olika ytor, strukturer och tjocklekar, för att jämföra och se vad du gillar bäst.
Limited Edition & Signering
Jag har valt att sälja mina printar i begränsad upplaga (200st, fördelat på tre storlekar), för att jag vill att det ska kännas speciellt när man beställer en bild från mig. Det ska inte vara en massproducerad bild från IKEA liksom. Det är ett konstverk! Och när man säljer i begränsad upplaga, så ska alla bilder signeras och numreras. Så att man kan se vem konstnären är och vilket exemplar av de 200 som man har i handen. Mitt motiv är väldigt dovt och mörkt, så jag signerar med en permanent silverpenna.
När jag började googla det här med signering, så insåg jag att det var en himla diskussion om det här med att signera på fram- vs baksidan. Om signeringen “förstör” bilden eller inte. Själv tycker jag att signeringen är fin och jag menar.. har man köpt en limited edition, så vill man ju att det ska synas – eller? Jag vill det i alla fall!
Fyrkantiga etiketter, som jag pryder mina kartonger med.Runda etiketter som jag använder för att försluta silkespappret som jag viker/rullar in mina posters i.
Tackkort och etiketter
Eftersom jag har personlig kontakt med mina kunder och packar alla ordrar själv, så vill jag ju såklart sätta en personlig prägel på allt som skickas. Så det blev ett himla velande med layouten av dessa också. Man tror inte att det är så mycket jobb med såna här små detaljer, men tro mig, det är det!
Tack för din order – Jag printade 10x15cm tackkort på samma matta papper som mina posters. Kom ihåg att ange min shop’s hashtag, #ElinKeroPrints och min mejladress, men glömde att skriva ner mina sociala medier… Facepalm på den. Så det får jag skriva till i nästa beställning av tackkort.
Etiketter – Jag beställde både runda etiketter och fyrkantiga etiketter från StickersApp. Kollade runt lite på olika sajter, men det var lite bråttom och dessa var de enda som erbjöd expressfrakt och där man kunde ange egna mått. Nästa gång ska jag dock vara noga och kolla att det är matta etiketter jag beställde, för nu blev det högglansiga. Lite av en besvikelse, eftersom de därför känns lite barnsliga.
Emballage & Frakt
Min “Prinsessan och Björnen” säljs i A4, A3 och 50×70, så jag packar olika beroende på vilket format som ska skickas. Till A4a har jag tjockare kuvert (har dock fått tips från DKJ-Daniel om att köra lite tjockare kartonger i framtiden, så att jag kan skicka billigare med Posten Varubrev). Till A3 har jag idag papprullar (men ska köra på samma kartonger som till A4’orna i framtiden). 50×70-printarna packas också i 50x8cm papprullar.
Alla bilder lindas först in i silkespapper, innan jag sätter dem i sin kartong.
Jag skickar med Postens tjänst “Skicka Direkt”. Jag har ingen aning om vad som egentligen är bäst, men jag tyckte att det verkade smidigast såhär i början, när jag bara säljer en enda bild (och det i begränsad upplaga). Jag slipper nämligen bli avtalskund och det är både billigare och lättare att följa alla leveranser, än att gå direkt till posten och be dem skicka.
Tips!
– Med bredare diameter på papprullarna, så blir det både lättare att rulla ihop dina posters – och kunden får en bättre upplevelse när de packar upp.
– Bra prylar att inhandla till den här processen (förutom packmaterialet) är en laserskrivare (till adresslappar), en bra papperssax och en tejpdispenser.
Produktbilder
Det roligaste i hela den här processen (förutom lanseringen och att se sin bild i stort format för första gången), var helt klart att ta produktbilderna! Jag har tagit mycket produktbilder genom åren, men det är en speciell känsla när man ska ta sina egna!
Tips!
– Om du inte har tillgång till en inspirerande och inbjudande miljö där du kan fotografera dina bilder, så kan man också köpa stockbilder på olika rum och photoshoppa in sina tavlor.
– Tänk på att fotografera på platser där man kan se hur stora de olika posterstorlekarna är i förhållande till möbler eller liknande.
– Ta reda på/bestäm dig för vilka typer av ramar/posterhängare som du tycker att dina bilder passar bäst i och fotografera produktbilderna med dessa. Detta är superbra inspiration för dina köpare. Jag har t.ex. nyligen insett att min favorit (förutom posterhängare i trä), är inramat med svart ram och svart passepartout, samt de supermoderna ramarna utan baksida:
Hoppas att ni gillade detta inlägg!
Har ni några fler frågor kring att sälja foton, så ställ dem i kommentarerna! <3
När jag var 19 år, så flyttade jag in i en lägenhet mitt i stan i Jönköping. Det var vad alla ungdomar ville ha, så varför skulle det inte vara vad jag ville ha?
Med tiden så märkte jag dock att det inte var så spännande att bo mitt i ett betongkvarter. Visst, man hade nära till mycket, men nära till vad egentligen? Till shopping, restauranger och uteliv. Är det livsnjut? Att köpa sig lycka? Nära till jobb och skola, absolut. Det var ju praktiskt. Men vad opraktiskt det var att hela tiden behöva ta sig till andra ställen för att kunna njuta på riktigt av det som jag värdesatte i livet?
25 år gammal flyttade jag till Bankeryd. En liten ort utanför Jönköping. Nära till jobbet, nära till mataffären och nära till Vättern och skogspartier. Det var som att jag hittade hem och jag mådde bättre än jag någonsin gjort förut.
26 år gammal flyttade jag till Stockholm. Eller rättare sagt 1,5 mil söder om city – till Tyresö. En förort med magiska naturområden och kilometer efter kilometer av skog och sjöar. Jag mådde ännu, ännu bättre än jag gjort förut.
Jag insåg dock att även om man kan bor naturnära i stan, så bor man inte i naturen. Stor skillnad på det. Något av det bästa jag vet i livet är (som ni vet) årstider, väder och skiftande ljus. Sådana saker som är extremt flyktiga och även om jag bara haft 3min ned till sjön eller 10min in i skogen, så är det 3 och 10 minuter för mycket. Sånt här kan vara över på några sekunder.
Jag vet inte hur många gånger jag missat det. Hur många gånger ett sjukt väder wow’at mig, men där lycka förändrats till FOMO. Stress. Ångest. För att jag inte “är där”. Jag är inte i det. Jag beskådar det genom ett fönster eller från mitt bostadsområde och det känns som att jag är på bio.
Precis som jag inte kan ha solglasögon på mig när jag är ute i naturen (för glaset distanserar mig så mycket från omvärlden att jag lika gärna kunnat glo på bilder på naturen på min telefon), så vill jag heller inte stå bredvid naturen och se på. Jag vill vara mitt i centrum. Mitt där det händer. Mitt i allt det där vackra.
Och jag inser att jag är där nu.
Det känns som att det här huset är ett med naturen. Jag får inte samma “jag är här inne och magin händer där ute”, som jag fått förr. Och om jag vill ut och uppleva, så händer allting precis utanför min dörr. 0sek till magi.
Jag antar att det är enkelt att tänka att “vad gjorde jag i stan från första början”. Men jag tror att jag behövde leva i stan för att förstå varför jag vill leva på landet. För att förstå att allt det där som ändå lockar mig med stan (för det finns såklart fördelar med stadsliv också), inte var tillräckligt lockande. Att det finns saker som lockar mig mer och betyder mer.
Det går inte riktigt att planera en soluppgångssession. Om vädret är festligt på kvällen innan, så är det stor chans att det blir en pampig soluppgång. Jag har tex. varit ute några mornar när det varit dimma kvällen innan och då har det varit dimma på morgonen också. Funkar inte alltid, men det är iaf en indikation.
Annars brukar jag också kolla olika väderappar, för att se hur stora solchanserna är. Det måste inte vara en klar sol, utan moln för att det ska bli en fin soluppgång. Det är snarare så att solnedgången blir häftigare, om det är lite slöjmoln eller om det är molnigt, men horisonten är fri. Svårt att se detta i en väderapp, men jag brukar kolla efter sol/moln-ikoner och sen hoppas på det bästa.
2. Ladda ner appen TPE
TPE är förmodligen min absoluta favoritapp. I den kan man kolla i vilken riktning solen går upp och ned, hålla koll på tider och också se hur mycket solen förflyttas genom att switcha datum. Det är enkelt att sätta en pin på olika platser, för att hitta den mest lämpliga platsen för en soluppgångssession.
Tips! Jag brukar leta efter platser där det är mycket vatten i den riktning som solen går upp. Det betyder att det inte kommer att vara några träd i vägen för solen, så jag kommer att kunna fota när den står som lägst precis över horisonten.
En favorit-soluppgång. Alltid lite fräsigare när det är lite moln på himlen.
3. Gå upp tidigt!
Hela soluppgångsfasen är superhärlig, så jag brukar vara på plats minst 30min innan själva soluppgången äger rum. Vid den tiden är det störst chans att fånga en sån där makalöst rosa himmel, som i inledningen till videon nedan.
Jag brukar gå upp omkring två timmar innan soluppgången, för att klä på mig, fixa något varmt att dricka, packa batterierna som stått och laddat osv. För att hinna ta mig till stället jag ska till och sådär. Så när jag vaknar är det ju rätt mörkt och då är det svårt att se hur en eventuell soluppgång skulle bli. Jag brukar ändå öppna dörren och kolla om det är stjärnklart eller inte. Ser jag inga stjärnor, så går jag och lägger mig igen.
Sittunderlag där ja! Annars hade jag verkligen frusit röven av mig. Har även två batterier och en mobil i BHn. Lite krångligt att ta fram, men jaja..
Bra saker att ta med sig
– Nyladdade batterier. Gärna 2-3 stycken såhär på vintern, eftersom kylan gör att deras kapacitet försämras. Ett annat tips är att ha det batteri som du inte använder i BHn – på så sätt håller det sig varmt, tills det är dags att byta ut det som är i kameran.
– Nyladdad telefon. Av samma anledning som ovan, så försämras kapaciteten på telefonens batteri av kylan (speciellt iPhone!). Även telefonen brukar jag förvara i BHn när jag inte använder den som fjärrkontroll eller filmar instastorys.. hehe.
– Sittunderlag och en termos med te/kaffe/choklad. Kan bli väldigt kallt annars och det sistnämnda bidrar verkligen till upplevelsen!
– Stativ.
– Fingervantar OCH tjockare vantar. Tjockare vantar för att det egentligen är det som behövs, men fingervantar för att det är svårt att hantera kameran med tumvantar…
– Ta på dig mer kläder än vad du tror att du behöver. Är du svettig efter att ha gått typ tio steg utanför dörren, så blir det perfekt sen när du sitter still 😉
Soluppgången kan ju vara väldigt vacker bakom trädkronorna också…
❅ Ta på dig ett par tunna vantar under dina vanliga handskar när du ger dig ut för att fota, så slipper du stå där barhänt för att du annars inte kommer åt knapparna. Detta gäller speciellt dig som har en kamera och/eller stativ i metall, eftersom de blir sinnessjukt kalla (även när det är plusgrader…)
❅ Batterier mår inte bra i kyla och tar därför slut snabbare – så se till att ladda batterierna och ta med ett extra (förvara dem i en innerficka i jackan, så håller de sig varma), så att du inte står där med en blinkande röd batteri-ikon, när motivet är som bäst. Det är inte roligt!
❅ Blir inte snön tillräckligt vit när du fotar i autoläget? Ställ in kameran på P (eller någon av de halvmanuella lägena) och öka exponeringskompensationen några steg. Vita landskap måste alltid överexponeras, annars blir bilderna grådassiga och trista.
Exponeringskompensation är för övrigt en av de bästa kamerafunktionerna tycker jag! Enkelt och bra 🙂
❅ Syns det inte hur mycket det snöar på bilderna? Se till att du har någonting mörkt i bakgrunden, som är en bit bort. Då kommer snöflingorna mellan dig och det mörka att synas bättre.
❅ Har du ett fast objektiv med lågt bländartal kan du ställa in det på manuell fokus. Vrid sedan fokusringen så att bakgrunden blir suddig. Du behöver inte fokusera på någonting speciellt – utan klicka bara av. Snöar det mycket, så kommer några snöflingor att vara i fokus och bidra till en skön stämning!
❅ Om det håller på att mörkna lite, så kan du använda en extern blixt. Ställ in den på låg styrka och fota rakt ut mot snön – då kommer flingorna att lysas upp och bli mer framträdande.
❅ Låt kameran ligga kvar i en stängd kameraväska när du kommit in från fototuren. Då tinar den ‘i lugn och ro’ och risken minskar att du får in fukt i kameran/objektivet.
Jag är mitt i dimman och tusentals blöta partiklar svävar i luften. De landar på min hud när jag promenerar genom skogen och mitt hår blir snabbt trassligt och fuktigt.
Det knäpper och stänker överallt omkring mig när vattnet droppar ned från trädkronorna. En fågel knarrar vagt från en gren. Jag är till synes ensam.
Jag äter ett äpple som en granne plockat från sin trädgård och lagt i en skål vid brevlådan. Jag önskar att jag kunde berätta för dem hur glad jag blev när jag såg det och hur makalöst gott ett höstäpple kan smaka på en morgonpromenad.
Jag märker inte hur hoptryckt och åtdragen min andning är förrän jag står här i skogen. Jag tar ett bett av mitt äpple och tappar nästan andan mellan tuggorna, fastän jag står helt still – visst är det hemskt?
Den här stan gör det här med mig.
Så jag sluter ögonen. Lyssnar på vattendropparna som slår mot marken. Andas. Drar fingertoppen längs det glatta skalet på mitt äpple. Andas. Känner syran från äppelsaften mot tungan. Andas. Tittar igen. På dimman mellan trädstammarna.
Jag andas lugnt nu.
Tänk vad naturen kan göra med en. Och ändå är det så svårt att ta steget att gå ut? Hur kan våra hjärnor bli så korrupta att vi försöker sålla bort det som verkligen betyder något?
Varje dag. Varje morgon intalar jag mig själv att jobbet är viktigare. Att jag bara ska bränna av några punkter först. Sen… Sen ger jag mig själv tillåtelse att andas ordentligt?
Hur ska en människa kunna leva om hen inte andas?
Fötterna sjunker ner i mossan när jag tar några steg bort från skogsvägen. Minisvampar sticker upp lite här och där och jag kan inte låta bli att sätta mig på huk och röra vid dem. De är så vackra.
Så kom ihåg idag, när det är måndag. Arbetsveckan är igång, men det betyder inte att du ska glömma bort dig själv helt och hållet.
Binda krans är allt världens bästa pyssel! Tänk att man kan skapa sådana vackra ting av sånt som man har omkring sig varje dag.
Jag var ute på promenad med mamma och pappa i torsdags efter att mamma slutat jobbet. Hade sett en bild på en tjej som gjort en krans av rönnbär och tänkte att jag kanske skulle försöka mig på det själv.
Men så pekade mamma på ett gäng döda växter i vägkanten som “såg lite coola ut” och efter det försvann rönnbärs-kransen och dödväxt-kransen tog plats i mitt inre.
Det här är alltså helt vanliga döda växter, funna längs en tråkig och asfalterad gångväg vid en större väg. Blandat med två grankvistar som låg på marken och en klase rönnbär, blev det en perfekt höst-krans!
Älskar sånt här stökigt, men vackert ”kreativt kaos”! Med torra kvistar och lort överallt!
För att bindar gjorde jag såna där traditionella knippen av växter, som man gör när man binder midsommarkrans och sen satte jag ihop knippena med lite löv mellan på en ståltråd. Med hjälp av en brun sytråd.
Jag hade inte använt en symaskin sedan vi sydde lapptäcken i syslöjden i åttan.
Och där stod jag år 2014 (12 år senare) och ville sy min allra första “medeltidsklänning”. Eller – Sagoklänning – som jag vill kalla det, eftersom jag inte på något sätt är historiskt korrekt, utan enbart är inspirerad av medeltiden i mitt klänningsskapande.
Eftersom jag inte kan göra någonting på en lagom nivå, så tog jag mig vatten över huvudet direkt. Jag valde ett ganska modernt klänningsmönster, som visade sig ha väldigt många delar/bitar. Inte att rekommendera. Ju färre tygbitar, desto enklare att hålla reda på – och desto snabbare går de att sy ihop! Men mer om det snart. Det jag vill säga med detta, är att ingenting i mitt klänningsskapande varit enkelt. Jag har gjort så mycket fel och jag har slitit mitt hår så många gånger. Men fasen vad kul det är, när man börjar få kläm på tekniken!
Men frågan är ju då… har du motivationen att ta dig an ett sånt här stort projekt?
Om du inte tycker att det är kul att pyssla/är otålig
Man MÅSTE ju förstås inte sy sina egna kläder, även om det är väldigt roligt. Det finns flera ställen där man både kan hyra och köpa färdiga kläder. OCH det finns personer där ute som tar beställningar.
KÖPA För dig som kommer gå på flera event eller ge dig ut på många egna äventyr Urda Svarta KattenArmstreet
BESTÄLLA För dig som vill ha något utöver det vanliga (eller behöver en sömnadscoach) Linda på Handcrafted History
Ibland orkar man inte sy. Den här struthättan har jag köpt på Urda. (Struthätta är bland det enklaste man kan sy, men jag tycker det är roligare att sy klänningar hehe)
Jag tror dock att vem som helst kan bli en fena på att sy medeltidskläder – om man verkligen vill. Varför?
1. Man behöver inte vara speciellt noga egentligen – det är ju inte vanliga kläder. På Medeltidsveckan kommer man undan med det mesta! Vissa syr fyrkanter till tunikor och andra kör prinsess-looken liksom. Ingen dömer. Jag är rätt slarvig när jag syr faktiskt. Mitt motto är “så länge kläderna hänger ihop….” hehe…
2. Även om jag är väldigt pysslig av mig, så tycker jag faktiskt inte att själva sömnaden är speciellt kul. Men jag syr och har lärt mig massor ändå – för att jag är så taggad på slutresultatet.. haha. Så kom igen! Du kan!
Min andra medeltidsklänning. Sydd i stumt polyestertyg, med Sophias Ateljé’s mönster “Figurskuren klänning med klockärm“. Dock modifierade ärmar.
Men var börjar jag då???
Hitta ett mönster
Det är SUPERVIKTIGT att man inte tar på sig något alldeles för stort.
Därför tipsar jag om Sophias Atelje‘s mönster, som är perfekta nybörjarmönster. Historiskt korrekta kostymskapare skyr dessa mönster som pesten, eftersom en del fakta ska vara inkorrekt i dessa häften, MEN. Det är inget fel på varken mönstren eller instruktionerna. Det enda man kan behöva tänka på är att mönstren är stora i storleken, så gå efter måtten och inte efter den storlek du “brukar ha”.
Jag har använt flera av Sophias mönster och jag tycker att de är väldigt tydliga och jag har lärt mig både ett och annat om själva tekniken genom dem. Jag tycker att man måste börja någonstans och om man sedan är intresserad av att lära sig mer om sömnadsteknik, samt eventuellt sy mer historiskt korrekt, så kan man göra det SEN.
Börja enkelt.
Mitt favoritmönster är: Kvinnodräkt från 1300-talet, eftersom mönstret består av väldigt få delar. Lätt att hålla reda på tygstycken och snabbt att sy ihop.
Tunt ylletyg, som jag köpte på en medeltidsmarknad till min tredje medeltidsklänning. Klänningen är sydd efter Sophias Atelje’s mönster “Kvinnodräkt från 1300-talet“, men är modifierad.
Vilken butik och vad för typ av tyg?
Precis som jag skrev om mönster, så tycker jag att man måste börja någonstans. Jag tycker att det är helt okej att gå till en vanlig tygbutik, som t.ex. Ohlssons Tyger eller stoff och Stil och köpa ett tyg som man tycker är fint. Mina två första klänningar (och min senaste) är sydda med moderna tyger. De första i något tjockare polyestertyg (läs för- och nackdelar med polyester här) och den nyaste klänningen med en väldigt mjuk linne/viskos-blandning.
Det som kan vara bra att tänka på är:
– Välj ett stumt tyg. Alltså när du tar tag i det och drar lite i det, så ska det inte töja sig. Det är extremt jobbigt att sy i töjbara tyg, när man inte är van.
– Känns tyget skönt mot huden? Dra tyget över handen och lita på din känsla. Vill du ha det på dig?
– Mängden tyg. Köper du Sophias Atelje’s mönster, så står det hur mycket tyg du behöver i instruktionerna.
När du vill ta projektet steget längre och köpa lin- eller ulltyger:
Beställer du online, så kan du först beställa tygprover (för att känna på materialet och se färgen i verkligheten), innan du beställer din totala mängd tyg.
Korps – Om jag ska beställa online, så beställer jag alltid härifrån.
Svarta Katten – Finns online, men jag föredrar deras butik i Solna.
En ny version av min tidigare (väldigt rosa) “medeltidsklänning” med vida ärmar. Sydd efter eget mönster, i ett väldigt mjukt tyg som är en linne/viskos-blandning.
Ta ett djupt andetag, läs instruktionerna och börja sy
Följer du mitt råd och införskaffar ett Sofias Atelje-mönster, så är det bara att börja sy nu. Med mönstret får du nämligen instruktioner för hur du bär dig åt för att sy ihop alla delar. Det är väl främst därför som jag tycker att det är ett så bra nybörjartyg. Har man ingen aning om hur man gör, så är det jätteskönt att ha ett “facit” i handen, som innehåller allt du behöver.
SEN kan du ta steget vidare, testa instruktioner online, göra korrigeringar på Sophias mönster och senare också göra egna mönster.
Känns det läskigt att sätta saxen i ditt fina nya tyg, så kan jag tipsa om att köpa billigt bomullstyg på IKEA för 19:-/m och testsy med.
Vet du inte hur man trär maskinen? Skillnaden mellan raksöm och sicksack?
Då tar du till Youtube, min vän! Det finns väldigt många instruktionsfilmer för allt detta.
Varje gång jag lagt upp en bild på min Bullet Journal, så undrar någon “Hur har du lärt dig att skriva sådär?“. Så det är klart jag måste skriva ett inlägg om detta fantastiska, nya som kommit in i mitt liv!
Jag skriver inte det här inlägget för att jag är något superpro (för jag har mycket kvar att utveckla). Utan förhoppningen är att ni som blir sugna på att testa, inte ska känna att steget dit jag står är så långt. Jag började med Lettering för ett halvår sedan och är fortfarande väldigt darrig på hand (jag är iof darrig jämt, så det kommer jag förmodligen aldrig kunna träna bort, men ändå hehe)
Vad är lettering?
Lettering, eller hand lettering, är när man ritar bokstäver och ord. Allt från fyrkantiga block-bokstäver till barnsligt klotter och böljande, skrivstilsliknande meningar.
Mina favoritpennor
Bas: Tombow Fudenosuke (hård spets) Denna penna är perfekt till det som kallas “brush lettering” – alltså den mer snirkliga stilen.
Uni Pin Fineliner(0,1 och 0,4) Perfekt som konturer till blockbokstäver och till mer clean’a och raka bokstäver.
För dekoration: Copic Multi Liner (warm gray 0,1) Hittar inte online, men är köpt i Penstore’s fysiska butik Jag använder den till att rita mönster i mina blockbokstäver.
Tombow Dual Brush Pen (990 – light sand) För att fylla i bokstäver med, samt göra överstrykningar.
Hur lär jag mig då detta… kallat “Lettering”?
Var i helvete börjar man?
Som med allting, så börjar man ju i ett stadie, där man undrar vad fanken man håller på med. Eftersom det var så nyligen som jag befann mig här, så kommer jag ihåg precis hur det kändes, när jag plockat fram mitt block med tomma papper och mina nyinköpta brush-pennor.
Inledningsvis hade jag STORA förväntningar på hur snygga bokstäver jag skulle lära mig att rita, men efter blott några minuter började tvivlen att hopa sig. Mina första drag med pennan var nämligen långt ifrån böljande. HUR i helvete skulle mina hackiga linjer och skeva försök till bokstäver kunna bli någonting överhuvudtaget?
Steg 1 – Titta på AmandaRachLee’s video:
Steg 2 – Rita en och samma bokstav 24 056 ggr
De första dagarna satt jag bara och ritade mmmm (se till höger i bild nedan), för att få till snitsen. Jag tyckte att det var väldigt svårt att fatta det där med att rita tunna linjer på vägen upp och trycka in pennan för tjocka linjer på vägen ned (se Amandas video ovan om du inte begriper), men skam den som ger sig. Gör du det bara tillräckligt många gånger, så fattar du tillslut.
När jag tröttnade på att rita mmmm, så började jag repeterande att skriva a, a, a, a, a, a, a, a ca 23543242 gånger, sedan b och så c…. osv. Otroligt tråkigt, men ack så viktigt. HOPPA INTE ÖVER DETTA STEG! För att veta hur alla olika bokstäver skulle se ut, så pausade jag Amandas video och ritade av hennes bokstäver. Och det blev ju förstås inte alls likt 😉
4 av ca 134252 övningspapper. Här ser ni även ett tappert försök till att rita en hjort med en enda lång linje (sånt där stil som är så modern nu) – gick inte så bra haha…
Steg 3 – Härma typsnitt
När jag kände att jag hade tröttnat på att rita enskilda bokstäver, så gick jag in på Dafont (i kategorin Script > Brush) och laddade ned det typsnitt som jag gillade mest. Sedan skrev jag olika ord med detta typsnitt i ett dokument i datorn, som jag sedan försökte rita av på papper. Sjukt svårt, men hjälp vad jag lärde mig hur jag skulle få bokstäverna att hänga ihop!
Steg 4 – Leta upp personer som håller på med Lettering
Något som jag fortfarande gör, är att jag är inne på Pinterest och Instagram och letar efter personer som lagt upp bilder eller videoklipp på olika citat, som de skrivit ut med olika Lettering-stilar. Sedan försöker jag skriva av dessa.
Ett exempel är helt gudomliga @Inkandlise. Hon lägger upp videos när hon skriver och då Printscreen-ar jag delar av filmen, för att kunna se de olika stegen av själva ritandet – för att lättare kunna apa efter*. Jag har lärt mig helt galet mycket av henne. Lise har också skrivit en bok om Lettering – Lises Lettering-, som inspirerar mig supermycket! Heja Lise!
*Viktigt här är dock att jag självklart aldrig publicerar någonting som jag skrivit rakt av. Utan jag använder det bara som ett övningssätt, för att lära mig olika Lettering-stilar.
För svart. För fult. Tunna linjer då? Ljusrosa? Kanske tonat rosa med konturer? Det blir många vändor med fel och olika utföranden, för att nå ett resultat jag är nöjd med.
Snabba tips!
Öva in en Lettering-stil åt gången
Jag började med Brush Lettering och har senare utökat. Det hade tagit betydligt längre tid om jag försökte lära mig allt på en gång. Och risken hade varit stor att jag tröttnat och bara lagt ned, för att jag aldrig kom någon vart.
Skissa först – fyll i sen
Det finns inte en chans att jag skulle skriva så här snyggt och “rätt” utan att jag skissat upp det jag ska skriva först. Så att jag ser att texten får plats och vilka Lettering-stilar som passar bäst till vilka ord.
Klassiska nybörjarmisstag
1. Man har för bråttom. Har man suttit och tittat på för många snabbspolningar, så är det lätt att tro att man kan skynda sig igenom bokstäverna. Men icke. Det är då det blir skevt. Jag ritar nästan överdrivet långsamt (mot vad jag förväntat mig att jag skulle göra i alla fall).
2. Man tror att pennan ska vara i pappret hela tiden. Det är ingen idé att försöka skriva ett helt ord (med brush lettering) i ett enda svep. Det ser absolut ut som att det är skrivet så, men i verkligheten så lyfts pennan mellan varje bokstav. Titta på alla speed lettering-videos, så märker du att alla gör så!
3. Man blir förbannad för att det blir fel. Men man gör tyvärr fel hela tiden. Precis innan jag började skriva det här inlägget så satt jag och ritade ett citat och var tvungen att göra om allt, för att jag målade fel när jag skulle färglägga. Då blir man lite less.. hehe.. Men det är bara att gå på’ett igen! Och det är ju när man gör fel som man utvecklas, eftersom man förmodligen vågat sig på något nytt…
Skaffa en Bullet Journal
Min Bullet Journal har varit ett fantastiskt hjälpmedel för att få in en rutin kring mitt ritande. Det finns alltid nya listor eller texter att skriva och alla dessa behöver ju en rubrik – ellerhur? Och några citat är så ju fint att klämma in. – Ett PERFEKT sätt att öva lettering på! Och det är väldigt motiverande att se hur mycket bättre man snabbt blir. De första sidorna i min BuJo är superkladdiga, men bara efter en månad hade jag betydligt mycket mer kontroll!
Vissa bokstäver är svårare än andra – det bara är så
Speciellt när vi snackar brush lettering. Lilla K till exempel. Hemsk bokstav – blir aldrig snygg. Och ordet “snygg” är lite jobbigt, eftersom det är tre bokstäver i rad som böljar nedåt (y, g och g). S är en skitsnygg bokstav när vi snackar brush lettering, men är jobbig i andra sammanhang. Mina favoritbokstäver är nog i alla fall W, S , lilla Y och H. Synd att de inte används så mycket tillsammans på svenska 😉
Dekorera!
En tråkig block-text kan bli skitsnygg med lite ränder i sig. Eller prickar. En toning i en färg. Eller med lite linjer runt om. Exprimentera!
Det är ok att vara darrig på hand
Jag är det. Väldigt darrig. Alltid. Och det stör mig en del när jag skriver, men det syns inte så mycket när jag skrivit klart/dekorerat texten. Eller det syns iaf mindre när man kollar snabbt/tar bilder på det jag gjort, än när man synar texten i verkligheten.
Det var nog allt jag kunde komma på! Har ni tips på andra saker man kan göra, eller konton man bör följa på instagram – kommentera!
Glöm nu inte att rita mycket, fult och fel – så kommer du fram tillslut :-*
Jag tycker att det är så himla viktigt att prata om möjligheter.
Om att fokusera på det man vill och inte det man tror funkar. Om du läser en guide som heter “Så lyckas du i sociala medier”, så handlar den alltid om att du ska skriva/prata om sådant som du brinner för och inte om sådant som är populärt. Och samma sak känner jag för entreprenörskap och att jobba som fotograf.
När jag precis startat mitt första företag 2010, så var jag så himla inställd på att jag skulle göra uppdrag som jag visste att det fanns efterfrågan på. Det blir lätt så, när man har folk omkring sig som tvivlar. Kanske har du haft en fotolärare som sagt att “det finns inga jobb”. Eller så har du en förälder som tycker att du ska ta det säkra före det osäkra.
Och då är det ju inte så himla konstigt, att man tänker att: “Mina kunder vill ha ___, så därför fotograferar jag _____”.
Men den stora frågan är ju egentligen – Vad vill DU?!
Jag har varit på en plats där jag styrt mina uppdrag efter mina kunder. Det fick mig att tappa all känsla och lust för fotografering och det bidrog också till att jag efter två år blev deprimerad. Och jag började starkt tvivla på om “fotograf” verkligen var mitt drömjobb.
Men jo, fotograf är mitt drömjobb.
Men inte på det sättet som jag först trott – jag är inte en traditionell fotograf i den bemärkelsen att jag valt en inriktning (t.ex. modefotograf eller bröllopsfotograf) och sedan kör på den. Jag är fotograf i grunden, men min sysselsättning innefattar idag en himla massa olika grenar.
Att fotografera bröllop, barn, familjebilder, porträtt eller gravida är inte min dröm. Det är inte det jag legat och visualiserat i mitt inre om kvällarna. Faktum är att inget av detta är sådant jag ens tycker är kul att fotografera (bortsett från bröllop, då och då), men ändå var detta det enda jag fotade under tre års tid.
Märkligt ändå.
En depression och en livsskris senare… jobbar jag idag med fotografering mot företag, jag är utbildad bildbehandlare/retuschör, jag filmar, föreläser, utbildar. Driver mina sociala medier och jag säljer Art Prints.
Fem tips på vägen mot att jobba med din dröm
» DU KAN ALLT! På riktigt. Jag blir ledsen när jag läser hur många av er som är belastade med tvivel och som kommer med ursäkter till varför ni inte kan satsa på er dröm. Jag blir ledsen för att jag också har varit där. Jag har inte kommit dit jag är idag för att jag är någon speciell person med några makalösa förutsättningar – utan för att jag har kämpat för min dröm och aldrig gett upp. Trots ångest, stresskänslighet, tuffa tider och dåligt självförtroende.
»Vad är egentligen det värsta som skulle kunna hända? Vad är du rädd för? Mitt svar på den är nog att inte tjäna några pengar. Och vad skulle det leda till? Att hamna på gatan. Jag har varit i många jobbiga situationer och haft ett antal ekonomiska kriser, men jag har ännu inte hamnat på gatan. Allt har alltid löst sig. Så vad är jag egentligen rädd för? Det finns ingenting som kan hindra mig från att göra det jag älskar.
» Din portfolio ska bestå av bilder som motsvarar de jobb du VILL göra. De jobb du vill ha. Inte de jobb som dina kunder beställer och som är styrt av dem och det de vill (för ja, det kan skilja stort).
» Ha flera inkomstkällor, så blir inte drömjobbet så osäkert.
» Gör en Business Brainstorm för att ta reda på vad du egentligen drömmer om och för att spåna fram idéer på olika inkomstkällor. Det är otroligt peppande och självterapeutiskt. Jag brukar göra en sådan brainstorm 1-2 gånger per år, för att motivera mig själv, samt för att min vilja, mina drömmar och vad jag tycker är roligt ändrar sig hela tiden.
Har du svårt att komma fram till vad det är du vill? Vad du ska satsa på? Vet du inte vad du kan ha för olika inkomstkällor i din business?
Det är 1,5 vecka tills min sista dag på posten. Efter det har jag ingen anställning att luta mig tillbaka på och jag går inte längre någon utbildning. Det är… bara jag. Jag och mitt företag.
För första gången någonsin kommer jag att vara entreprenör på heltid. Fotograf på heltid. Det känns lite konstigt. Är det nu det händer?
Många av er ser säkert det här som en självklarhet. Men det har faktiskt varit en rätt snårig väg hit, dit jag är idag. Jag har fotograferat i åtta år och frilansat vid sidan om i sex av dem. Det har gått väldigt bra, så det är inte pga uteblivna jobbmöjligheter som det dröjt så “länge” för mig att släppa taget. Det har snarare varit så att jag inte har varit redo – och det är där det blivit lite konstigt.
För under alla dessa år, har omvärlden (mest mina bekanta) varit väldigt noga med att poängtera för mig att jag “borde satsa”: “Du skulle kunna tjäna så mycket pengar på bloggen!” “Du har ju sån talang, bästa förutsättningarna?!” “Hade jag vart du så hade jag bokat möte med ***, de söker fotografer!” “Du är ju så himla duktig, så det skulle gå jättebra för dig! Kör bara!”
Jag vet att det bara är omtanke och uppmuntran, men förstår ni hur stressande detta varit? Att liksom måsta förklara sig varje gång. För, varför satsar jag inte bara??? Hur förklarar man ens när man är mitt inne i den där “Nej, det går inte”-känslan? Varje gång detta hände så kände jag mig bara fullkomligt oduglig, feg och typ.. osmart, som inte tog vara på möjligheten. Som att den skulle slinka ur händerna på mig vilken dag som helst.
Det är så stor skillnad på hur jag kände när jag startade min enskilda firma 2010 – och hur det känns idag med ett snart tre månader gammalt aktiebolag. Då var det så mycket ångest och tvivel kring allting och nu (trots att jag fortfarande har väldigt mycket att lära), så känner jag bara ett sånt himla pirr i magen! Jag är så redo som man blir och jag längtar!
Elin Kero, 20 år, du borde sluta upp med tramset, fixa annonsörer till bloggen och tjäna massa härliga cash!! Eller så väntar du åtta år tills du har gjort allt det där som du behövde, som känts bra och safe, för att sedan få cravings efter frihet, släppa alla säkerhetslinor och köra för att du plötsligt känner att du vågar och vill!!!
Jag är 28 år gammal. Jag har hunnit mogna och tänka ordentligt. När jag ser tillbaka på det, så är jag glad att jag inte gjorde något vanskligare, när jag stod där som 20-åring och en bekant till mig inte för sitt liv kunde förstå hur jag inte bara köttade på för att tjäna mer pengar på min blogg. Jag minns hans blick som om det var igår (när jag sa att jag inte ville satsa mer på det) och jag vet precis vad han skulle ha gjort. Men det är han det.
Jag borde inte göra någonting, hur bra förutsättningar jag än har. Jag gör saker för att jag känner att det är rätt och för att jag VILL det. När jag var som djupast nere i min depression för tre år sedan, så sa mamma åt mig att stryka ordet “borde” ur alla meningar som jag tänkte – “det finns inget som heter borde” – och allt har verkligen blivit så himla mycket lättare sedan dess. Borde är ett jävligt dumt och tungt ord.
Så är det någonting jag vill tipsa mina kreativa vänner om, så är det att göra som min mamma sa och stryka “Borde” ur era liv. Synd att man inte kan stryka det från andras läppar också :)))
