Elin Kero

Klockan började närma sig halv åtta och solen hade sakta krupit in bakom de höga träden som omger pensionatet. Luften var ljummen och fylld av glada röster, skratt och kärlek. Medan vi kramades och grät i kapp med gästerna så började Margaretha på pensionatet att servera bubbel på den vackra gamla vagnen, där vi sedan kunde ta varsitt glas.

Det är verkligen som alla säger: Att tiden efter vigseln är den allra mest magiska.Man slappnar av på ett sätt som man inte kunnat göra på hela dagen, axlarna sjunker och nervositeten rinner av en. Nu har vi gjort det! Nu är vi man och fru! Wow, vilket känsla!

Som tidigare bröllopsfotograf så har jag ett par gånger tänkt att jag ”stjäl” brudparet från gästerna och deras kväll när vi går iväg för att ha en fotografering i solnedgången. Men med den nya erfarenheten av att själv nu ha gift mig så kan jag säga att det var en av de allra bästa stunderna på hela dagen.

Ängsgräset och hundkexen vajande i den svala brisen. Solljuset var sitt allra, allra vackraste – precis sådär varmt och mjukt, som gör mig alldeles pirrig och lycklig. Addera en nybliven man och en lyckokänsla som jag aldrig tidigare känt. Fladdrande kjol, böljande hår, gräs som kittlar ens fingertoppar. Filips varma hand i min och hans ögon som jag aldrig vill ska sluta se på mig på det där sättet. Två bröllopsfotografer höga på skaparlust och magiskt ljus.

Jag lyfter brudbuketten som mamma bundit högt över gräset, tar ett fast grepp om kjolen och vi springer. Fram, fram, fram genom gräset flyger vi och jag älskar den känslan: Att springa i vida kjolar över vackra sommarängar.

Alltså Linda Eliasson. Vår magiska fotograf. Jag ska berätta mer om henne i ett eget inlägg, men hur makalösa bilder har hon inte tagit under vår dag?! Älskar ALLIHOP!

När fotograferingen var klar vadade vi ut från ängen, ut på den ringlande landsvägen och sedan in på grusvägen som leder upp till Fredrikssons Pensionat. Det stora gula huset verkade helt stilla och inte en människa syntes till. Men när jag barfota rundade hörnet på baksidan vibrerade huset av liv. Gästerna hade tagit för sig av kaffe och fikabuffé och sorlet fyllde verandan.

Vår fikabuffé bestod av:

– Kladdiga chokladmuffins med havssalt
– Jordgubbar och grädde
– Kolasnittar
– Biskvier
– Chokladbollar
– Dammsugare
– Kokostoppar
– Rulltårta
– Naturfärgade påsar med chips

Sen var det dags för första dansen.
Jag har två saker att säga om den:

1 – Varför hade vi ens en första dans?

2 – Tydligen höll jag Filip i något slags tvångsgrepp under de långa minuter som vi stod där och vaggade fram och tillbaka, så han kunde inte röra sig hahaha.

Nej men såhär: Själva grejen med dagen är ju att göra saker på sitt eget sätt. Jag tycker att vi lyckades bra med det, i synnerhet med det lite bakvända schemat med middag före vigsel som blev en sån succé! Så det jag inte kan förstå är varför vi envisades med att ha en första dans?

Varken jag eller Filip gillar nämligene att stå i centrum – speciellt inte när vi dansar. Vi hade inte gått en danskurs eller övat in en koreografi. Vi klämde in det för att ”man ska” (vilket alltså är det som irriterar mig mest – det är ju vi som bestämmer?! haha) och vi var lite för stressade för att ens tänka tanken att vi inte alls behöver dansa. Även om det inte är en big deal, så blev det lite konstigt? Gästerna var liksom i full on feststämning när vi kom tillbaka från fotograferingen och vi ba ”vänta, vänta, vi ska dansa tryckare nu!!”. 😂

Och så adderar vi att jag stod och höll fast Filip hela dansen, så han kunde inte göra någonting för att spexa till det hela. Men det kan man ju skratta åt såhär i efterhand 😉

Sist blev det fest!

Jag är förvånad över att det blev ett sånt röj. Varken jag eller mina vänner är några festprissar och är till vardags väldigt lugna av oss. Men likväl var det fullt ös medvetslös ända från festens start tills vi hade bokat taxi hem för gästerna klockan 01.00. Dansade nästan nonstop hela kvällen och min vanliga kvällströtthet fanns det inget spår av.

Jag säger bara en sak: BOKA LIVEBAND! Wow. Och framför allt: Boka Kitty och Simon – vilka stjärnor <3

Vilken fantastisk dag det blev, på så många sätt! Och även om jag nu har berättat om hela vår bröllopsdag så har jag några saker kvar att skriva om. Mina bästa bröllopstips såklart! Men mer om det i kommande inlägg!

Hoppas att ni har tyckt att det varit roligt att följa med oss genom vår bröllopsdag
– alla inlägg samlade hittar du HÄR <3

Vigseln är faktiskt en av de minst planerade delarna av vårt bröllop och den blev ändå så himla bra! Jag visste redan från början att jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, sen var det lite oklarheter kring var vi skulle vara någonstans, hur vädret skulle bli, vad ceremonin skulle innehålla (eftersom man måste planera det själv när det inte är en kyrklig vigsel) och hur allt skulle se ut.

För allas bekvämlighet så hölls vigseln i trädgården, intill ett stort buskage som bildade som ett litet rum mitt i allt det lummiga och gröna. Det var så mysigt!

Jag skulle först köpa en vigselbåge med tillhörande tyg i andra hand av en nära vän till mig. Men så kom vi på att hon och hennes man är ganska mycket kortare än Filip och att bågen därför skulle vara för låg. Som tur är så hade floristen som vi anlitade (Lisa Stålfelt, Mynta creative studio) en båge som hon kunde låna ut till oss. Hon dekorerade den så fint med cremefärgat tyg och murgröna – ÄLSKADE DEN!

Stolarna hyrdes in samtidigt som stolarna till middagen från en lokal i närheten och gästerna fick ta med sig stolsdynorna de hade under middagen till vigseln. Jag hade skrivit ”vigsel” på en gammal bräda som jag hittade i ladugården hemma. Vi hängde upp glasburkar (som min mamma samlat – såna med lock, som har skåror upptill som snörena kan fästa i) med blommor i med brun/vit-randigt snöre och jutesnöre. Floristen ordnade buketter som vi satte i min gammelmorfars gamla mjölkkannor (sådana som han på riktigt sprungit och hämtat mjölk i back in the days). Och på tvättlinan bakom vigselbågen hängde vi upp blommor som på tork med hjälp av klädnypor.

Vigseln var det moment som var mest nervöst för mig (tätt efter i nervositetsnivå kom ögonblicket när vi gick ut och träffade gästerna för första gången). Jag hade i princip blackout från det att vi gick in i mittgången, tills dess att vi gick ut igen. Jag såg inte våra gäster, hörde inte vad vår vigselförrättare Charlotte Nordström sa och hela jag skakade. Vet inte riktigt varför, men det var väl så mycket känslor, samtidigt som det var extra mycket fokus på oss som brudpar (och jag har scenskräck…).

Några glimtar som jag minns:

– Att min slöja (som jag lånat av min vän Carro) fastnade på vägen in till vigseln, att den flög av och att min syrra fick springa fram och sätta tillbaka den. Det var ett skönt magskratt mitt i all nervositet och flodvågen av känslor.

– Att Filip var så stabil och trygg som han alltid är genom mina känslokaos. Skönt att någon av oss hade sinnesnärvaro nog att hälsa på vigselförrättare och musiker och titta gästerna i ögonen :))

– Att Filip hade ett så fint tal/vigsellöfte till mig och att jag började attack-gråta.

– Att pappa grinade (det var fler som gjorde det, men av någon anledning såg jag bara honom <3 )

– Att jag klarade av att säga mitt vigsellöfte till Filip utan att gråta och att jag sa det bra ändå!

– När Kitty och Simon (vår live-duo) sjöng och spelade You’re still the one och jag attack-grinade igen. Minns tydligt hur Kitty satt där vid pianot i motljuset och tittade mig rakt i ögonen medan hon sjöng och min blick var helt suddig av tårar. Det var så fint <3

– Att ögonblicket när vi bytte ringar var MAGI!

På vigseln hade jag också valt att ha både bukett och slöja, vilket jag inte hade tidigare under dagen. Eftersom vi la vigseln så sent och eftersom den ändå är huvudmomentet under ett bröllop, så tänkte jag att det skulle vara kul om jag adderade någonting nytt till min utstyrsel. Och det blev bra!

Vi hade vigseln direkt efter middagen, så när vi hade ätit klart gick jag och Filip upp på rummet. Syrran hjälpte mig att fixa till håret (som hade lossnat lite från klämmorna under dagen) och fäste slöjan. Jag hämtade också min brudbukett och satt bara på sängen och andades en stund (nej förresten, jag spelade in andra delen i min reel också haha). Under tiden tog gästerna sina stolsdynor och promenerade bort till vigselplatsen.

Jag minns att jag gick fram till fönstret och smygtittade på dem när de tog plats. Kvällssolen sken så fint och det kändes alldeles overkligt! Nu skulle det hända. Vi skulle gifta oss.

_{Foto: (alla i stycket ovan) Linda Eliasson}

Det spelades tre låtar under vigseln:

Ingångslåten var How Peculiar av Peter Sandberg. Det är en av typ 20 knotterframkallande favoritlåtar som jag hittat i samband med mitt videoskapande till Youtube och som kommit att betyda så mycket för mig. Filmmusik är livet! Och för mig säger den här musikslingan så mycket om mitt och vårt liv tillsammans, så det är förstås så himla fint att den fick vara en del av vårt bröllop.

Låten som spelades i mitten av ceremonin, direkt efter att vi sagt våra löften och bytt ringar, var You’re still the one och då Teddy Swims version. Den är så himla fin!

Utgångslåten var Bäst med Oskar Linnros. För att det är en av de låtar som jag och Filip lyssnat absolut mest på tillsammans.

Nä men alltså… vigsel med det stora, gula huset i bakgrunden. Det var så himla fint. Älskar, älskar, älskar Fredrikssons Pensionat Söbacka! Drömmigaste platsen på jorden!

I nästa inlägg tänkte jag skriva lite avslutande om bröllopskvällen!

Direkt efter min och Filips ”First Look”, där vi stått och kramats på baksidan, så gick vi tillsammans genom pensionatet fram till ytterdörren på framsidan. Vi stod där pirriga och nervösa en stund, medan vi tjuvkikade ut genom fönstren. Tänk att gästerna var här! Tänk att de åkt hela vägen till Skara för oss och att de nu stod och väntade på oss vid den gamla vagnen på framsidan. På vagnen hade Margaretha (som äger pensionatet) dukat upp med bubbel, eftersom vi skulle inleda hela bröllopet med en välkomstskål! Vi tog ett djupt andetag och vred om handtaget… och så klev vi ut i solen.

Det är verkligen som alla säger: Man har aldrig varit med om så mycket kärlek på en och samma dag förut. Och det var så fint att se att det inte bara var mina ögon som tårades den här dagen, utan att det blänkte till ordentligt hos många av dem som jag nu gick fram för att krama.

Mina och våra fina vänner <3

Bröllopet började alltså inte med vigsel, som det traditionellt brukar göra. Utan vårt bröllop började med en välkomstskål på framsidan av huset och det var fint att få inleda bröllopet med den stunden. Att i lugn och ro få prata och krama om alla ordentligt. Det var ändå länge sedan vi sett många av dem.

VÅRT SCHEMA
Vårt schema såg ungefär ut som följande:

07.00 – Frukost

08.00 – 11.00 – Förberedelser (men jag drog över 1,5 timmar haha)

11.00 – 13.00 – Lunch och fotografering

13.00 – Välkomstskål på framsidan

13.30 – 16.00 – Snittar, mingel, lekar & tal på gräsmattan på baksidan

16.00 – 18.30 – Förrätt, middag & tal

19.00 – Vigsel

19.30 – Brudskål & mingel

20.00 – 21.00 – Fotografering för oss på ängen, fikabuffé för gästerna

21.00 – 01.00 – Fest

FÖRDELAR MED OMKASTAT SCHEMA

– Det blev inte lika stressigt att göra sig i ordning.
Jag har varit på många bröllop som fotograf och i princip alla har dragit över tiden när det kommer till förberedelserna, vilket gjort att man blivit sen till fotografering och vigsel – och det har blivit superstressigt för brudparet. Vi hade inte riktigt något att komma sent till, eftersom vi började med mingel. Gästerna kunde lätt ha minglat på utan oss liksom 🙂

– Man sparar på spänningen.
Vigseln är ju bröllopets huvudhändelse, så genomför man den först så är det ju inte så mycket spänning kvar. Sparar man på det så har man något att se fram emot under mingel och middag.

– Vigseln blev mer avslappnad.
Gästerna hade hunnit lära känna varann, så festen fortsatte liksom bara. Ville verkligen ha en vigsel där man kunde prata, skratta och gråta – eller fortsätta dricka bubbel. Och så blev det!

– Det blev inte så nervöst för oss som brudpar.
Jag tyckte att entrén i sig var nervös (scenskräck som jag har). Tyckte också att vigseln var otroligt nervös. Så att köra vigsel direkt, samtidigt som man ska träffa gästerna för första gången.. det hade nog blivit för mycket för mig tror jag. Det var skönt att ha träffat och kramat om alla innan det var dags för dem att sitta och stirra på en i 30 minuter i tystnad 😉

– Finare ljus under vigseln

HUR MÅNGA GÄSTER HADE VI?
Vi hade bjudit in 27 personer till bröllopet och av dem kom 24 personer! Väldigt lagom tyckte vi, då vi hann hänga med alla. Även här hade vi varit rätt otraditionella och inte bjudit +1. De enda personerna som kom i par var de som vi själva umgås i par med (våra syskons respektive och vårt kompisgäng ”Sagogänget”). Vi tänkte istället att alla som kom på bröllopet skulle känna någon annan inbjuden sedan innan. På det sättet fick fler vänner plats på bröllopet.

HADE VI KLÄDKOD?
Vi hade ”Sommarfin – Gärna naturnära eller dämpade färger”. Det var alltså ok att komma i allt från shorts till kostym, men de flesta hade kavaj eller kostym. Tjejerna hade sommarklänningar.

VAD SERVERADES FÖR MAT?
Fördelen med att vi bokade Fredrikssons Pensionat Sjöbacka var att mat och servering ingick i bokningen. Vi behövde alltså inte anlita en separat cateringfirma eller hyra in porslin (men jag gick ju loss på loppis ändå hehe…)

Margaretha som driver pensionatet skötte allting runt festen och lagade också all mat. Dels är hon gudomlig på matlagning, men hon hade också en väldigt modern syn på menyn tyckte jag. Dels det som borde vara standard nu för tiden: Att råvarorna väljs efter säsong och att allt är närproducerat (hon hade t.ex. hämtat Vätternrödingen själv direkt från fiskaren och odlar mycket i sin egen trädgård). Men det som jag gillade mest var att hon verkligen såg till att menyn skulle vara anpassad för alla gäster – så att ingen skulle serveras en specialtallrik, utan att alla skulle vara inkluderade. Vi samlade alltså in gästernas matpreferenser och så såg hon till att hela menyn var fri från rött kött och fågel, gluten, laktos och andra allergier.

VÅR MENY

Snittar:
1. Heta räkrullar med chili, i tunnbröd,
2. Friterade rispapper med avocado och rom.
3. Kronärtskocksröra på krustad mixade med basilika, parmesan, citron , olivolja.
(Margarethas förslag)

Förrätt: Toast Skagen (min favorit)

Varmrätt: Vätternröding, färskpotatis, kall örtsås, rostad spetskål med citron och parmesan, blommor och blad. (Filips favorit)

Efterrätt: Fikabuffé, som serverades senare

DRYCKESLISTA
En annan fantastisk idé som kom från Margaretha på pensionatet var att vi varken skulle ha självservering eller bar. Istället hade jag skrivit ut dryckeslistor där gästerna kunde se vad de kunde beställa: Vitt vin, öl, cider (med och utan alkohol på samtliga), samt Cola Zero och min favorit San Pellegrino Blodapelsin :)) Sedan sms’ade man bara önskad dryck + sitt namn till Margarethas nummer och så serverade hon det en stund senare på ett bord på glasverandan. Smidigt och bra!

FIKABUFFÈ
Kladdkaka med jordgubbar och grädde. Biskvier, rulltårta, kokostoppar, chokladbollar, småkakor, dammsugare och saltade chips.

För mig kom idén om fikabuffén från att jag ville minska den sittande tiden till bords så mycket som möjligt. Om jag inte hade kompromissat alls så hade jag velat ha picknickmiddag i gräset och fri sittning. Men man är ju två om ett bröllop (hehe), så vi körde två rätter sittande middag – men man fick resa på sig och göra annat mellan måltiderna om man ville, vilket jag tyckte var skönt. Vi sitter nämligen aldrig stilla till bords i min familj 😉 Därefter fikabuffé, där man fick sätta sig och äta var man ville.

Jag önskade mig ett bröllop som skulle kännas som den bästa sommardagen. Med bara fötter, avslappnat häng på gräsmattan, frihet att göra vad man ville när man ville, bad i sjön och god mat och dryck. Och det var verkligen precis så det blev!

Hade helt ärligt inte velat ändra någonting med det här upplägget. Möjligtvis att man hade kunnat börja middagen något tidigare än 16.00. Jag och några till dippade nämligen runt klockan 15.00. Hade då innan tänkt att ”men vi äter ju snittar när gästerna kommer – det blir för tätt inpå med tidig middag då”, men alltså.. man är så JÄVLA HUNGRIG när man är på bröllop?! Haha. Tänkte även att det var onödigt med wickning eftersom vi precis ätit fikabuffé – men samma sak där. MAN ÄR HUNGRIG.

Så om det är något jag verkligen ska tjata vidare om så är det att inte vara oroliga för att det kommer vara för mycket mat. Det går typ inte.

Något du undrar över? Skriv en kommentar!

I nästa inlägg berättar jag mer om vigseln! Fortsättning följer…

Det finns många oskrivna regler om hur ett bröllop ska gå till. En av dem är att bruden och brudgummen inte ska sova tillsammans natten till bröllopet – någonting som såklart skapar extra längtan men som för oss också skulle ha skapat extra (negativ) nervositet. Man sover otroligt lite och dåligt innan ett bröllop. Dels för att det är mycket att göra och så mycket att tänka på, men också för att det är så mycket nerver. Så vi kände att det bästa vi kunde göra var att sova tillsammans natten innan också, precis som vanligt. För det är det som ger oss mest trygghet.

Det var alltså inte länge sedan jag såg Filip sist, när jag satt där framför det öppna fönstret i vårt sovrum på pensionatet. Jag hade sminkat mig klart och håret hade äntligen gått från oönskade 1700-tals korkskruvar till lösa, lekfulla lockar som svallade ner för min rygg. Jag pillade nervöst på mitt ena örhänge. Den fluffiga mattan kändes mjuk och lugnande under mina bara fötter. Jag betraktade mitt eget nervösa ansikte i spegeln. Försökte förstå att jag ska gifta mig idag. Jag ska gifta mig med dig, Filip.

Då hörde jag hans röst utanför och såg hans ryggtavla medan han gick ned för slänten mot baksidan av den lummiga trädgården. Han skulle fotograferas och filmas i väntan på mig.

_{Här satt jag och såg Filip gå ner för slänten <3}

Filip, min Filip. Tänk att jag blev förälskad i dig och att du blev förälskad i just mig – av alla i hela världen?!

Och nu stod han där så fin i sin mörkblå kostym och väntade på att jag skulle komma ut så att vårt bröllop kunde börja. Jag kände mig förväntansfull och väldigt ivrig när jag gick ned för trappan från vårt rum på övervåningen. Klänningens släp fyllde hela trappan och jag kände mig verkligen som en riktig prinsessa.

Jag hade bett om att ingen skulle befinna sig i eller på baksidan av pensionatet när jag gick ned för att träffa Filip. Jag ville inte prata med någon, utan vara hundra procent fokuserad på Filip. Men min pappa och Filips pappa (som båda är rörelsehindrade) satt nere i salongen och väntade på att gästerna skulle komma runt till baksidan efter välkomstskålen. Och pappa sa till vår fotograf att han gärna ville sitta kvar och se mig när jag kom ner för trappan, så vem kan säga nej till det? <3

Jag började storgråta så fort jag såg pappa. Älskade pappa. Det var en så otroligt fin stund och jag är så glad att han satt där, så att jag fick krama honom en stund. Så mycket kärlek.

Sedan gick även jag nedför slänten till den lummiga baksidan av trädgården. Pirret ökade och jag kände mig ännu mer exalterad. Vinden strök genom håret, fåglarna kvittrade och Filip stod tålmodigt där bakom vajande blommor och grönska.

”Peta honom på axeln”, sa Linda, vår fotograf. Jag kunde dock inte motstå att gå fram och lägga armarna om Filip där han stod bortvänd – precis så som jag alltid gör när han står vid diskbänken och diskar, eller när han står vid spisen fullt fokuserad på att laga mat. Då kniper jag tag om honom ordentligt och kramar honom som allra hårdast. För att närhet i vardagen är det absolut bästa som finns.

Älskar dessa bilder som Linda tog vid vår First Look. Kan verkligen rekommendera att ha en på alla sätt. Det är så himla pirrigt och peppigt och det blir så himla fina bilder. Alltid. Har fotat en del bröllop själv och det är alltid mina favoritbilder att ta, just för att det är så mycket spänning och förväntan inblandat.

En av alla dessa bilder kommer garanterat att hamna på väggen hemma.

I nästa inlägg berättar jag mer om vårt omvända upplägg på bröllopet!

Fortsättning följer..

Det här är andra delen av bröllopsserien, missa inte den första om min bröllopsmorgon.

Bilderna i detta inlägg är fotograferade av fantastiska Linda Eliasson

Efter att jag hade suttit själv framför fönstret en stund uppe i Solrummet (mitt och Filips rum) och sminkat mig samt skrivit mina vigsellöften till Filip, så kom min syster och joinade mig. Det var inte riktigt meningen från början, men hon blev den som fixade mitt hår och det kändes såklart så himla fint och speciellt. Så jag är glad att jag hade lite problem 😉

HÅR
Jag hade inte bestämt exakt hur jag ville ha håret innan. Visste bara att jag ville ha lockar, så hade sovit med morgonrocksband i håret (heatless curles). Jag har gjort heatless curles måååånga gånger tidigare och vet precis hur mitt hår reagerar på det. Jag satte dock i hårförlängning hos bara en vecka tidigare och hann inte riktigt prova ut hur det förlängda håret skulle reagera på att sitta upplindade, fuktiga hela natten. Resultatet blev 1700-tals korkskruvar som vägrade låta sig borstas ut. Så då klev min syster in och fixade. Hon sprayade med vatten, borstade och borstade och tillslut hade jag fått avslappnade och lekfulla lockar som passade vårt tema för bröllopet perfekt – och som dessutom höll i flera dagar.

Tack sis <3

Hon satte sedan upp håret med två pärldekorerade hårnålar som jag hittat på Röda Korset i Örebro veckan innan.

BUKETTEN
Brudbuketten gjorde min mamma och den blev så underbart vild och härlig – precis som jag önskade! Jag hade köpt tyg som hon klippte till och lindade runt buketten (tillsammans med organzaband som hon haft sparat sedan innan), så att det hängde ned ända till golvet. LJUVLIGT!

Mamma kom upp till oss på rummet precis innan lunch och syrran hjälpte även henne att fixa sitt hår. Jag har faktiskt sytt klänningen som mamma hade på sig på mitt bröllop. Jag sydde hennes klänning för att prova ut mönstret jag gjort till min egen brudklänning – för att se om något felade och om jag behövde korrigera det. Sen gav jag henne en annan typ av kjol, fickor (som jag inte hade på min klänning) och en mer klockad ärm. Så glad att hon gillar klänningen!

_{Finaste glasen jag någonsin skådat – lånade av fotografen Linda-Pauline! Hon har Påhljonsgården i Hälsingland (fylld till bredden med helt otroliga loppisfynd), som hon hyr ut för övernattningar, bröllop och fest! Recommend recommend!}

SMINK
Jag hade gjort lashlift och browlift fem dagar innan hos Emma Ingesson i Örebro. Har gjort det många gånger tidigare, men slutade göra det året innan för att spara pengar och för att jag ville känna mig riktigt ”WOW” inför bröllopet (vilket jag verkligen gjorde!). Som make la jag bara min vanliga vardagsmakeup, eftersom det är den jag trivs allra bäst i.

För den nyfikne använde jag:
Alla länkar är adlinks!

IT Cosmetics CC-cream som bas. Den har varit min favorit i två år nu och ligger så fint på huden samtidigt som den är täckande. Har Light när jag har lite lätt Brun utan sol och Fair när jag inte har BUS. Använder den tillsammans med deras egen pensel (som är dyr, men skitbra) och deras concealer.

Rouge och Bronzer från Lumene. Älskar Lumene som varumärke. Min hudvård består till största del av dem. Körde deras Gel Mask regelbundet inför bröllopet för att tillföra fukt.

Isadoras vattenfasta eyeliner är också en favorit sen många år tillbaka. Den torkar fort och den håller hela dagen (trots gråt!) utan att kleta. Har den i färgen Dark Brown för ett lite mjukare intryck.

Till fransarna använde jag en vattenfast mascara från Maybelline, som jag läskigt nog aldrig testat innan. Jag skulle köpa min favorit precis innan bröllopet, men upptäckte att den tyvärr utgått.. Så då lusläste jag recensioner online och precis som flera kunder skrivit så höll denna från Maybelline hela dagen trots väldigt mycket gråt. Den var dock svår att få bort (som också många skrev), men jag kände att det var värt det för att få hållbarheten 😉

Sist men inte minst använde jag två trogna tjänare: Anastasias Brow Wiz till ögonbrynen och Urban Decay’s setting spray.

ACCESSOARER
Skorna (som jag bara hade på mig typ 10min sammanslaget under dagen – gick i princip bara barfota) är min systers som hon inte använder och därför gett bort till mig vid ett tillgälle.

I öronen hade jag ett par örhängen tillverkade av det skandinaviska märket Skat Jewelry. Runt halsen hade jag ett halsband som jag fått av min syster i present och på armen hade jag ett väldigt enkelt armband som jag haft i min ägo i säkert tio år och som alltid varit min absoluta favorit.

Parfymen jag haft under hela vår förlovning och som jag också bar på bröllopsdagen var Rebecca Stellas ”I do”. Super-bröllopig, fin flaska och doftar helt gudomligt gott. Hoppas att jag alltid kommer att tänka på den här tiden i livet när jag känner den doften.

Här får ni en jäkligt snygg bild på Filip från hans förberedelser som en liten bonus. 👆

Fortsättning följer… nästa gång skriver jag om brudklänningen!

På natten mot den 18 juni låg regnmolnen tunga över sjöarna och kullarna i Vallebygden utanför Skara. Klockan var efter tolv när jag och Filip äntligen kröp i säng efter en hel dag av förberedelser. Tröttheten var stor, men pirret ännu större och jag satt länge omsluten av mörkret i den mjuka sängen och blickade ut genom fönstret. Vyn där utanför är verkligen helt otrolig.

Platsen som vi bokat för bröllopet heter Fredrikssons Pensionat Sjöbacka: Ett gult trähus lika otroligt som utsikten bortom det. När man svänger av den slingrande landsvägen så följer en lång grusväg upp mot huset. Trädgården är lummig och blommig och angränsar till en vidsträckt äng, som vid tiden för bröllopet var helt täckt av fluffiga hundkex. När jag kom hit för första gången för ett år sedan så blev jag helt hänförd och på samma gång vildsint förälskad. Det är något speciellt med den här platsen och jag är så otroligt tacksam och lycklig att jag fick ha mitt bröllop här. Platsen gjorde verkligen ALLT.

_{Foto: Linda Eliasson}

Min klocka ringde 06.00 på bröllopsmorgonen. Efter en natt av regn som smattrade mot taket, så började ljuset äntligen återvända och jag kunde skymta blå himmel bakom de flyende molnen. Trött men ivrig tassade jag nedför trappan och ut i trädgården. Min första och enda uppgift för dagen var att ställa ut blommorna som stått och vilat under tak hela natten. Katten Alice höll mig sällskap medan jag rättade till bordsdukar på verandan, kollade till vaserna på stolarna vid vigselplatsen och slutligen ställde upp hinken med blommor på den gamla vagnen på framsidan där Välkomstdrinken senare skulle hållas.

Det är någonting som är så himla speciellt med att vara vaken före alla andra. Och kanske extra speciellt att vara den första och enda vaken på sin bröllopsdag. Stillheten och lugnet, ensamheten.. innan livet börjar rusa och munnen går i ett.

_{Detaljer från vigselplatsen. Foto: Linda Eliasson}

07.00 var det dags för frukost, sedan skulle Filip, Filips syster, min syster och min systers kille ta över och fortsätta ställa i ordning allting, medan jag gick upp för att göra mig i ordning. Vid den här tiden hade solen börjat kika fram mellan molnen och den strömmade stundtals in över det vita bordet framför fönstret där jag började plocka fram mitt smink. Jag satt först helt i tystnad framför fönstret. Doften av den lummiga trädgården utanför fyllde rummet, fåglarna sjöng vackrare än någon musik jag någonsin lyssnat på och sjön och berget där borta i fjärran gav mig gåshud.

Tänk att jag ska gifta mig idag.

Hejdå Filip, ses om några timmar!

Jag skrev mitt vigsellöfte till Filip den morgonen. Livet hade gått i ett i 3 veckor och jag hade helt enkelt inte haft varken ro eller tid att sitta ned och skriva. Men det blev på något sätt extra fint att skriva det just under bröllopdagens första timmar. Ännu kvar i lugnet betraktade jag min egen spegelbild medan jag stök på bassminket med en borste och på 0,2 sekunder skrynklades mitt ansikte ihop och en tår vacklade i ögonvrån. Min fina Filip. Den vackraste själen jag känner och någonsin känt.

Om jag redan gråter – hur ska det då gå när jag ska säga detta högt?, tänkte jag och sms’ade syrran:

Fortsättning följer…

Jag vet att jag sa inledningsvis att inbjudningskorten är det jag prioriterar absolut minst till bröllopet. Gästerna kommer ju ändå slänga dem direkt efter, så varför lägga tid och pengar på det liksom? Och så känner jag väl egentligen fortfarande, men det dök också upp en tanke: Att det skulle vara ett så himla roligt pyssel, att fixa sina egna inbjudningskort. Och att jag ville göra dem för mig.

Processen med inbjudningskorten drog igång någonting inom mig och jag kände mig så kreativ medan jag var mitt uppe i det! Jag illustrerade för första gången på flera år och kunde inte sluta. Djupdök i design och pappersval. Kände mig så harmonisk när jag fick klippa och klistra. Och jag älskar ju att skriva ut, så det var såklart en magisk känsla i sig att få skriva ut sina bröllopsinbjudningar på sin egen skrivare!

Här är några bilder från processen:

Till vänster: En av illustrationerna som hamnade på inbjudningskorten!
Till höger: Inbjudningskorten direkt efter utskrift och innan jag beskar dem.

Illustrerade även blåklint som jag sedan skrev ut, klippte till och klistrade fast på insidan av kuverten!

Illustrerade även lokalen vi ska vara i och placerade intill infon om att ”hitta hit”.

Här ovan ser du hur min moodboard såg ut innan jag började ta fram inbjudningskorten. Jag hade väldigt mycket idéer på detaljer: Jag ville bland annat ha blått band och/eller hampasnöre, måla ett av de totalt tre korten som varje gäst fick med blå akvarell, skicka med ett foto, lägga i en blomma.. osv osv.

Det slutade dock med att jag skalade ned väldigt mycket och fokuserade på insidan av kuverten, illustrationerna, den simpla designen och sigillet. Tyckte att det blev stilrent och fint!

Papper som jag skrev ut på: Epson Fine Art Cotton Textured Natural

Program jag gjorde moodboard i: Milanote

Kuvert: Adlibris

Vaxbönor (till sigill): Omslag.se

Sigill: Fyndade på Tradera

Vitt snöre: Hade hemma

Lärdom efter denna process?

Lägg inte ner så mycket tid på kuvertens utsida. Kände att jag blev svagt gråhårig av att hålla på med sigill och grejer. Hade jag gjort om det så hade jag bara klistrat på adressetikett och skickat som det var.

Värt att göra inbjudningskorten själv?

Absolut! Men jag gjorde bara 22 stycken. Hade vi haft fler gäster hade jag nog inte pallat, hehe…

Hade ni pratat om bröllop/förlovning innan du friade?

Jag tror att vi började prata om våra tankar och känslor kring bröllop när vi varit tillsammans i ungefär ett år (2016). Jag har velat gifta mig i hela mitt liv, så det kändes viktigt att berätta det, så att det inte skulle bli en obehaglig överraskning ett par år in, ifall Filip inte skulle vilja gifta sig. Sen har vi pratat om det lite då och då under åren och sommaren 2020 var vi överens om att det skulle vara kul ”snart”. Vi bestämde inget och Filip hade ingen aning om att jag tänkte fria, så det blev absolut en överraskning.

Men jag känner verkligen att det är skönt och bra att diskutera en sån här sak innan. Att prata om sina förväntningar och vad ett bröllop innebär mer än att det är romantiskt. Om man inte är säker på att den andra vill, så kan det bli rätt jobbigt tänker jag? Att få en fråga som är så stor och som påverkar ens liv så oerhört mycket och som man måste svara på inom loppet av någon sekund och utan att hinna tänka igenom det innan?

Hur valde ni location?

Jag kände mig rätt överväldigad i början när vi skulle välja en plats. Vi började planera ungefär 1 till 1,5 år innan, så tankarna gick mycket: Ska vi gifta oss i Örebro där vi bor nu, men där vi kanske inte bor när bröllopet äger rum? Ska vi gifta oss på en plats som Gotland som är en semesterdestination för oss och där det kanske är svårare att planera för att man inte bara kan ”svänga förbi”? Ska vi gifta oss i Stockholm där de flesta vi känner bor, men där allt är dyrare och bokas upp längre i förväg? Eller ska vi gifta oss i mina hemtrakter runt Skara, som också är en bit ifrån, men där vi ändå spenderar en del tid?

Så det fick bli Skara! Lokalen vi ska vara i under hela dagen hittade vi genom mamma. Hon har varit brevbärare och brevbärare vet ALLT om alla gömda pärlor haha. Vi stannade till en dag när vi var ute på location-jakt inför en fotografering jag skulle ha och jag kände bara att ”JA! Det här ÄR platsen!”.

Här ska vi vara:

Hur mycket släkt ska ni bjuda?

Varken jag eller Filip har en stor släkt och de vi har umgås vi tyvärr inte så mycket med. För mig är det mest för att vi under så många år bott väldigt långt ifrån varandra geografiskt (Norrbotten vs Västergötland). Våra mor- och farföräldrar (förutom min morfar) finns inte längre i livet heller tyvärr, så vi hänger bara med vår direkta familj till vardags och under högtider. Så det kommer enbart vara föräldrar, syskon, syskons respektive och närmaste vännerna som kommer på bröllopet. Vilket också är anledningen till att vi totalt (oss inräknade) blir 27 personer på bröllopet! Jätteskönt tycker vi! 🙂

Vem har fått äran att fotografera?

Det blir Linda Eliasson som kommer fotografera bröllopet och Albin Hasselström som filmar! Ser så mycket fram emot att få se vår dag genom deras ögon <3

Hur ska ni göra med efternamn?

Vi har inte riktigt bestämt oss än. Antingen tar Filip mitt namn eller så behåller vi våra egna som det är nu. Jag har ju ett rätt ovanligt efternamn, medan Filip har ett vanligt Son-namn och det finns ju fördelar och nackdelar med båda. Tycker dock att det är så himla fint när man har samma efternamn, som att man är en familj på riktigt. Men det är ju en himla stor grej att byta namn? Lite som att byta lite av sin identitet? 🙂

Hur har ni tänkt med musik under mingel, middag, vigsel och fest?

Vi har tänkt att boka ett liveband som kan spela under i alla fall vigsel, mingel och inledande fest. Sen kompletterar vi gärna med någon Spotify-lista. Jag vill gärna köra min favoritlista som är 30- och 40-tals jazz, för att den bidrar till så mysig och härlig stämning, samtidigt som det inte tar över för mycket.

Panik att allt måste gå enligt planen eller avslappnad och lycklig oavsett vad?

95% aslappnad! Jag vet vad jag vill och hur jag vill ha saker, men samtidigt vet jag också att allt inte kan bli perfekt och att saker kan hända som man inte räknat med. Så jag kommer planera bäst jag kan, men skiter det sig med planen, så löser det sig på annat sätt ändå. Jag har mycket erfarenhet av att saker inte blivit alls som jag tänkt, men istället blivit mycket bättre för att man fått improvisera och tänka lite utanför boxen… 😉

Kommer allt att vara second hand i dekoration, porslin osv?

Ja! I stort sett allt kommer att vara återbruk (eller lånat från festlokalen som vi kommer vara på) och även en del DIY. Om det är något som inte finns att hitta second hand, eller som blir för dyrt att köpa in för ett tillfälle, så kommer vi att hyra det. Kanske blir det något enstaka nyköp som t.ex. ”film” till polaroidkameror (kamerorna är begagnade), gästbok att skriva i etc. Men that’s it.

Vad ser ni fram emot att göra ”första gången” som gifta? Planerade stunder för efteråt?

Tror inte att vårt liv kommer att vara så himla annorlunda efter mot vad det är nu, så har därför inte riktigt något speciellt i tanken, mer än att kanske bli husägare någon gång? 😀 Skulle vara så mysigt! Älskar ju att bo i hus (hyr vårt nuvarande).

Kommer ni åka på bröllopsresa?

Vi kommer nog åka någonstans (förmodligen roadtrip i Sverige eller Norge), men vi kommer avvakta lite då vi tycker att bröllopet är en nog stor happening som det är. Kommer bli mycket fix och planering inför en resa också, så känner att det kan vi ta när bröllopet är över – tillräckligt att planera som det är liksom 😉

För att förlänga bröllopet så tänker vi att vi istället kan ta in på ett spa eller liknande. Bo på hotell, bada och njuta av god mat och varandras sällskap i två nätter eller så. Eller hyra ett Airbnb med badtunna och närhet till vatten? Typ något sånt. Har ni tips på något mysigt ställe där man kan få vara för sig själv och bara mysa?

1 – Präst eller borgerlig vigselförrättare?

Filip ville gärna enligt tradition ha en präst och gifta sig i kyrkan. Jag ville ha en borgerlig vigsel utomhus, men kunde tänka mig att kompromissa så att vi gifter oss utomhus med en präst. Nu blev det dock så att vi väntade för länge med att boka vigselförrättare så ett tag såg det ut som att vi inte skulle få tag på någon alls som är ledig. Vi ba ”jaja, vi får väl ha bröllopet som tänkt på lördagen och sen springa och viga oss borgerligt på söndagsmorgonen…” hehe… Men sen fick vi till slut tag på en ledig borgerlig vigselförrättare. Så nu blir det borgerlig vigsel utomhus i alla fall.

Både jag och Filip tycker dock det är viktigt med en ordentlig, högtidlig ceremoni (vilket ingår om man bokar en präst, men inte om man bokar borgerlig vigselförrättare), så vi ska styra upp en själva.

2 – Egna tal eller standard?

Vi har bestämt att vi ska köra på ”standard-tal” under vigseln och i stället skriva brev till varandra på morgonen. Vi känner båda att det känns lite för intimt att prata till varandra framför alla, att det (pga nervositet under vigseln) blir mer genuint om det bara sker mellan oss två och jag kan också tycka att det blir lite press? Att man ska skriva ett lika bra tal som den andra?

3 – Hur kommer vigseln se ut?

Vi har inte börjat planera vigseln än, men om jag får önska fritt så får det gärna bli under ett träd med tyg hängandes ned från grenarna eller framför en båge av något slag. En blomsterbåge är superfint, men kan också tänka mig att återanvända en båge med tyg som en vän till mig hade under sin vigsel. Man gillar ju återbruk liksom!

Det här kommer ju bero jättemycket på val av plats och då vi båda har rörelsehindrade pappor så är framkomlighet viktigare än att det blir estetiskt perfekt. Så vi får se var vi blir av. En ceremoni blir det ju oavsett och jag kommer nog kolla mest på Filip ändå 😉

4 – First Look eller ej?

Jag tycker till viss del att det är gulligt med First Look och då jag har erfarenhet av att fotografera det så vet jag också att det alltid bli så himla fina bilder! Så det vill jag gärna ha. Dock tycker jag samtidigt att det är lite tramsigt haha. Jag gillar inte att ”brudgummen ska reagera” på brudens utseende men inte tvärt om? Och att det ska vara en massa woooow och tårar. Så det skippar jag gärna. Vill mer att det ska vara en mysstund med fokus på att båda träffar och ser varandra för första gången innan vigseln. Inget wow-vad-du-är-snygg utan mer wow-vad-skönt-att-du-är-här-med-mig-nu <3

5 – Kommer ni ha brudfölje? Blomstermormor/blomsterbarn?

Hade GÄRNA haft en blomstermormor om någon av våra gamla varit i livet, men det är de tyvärr inte </3 Vi kommer inte att ha något brudfölje heller då vi har så få gäster. Jag fick också lite panik när det väl gällde då det känns som att man rangordnar sina vänner? Eller är det bara jag som känner så?

6 – Hur går ni in (till vigseln)?

Vi kommer att gå in tillsammans! Känns tryggast så för oss båda. Hade vi inte gått in tillsammans så hade jag helst gått in ensam 🙂

7 – Kommer du/ni ha en ring till?

Jag skulle gärna ha en ring till! Först var jag helt säker på att jag ville ha ringen längst ner till vänster i min board – den som ser ut som en krona med små stenar. Men nu tror jag att jag kanske har ändrat mig? Är inne på att ha något i stil med de fyra till höger i boarden – något mer ”medeltida”/sagolikt. Känns väl himla mycket mer jag, ellerhur?!

8 – Buffé eller bordsservering? Vad blir det för mat?

Det blir delvis buffé och delvis servering. Vi har inte bestämt menyn än, men det blir lokalproducerade och väl utvalda råvaror.

9 – Smaker på tårtan? Eller ingen tårta utan tacos?

Funderar på fika-buffé! Varken jag eller Filip är speciellt mycket för tårta, även om det är väldigt festligt och fint. Och jag gillar alla otraditionella inslag extra mycket, så tycker såklart det är kul och lite lyxigt om man får gå och plocka lite av varje från gottisbordet. Tänker också att man kanske kan köra brudskålen med mammas hemmagjorda rabarberlemonad?! Eller rabarberlemonad blandat med bubbel?! Kan bli en hit!

10 – Kommer ni ha vickning?

Ja! Det är förmodligen något som vi bokar när vi sätter middagsmenyn. Men jag hade annars GÄRNA haft pizza från favorit-pizzerian hemma i Skara som vickning. Så kan våra gäster få smaka på Sveriges godaste kebab 😉

Har du någon mer fråga?
Ställ den i kommentarerna så gör jag en part II!