Vi har adopterat en skygg liten katt

Pacina, ca 2 veckor efter att hon kom till oss.

Ni vet hur länge jag velat skaffa katt igen. Många, många år. Och starkare blev den känslan när familjens katt Ada gick bort för 4 år sedan, nästan 20 år gammal.

Det har dock inte varit läge att skaffa katt så som mitt liv sett ut sedan 2014. Dels har jag bott i Stockholm, dels har jag bott ensam så många år och sen är det ju så att jag rest väldigt mycket i jobbet också. Så när jag började tacka nej till jobb som innebar resor och när Filip och jag flyttade från Stockholm och hamnade på landet, kändes det som att det äntligen var dags! Corona-året känns dessutom som ett väldigt bra år att ta sig an en skygg katt, som behöver mycket tid och kärlek. Vi ska inte någonstans och ingen ska komma hit. Så hon får en stillsam start på sitt liv här!

Så vem är det då som hamnat hos oss?

Båda fönstren i vardagsrummet är favoriter.
En månad efter att hon kom till oss <3

Jo, det är en liten kattflicka som heter Pacina. Hon är född och uppvuxen i det vilda och fångades in av Örebro Katthem tidigare i år. Troligtvis är hon född 2016, samma år som Ada gick bort, men man vet inte helt säkert.

Man kan inte tro det när man ser bilderna, men hon var otroligt rädd och skygg när hon kom till oss. Hon är fortfarande skygg och vi får inte komma nära henne när det inte finns mat inblandat, men hon har samtidigt vuxit så mycket!

När hon flyttade in så åt hon inte förrän det blev natt. När hon väl började äta dagtid, så kom vi in med en skål till hennes rum, gick ut och fick sedan komma tillbaka efter någon timme och hämta den. Hon hade panik varje gång vi öppnade dörren och jag har svårt att tänka mig att det är samma katt som numera kommer ut i köket när jag ropar att det är mat och sedan vågar äta från mitt knä.

Jag är väldigt känslig för stämningar (både med människor och djur), vilket både har sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att jag känner väldigt tydligt hur öppen eller inte hon är för utmaningar, vilket gör det enklare under själva socialiseringen. Nackdelen är att jag känner hennes känslor, vilket betyder att i början när hon var skräckslagen, så var jag också skräckslagen. Jag vågade knappt gå in till henne. Inte för att jag trodde att hon skulle göra något mot mig, utan för att känslan av skräck skulle bli så stark inom mig. Så Filip fick gå upp med mat och vatten i början.

Men ju mer Pacina vant sig vid oss, desto lugnare har både hon och jag blivit. Nu längtar jag tills nästa matstund, så att jag får tillbringa tid nära henne. Det är mycket jobb och lirkande, men jag älskar varje stund av det. Dels för att det är så himla spännande, att hon tar ett steg längre nästan varje dag. Och dels för att jag lär känna henne bättre ju mer tid vi spenderar tillsammans. Hon känns redan som en helt annan katt.

Så vi tar det försiktigt. Det märks att hon är nyfiken på oss och hon är också avslappnad med oss om vi sitter still eller håller till i ett annat rum.

Personligen känns det som att den här tjejen kommer att göra mig till en ännu värre Crazy Cat Lady. Jag känner redan så otroligt mycket för denna lilla försiktiga varelse, så kan ju knappt föreställa mig hur det kommer kännas sedan när allt släpper.

Pacina, jag svär på att det gömmer sig en riktig mysis inom dig! <3

Elin Kero

NEVNARIEN

Jag heter Elin Kero. Jag är 32 år och bor i en liten röd stuga på landet utanför Örebro. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video.

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kategorier

Här bor jag

Här bor vi!

Lär känna mig

Play Video

Mitt liv 2010-2019 sammanfattat på 13 minuter!

BAKOM BLOGGEN

Elin Kero

Jag heter Elin Kero. Jag är 32 år och bor i en liten röd stuga på landet utanför Örebro. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video.

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kommentarer

Detta inlägg har 13 kommentarer

  1. Sofia F

    <3 Så fint att du gör detta för henne, kommer bli en win-win

  2. Andrea

    Grattis igen till nya familjemedlemmen! Kommer bli hur bra som helst som jag nämnde innan.

    Lite kusligt och fint förresten, om hon föddes samma år som Ada gick bort.. Påminner mig om ett ordspråk från boken ”Katter och Döttrar”:

    ”En del säger att ens förra katt väljer vem som blir ens nya katt. ” Tycker själv den har stämt in med katter man haft genom livet 😀

    Vore jättekul förresten att läsa mer om din förmåga att känna in stämningen från djur. Är själv superintresserad av det, blir inte lika starkt påverkad känslomässigt tror jag, men kan läsa av djurens sinnesstämning ganska bra.

    1. Elin Kero

      Åååh jag har något svagt minne av att jag har hört det förut! Därför jag reagerade lite på att Pacina var född samma år. Vi kan omöjligt veta datum, även om det hade varit ännu mer intressant! Fin tanke ändå att Ada skulle ha skickat henne till mig <3 <3

  3. Emma

    Så fint! ♥️

  4. Sara

    Vad fint att ni valde en liten skyggis! Jag har själv två och man får så mycket kärlek trots att de inte ligger i knät!

    1. Elin Kero

      Men verkligen! Bara vetskapen att de inte är nära vem som helst gör att man känner sig så speciell! 😀 <3

  5. Emma Appelgren

    Så himla fint. ❤️ Känner igen mig massor i det där med att vara känslig för stämningar..

  6. Louise

    Så himla vacker katt, och så härligt att hon hamnade hos någon som verkligen har engagemang, kärlek och tålamod att ge! <3

    1. Elin Kero

      Hon är så himla himla fin <3 Och jag hoppas att hon inser det en dag också ;D <3

  7. Hanna

    Så fin Pacina är! 😻

    Min farmor hade en katt som var väldigt rädd av sig. När hon fick besök sprang katten och gömde sig i en bokhylla.
    Men jag minns att när jag var där på besök och skulle skiva över kunde katten komma upp i sängen på natten. På den tiden var jag mörkrädd och det där gästrummet blev helt kolsvart – det var som om katten kände av det och kom upp i sängen som en trygghet.

Lämna ett svar

Mer läsning...

Frilansliv

Mina frilans-favoriter

Alla knappar i det här inlägget är affiliatelänkar! <3 Åhh idag är det dags att tipsa om fyra av mina …

Läs mer →
Personligt

Att hyra ett hus på landet

När jag och Filip bestämde oss för att flytta från Stockholm (det blev just Örebro pga hans jobb), så tänkte …

Läs mer →
Personligt

En lista om foto

En av de sakerna som ni skrev att ni saknar från dåtidens bloggar är den typiska, enkla, ärliga blogglistan! Jag …

Läs mer →