Då, nu och sen igen

Jag går längs leriga grusvägar där snön precis smält bort. Sulan halkar ibland i allt det där kladdiga, bruna och baksidan av mina ljusa mjukisbyxor, längst nere vid skorna, är fläckig av stänk.

Jag följer den slingrande vägen med blicken. Låter den glida vidare upp över de kala träden, vars grenar sträcker sig ut i luften som krokiga häx-klor. Tänk att allt det här karga, hårda och döda om några veckor kommer sprudla av liv. Det känns ogreppbart nu, men snart… Snart.

Några små glimtar finns redan där och påminner mig. Som solens värme mot kinden och snödropparna som börjar bryta sig loss ur jorden i rabatten. Och fåglarna. Fåglarna har börjat sjunga nu. De gör det väldigt stillsamt ännu, men deras röster skapar ändå bilder inom mig. Bilder av sådant som varit – och av sådant som kommer åter.

Tänk att fyra månader från nu, då ser det ut såhär. Leran kommer att torka upp så pass att dammet yr om mig när jag far fram där på grusvägen med min cykel. Allt som känns så öppet och kalt kommer att fyllas med grönska och mjukhet. Och färgerna! Färgerna kommer finnas överallt omkring oss och förstärkas ytterligare varje gång de möter solens starka strålar.

Det är så fint att tänka på.

Jag står här där grusvägen kröker sig i början på mars. Till vänster finns en fantastiskt vacker och stor gammal gård med ett boningshus i ljusgult trä och med inglasad veranda. Ett sådan hus som är alldeles för stort för mig, min sambo och våra två katter, men som jag ändå kan se mig bo i någonstans i mina livligaste drömmar.

Gården är omringad av en stenmur och grusvägen viker sig runt den på ena hörnet. Omkring oss böljar åkrar och ängar. Träden vajar i den just nu isande vinden. Den vinden som kommer svalka mig i sommar.

Jag älskar att vara just här. Jag vet inte vad det är. Det är någonting med hur vägen krokar sig och vetskapen om att den kommer vara kantad av syrénbuskar i början på juni. Det är också någonting med stillheten. Det är den vackra traktorvägen som kommer att vara full av blåklockor. Och som sagt det där vackra trähuset.

Jag har fotat här massor och jag kommer att fota här mer. Snart. När naturen vaknar till liv. Tills dess vandrar jag här i lugn och ro och väntar. Tänker att jag inte har bråttom, utan att det bara är fint att veta att jag har någonting att se fram emot.

Och det är ju faktiskt rätt fint som det är? För vem bestämmer att hårt och kallt är fult? Vem bestämmer att dämpade färger är mindre värda?

Elin Kero

NEVNARIEN

Jag heter Elin Kero. Jag är 32 år och bor i en liten röd stuga på landet utanför Örebro. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video.

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kategorier

Här bor jag

Här bor vi!

Lär känna mig

Play Video

Mitt liv 2010-2019 sammanfattat på 13 minuter!

BAKOM BLOGGEN

Elin Kero

Jag heter Elin Kero. Jag är 32 år och bor i en liten röd stuga på landet utanför Örebro. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video.

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kommentarer

Detta inlägg har 11 kommentarer

  1. Felicia

    Längtar verkligen så till sommaren! Som junibarn känns det ändå som att det är i juni jag hör hemma <3

    1. Elin Kero

      Är också det och känner verkligen samma sak – slutet av maj och början av juni är min tid 😀

  2. Elin Atterstig

    Åh vad kul att se det här inlägget! 😀 Ja i november där nån gång när alla löv fallit av så är det något som är så magiskt med dimman, det gråa, det kala <3 Det är så vackert när landskapet blandas samman med himlen och allt har samma färgskala. Och sen när färgerna kommer tillbaka på våren och det exploderar. Det är häftigt att bo på en plats med tydliga årstider. <3

    1. Elin Kero

      Håller heeeeelt med om det! Tycker att november är en sån himla fascinerande månad av den anledningen 😀

  3. mamma

    Inlägget osade av Elin-magi, både text och bild! Tack!

  4. emblas.se

    Ljuset gör så himla mycket den här tiden på året.
    Men ja, jag längtar verkligen till sommaren måste jag säga.. 🙂
    kramar
    Emma

  5. Sarah

    Tack för påminnelsen att det gröna kommer återvända! Jag tycker det här inlägget är jättevackert, så fint med foton på samma plats i olika årstider.

    1. Elin Kero

      Vad roligt att du tycker det! 😀 Jag är så fascinerad av just det – att det kan vara en sådan otrolig skillnad på en och samma plats.. beroende på årstid, väder, tidpunkt… 😀 Fint det!

  6. Sandra

    Wow! Sååå fint med sommarljuset på bilderna! Snacka om perfekt miljö för massa photoshoots 😍👍🏻 Fick dessutom extra superlängt efter sommaren nu, Oooiiii !

Lämna ett svar

Mer läsning...

Pyssel & återbruk

Så såg skisserna ut bakom kläderna jag sytt

Jag har en anteckningsbok i A4-format med tomma sidor som jag ritar upp mina skisser i, innan jag börjar sy …

Läs mer →
Pyssel & återbruk

Loppis-listan

Hur blev du loppis-frälst?Jag tror att det var när jag gick hem med den här halmbocken från Lindra Second Hand …

Läs mer →
Bildbehandling

Vilket redigeringsprogram ska jag välja?

När jag pratar om redigering så handlar det om två olika arbetsflöden: 1 – Lightroom + Photoshop, där fokus ligger …

Läs mer →