Elin Kero

Fotografi, DIY, återbruk & livet på landet

Elin efter studenten. En resa i tiden – genom mina teckningar.

Jag gjorde nyligen ett inlägg om mitt högstadie- och gymnasieliv genom mina illustrationer och idag ska vi ännu en gång djupdyka in i min tecknarmapp (som jag påbörjade i nionde klass!) och jag ska visa er några glimtar av livet som 18- till 23-åriga Elin Kero.

Jag växte upp med att skapa med det material jag hade, vilket betyder att de allra första illustrationerna jag gjorde (och som jag visade i förra inlägget) är tecknade med helt vanliga tuschpennor för barn. Färgen överlappade sådär lite rörigt typiskt, men det spelade ingen roll för det viktigaste var ju att få ut det jag tänkte och kände på papper.

Den dagen jag flyttade hemifrån och började tjäna mina egna pengar så hittade jag dock till himmelriket genom mina Promarkers – en sorts tuschpenna, men med mjuka övergångar och möjlighet att välja mer dämpade färger. Det var verkligen en helt ny värld som öppnade sig och det ser man tydligt i mina illustrationer.

Först av allt, det här var jag:

Jag var 22 år när jag gjorde dessa självporträtt och jag minns verkligen hur mycket jag älskade att ha rött hår (även om färgen fade’ade ut så snabbt att man knappt hann njuta av det hehe)!

Min vardag som 20-nån’ting:

– När jag precis fyllt 18 så träffade jag min första riktiga pojkvän, E, på communityt Nattstad. Det var lite som ett Lunarstorm men för äldre ungdomar och det enda det gick ut på var att chatta med killar… 😉 E var JÄTTECOOL för han var tre år äldre än mig, kom från storstan Jönköping och hade en EGEN BIL! En svart Honda med två säten – en sån där typisk bil för en tok-bil-intresserad ung kille. Den var så låg att han var tvungen att köra snett över fartguppen när han kom och hälsade på mig i Skara. Vi flyttade ihop i centrala Jönköping sommaren 2007, två månader efter min student.

– När jag skulle fylla 19 började jag blogga och hittade snabbt nya kompisar (från andra städer! wow!) som också hittat till den omåttligt populära bloggplattformen blogg.se. Min allra bästa bloggvän var Maria Ulmefors, som bodde i Lerum och som älskade att fota och illustrera i Adobe Illustrator lika mycket som jag! När vi sågs låg vi precis såhär med våra laptops och skapade 432542 nya blogginlägg per dag. Lite som twitter eller instastorys, men i bloggformat:

”Klockan är kvart i ett. Jag och Maria ligger på varsin madrass på golvet i Marias rum och moffar i oss godis, chips och cola, samtidigt som laptoparna jobbar sig glödheta av allt vårt surfande. ”OOOOH JAG HAR FÅTT EN TILL PRENUMERANT PÅ BLOGGKOLL!!!”, skriker Maria och på grund av hennes höga tonfall tror jag att hon vunnit högsta vinst på lotto.. Nördar är vad vi är. Men gud vad kul vi har!” – 2 mars 2008

– Och det här var tiden när mitt illustrerande började få konkurrens av ett annat kreativt uttryckssätt: Mitt fotograferande <3

”En av landets främsta bloggare

2007 började jag blogga. Penna och papper fick under en period hård konkurrens av digitala illustrationer genom Adobe Illustrator – en konsekvens av den nya tiden när internet exploderade och sociala medier tog sin början. Min blogg växte lavinartat efter att jag påbörjat en ny serie på min blogg som jag kallade ”Gissa bloggerskan”.

Gissa Bloggerskan

Jag tecknade Kenza, Blondinbella, Stina-Lee, Karin Olofsson, Egoina m.f och fick flodvågor av trafik tillbaka från dem. Ett superknep för att växa i antalet läsare, verkligen, men helt oplanerat från min sida. Jag tecknade varje, varje dag och letade bara efter nya motiv att måla när jag var uttråkad.

Skönhetsnormer i sociala medier

Jag minns inte riktigt att jag gick omkring och tänkte på skönhetsoperationer så mycket, men det var uppenbart någonting som jag tyckte var problematiskt om man ser till teckningarna jag gjorde på temat. Det var tiden innan The Kardashians, timglasfiguren och dagens BBL’s och det som var poppis var silikonbröst i storlek XXXXL tillsammans med tupperat, platinablont, långt hår med uppenbara extentions och alldeles för mörk foundation (eftersom det inte fanns några riktigt bra tan-produkter ännu).

Det var problematiskt då och det är problematiskt nu: Att en viss kroppsform är trend. Karolina Żebrowska beskriver det så bra i sin Youtube-video ”Beauty Standards Are Bullsh*t”.

Bloggerskorna Kissie, Kenza, Foki och Blondinbella som karikatyrer.

Musiken som inspiration

”Vad inspireras du mest av?” är en fråga som varit väldigt vanligt förekommande under mitt liv och svaret på den är MUSIK. Ända sedan jag upptäckte 80-talsrocken hemma i flickrummet och fram tills idag så är det något som händer när jag vrider upp favoritmusiken tills den helt omsluter mig. Favoriterna under den här tiden var hårdrocksbanden Sonata Arctica, Nightwish, Delain, Amorphis m.f. och som inspirerade mig till följande målningar:

Ett självporträtt när jag är helt ”musikifierad” och som beskriver känslan jag har när jag lyssnar på musik: Min svarta favorit till orkesterjacka har blivit helt förgylld och mina ljusbruna ögon glänser ikapp i guld. Håret påverkas inte längre av tyngdlagen, utan flyter runt mitt huvud som om jag varit djupt under vattnet. Och musikens toner virvlar runt mina händer och fram växer något sagolikt och magiskt som aldrig tidigare funnits..

Tre porträtt av tre långhåriga musik-killar: Marko Hietala från Nightwish (högst upp), E-type och Jay Smith som vann idol det året (2010) när jag var 22.
Jag och orkesterjackan jag tecknade längre upp.

Sagan om Ringen banade väg för mer filminspiration..

Förutom musik så har jag alltid inspirerats väldigt mycket av film (och musik + film tillsammans = filmmusik, vilket ju kan vara något av det bästa som finns?!). Filmerna och serierna som inspirerade mig allra, allra mest under den här tiden var Game of Thrones, Pirates of the Caribbean (hade absolut inte släppt tanken på Orlando Bloom haha), The Tudors och Anno 1790.

Daenerys Targaryen & Jon Snow från Game of Thrones
Jack Sparrow från Pirates of the Caribbean.
Kung Henry den VIII och Anne Boleyn. (Inspirerad av serien The Tudors, men var sur för att de hade valt så Hollywood-snygga skådespelare till serien – visste ju att Henrik den åttonde inte alls såg ut så… :P)
Sjukt snygga Kommissarie Dåådh från SVT’s serie 1790 (varför blir jag alltid betuttad i karaktärer?? Aldrig någonsin i skådespelare haha??)
Jag med mina illustrationer i bakgrunden

När förhållandet knakade i fogarna..

Det har idag gått tio år sedan jag och E gjorde slut. Han är en superkille och det är klart jag blir lite nostalgisk när jag tänker på honom, för vi växte verkligen upp tillsammans. Jag gick från en tonårig småstadstjej med dåligt självförtroende till en vuxen tjej med eget företag och stora drömmar tillsammans med honom. Tyvärr lirade inte drömmarna och livet riktigt mellan oss och det kan man se rätt tydligt i mina illustrationer.

Jag menar, om jag hade haft ett perfekt förhållande så hade jag inte gjort så många teckningar av mitt sagolika alterego tillsammans med drömmiga hittepå-killar i sagornas värld? Kände mig liksom som Belle i Skönheten och Odjuret som drömde om något mer…

Serierna med Hasse då?

I förra inlägget la jag ut en mängd serier som jag gjort av mitt liv tillsammans med mitt gosedjur Hasse. Det fanns inte så mycket energi och tid till just serier när jag flyttade hemifrån, men EN uppdaterad serie blev det allt: I mitt nya sovrum i Jönköping och med mitt nyfärgade röda hår!

Öppna bilden i ny flik för att se tydligare

Efter det här ”slutade” jag illustrera och fotograferandet tog över helt. Det är på ett sätt tråkigt, för illustrationer kan verkligen ge en känsla av samtiden på ett sätt som inte ens ett fotografi kan, trots att det är en direkt bild av verkligheten. Det är bara någonting med detaljerna som smyger sig in som säger så mycket. Som att illustrationer kan fånga ens tankar och känslor på ett helt annat sätt. Eller vad tycker ni?

Vilken otrolig nostalgitripp det här blev för mig. Jag sitter med hörlurarna på och lyssnar på min nostalgi-spelningslista från den här tiden. När jag lyssnar på den så känns det som att jag ser mig själv på film och att musiken är soundtracket. Till en film som är så älskad och som jag vill se om och om igen.

Med det sagt saknar jag inte det som varit och önskar mig inte tillbaka. Jag är bara så väldigt nostalgisk och det är så fint att få vara det och känna tacksamhet och ett ”wow” över det man fått uppleva. <3

Hoppas att du tyckte att det var roligt att hänga med på denna resa tillbaka i tiden <3

Elin Kero

NEVNARIEN

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt.

Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Headerbild fotad av Linda Eliasson.

Kategorier

Här bor jag

Här bor vi!

I min kameraväska

Lär känna mig

Play Video

Mitt liv 2010-2019 sammanfattat på 13 minuter!

Bloggvänner

BAKOM BLOGGEN

Elin Kero

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kommentarer

Detta inlägg har 12 kommentarer

  1. Madde

    0h Jack Sparrow bilden, som jag stirrade på den. Tyckte du var så cool och så duktig (vilket jag fortfarande tycker, men inte med en tonårings ”besatthet”).

    1. Elin Kero

      Haha! Tiderna förändras och med det sättet man ser på saker 😉 Så kul att höra! 😀

  2. Marlene

    Men åh vad kul att få hänga med dig tillbaka i tiden. Jag har ju flyttat runt en hel del i landet genom åren och kan koppla din resa och de olika hållplatserna till olika städer och boenden där jag var när jag satt framför datorn och läste din blogg. Så häftigt och nostalgiskt.

    1. Elin Kero

      Men nej vad häftigt!! Och så härligt! Helt fantastiskt 😀 <3

  3. Lisa

    Tänka sig att jag har varit med på din resan nästan börjar så det var nostalgiskt inlägg att läsa. Älskade att få återuppleva dina illustration igen. Kommer ihåg kortleken du gjorde för många år sedan och hur imponerand jag var

    1. Elin Kero

      Men åh ja kortleken!! Den skulle jag ju ha haft med!! 😀 Så himla mysigt att du varit med så länge <3

  4. Emelie

    Kommer ihåg alla dessa!! 😍 SÅ kul och nostalgiskt för mig med haha! Både du och Maria var stora favoriter, älskade alla dina foton och illustrationer 😊

    1. Elin Kero

      Men alltså hur kul?! Och häftigt! Så fint att läsa <3

  5. Maria

    Vilken throwback! 😍 Någon gång kring denna tid började jag följa din blogg och minns precis bilderna som du lägger upp. Jag blev så inspirerad av dina kläder kommer jag ihåg 😅

    1. Elin Kero

      Så himla fint!! Så glad att du hängt med så länge <3

  6. Frida

    Jag känner igen varenda bild!! 😀 Så det är ett tag nu som man har följt dig! Det är kul att få hänga med på din resa då du länge varit en stor inspirationskälla kring illustration och fotografering! Ser fram emot en ny resumé om 10 år 😉

  7. Men vilken nostalgitripp även för mig att se detta!! Jag vet ju att jag följt dig och din blogg länge, men SÅ länge?! Minns vissa teckningar och foton som igår när jag ser de. Och bloggtopplistan från blogg.se, sån nostalgi!!

Lämna ett svar

Mer läsning...

Personligt

Vårt nya hus

Så vi lämnade alltså Örebro. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle kunna hitta ett …

Läs mer →
Personligt

Mitt bröllop – Kvällen & festen

Klockan började närma sig halv åtta och solen hade sakta krupit in bakom de höga träden som omger pensionatet. Luften …

Läs mer →
Personligt

Elin i högstadiet. En resa i tiden – genom mina teckningar.

När jag gick i nian på Djäkneskolan i Skara så fick vi som uppgift att göra en mapp på en …

Läs mer →