Det finns många oskrivna regler om hur ett bröllop ska gå till. En av dem är att bruden och brudgummen inte ska sova tillsammans natten till bröllopet – någonting som såklart skapar extra längtan men som för oss också skulle ha skapat extra (negativ) nervositet. Man sover otroligt lite och dåligt innan ett bröllop. Dels för att det är mycket att göra och så mycket att tänka på, men också för att det är så mycket nerver. Så vi kände att det bästa vi kunde göra var att sova tillsammans natten innan också, precis som vanligt. För det är det som ger oss mest trygghet.

Det var alltså inte länge sedan jag såg min blivande sist, när jag satt där framför det öppna fönstret i vårt sovrum på pensionatet. Jag hade sminkat mig klart och håret hade äntligen gått från oönskade 1700-tals korkskruvar till lösa, lekfulla lockar som svallade ner för min rygg. Jag pillade nervöst på mitt ena örhänge. Den fluffiga mattan kändes mjuk och lugnande under mina bara fötter. Jag betraktade mitt eget nervösa ansikte i spegeln. Försökte förstå att jag ska gifta mig idag. Jag ska gifta mig med dig, den mest fantastiska kille jag någonsin mött.

Då hörde jag hans röst utanför och såg hans ryggtavla medan han gick ned för slänten mot baksidan av den lummiga trädgården. Han skulle fotograferas och filmas i väntan på mig.

_{Här satt jag och såg honom gå ner för slänten <3}

Tänk att jag blev förälskad i dig och att du blev förälskad i just mig – av alla i hela världen?

Och nu stod han där så fin i sin mörkblå kostym och väntade på att jag skulle komma ut så att vårt bröllop kunde börja. Jag kände mig förväntansfull och väldigt ivrig när jag gick ned för trappan från vårt rum på övervåningen. Klänningens släp fyllde hela trappan och jag kände mig verkligen som en riktig prinsessa.

Jag hade bett om att ingen skulle befinna sig i eller på baksidan av pensionatet när jag gick ned för att träffa honom. Jag ville inte prata med någon, utan vara hundra procent fokuserad på honom och bara honom. Men min pappa och hans pappa (som båda är rörelsehindrade) satt nere i salongen och väntade på att gästerna skulle komma runt till baksidan efter välkomstskålen. Och pappa sa till vår fotograf att han gärna ville sitta kvar och se mig när jag kom ner för trappan, så vem kan säga nej till det? <3

Jag började storgråta så fort jag såg pappa. Älskade pappa. Det var en så otroligt fin stund och jag är så glad att han satt där, så att jag fick krama honom en stund. Så mycket kärlek.

Sedan gick även jag nedför slänten till den lummiga baksidan av trädgården. Pirret ökade och jag kände mig ännu mer exalterad. Vinden strök genom håret, fåglarna kvittrade och min blivande man stod tålmodigt där bakom vajande blommor och grönska.

”Peta honom på axeln”, sa Linda, vår fotograf. Jag kunde dock inte motstå att gå fram till honom där han stod med ryggen mot mig och lägga armarna om honom och ansiktet mot hans ryggtavla – precis så som jag alltid gör när han står vid diskbänken och diskar, eller när han står vid spisen fullt fokuserad på att laga mat. Då kniper jag tag om honom ordentligt och kramar honom som allra hårdast. För att närhet i vardagen är det absolut bästa som finns.

Älskar dessa bilder som Linda tog vid vår First Look. Kan verkligen rekommendera att ha en på alla sätt. Det är så himla pirrigt och peppigt och det blir så himla fina bilder. Alltid. Har fotat en del bröllop själv och det är alltid mina favoritbilder att ta, just för att det är så mycket spänning och förväntan inblandat.

I nästa inlägg berättar jag mer om vårt omvända upplägg på bröllopet!

Fortsättning följer..