Elin Kero

Fotografi, DIY, återbruk & livet på landet

Hur blev jag egenföretagare och hur började jag jobba som fotograf?

Foto: Caroline Jonasén

Så min historia som egenföretagare och fotograf började med att jag blev inslängd i den här världen utan att ha den minsta aning om vad jag höll på med.

Kort backstory.

2007 tog jag studenten och flyttade hemifrån, 19 år gammal. Jag hade ett svagt intresse (eller kanske mer nyfikenhet?) för kameror och fotografering som legat på vänt under några år – lite som ett frö i frusen jord i väntan på våren.

I samma veva startade jag en blogg och den behövde ju bilder! Så jag köpte min första systemkamera för min första brevbärar-lön och i samband med det väcktes en dröm..

Såhär skrev jag på min blogg då:

2009

Mitt första företag.

Spola fram några månader eller så och jag blev överrumplad av alla som ville bli fotograferade av mig när de såg bilderna som jag tog med min nya kamera och laddade upp på min blogg. Kollegor och bloggläsare ville att jag skulle fota deras bröllopsporträtt, vännerna ville ha modellshoots med mig, de bekanta ville ha gravidbilder och min dåvarande kille ville att jag skulle fota hans kompis ormar (haha).

I början hoppade jag på alla förfrågningar jag fick och fotade gratis, men jag insåg ganska snart att om man ska kunna jobba som fotograf så måste man ta betalt. Och om man ska kunna ta betalt så måste man ha ett företag. För det är väl det som det innebär när man måste ha en ”F-skattsedel”?, tänkte jag. Jag kunde verkligen ingenting – och jag hade ingen i min omgivning som jag kunde fråga heller.

På ett sätt är jag glad att jag var ung och aningslös, så att jag orädd kastade mig ut och startade mitt första företag 2010. Annars hade jag nog aldrig vågat. Samtidigt var det under den här tiden som jag upplevde riktig ångest för första gången och den ångesten blev en återkommande del av min vardag. Allting kändes bara så stort och överväldigande, samtidigt som jag la otroligt stor press på mig själv. ”Hela sverige tittar ju på..” Åtminstone kändes det så, med min blogg som växt i storlek och låg på topplistan som en av Sveriges största bloggar.

Med min nya firma hann jag fota ganska många bröllop och produktbilder till nystartade företag, men för knappt någon lön alls. Samtidigt finansierade jag mitt liv genom att jobba 80% på ett kontorsjobb och bloggade som om det vore ett heltidsjobb. Det hela slutade i en utmattningsdepression 2013, där jag helt tappade fattningen om min business och tvingades lägga ner mitt företag bara tre år efter att jag startade det.

Jag kände mig så värdelös och så fruktansvärt besviken över min dröm som det inte blev något av.

2012

Misslyckande eller lärdomar?

Skrämd från vettet av detta totala ”misslyckande” tänkte jag att jag aldrig skulle kunna driva företag igen. Det är lätt att tänka att man själv inte är kapabel i den stunden, men med lite distans till det hela så var det kanske inte så konstigt att företagandet inte funkar.. när man jobbar hårdare än vad man klarar av och samtidigt inte vet vad man håller på med. Alls.

Omvärlden kan vara hänsynslös ibland och det räcker med en liten kik i närmaste kommentarsfält för att se att det finns människor som bara sitter och väntar på att någon ska misslyckas och för att man ska få säga ”jag sa ju det!” eller ”inte trodde väl du att du…”.

Men saken är den här: Det finns inga misslyckanden, bara lärdomar. De val i livet som jag gjort och som inte fungerat, har antingen inte fungerat för att jag insett halvvägs in att ”det här var ju inte min grej”, för att jag inte mått bra under perioden – eller så kanske jag inte haft tillräckligt mycket kunskap för att genomföra det just då. Men man kan alltid ändra riktning, hela sig själv när man mår dåligt och kunskap går att införskaffa sig.

Man testar och man lär sig. Testar en gång till. Det är väl det livet handlar om?

2015

Historien slutar såklart inte där.

Bara för att något inte gått under en period i livet, så betyder det ju inte att det är kört för evigt.

2016, tre år senare, hade jag återhämtat mig från den dåliga erfarenheten av att driva företag. Jag hade gått igenom en sjukskrivning och sagt nej till allt i mitt liv som fick mig att må dåligt. Jag hade sagt upp mig, gjort slut och flyttat till en ny stad, Stockholm, för att börja plugga på Fotoskolan. Jag hade lärt mig massor. Både i skolbänken och av den egna erfarenheten av företagande några år tidigare. Jag var redo att starta om på nytt med ett helt annat synsätt och med helt andra förutsättningar.

Så det gjorde jag! Jag startade mitt andra företag i maj 2016 och har jobbat heltid med det sedan dess. Snart sju år.

Den stora skillnaden mellan gångerna jag drivit eget är att jag andra gången visste hur ett företag fungerar, med löpande bokföring, moms, fakturering, löneutbetalningar, beskattning och bokslut. Och jag visste hur det fungerar med fotouppdrag, hur jag hanterar kunder, skickar offerter, paketerar och levererar bilder. Och framför allt kände jag mig tryggare i mitt eget skapande och med mina egna förmågor.

Jag har ju gjort det här tidigare, tänkte jag och med det kom ett helt annat lugn.

Att driva eget för mig har liksom varit oundvikligt. Jag är ju menad för detta. Eller som en redan yrkesverksam entreprenör sa till mig under en kurs han hade med oss på Fotoskolan: ”Elin, du har ju en typisk entreprenörs-personlighet. Du kan inte vara anställd!” och så skrattade han lite. Och jag skrattade också, för det var ju sant! Skit samma om jag kanske tycker att det är jobbigt att sälja, inte är så speciellt strategiskt lagd och tycker det är jobbigt i vissa sociala situationer.. Men jag har alldeles för mycket egna idéer för att kunna jobba för andra – det är fakta! 😉

Så hur började jag jobba med det jag gör idag?

Jo, jag hade en dröm och jag följde den. Jag kastade mig ut utan att ha någon aning om någonting. Det var inte enkelt och jag har snubblat flera gånger på vägen. Jag snubblar faktiskt fortfarande. Men nu vet jag att det bara är att resa sig upp och borsta av sig, skrubbsåren kommer att läka. Och allt det där man inte har koll på, det kommer man få koll på. Ens frågor kommer få svar med tiden. Allting löser sig. Även när man är livrädd.

Faktum är att det är först när man ramlat riktigt hårt och ordentligt för första gången, som man kan resa sig upp och känna att ”oh, det där gjorde ju ändå inte såå ont”. Det är först då som man kan känna sig självsäker och trygg på riktigt. Om man hela tiden går runt och aktar sig för att ramla, så kommer man bara fortsätta att vara rädd för att ramla – ellerhur?

Mina 5 bästa tips för att starta eget?

  1. Börja med Frilansfinans och liknande egenanställnings-företag. De fanns inte när jag började. Med dem kan du fakturera och testa på att driva eget utan att tyngas ned av bokföring, moms och skatt.
  2. Skaffa en redovisningskonsult när du startar företag på riktigt. Det kostar, men det botar seriöst ångest. Och det går att boka tid med samma person för att gå igenom saker du är osäker på.
  3. Investera i utbildning. Oavsett om det är inom att driva företag eller inom det område som du jobbar i. Gå en fotokurs! Gå på en workshop. Stimulera kreativiteten, lär dig nya saker och träffa likasinnade. Min tid på Fotoskolan gjorde verkligen allt för mig (men du måste verkligen inte gå en två år lång utbildning, utan det räcker med en helg då och då på annan location).
  4. Hitta en vän att dela allt med. Prata med andra på DM. Stäm träff. Skaffa dig en bundsförvant. Som Emelie och Carro varit för mig. Två andra fotografer som också driver eget och som jag kunnat ventilera med. Man blir modigare tillsammans och man lär sig så mycket av samtal med andra.
  5. ALLA tvivlar och oroar sig. Jag gör det, HELA tiden – det är det som är den ökända kreativa berg-och-dalbanan. Enda dagen är man jättepepp och har stora drömmar och andra dagen känns det inte som att man kan någonting. Personen du ser i ditt flöde på Instagram känner samma sak, där bakom alla fina bilder och roliga uppdrag. För tro mig, uppdrag kan både vara skitroliga och skitjobbiga på samma gång. Välkommen till gänget 🙂

Elin Kero

NEVNARIEN

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt.

Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Headerbild fotad av Linda Eliasson.

Kategorier

Här bor jag

Här bor vi!

I min kameraväska

Lär känna mig

Play Video

Mitt liv 2010-2019 sammanfattat på 13 minuter!

Bloggvänner

BAKOM BLOGGEN

Elin Kero

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kommentarer

Detta inlägg har 11 kommentarer

  1. Tack Elin 🤍 Detta inlägget berörde mig djupt i själen. Driver just nu 3 företag som egenanställd. Fakturerar via Cool Company då jag är för rädd för att skaffa eget 😅 Men jag trivs så himla bra med detta upplägget. Nu jobbar jag som florist där jag odlar mina egna blommor och skapar buketter och arrangemang, sociala medier och så är jag hundrastare åt 6 vovvar. Jag har haft 7 anställningar där jag har tjänat betydligt mer än vad jag gör nu men jag har alltid mått dåligt. Nu tjänar jag betydligt mycket mindre men har aldrig känt mig lyckligare. Jag längtar till jobbet varje dag och det är den bästa känslan i världen.

    Tack för att du ville dela med dig. Hoppas du vill skriva mer om företagande. Jag älskar såna här inlägg 😍

    1. Elin Kero

      Egenanställningsbolag är det bästa som hänt företagarvärlden typ. Nä men på riktigt. Så skönt att ha ett alternativ om man inte känner sig redo att starta företag på riktigt! Ska definitivt skriva mer om företagande – om du kommer på någon bra topic så DM’a mig gärna! 😀

  2. Caroline Nordén

    Alltså Elin, TACK! Behövde läsa detta just i detta nu. Nybliven egenföretagare och erfaren självtvivlare. Känner igen mig så väl och det är ju så skönt att höra att man inte är ensam. Tack igen!

    1. Elin Kero

      Nej men vad glad jag blir Caroline! ”Erfaren självtvivlare” – den känner jag väl igen mig i! Massa kramar! <3

  3. Johanna Carlsson

    Som läsare och följare kan jag också bekräfta att du har utväxlats som företagare under åren som jag har följt dig. Jag försöker komma ihåg när och hur jag hittade din blogg och det måste vara 2015. Då bloggade vi båda två på samma portal och ett av dina inlägg syntes som utvalda. Sååå längesedan!

    Du inspirerar mig så mycket, tack!

    1. Elin Kero

      Men alltså det känns så fint att läsa! :’) Tack för det! Och så himla roligt att du följt mig så länge! Tack tack tack! <3

  4. Lovisa

    Fantastiskt bra inlägg! Det kommer från en som också startade eget 2010, men som också lade ner företaget ett par år senare 😂 För att det ”inte kändes rätt, det var inget för mig och jag trivs nog bättre som anställd.”

    10-12 år senare känner jag att: Jo, det var kanske min grej ändå. Men det ska göras på ett annat sätt denna gång.

    Upp igen. Prova igen. Det är inte hela världen om det blir fel. 🙂
    Ska ”marinera” lite först så ska det nog bli nåt bra. 😃

    1. Elin Kero

      Om det är något jag lärt mig av livet så är det verkligen att det är så himla diffust! Att det inte finns några rätt och fel. Eller okej, möjligtvis fel tid.. men inte ”fel grej”.. vet inte ens hur jag ska förklara men du kanske fattar vad jag försöker få fram? 😛 Nä men att saker kan ändra sig och att det inte är så svartvitt. Prova igen som sagt! Blir pirrig av att du funderar på det igen! <3

  5. Åh Elin! Det här behövde jag verkligen läsa. Jag har väntat några dagar med att läsa inlägget, inte för att jag måste men för att jag helt enkelt ville sätta mig ner i lugn och ro och läsa. Och det var helt rätt. Alltså jag känner det är så jävla djupt i mitt hjärta att ”Men jag har alldeles för mycket egna idéer för att kunna jobba för andra”!! Nog för att jag älskar att vara på det jobb jag var på i somras men just nu har jag inte ens timmar där… och jag får inte göra precis som jag vill! Alldeles för mycket egna idéer ju! Fasiken. Jag måste nog få tummen ur. Försöka vända på varje liten sten där jag kan tjäna pengar på min egen kreativitet men som är hållbart! Jag måste. <3

    1. Elin Kero

      Men vad fint Cornelia <3 Det där har alltid varit ett problem för mig.. att jag vill mer än att bara göra det någon annan redan bestämt. Håller tummarna för dig! <3

  6. Malin

    Så fint att få läsa din resa och få tips. Så inspirerande att få höra likasinnade. Startade själv mitt första egna företag i tidig ålder, avslutade för att sedan vara anställd i flera år, men startade sedan eget igen. Precis som du skriver, har alldeles för mycket idéer för att jobba för någon annan ☺️ Det är en bergodalbana verkligen, på gott och ont, men trivs ändå bäst med att få lägga upp mina dagar själv ovh få ägna tiden åt det man trivs med och gillar att göra.
    Har nu varit egen företagare sen 3,5år tillbaka (på ”riktigt”) och kan fortfarande tycka att det är så ensamt vissa dagar (trots introvert) och saknar kreativt häng och bollning av idéer osv. Bor i småstad så det är inte många som jobbar på samma sätt som jag själv. Har du något tips på hur man hittar en egen ”Emelie” eller ”Carro”? 😄

Lämna ett svar

Mer läsning...

Pyssel & återbruk

Jag ska renovera mitt gamla Lundby dockhus – och det här är planen!

FÖRE: Det här gamla Lundby dockskåpet fick min mamma och min moster när de var små (någon gång på 70-talet). …

Läs mer →
Personligt

Mitt år 2022

Beskriv året med tre ord: Wow, wow, wow! Årets bästa bild: En dimmig höstmorgon i oktober tog jag en promenad …

Läs mer →
Personligt

En vecka i mitt liv | v.50 2022

Måndag. Veckan började med att vi fick se en rejäl ljuspelare! Tydligen är det något som är vanligt att se …

Läs mer →