Elin Kero

Fotografi, DIY, återbruk & livet på landet

Min mormor Ulla & husfrukursen i Stockholm 1960

Min mormor Ulla längst till vänster

Jag är just nu på en resa för att lära känna min mormor. Hon gick bort i slutet på november 2020 efter många år av demens och som många andra önskar jag att jag hade hunnit fråga henne om hennes liv. Som tur är var min mormor en mästare på att dokumentera saker, så hennes fotoalbum är inte bara en vanlig samling okända ansikten i rad utan hundra procent en resa genom hennes ögon.

Min mormor föddes och växte upp på Sjövik Folkhögskola utanför Avesta-Krylbo i Dalarna, men flyttade till Stockholm som 19-åring för att gå en husfrukurs. Husfrukursen var en utbildning inom hotellverksamhet och den gick man på yrkesskolan Hasselbacken ute på Djurgården, som idag år 2023 är hotell och restaurang. Vid den tiden (1960) hade Hasselbacken flera utbildningar, bland annat Husfrukursen och utbildningar som kock, kallskänka, servitör, hotellsekreterare mm.

Och mormor som dokumenterade allt i sitt liv fotograferade Hasselbacken både från fram- och baksidan. Hon dokumenterade husfrubiträdet Sirkka Salonen, konditor Nyberg, restaurangköket, foajén, baren, tillämpningslunchen och klassrummet. Och jag älskar henne så mycket för det!

Ulla och hennes klasskompisar bodde i nuvarande Åhlens City vid Sergels Torg under studietiden. Det här var tre år innan invigningen av varuhuset (som då hette Åhlén & Holm) 1964 och man bodde i studentkorridor. Mormor och hennes rumskompis, som tyvärr inte omnämns med namn i fotoalbumet bodde i nummer 7 och i rum nr 6 bodde deras grannar Ulla och Barbro.

De fyra unga tjejerna blev bästisar under tiden i Stockholm och mormor har berättat att det var en helt fantastisk tid i hennes liv. Jag relaterar starkt då jag också flyttade till huvudstaden för att studera (på Fotoskolan Sthlm) och hittade tre av mina närmaste vänner där. Tänker på alla gånger vi gått armkrok genom stan, suttit på trappan till konserthuset vid Hötorget och ätit lunch och skrattat tills vi storknat åt precis ingenting. Min mormor och hennes väninnor gjorde med största sannolikhet samma sak.

Drottninggatan
Mormor skrattar åt att någon hade uppfällt paraply fast solen sken, skriver hon i fotoalbumet.
”Ingång: 47an” står det i fotoalbumet. Vet ej vad det innebär.

Det finns mängder av bilder från deras turer på stan och jag kan följa dem från Skansen, till City, förbi slottet och kungliga operan, vidare till Södermalm med Hornsgatan, Engelbrektskyrkan och Skanstullsbron och slutligen hela vägen bort till Lidingöbron.

Mormor har berättat att hon och hennes väninnor gillade att göra pranks – både på varandra och på andra. Bland annat ska de under en av sina turer på stan ha ställt sig helt stilla och bara stirrat upp i luften. Och det ska inte ha dröjt länge innan det samlades en folkhop omkring dem som samtliga också stirrade upp i luften för att försöka se vad de tittade på. Och då började tjejerna fnissa och lämnade platsen.

Mamma har också återberättat att två av de fyra vännerna (som delade rum) en jul skulle ta bort julpyntet från sin gran. Granen tappade alla barr under avklädningen och då bestämde de sig för att klä på den helt igen och sedan knacka på hos den andra halvan av kvartetten i grannrummet för att utropa ”KOLLA hur mycket vår gran barrat inatt?!”.

Bilderna i fotoalbumet speglar mycket bus, fest, kärlek och brevskrivande på Cityhemmet i Stockholm där 1960 och jag kan inte låta bli att le.

Min mormor längst till höger

Under utbildningen på Hasselbacken träffade hon även sin dåvarande pojkvän greve Nils Ulfson Bonde som också gick på restaurangskolan – han finns avbildad i en artikel från utbildningen där han serverar en av sina klasskamrater. Kanske ville han bli källarmästare (restaurangchef) en vacker dag?

Nils serverar på stora bilden.

Såhär står det i artikeln:

Medan restaurangerna i publikt hänseende sover vintersömn drar blivande kockar, servitörer, husfruar och hotellsekreterare in i köksregionerna under ledning av överlärare Kjell Blumenhal (f.d. källarmästare). Vågar man in i sorlet och tittar lite närmare under vita toppiga kockmössor och bakom välstrukna kallskänksförskinn, så hittar man inte bara unga grevar och grevinnor utan också hela den yngre svenska restaurangadeln, d.v.s. källarmästarbarn från alla stadshotell och större restauranger i landet.

Att bli t.ex. köksmästare är fortfarande en av de längsta och slitsammaste yrkesvägarna man kan välja. För ett tiotal år sedan var det dessutom en nog så diskutabel bana. Det kunde vålla hela familjer stor sorg om något av barnen kom och förklarade sig villig att gå köksvägen. Vänkretsen kom och beklagade och mamma fick gå där och bita ihop tänderna och titta surt på andras barns ämbetsmannakarriärer. Numera har restaurangchefyrket det allra bästa sociala anseende. Det anses synnerligen lovvärt om unga flickor ur de högsta kretsar utbildar sig till husfru och restaurangkassörska. Och varför skulle inte greven bli kock?

Nils Bonde och mormors mamma Hanna.
gammelmormor Hanna, mormor & Nils

Relationen kan inte ha varat längre (om man ser till bilderna och det faktum att mormor träffade morfar drygt fyra år senare), men de var åtminstone och hälsade på hemma hos varandras familjer.

Mormor följde med till Håsta gård utanför Stallarholmen på Selaön i Mälaren (en bit öster om Strängnäs) där Nils familj bodde och det finns bilder när mormor hänger med Nils mamma och lillebror, samt gosar med familjens hundar. Nils följde också med mormor hem till Sjövik i Dalarna och var marskalk på mormors storebrors bröllop i juli 1961:

Nils, Kerstin, min mormors bror Sune, mormor Ulla och den lilla flickan vet jag inte vem det är.

Själv kom jag ju också hem med en kille från Stockholm. Inte från utbildningen, men från sommarjobbet mellan terminerna. Lite kul ändå.

Nu har jag skrivit en novell om mormors tid i huvudstaden och det är dags att avrunda. Mormor och hennes tjejkompisar verkade hålla kontakten efter utbildningen och de kom och hälsade på henne flera gånger i Dalarna. Fint att se!

Tack mormor för titten i ditt fotoalbum och för att du ville lämna ett avtryck för eftervärlden <3

Elin Kero

NEVNARIEN

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt.

Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Headerbild fotad av Linda Eliasson.

Kategorier

Här bor jag

Här bor vi!

I min kameraväska

Lär känna mig

Play Video

Mitt liv 2010-2019 sammanfattat på 13 minuter!

Bloggvänner

BAKOM BLOGGEN

Elin Kero

Jag heter Elin Kero. Jag är 34 år och bor på en gammal 1700-talsgård (vi hyr ett av sidhusen!) på landet utanför Skara, där jag är uppväxt. Jag driver eget inom foto, där mitt huvudfokus är att utbilda andra kreatörer inom de ämnen som jag brinner mest för – foto, redigering och video. Jag gör även fotouppdrag för företag, samt säljer Fine Art Prints och Photoshop-verktyg i min onlineshop!

Den här bloggen handlar såklart om foto, som är mitt största intresse – och hur jag gjorde det till mitt yrke. Men också om drömmen om livet på landet (som blev sann!). Om DIY, pyssel och återbruk. Om de fina ögonblicken i vardagen och strävan efter ett stressfritt och stillsamt liv.

Kommentarer

Detta inlägg har 10 kommentarer

  1. Caroline

    Fint inlägg!

  2. Anna

    Åh vilket fantastiskt inlägg, rörande!
    …och det känns som att historieberättandet och fotograferandet finns i släkten!

    Vad man önskar att alla ens släktingar hade dokumenterat sina liv så väl, och det påminner ju en själv om hur viktigt de fysiska bilderna är som komplement till de digitala, tid att ta tag i fotoalbumet!

    1. Elin Kero

      Men vad glad jag blir! Det är verkligen så! Allt jag vet om min mamma, mormor och gammelmorfar talar för att vi har ett stort gemensamt intresse som är att berätta och dokumentera <3 Så fint att ha fått det från dem och så fint att så mycket finns bevarat som jag får ta del av även när de inte finns här och kan berätta för mig längre <3 Hade varit en dröm att kunna läsa om alla min farmors stories också! Men dessvärre finns inget sparat på min pappas sida. Knappt två bilder kan jag hitta från hans barndom och bara min farmors bröllopsbild

  3. stadsmadam

    Det spelar ingen roll att din mormor är en helt obekant person för mig – det är ett intressant inlägg att läsa i alla fall. De där sprittiga skratten och känslorna tror jag att många känner igen sig i.

  4. Kim

    Ljuvligt inlägg och härliga bilder!

  5. Selina

    I absolutely love old photo albums, the stories it tells, I particularly love this album. What a fantastic time in her life it must have been for her and her friends, something to never forget. I like that you’ve told us about her personality and the pranks, it makes her real to us, the audience. Thanks for sharing

    1. Elin Kero

      Thank you so much for the feedback! And so glad to hear you liked it! I LOVE old photo albums too! Like you said.. so many great stories <3

  6. Jessica

    Trillade över denna fantastiska artikel då jag idag arbetar som driftansvarig på Hasselbacken. Otroligt kul att få läsa om din mormors tid i Stockholm under perioden hon studerade i huset jag sitter just nu och skriver detta.
    Om du har mer information att dela med dig av från hennes tid här eller bilder så får du gärna skriva till mig 🙂
    Tack för att du delade med dig av detta!
    Mvh
    Jessica

Lämna ett svar till Selina Avbryt svar

Mer läsning...

Fotografi

Planera dina företagsfotograferingar
med hjälp av en Shot List

Har du fotograferat med hjälp av en shot list någon gång? Jag älskar att skapa på känsla; att helt förlora …

Läs mer →
Fotografi

Vill du börja fotografera produktbilder?
– Har du då koll på detta?

Oavsett om man som fotograf vill hjälpa företag att ta produktbilder på inredning eller på kläder, så finns det några …

Läs mer →
Frilansliv

Starta eget företag: Var börjar man?

Jag jobbar som fotograf, utbildar online inom foto och redigering, samt har en egen onlineshop där jag säljer mina fotografier. …

Läs mer →