Varje år i början av januari skriver jag ett nyårsbrev till mig själv, som jag får öppna året därpå. Det här är något av det bästa jag kommit på att göra, för jag blir alltid så pirrig och pepp av att läsa. Och lite gråtig också.. Såhär skrev jag den 3 januari 2020:

”Jag har bara några dagar kvar här i mitt fina kontor. Hoppas att den här paniken och separationsångesten släpper så fort vi packat upp oss i stugan i Örebro. Hoppas att jag kommer ihåg att allt det här fina som jag har här hemma på Barnhemsvägen kan jag få varhelst jag vill. För det är jag som skapat det. Och det finns fler boenden med dubbeldörrar och vackra fönster.”

Jag minns exakt hur jag kände mig när jag skrev det här brevet. Jag hade staplade flyttkartonger omkring mig vid skrivbordet och bara någon dag senare gick flyttlasset till Örebro. Tårarna rann ner över kinderna för att det kändes så jobbigt att lämna ett hem. Lämna något som betydde något för mig.

Men är inte det knäppt egentligen?
Att jag var på väg att uppfylla en dröm och bröstet var fyllt av ångest?

Vad skriver jag mer i brevet?

”För 2020 önskar jag att vi ska trivas i Örebro och framför allt i det lilla huset”.

Jag var så orolig för att Örebro inte skulle kännas rätt. Dels för att vi inte helt kunnat välja själva och dels för att vi aldrig varit i Örebro förut.

Men Närke har visat sig vara en pärla och vi kunde ärligt talat inte trivas bättre. Tänk om jag hade vetat det när jag rynkade på näsan åt listan med städer som fanns tillgängliga för Filip att söka jobb i. Jag hade kunnat missa så mycket!

”Jag hoppas att mitt företag får plats (i huset) eller att jag har hittat en plats att jobba på. Inte första bästa, utan ett inspirerande ställe. Sånt är viktigt!”

Jag kommer inte ens ihåg att jag skrev detta. Därför gjorde det mig lite tårögd att läsa – för jag hittade ju min studio i Nora. Appropå att inte välja första bästa, utan att hitta ett inspirerande ställe.. så gjorde vi ju precis just det. Kan inte tänka mig ett mer inspirerande område. Finare område. I en mysigare stad.

Och det blev inte bara en studio att få jobba i, utan jag fick även i kollega i världens bästa Caroline. Kan inte förstå hur man kan ha så roligt med en annan människa? Vi satt bredvid varandra när vi gick i samma klass på Fotoskolan STHLM och det gick liksom inte att få tyst på oss för att vi alltid hade så mycket att prata om. Och så är det nu också :))

Jag har inte visat er hur det blev i studion (mer än några glimtar på instagram storys), men det kommer! Det var tänkt att jag skulle göra en video om när vi kom i ordning, men vi kom liksom aldrig i ordning.. haha! Vi har haft så mycket att göra, att det har fått växa fram lite pö om pö. Antar att vi blir klara lagom tills dess att vi ska flytta ut igen! Haha!

En ny kurs blev det också – Hitta din stil i Photoshop.

Men den där vildmarkskursen som jag ville gå sköt jag upp. Både pga Corona och för att jag inte hade något riktigt behov längre.

Att komma ut i naturen var något jag hade ett stort behov av 2019, eftersom vi bodde i lägenhet, men jag kände när 2020 kom att det inte behövdes lika mycket. För att vi ju bor i naturen nu. Jag måste inte ge mig ut på vandring för att få upptäcka naturen liksom.

Skulle inte säga att jag strukit den här punkten, utan jag har mer skjutit fram den. Jag skulle gärna lära mig mer om att elda (framför allt i sämre väderförhållanden) och att laga mat i det fria. Så vi får se!

Nu ska jag sätta mig och fila på mina mål och önskningar för 2021!
– och skriva mitt nyårsbrev förstås!